med anledning av prop. 1997/98:92 Ändringar i foderlagen, m.m.

Motion 1997/98:Jo44 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp)

Inledning

Miljöpartiet de gröna har inga invändningar mot att allt
mindre läkemedel används i djurfoder, snarare tvärt om. Vi
anser att användning av antibiotika, maskmedel mm borde
minskas betydligt. Det handlar inte bara om djuren och
riskerad resistens mot medlen utan också om de mycket
mindre uppmärksammade problem dessa medel kan orsaka i
miljön. Vi vill därför skärpa foderlagen ytterligare.

Förändringarna av kadaverhantering och det faktum att foderlagen även
gäller foder till vilda djur riskerar att skapa stora problem för den stöd-
utfodring som sker av örnar och andra vilda djur. Denna stödutfodring har
visat sig livsnödvändig för t.ex. havsörn.

Vi är även kritiska till förslaget att EU:s kontrollörer skall ges möjlighet att
utöva tillsyn över de svenska kontrollörerna.

Antibiotika och andra
kemiska ämnen i
djurhållningen

Ett problem i den konventionella djurhållningen är
användningen av läkemedel, kemikalier och tillsatser.
Sådana är t ex antibiotika, hormoner, tungmetallen zink och
maskmedel. I Sverige finns en restriktiv hållning till
antibiotika, och hormoner är inte tillåtna.

Zink

Tungmetallen zink, som vissa framsynta lantbrukare ersatt
med kolpulver, ges till smågrisar för att förhindra
avvänjningsdiarréer. Miljöpartiet de gröna har påtalat det
absurda i att tillåta att en tungmetall används på detta sätt
eftersom det innebär att halten zink ökar i jordarna. Allt zink
som ges till smågrisarna hamnar nämligen i fekalierna och
sprids på åkern. Vi hälsar därför beslutet att belägga zink
med recepttvång som ett steg i rätt riktning, men anser att
bruket bör förbjudas eftersom det finns ofarliga andra
metoder. Zinket kan ersättas med kol, som kan ges som
pulver eller granulat. Kolet suger inte bara upp vatten och
förhindrar diarréer. Det suger också upp toxiner, som kan
bildas i tarmarna vid störning orsakade av en snabb
avvänjning. Problemet med avvänjningsdiarréer kan enligt
uppgift också undvikas genom att smågrisarna avvänjs
senare och får möjlighet att under längre tid vänja sig vid
foder.

Miljöpartiet anser att zink som fodertillsats skall förbjudas helt. Detta bör
ges regeringen till känna.

Antibiotika

Den restriktiva synen på användning av antibiotika i Sverige
är bra. Det är alldeles uppenbart att en vidlyftig användning
skapar resistenta stammar av bakterier, såväl inom den
humana sjukvården som i veterinära sammanhang. Ett annat
problem, som inte har uppmärksammats på det sätt det
borde, är vad som sker med de naturligt förekommande
bakterierna i miljön när de utsätts för antibiotika. Det faktum
att många antibiotika inte bryts ned i djurens - eller
människors - kroppar, utan kommer ut i naturen via urin och
fekalier, förskräcker. Bakterier som normalt inte alls skulle
komma i kontakt med sådana ämnen gör det. Vid behandling
av ett sjukt djur används antibiotika förhoppningsvis på ett
sådant sätt att de bakterier i djuret som kommer i kontakt
med läkemedlet dör. I naturen är inte alls mängderna sådana.
Risken är uppenbar att bakterier utsätts för så mycket
antibiotika att de blir resistenta men inte så mycket att de
dör.

Risken med antibiotikaresistenta bakterier i djur och miljö gör att använd-
ningen måste vara ytterst restriktiv. Annars riskerar vi att förlora ett läke-
medel som inneburit närmast revolution inom såväl humanmedicinen som
den veterinära sektorn.

Vi anser det ytterst tveksamt om medicinering av djur bör ske via fodret
som fodertillsats, framför allt vad avser antibiotika. Förutsättningen för en
acceptabel användning av antibiotika är ju att risken för att resistenta
stammar bildas måste vara så liten som möjligt. Det är tveksamt om dose-
ringen blir den rätta om antibiotika tillsätts foder. Vi anser därför att
antibiotika endast bör får tillsättas foder på ett av veterinär mycket
kontrolle-
rat sätt. Detta bör ges regeringen till känna.

Miljöpartiet de gröna anser vidare att det i lagen nu bör slås fast att medi-
cin som antibiotika endast skall användas för att lindra och bota sjukdom,
men inte förebygga. Sverige har ju internationellt talat för en mycket
restriktiv hantering av antibiotika, och den svenska djurhållningen framhålls
som så bra just för att antibiotika enbart används vid sjukdom. Det är därför
mycket ologiskt att det är tillåtet att i lag tillföra foder antibiotika i
förebyggande syfte. Vi föreslår därför följande lydelse av 4 § i foderlagen
(1985:295):

4 §

Antibiotika eller kemoterapeutiska medel eller

andra läkemedel får tillsättas foder endast för att

lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom

eller i annat likartat syfte.

Maskmedel

I Sverige används en stor mängd maskmedel i preventivt
syfte. Maskmedel som blir kvar i fekalier är giftigt även för
djur i mark och vatten. Hur det påverkar faunan vet man inte
idag, men det kan naturligtvis ha ekologiska konsekvenser
eftersom mängden maskmedel som används i det
konventionella lantbruket är mycket stor.

Det har kommit studier som visar att något negativt sker med den
biologiska mångfalden i det öppna åkerlandskapet. Undersökningar, svenska
och engelska, visar att ett antal häckande fåglar av arter som tidigare var
vanliga i öppna odlingslandskap minskar kraftigt. I Sverige har varannan
tofsvipa och stare, var fjärde sånglärka och var tredje ladusvala försvunnit.
Även mindre vanliga fåglar som buskskvätta minskar i antal. Det tycks som
om insektsätare har större problem än andra. Om insektsfaunan har minskat
på samma sätt som fågelfaunan vet man inte. Det finns enligt uppgift inga
studier av insektsförekomsten över tiden motsvarande dem som gjorts för
fågel. Det finns dock skäl att hysa stor oro över vad som sker med den
biologiska mångfalden i det öppna jordbrukslandskapet. Det har diskuterats
om förändringarna i fågelförekomst, där minskningen är kraftigare än under
kvicksilverbetningens tid på 60-talet, beror på ändrade brukningsför-
hållanden, med utdikning eller jordbrukets kemikalisering. Vad som kan
noteras är att ekologiska lantbrukare vittnar om att insekter och fåglar åter-
kommer några år efter omläggningen från konventionell drift. Det fladdrar
fjärilar och sjunger fåglar som förr igen.

Om maskmedel har betydelse i sammanhanget vet ingen, men vilka
ekologiska konsekvenser det får för faunan i mark och vatten borde utredas.
Detta bör ges regeringen till känna.

Örnåtlar

Den svenska stammen av havsörn är långsamt på väg uppåt,
men arten är fortfarande hotad och finns i hotklass 2 Sårbar.
Idag finns endast ca 200 par i landet.

När Projekt Havsörn drog igång 1971 av Naturskyddsföreningen fanns
endast ett tiotal par i hela landet. Havsörns-populationen i landet var på väg
att gå under och skälet var miljögifter. Som varande överst i näringskedjan
blev halterna av framför allt DDE så höga i örnarna att reproduktionsför-
mågan slogs ut. Inga ungar såg dagens ljus i örnnästena. 50- och 60-talens
hotsituation var den andra för örnarna. När de fridlystes 1924 höll den tidens
jakt och förföljelser på att utrota arten. Det hotet var dock lättare att komma
till rätta med än dagens. Att havsörnsstammen nu återhämtar sig beror inte på
att miljögifterna försvunnit, utan på grund av den enträgna insats i form av
stödutfodring under vintern som gjorts under åren av entusiaster. Med
regeringens förslag i propositionen riskeras detta. På grund av EU-byråkratin
och den svenska regeringens stora vilja att anpassa sig kan havsörnsstammen
ånyo hotas.

Enligt förslag i foderlagen 2 § gäller foderlagen för foder till samtliga djur,
det vill säga även vilda djur. Det framgår vidare av propositionen att Jord-
bruksverket inte får medge undantag. Detta får till följd att en stor del av den
frivilliga vinterutfodringen av örn riskerar att försvinna. Regeringen anför
nämligen att man ska nyttja s. k. lågriskavfall, avfall som efter uppslaktning
och besiktning av veterinär i särskild sanitetsanläggning klassats som sådant.
Detta innebär naturligtvis såväl krångel som kostnad för såväl bonde som
den som vill stödutfodra örnarna. Man tror att så många som hälften av alla
utfodringsplatser kan försvinna. Det vore mycket sorgligt.

Vad betyder då detta för örnarna? Vinterutfodringen med kadaver har varit
oerhört viktig för örnarna inför häckningssäsongen. De har fått tillgång till
föda utan miljögifter och har därför "avgiftats" under vintrarna. Det har
dessutom inneburit att allt fler ungfåglar har överlevt den första kritiska
vintern. Detta har kompenserat det faktum att antalet ungar som kläcks
fortfarande är lågt, ca 1,6 per bo på östkusten och 1,2 i Lappland mot 1,8
ungar per bo före 1950. Stödutfodringen under vintern har alltså varit
nödvändig och det är med största sannolikhet tack vare den som havsörn
finns kvar i landet.

Havsörnsstammen är idag ca 200 par i hela landet. Som jämförelse har
Norge, som kan erbjuda ett rent hav till skillnad från Östersjön, ca 1 300 par
(källa Rödlistade ryggradsdjur i Sverige - Artfakta). Den svenska stammen
är ännu inte så stark att den klarar sig utan vinterfodringen. Kanske om 10 år
säger forskare.

Det är alltså nödvändigt att regeringens förslag revideras. Det kan ske på
flera sätt. Antingen kan foderlagens 2 § skrivas om så att lagen inte gäller
foder till vilda djur, eller kunde ett dispensförfarande utformas så att det
undanröjer rädslan för att BSE eller svinpest skall spridas, som finns i EU.
Det är därför att föredra. Ett dispensförfarande måste utformas i samråd med
Projekt Havsörn och utformas så att stödutfodringen under vintern inte
försvåras i framtiden. Det går inte att som regeringen gör idag dels säga sig
vilja verka för ökad biologisk mångfald i naturen och stöd av arter, dels
införa regler som gör det nödvändiga ideella arbetet i form av giftfri stöd-
utfodring omöjligt att bedriva.

Miljöpartiet de gröna yrkar därför att det skall vara möjligt att få dispens
för bestämmelserna om kadaverhantering för utfodring av vilda djur, i första
hand örnar, och att dispensföreskrifter tas fram i samråd med engagerade
ideella organisationer och utformas så at stödutfodring inte försvåras.

EU:s tillsyn

I regeringens proposition föreslås att EG:s institutioner och
av institutionerna utsedda inspektörer och experter skall ges
tillträde för att på samma sätt som landets egna
tillsynsmyndigheter kontrollera att foderlagen efterlevs.
Miljöpartiet de gröna yrkar avslag på detta och yrkar att
tillägget "Bestämmelserna i första stycket gäller också för
EG:s institutioner och av institutionerna utsedda inspektörer
och experter" i 13 § i Förslaget till lag om ändring i lagen
(1985:295) om foder skall utgå.

Vi anser att det måste finnas tilltro till enskilda länders myndigheter från
EU. Annars är risken uppenbar att EU och dess institutioner kommer att bli
en oönskad överrock över länders tillsynsmyndigheter. Effekten kan, för-
utom att vi får ett storebrorssamhälle, bli att vissa länder inte bygger upp den
egna tillsynsmyndigheten efter behov, utan förlitar sig på EU. Dessutom
finns uppenbar risk att kontrollen av kontrollen innebär en icke önskvärd
byråkrati, såväl dyr som krånglig. Det var nog få i Sverige som röstade ja till
ett medlemskap för att få en utökad dyr och krånglig byråkrati och för att få
en union som misstänksamt ska kontrollera de svenska kontrollmyndig-
heterna.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om zink som fodertillsats,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att antibiotika endast får tillsättas foder på ett av veterinär väl
kontrollerat sätt,

3. att riksdagen beslutar att 4 § lagen (1985:295) om foder får den lydelse
som föreslås i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om maskmedel,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheter för dispens från bestämmelserna om
kadaverhantering för utfodring av vilda djur, i första hand örnar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att dispensföreskrifter bör tas fram i samråd med engagerade
ideella organisationer och utformas så att framtida stödutfodring av örn inte
försvåras,

7. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1985:295) om
foder såvitt avser 13 § andra stycket.

Stockholm den 20 mars 1998

Gudrun Lindvall (mp)

Per Lager (mp)

Elisa Abascal Reyes (mp)

Eva Goës (mp)

Gunnar Goude (mp)

Ewa Larsson (mp)