med anledning av prop. 1997/98:93 Läroplan för förskolan

Motion 1997/98:Ub25 av Inger Davidson m.fl. (kd)

1 Inledning

Regeringen föreslår i propositionen att en läroplan ska införas för verksamheten i den kommunala förskolan. Benämningarna daghem och deltidsgrupper tas bort och räknas till förskoleverksamheten. Andra barnomsorgsformer ska inte lyda under läroplanen. I stället ska allmänna råd utformas för familjedaghem och öppna förskolor, medan granskning av enskilda förskolor för tillståndsgivning ska ske med läroplanen som grund. Läroplanen innehåller mål och riktlinjer för förskolans personal och arbetslag.

För föräldrar med barn i kommunal förskola innebär förslaget enbart en större tydlighet angående målsättningen för verksamheten. För personalen i förskolorna är en läroplan också ett viktigt dokument för att markera verksamhetens betydelse. För föräldrar som föredrar någon annan barnomsorgsform kan dock inte förslaget uppfattas som något annat än en ytterligare styrning mot en enda omsorgsform. Vi anser att risken är stor att förslaget, om det genomförs, får just den effekten.

Det är inte svårt att se att med minskande barnkullar och en fullt utbyggd kommunal förskola av den form som föreslås kommer det inte att finnas utrymme för några andra verksamhetsformer inom den kommunala barnomsorgen. Varför ska kommunen i ett trångt ekonomiskt läge satsa på flera olika verksamhetsformer? Särskilt om regeringen inte anser att dessa har samma positiva betydelse för barns lärande och utveckling.

2 Familjen och barnomsorgen enligt kristdemokraternas synsätt

2.1 Barns utveckling och varierande behov

En ettåring har ofta just lärt sig att gå men kan inte med ord uttrycka vad hon tycker och tänker. Hon börjar upptäcka omvärlden men än så länge helt på egna villkor. Hon har redan under sitt första år lärt sig ofantligt mycket utan att ha varit föremål för någon strukturerad läroprocess. Hon är helt beroende av omsorg och omvårdnad av vuxna, i första hand sina föräldrar, för att klara sig. Det är också de som känner sitt barn bäst och kan avgöra vilken omvårdnad det behöver. Ettåringens behov är inte desamma som två-, tre-, fyra- eller femåringens. Under den här perioden av livet händer oerhört mycket med barnet, som gör att behovet av omvårdnad och närhet, stimulans, gruppkontakt och en mer strukturerad inlärning varierar. I regeringens förslag saknas helt detta utvecklingspsykologiska perspektiv. Enligt regeringens förslag ska ettåringen omfattas av samma läroplan som den femåring som kanske otåligt väntar på att få börja i förskoleklassen. Ingen diskussion förs om lämpligheten av att fastlägga en annan typ av verksamhetsmål för ettåringen än för femåringen.

2.2 Föräldrar och barn har rätt till valfrihet och mångfald

I propositionen slår regeringen tydligt fast att man anser att det är bäst för alla barn att omfattas av den kommunala förskolan med dess utbildningsinriktning.

Det heter att den nordiska modellen för en heldagsomsorg med god kvalitet är av avgörande betydelse för den generella välfärdspolitiken och en förutsättning för jämställdhet mellan kvinnor och män och barns goda uppväxtvillkor. Detta är en kollektivistisk samhällssyn som inte hör 2000-talet till. Det är inte självklart att heldagsomsorg utanför hemmet är det bästa för alla barns utveckling de första levnadsåren. Tvärtom visar internationell forskning att föräldrakontakten under de första levnadsåren är mycket viktig för barnets neurologiska utveckling och därmed också för barnets kapacitet att lära. Då är det just närheten och anknytningen till föräldrarna som är det viktiga. En sådan närhet kan inte lika effektivt uppnås inom förskolan. Förskollärare och barnskötare har en annan relation till barnen, och gruppstorleken gör att det inte går att erbjuda en lika nära och personlig social relation. Det finns också studier som pekar på gynnsamma effekter av en tidig daghemsstart. De har dock delvis förlorat i relevans eftersom studierna utfördes på 80-talet. Sedan dess har barngrupperna i förskolan blivit större och personaltätheten minskat kraftigt. Enligt Barnombudsmannen går 60 % av ett- och tvååringarna i grupper med mer än 16 barn idag, en oacceptabelt hög nivå. Samtidigt har det skett en kvalitetsutveckling av familjedaghemmen sedan dess, och föräldrar som väljer att vara hemma med sina små barn får numera ett viktigt stöd genom de öppna förskolornas verksamhet. Sammantaget gör detta att allt talar för att vi i fortsättningen bör vara öppna för olika barnomsorgsalternativ och inte ensidigt framhålla en speciell form som den som bäst gynnar barnets utveckling. Framför allt måste vi slå fast att det är föräldrarnas självklara rätt att välja barnomsorgsform för sina barn.

3 Olika barnomsorgsformer

3.1 Familjedaghem och öppna förskolor

Som propositionen är utformad kan föräldrar knappast uppfatta regeringens förslag på något annat sätt än att man gör klokt i att så tidigt som möjligt placera sitt barn i kommunens förskola. Annars är risken att det kommer efter i utvecklingen och klarar sig sämre i skolan. Det som förstärker bilden av att det är enhetlighet och inte mångfald som eftersträvas är att familjedaghemmen, öppna förskolan och enskilda förskolor inte ska omfattas av läroplanen. I dag går 30 % av alla 1–5-åringar varken i förskola eller familjedaghem. 12 % av förskoleplatserna finns i enskilda förskolor. 13 % finns i familjedaghem. Det innebär att endast 45 % av 1–5-åringarna skulle omfattas av läroplanen, enligt regeringens förslag. Enligt Skolverket skulle endast 60 % av 4–5-åringarna omfattas av läroplanen. De föräldrar som idag av olika anledningar valt familjedaghem, därför att det passar deras behov bäst, får nu veta att den verksamheten visserligen kan stå för andra kvaliteter än förskolan men att verksamhetsformen gör att den inte kan omfattas av samma måldokument. Det gäller också den öppna förskolan. Vi ifrågasätter detta. Läroplanen ska ju enbart ange de nationella målen, men inte ge anvisningar om hur målen skall uppnås eller om arbetssätt och metoder. Dessutom vill regeringen att familjedaghemmen och de öppna förskolorna ska omfattas av allmänna råd och riktlinjer som utgår från läroplanen. Skillnaden ligger egentligen bara i att ingen uppföljning och utvärdering kommer att ske av dessa verksamheter.

Det går inte att komma ifrån känslan av att regeringen anser att det handlar om A- och B-lag istället för att se de olika verksamhetsformerna som komplement till varandra. De har olika inriktning och tillfredsställer delvis olika behov men är lika positiva för barnens utveckling. Kommunen har ansvar också för att de barn som vistas i familjedaghem, går på öppen förskola eller i förskola som drivs i egen regi har en verksamhet med hög kvalitet.

Ordet läroplan för tankarna till en småbarnsskola av ett slag som vi inte valt som modell i Sverige. I praktiken innebär dock övergången till en läroplan att den verksamhet och de målsättningar som redan finns inom barnomsorgen kodifieras. Men det är en viktig signal och kvalitetsstämpel för dessa verksamheter och därför bör också familjedaghem och öppen förskola omfattas.

Vi anser att regeringen bör formulera övergripande mål inklusive en gemensam värdegrund i en läroplan som gäller för förskola, familjedaghem och öppen förskola. Detta bör sedan kompletteras med riktlinjer för respektive verksamhetsform. Dessa riktlinjer måste nödvändigtvis variera med de olika verksamhetsformernas utformning och inriktning.

3.2 Enskild förskola

Regeringens njugga inställning till enskild verksamhet visas av att enskilda förskolor bara nämns i förbigående. Vi anser att enskilt drivna förskolor har en viktig roll att fylla genom att de ofta tillför nya perspektiv och är ett alternativ för föräldrar som föredrar denna verksamhet.

Det naturliga vore att de enskilda förskolorna fick samma regler som enskilda grundskolor och gymnasier. För dem gäller att de ska svara mot de allmänna mål och den värdegrund som gäller för utbildningen i det offentliga skolväsendet och som formulerats i läroplanerna. Det vore också rimligt att det är Skolverket och inte kommunerna som svarar för bedömningen av huruvida de enskilda förskolorna lever upp till kvalitetskraven som ska grundas på den nya läroplanen.

4 Läroplanens innehåll

Regeringens förslag när det gäller läroplanens omfattning och innehåll innebär att familjen ersätts med utbildningspolitik. Från att förskolan mer setts som ett komplement till hemmet blir den nu ett komplement till skolan eller snarare en del av skolan, även om inte ordet skolform finns med. Skolans språk och metodik präglar i stor utsträckning förslaget. Visserligen har uppnåendemålen, som Barnomsorg och Skolakommittén föreslog, plockats bort och det är bra, men man får ändå intrycket att propositionen innebär en anpassning av förskolan till skolans värld. Ostrukturerad lek i stor omfattning är nödvändig inte bara för att utveckla social kompetens utan också för att utveckla den motorik, språkliga förmåga och kreativitet som behövs för kommande läs- och skrivinlärning. Lek som struktureras och styrs för mycket kan troligen vara kvävande för den utvecklingen. Därför är det viktigt att inte inriktningen mot utbildning sker på bekostnad av lek- och omsorgsdelen. En viktig del av förskolans verksamhet måste vara att tillfredsställa barnens känslomässiga behov. Detta behöver understrykas tydligare i ett läge när de psykiska problemen bland barnen enligt flera undersökningar ökar.

4.1 Värdegrunden

I propositionen uttrycks värdegrunden mycket diffust. Demokratiska värderingar blir ett tomt uttryck om det hänger i luften och inte kopplas till ett etiskt rotsystem. Ett demokratiskt synsätt är en åskådning som bygger på alla människors lika värde. Den åskådningen måste aktivt förmedlas och levas ut i förskolans verksamhet. Att stärka barns identitet är ett viktigt uppdrag i förskolan heter det visserligen i propositionen, men det står bara mycket vagt att de ska få ta del av det egna kulturarvet. Vi kristdemokrater anser att man i likhet med läroplanen för det obligatoriska skolväsendet ska hänvisa till den kristna traditionen i vårt land och den etik som bygger på denna tradition. Tonen när det gäller värdegrunden i detta förslag gör att man känner sig förflyttad till 1969 och 1982 års läroplaner för grundskolan där neutralitetstänkandet i värderingsfrågor var mer uttalat. Det vore olyckligt om det blir en tillbakagång till detta tänkande i en modern läroplan för förskolan.

4.2 Ansvar och ledning

Enligt regeringens synsätt ska den föreslagna läroplanen innehålla riktlinjer för alla som arbetar i förskolan samt för förskolans arbetslag, bestående av både förskollärare och barnskötare. Även om det påpekas att förskolläraren vanligtvis är den som är ansvarig för förskolans ledning så ger riktlinjerna till arbetslaget intrycket av att ansvaret är utspritt på alla. Det är intressant att notera att det även här rör sig om otydlighet från regeringens sida, vilket om inte annat tydliggörs av att både barnskötare och förskollärare känner sig förfördelade. Vi kristdemokrater anser att det tydligt bör framgå av läroplanen att barnskötarna med sin omsorgspedagogiska kompetens är nödvändiga och fyller en mycket viktig funktion för att läroplanens mål ska kunna uppnås i förskolan. Vi anser dock att förskollärarna ska ha det pedagogiska ansvaret för att detta sker.

5 Övrigt

Barn till arbetslösa föräldrar måste erbjudas tillgång till samma omsorgsformer som andra barn. I dag avgör kommunen huruvida arbetslösa föräldrar ska ha samma rätt till barnomsorg som föräldrar som arbetar eller ej. Vi kristdemokrater anser att generella regler inte bör införas. Beroende på omständigheterna kan behoven variera både för barnen och föräldrarna. Därför måste det enskilda barnets behov få vara utgångspunkten när beslutet fattas. Det är viktigt att det finns möjlighet till både heldagsomsorg och korttidsomsorg så att föräldrarnas valmöjligheter inte begränsas. Föräldrar som är tillfälligt arbetslösa och som ser det som en möjlighet att få mer tid för barnen ska garanteras möjlighet att återfå en plats som de frivilligt avstått under en period.

Den nya läroplanen ska enligt regeringens förslag träda i kraft redan den
1 augusti 1998. Vi anser att det är ett alltför tidigt datum, som inte medger tid för information och planering. Ikraftträdandet bör i stället ske den 1 januari 1999.

I propositionen aviseras också en översyn av hela skollagen. Vi vill framhålla att det är viktigt att denna sker i form av en parlamentarisk utredning eftersom det kan komma att innebära förändringar av mer grundläggande natur.

6 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om föräldrars och barns rätt till valfrihet och mångfald när det gäller barnomsorg,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en läroplan som inbegriper förskola, familjedaghem och öppen förskola,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en läroplan skall kompletteras med riktlinjer för förskola, familjedaghem och öppen förskola,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det är Skolverket som skall bedöma om en enskild förskola lever upp till de kvalitetskrav som ställs utifrån den nya läroplanen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en större betoning av barns känslomässiga behov och lekbehov i läroplanen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att värdegrunden i läroplanen för förskolan i likhet med läroplanen för grundskolan skall hänvisa till den kristna traditionen i vårt land och den etik som bygger på denna tradition,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att läroplanen bör ge uttryck för att barnskötarna med sin omsorgspedagogiska kompetens fyller en viktig funktion för måluppfyllelsen i läroplanen för förskolan,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det är förskollärarna som har det pedagogiska ansvaret för att läroplanens mål uppnås i förskolan,

9. att riksdagen beslutar att läroplanen skall träda i kraft den
   1 januari 1999,

10.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en översyn av skollagen skall ske i form av en parlamentarisk utredning.

Stockholm den 20 mars 1998
Inger Davidson (kd)
Åke Carnerö (kd)	Holger Gustafsson (kd)
Ingrid Näslund (kd)	Chatrine Pålsson (kd)
Fanny Rizell (kd)	Tuve Skånberg (kd)
Rolf Åbjörnsson (kd)

Elanders Gotab, Stockholm 2002