med anledning av prop. 1997/98:9 Skydd för förföljda personer, samordningsnummer, m.m.

Motion 1997/98:Sk14 av Gun Hellsvik m.fl. (m)

1 Sammanfattning

Regeringen föreslår en rad lagändringar som bl.a. syftar till att förbättra skyddet för förföljda personer. Moderata samlingspartiet välkomnar i stort regeringens förslag. I några viktiga avseenden har vi dock en annan uppfattning, då regeringen i vissa fall synes lägga större vikt vid myndigheternas situation än vid brottsoffrens. I motionen behandlas bl.a. frågan om nivån på sekretesskyddet, behovet av att en myndighet får det samlade ansvaret för skyddet för förföljda personer och förslaget om att ge Rikspolisstyrelsen utökad rätt att avslå en enskilds framställan om fingerade uppgifter.

Enligt Moderata Samlingspartiet bör det införas en utökad möjlighet för hotade personer att få sekretessmarkering av bl.a. adressuppgift. Vidare anser vi att beslut i ärenden om kvarskrivning skall övergå från skattemyndigheterna till Rikspolisstyrelsen, som enligt vårt förslag bör få huvudansvaret för skyddsåtgärder mot förföljda personer. I motionen berörs även frågan om vårdnadshavares rätt att överklaga beslut som rör barnets folkbokföring. Här föreslår vi att folkbokföringslagen ändras så att det tydligt framgår att huvudprincipen skall vara att barn skall folkbokföras hos den vårdnadshavare där barnet får anses ha sin huvudsakliga vistelse.

2 Nivån på sekretesskyddet

Enskilda personer som upplever risk för att bli förföljda kan hos skattemyndigheten begära att en sekretessmarkering införs i folkbokföringsregistret. En sekretessmarkering är som regel den första skyddsåtgärd som tillgrips när det kan befaras att folkbokföringsuppgifter kan komma att användas för personförföljelse.

Antalet personer med sekretessmarkering i folkbokföringsregistret har successivt ökat år från år. År 1988 hade 1 600 personer sekretessmarkering, 1995 uppgick antalet personer till 6 000. Utvecklingen visar att alltfler människor i vårt land bedöms vara i behov av särskilt skydd för att kunna leva sina liv på ett om än inte normalt så i varje fall någorlunda tryggt sätt. I sammanhanget måste även vägas in att polisen till följd av senare års stora besparingar i allt mindre utsträckning har kapacitet att komma till undsättning när människor behöver hjälp med att avvärja fara mot hälsa, liv och egendom.

I remissbehandlingen av utredningsförslaget, som legat till grund för regeringens förslag, framhölls behovet av att skärpa det allmänna sekretessskyddet för uppgifter om namn, personnummer, adress eller andra grundläggande uppgifter som registreras inom folkbokföringen. Även Moderata samlingspartiet ser ett ökat behov av ett skärpt sekretesskydd för denna typ av uppgifter. Inte minst har detta tydliggjorts genom utvecklingen av den mc-relaterade brottsligheten. Som en direkt följd härav har benägenheten att vittna vid domstol minskat och antalet fall av hot och trakasserier riktade mot vittnen ökat. Samtidigt förutsätter ett fungerande rättsväsende att brottsoffer och vittnen vågar lämna bevisuppgifter till polisen och inför domstol. Så länge polisen inte har tillräckliga resurser att avsätta till det operativa brottsbekämpningsarbetet för att därigenom kunna skydda medborgarna mot bl.a. den mc-relaterade brottsligheten är det enligt Moderata samlingspartiet nödvändigt att bl.a. höja nivån på sekretesskyddet för t.ex. adressuppgifter om vittnen som riskerar repressalier.

Regeringen avfärdar en skärpning av sekretesskyddet med hänvisning till att det skulle försvåra för myndigheter och företag om adressuppgifter i ökad utsträckning sekretessbeläggs. Vi instämmer i regeringens beskrivning men anser att intresset av att skydda hotade personers adressuppgifter väger avsevärt tyngre än myndigheters och andras intresse av att ta del av vissa uppgifter. Utrymmet för sekretessmarkering för hotade personer kan utvidgas i enlighet med Riksåklagarens förslag, dvs. genom att kravet på särskild anledning tas bort i 7 kap. 15 § sekretesslagen (SekrL).

3 Viktigt med snabb registrering av sekretessmarkering

Förutom att sekretesskyddet behöver skärpas är det av största vikt att sekretessmarkeringen kan införas skyndsamt i folkbokföringsregistret. Som framkommit i remissbehandlingen av det aktuella lagstiftningsärendet kan det ta omkring 14 dagar från det att en sekretessmarkering har beslutats till dess markeringen förts in i aktuellt register. För den skyddsbehövande kan detta innebära stora risker och stor oro.

Vi utgår från att regeringen snarast vidtar de åtgärder som krävs för att förbättra skattemyndigheternas rutiner vid registrering av sekretessmarkeringar. Inte minst mot den bakgrunden finns det också skäl för regeringen att överväga om inte formerna för registrering av sekretessmarkering bör ges en fastare struktur och regleras uttryckligt i lag och inte som i dag baseras på en osäker analog tillämpning av reglerna om hemligstämpling.

4 Beslutande myndighet i kvarskrivningsärenden

En person, som av särskilda skäl kan antas bli utsatt för allvarlig eller upprepad brottslighet, förföljelser eller trakasserier på annat sätt, kan efter ansökan få skattemyndighetens medgivande att få vara folkbokförd på den gamla folkbokföringsorten även efter det att personen flyttat därifrån, vilket framgår av 16 § folkbokföringslagen. Som framgått fattas beslutet om kvarskrivning av skattemyndighet. I propositionen föreslås att denna ordning skall bestå.

I likhet med Svea hovrätt anser vi att den riskbedömning av hotsituationen som fordras i kvarskrivningsärendet bäst görs inom rättsväsendet i stället för av skattemyndigheter. Som hovrätten påpekar i sitt remissvar framstår det som artfrämmande för skattemyndigheternas verksamhet att ägna sig åt hot- och riskbedömningar av det allvarliga slag det här är fråga om.

Vi delar även Riksåklagarens syn på behovet av en myndighet som har hand om skyddet för förföljda personer. Enligt vår bedömning är Rikspolisstyrelsen bäst lämpad för den uppgiften. Regeringen bör därför snarast uppdra åt Rikspolisstyrelsen att utforma en samordnad verksamhet med ansvar för förföljda personers skydd. Skattemyndigheternas beslutfunktion i kvarskrivningsärende bör därmed överföras till Rikspolisstyrelsen så snart det kan ske.

5 Beslut om fingerade personuppgifter

I propositionen föreslås att Rikspolisstyrelsen skall ges utökad rätt att avslå en persons framställan om fingerade personuppgifter. Enligt regeringen bör det föreligga ganska hög grad av sannolikhet för att en ansökan bifalls för att Rikspolisstyrelsen skall gå vidare med ärendet och ansöka vid tingsrätten. Om Rikspolisstyrelsen inte bedömer det som sannolikt att tingsrätten kommer att medge att fingerade personuppgifter används skall Rikspolisstyrelsen, enligt regeringens förslag, avslå den enskildes framställan. Regeringen framhåller dock att Rikspolisstyrelsen bör få ansöka även om det är något tveksamt om en ansökan kommer att leda till medgivande.

Ett bakomliggande skäl till regeringens förslag är att eliminera de dubbla roller som Rikspolisstyrelsen med nuvarande ordning har fått. Det är inte ovanligt att Rikspolisstyrelsen ansöker hos domstol om fingerade personuppgifter åt en enskild samtidigt som styrelsen känner sig skyldig att uppge sin inställning i saken, vilket ofta är liktydigt med att styrelsen avstyrker bifall till fingerade personuppgifter. En sådan ordning är naturligtvis inte tillfredsställande sett utifrån den enskildes perspektiv. Av det skälet är det angeläget att en förändring kommer till stånd. Enligt vår uppfattning riskerar dock regeringens förslag att få alltför långtgående konsekvenser för den enskildes möjlighet att få en ansökan om fingerade personuppgifter prövad av domstol. En bättre balans uppnås enligt vår mening om det för ett avslag av en enskilds framställan krävs att det skall framstå som uppenbart för Rikspolisstyrelsen att tingsrätten inte kommer att bifalla ansökan om fingerade personuppgifter. Härigenom får den enskilde en stärkt ställning genom att enskilda, utan egen hänvändelse till domstol, kan få sin sak prövad av domstol i flera fall än med regeringens förslag.

6 Information, hjälp och stöd

I sammanhanget bör också den enskildes informationsbehov om vilka skyddsåtgärder som finns utöver fingerade personuppgifter särskilt uppmärksammas. Sådan information ges i dag vid den enskildes kontakt med Rikspolisstyrelsen. Enligt vår mening kan Brottsoffermyndigheten ges en tydligare roll i detta arbete. Även den enskildes behov av hjälp och stöd med anledning av ändrad identitet måste naturligtvis tillgodoses. Rikspolisstyrelsen bör som fallet är i dag vara den kontaktmyndighet som svarar för stöd och hjälp-insatser till den enskilde vad gäller frågor som bäst hanteras på central nivå. Mycket hjälp behövs även från andra håll och på lokal nivå. Även här bör Brottsoffermyndigheten och dess olika brottsofferinriktade verksamheter ges en mer framträdande roll.

Sammanfattningsvis kan konstateras att regeringens förslag innebär ett inte obetydligt merarbete för Rikspolisstyrelsen. Några särskilda resurser för detta ändamål avsätts emellertid inte till polisen i 1998 års budgetproposition. Med Moderata samlingspartiets budgetförslag för 1998 avseende polisväsendet och Brottsoffermyndigheten ges dock tillräckligt ekonomiskt utrymme för att kompensera såväl Rikspolisstyrelsen som Brottsoffermyndigheten för det merarbete som blir följden även med vårt förslag. Vidare bör effekterna av Rikspolisstyrelsens rätt att avslå den enskildes ansökan kontinuerligt följas upp och utvärderas.

7 Möjligheten till ekonomisk ersättning

Regeringen anser inte att det nu finns skäl att införa någon särskild form av ersättning för personer som har medgivits fingerade personuppgifter och som drabbats av kostnader i samband med t.ex. byte av bostadsort, försäljning av fastighet eller byte av arbete.

Bland remissinstanserna tas frågan upp av Riksåklagaren och Brottsoffermyndigheten. Riksåklagaren pekar bl.a. på att vittnesplikten även gäller för förföljda personer. Enligt Riksåklagaren framstår det som orimligt om vittnesplikten skulle innebära att personen tvingades bära de ökade kostnader som ett vittnesmål kan leda till på grund av att personen får ändra sitt levnadssätt. Brottsoffermyndigheten anser att frågan bör utredas.

Även Moderata samlingspartiet anser att frågan behöver utredas. I det sammanhanget bör bl.a. övervägas om ekonomisk kompensation bör utgå för kostnader som kan uppkomma för en person med skyddad identitet som t.ex. vittnar i ett mål som rör för medborgarna gemensamma intressen. Det kan exempelvis gälla grova brottmål där samhällsintresset av att brottet klaras upp är stort.

8 Överklagande av vårdnadshavare

I propositionen behandlas en rad olika folkbokföringsfrågor. Vi avser här att ta upp frågan om vårdnadshavare bör ha rätt att mot den andra vårdnadshavarens vilja överklaga skattemyndighetens beslut om barnets folkbokföring.

Regeringen har valt att behandla frågan som överklagandefråga och framhåller att barnets folkbokföring inte motiverar avsteg från huvudregeln att föräldrar som har gemensam vårdnad om barnet endast gemensamt kan företräda barnet, vilket förutsätter att vårdnadshavarna är överens.

Moderata samlingspartiet anser dock att frågan skall ses som en folkbokföringsfråga. Vi är inte heller beredda att, som regeringen gör, avfärda de tillämpningsproblem som nuvarande lagstiftning visat sig innebära för vissa vårdnadshavare.

Tillämpningen av nuvarande lagstiftning kan få som följd att en vårdnadshavare går miste om sociala förmåner, vilket naturligtvis leder till negativa ekonomiska konsekvenser för vårdnadshavaren. För det fall en av vårdnadshavarna flyttar till en ny adress med barnet men barnet till viss del bor kvar där det är folkbokfört tillkommer de sociala förmånerna den vårdnadshavare som bor på barnets folkbokföringsadress. Ett sätt att komma till rätta med bl.a. ovan beskrivna situation vore att i lag ge uttryck för principen att ett barn skall folkbokföras hos den förälder där det får anses ha sin huvudsakliga vistelse. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lagändring.

9 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i 7 kap. 15 § sekretesslagen i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrade rutiner för registrering av sekretessmarkering,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att formerna för registrering av sekretessmarkering bör regleras i lag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ge Rikspolisstyrelsen huvudansvaret för förföljda personers skydd,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattemyndigheternas beslutsfunktion i kvarskrivningsärenden,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Rikspolisstyrelsens rätt att avslå framställan om fingerade personuppgifter,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information, stöd och hjälp till personer med fingerade personuppgifter,

8. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om förföljda personers möjlighet till ersättning i enlighet med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av barns folkbokföring i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 6 oktober 1997
Gun Hellsvik (m)
Göthe Knutson (m)	Anders G Högmark (m)
Maud Ekendahl (m)	Jeppe Johnsson (m)
Åke Sundqvist (m)	Christel Anderberg (m)
Liselotte Wågö (m)	Lars Björkman (m)

Gotab, Stockholm 1997