med anledning av prop. 1998/99:100 1999 års ekonomiska vårproposition

Motion 1998/99:Fi18 av Carl Bildt m.fl. (m)

En stängning av Barsebäck skadar Sverige

Inledning

En förtida kärnkraftsavveckling får betydande konsekvenser
för energiförsörjningen, miljön, hushållens ekonomi,
investeringarna, industrisysselsättningen och
samhällsekonomin i stort. En stängning av Barsebäck 1 får
omedelbara och direkta konsekvenser för statens finanser.
Med 1997 års energipolitiska beslut godkände riksdagen i
juni 1997 regeringens förslag om förtidsavveckling av
kärnkraften. Besluten fattades utan att regeringen redovisat
några konsekvenser för samhällsekonomin. I december 1997
drev Socialdemokraterna igenom avvecklingslagen. Inte
heller antydde regeringen vilka ekonomiska konsekvenser
beslutet kommer att få för staten eller för samhällsekonomin
i stort. Lagen ger regeringen fullmakt att närmast godtyckligt
stänga av halva Sveriges elproduktion, utan riksdagens
hörande, utan motivering, utan kostnadshänsyn och utan
förvarning till de berörda reaktorägarna.

Den 5 februari 1998 beslöt regeringen, med stöd av avvecklingslagen, att
återkalla drifttillståndet för Barsebäck 1 vid halvårsskiftet 1998. Beslutet
fattades utan att riksdagen fått någon information om kostnaderna för en
avveckling. Inte heller i vårpropositionen 1998 redovisade regeringen vilka
kostnader som är förenade med en förtida kärnkraftsavveckling. I beslutet
om vårpropositionen drev däremot regeringen igenom ett nytt s.k. ramanslag:
B11 Ersättning för avveckling av en reaktor i Barsebäcksverket, uppfört på
1 miljon kronor, ett belopp som uppenbart inte skulle täcka kostnaden för en
avveckling av Barsebäck eller ens arvodet till den av regeringen anlitade
advokatfirman. Regeringen bemyndigandes därför också att obegränsat över-
skrida ramanslaget.

I beslutet om budgetpropositionen för 1999 förlängdes regeringens be-
myndigande att under 1999 besluta om att överskrida ramanslaget B11. Vår-
propositionen 1998/99:100 innehåller inte ens en antydan till bedömning av
vilken kostnad som en stängning av Barsebäck 1 åsamkar staten och därmed
de svenska skattebetalarna. Enligt energiöverenskommelsen skall vidare
Barsebäck 2 stängas före den 1 juli 2001. Inte heller för avvecklingen av
denna reaktor redovisas några kostnader eller anslag under perioden. För
budgetåret 1999 finns anslaget B11 med 1 miljon kronor, därutöver den, av
regeringen redovisade, totala budgeteringsmarginalen om 1,2 miljarder
kronor. För år 2000 finns en total budgeteringsmarginal om 3,6 miljarder
kronor, vilket uppenbarligen inte räcker för att täcka de med den planerade
avvecklingen förenade kostnaderna.

Moderata samlingspartiet finner det anmärkningsvärt att Socialdemokra-
terna på detta sätt driver en politik som påverkar vårt lands industriella
framtid, utan att presentera några som helst statsfinansiella konsekvenser
eller kostnader.

Moderata utgångspunkter

Det finns inga genvägar till en trygg ekonomisk framtid för
Sverige. Endast genom god och uthållig tillväxt går det att
bygga en stabil grund för välfärd och sysselsättning.

Som framgår av tabellen har regeringen tvingats revidera ner sina
tillväxtantaganden för innevarande och de två följande åren jämfört med
bedömningarna i budgetpropositionen för 1999 och föregående års
vårproposition.

Tillväxten enligt regeringens olika bedömningar

Tabell 1: (1998 1999 2000 2001 )

Den ogynnsamma utvecklingen vad avser tillväxt och
sysselsättning understryker betydelsen av en långsiktigt
hållbar energipolitik. Energipolitiken är inte ett självändamål
utan en avgörande och strategisk faktor för Sveriges
möjligheter att skapa fler arbeten och ökad välfärd. Den
tillväxt och industriella utveckling som krävs kommer att
leda till ökad efterfrågan på el. Energipolitiken får då inte
lägga hinder i vägen, utan måste tvärtom garantera att denna
efterfrågan kan mötas på ett ekonomiskt och miljömässigt
godtagbart sätt. En framtida avveckling av kärnkraften är
därför ett stort hot mot vår framtida välfärd.

Väl fungerande system

Sverige har idag ett av världens bäst fungerande system för
produktion och överföring av elenergi. Nästan all el som
förbrukas produceras av oss själva. Andelen fossila bränslen
är än så länge liten, vilket gör utsläppen små jämfört med
nästan alla andra länder.

El är en överlägsen energibärare, och det är kärnkraften som har möjlig-
gjort den ökade elanvändningen i kombination med en offensiv miljö- och
klimatpolitik. Riksdagen kunde 1985 besluta att bevara de fyra stora orörda
älvarna. Därefter har skyddet förstärkts också för andra vattendrag. År 1988
kunde riksdagen på förslag från Moderata samlingspartiet införa ett tak för
koldioxidutsläppen. Vattenkraften och kärnkraften har tillsammans gjort det
svenska elsystemet effektivt, konkurrenskraftigt och miljövänligt.

Fortlöpande sker det en betydande energieffektivisering. Hittills har denna
effektivisering gått hand i hand med en ökad elanvändning. Övergången till
el har varit särskilt påtaglig inom industrin, där el ersatt användning av
bränslen med lägre verkningsgrad. Mellan 1970 och 1994 ökade andelen el
av den totala energianvändningen i industrin från 20 till 36 %. Hög elanvänd-
ning i näringslivet sammanhänger med hög specialisering och med en stark
ställning på den internationella marknaden. Nya industriprocesser kräver
elkraft i stället för fossila bränslen. I dag används 4 5 TWh el, vilket är mer
än en Barsebäckreaktor, bara till reningsprocesser. Nya tekniker och
styrprocesser är baserade på elanvändning och även framgent kommer
industriell tillväxt och förnyelse att innebära att energieffektivisering paras
med en ökad elanvändning.

Inget elöverskott

När Energikommissionen i sitt slutbetänkande Omställning
av energisystemet (SOU 1995:139) hävdade att det bör vara
möjligt att ställa av ett aggregat "utan att kraftbalansen
försvagas påtagligt", så var det en bedömning som kom att
vederläggas av verkligheten redan efterföljande år. Det
kyliga och torra året 1996 blev det hittills näst bästa året för
kärnkraften, som svarade för mer än hälften av landets totala
elproduktion. Samtidigt kördes de oljeeldade
reservkraftverken i Stenungsund och Karlshamn i ovanligt
stor utsträckning. Ändå tvingades Sverige att nettoimportera
drygt 5 TWh ytterligare el från grannländerna,
huvudsakligen kolbaserad el från Danmark.

En stängning av Barsebäck kommer att leda till ett permanent bortfall av
elproduktion i Sydsverige på 8 9 TWh. I motsvarande mån ökar behovet av
import från Danmark. De senaste fem åren har Sverige haft både över- och
underskott av el, beroende på tillgången på vattenkraft det aktuella året. Sett
över en femårsperiod har Sverige haft en väl avvägd produktionskapacitet
med en total nettoimport på endast 0,3 TWh över de senaste fem åren.

Norska Statkraft anger att behovet av ytterligare el i Norge, Finland,
Sverige och Danmark är 70 TWh fram till år 2010.

Avvecklingsbeslutet

Den 5 februari 1998 fattade regeringen beslut (N 98/108) att
rätten att driva kärnkraftsreaktorn Barsebäck 1 för att utvinna
kärnenergi skulle upphöra att gälla vid utgången av juni
1998.

Barsebäck kraft AB och Sydkraft AB har hos Regeringsrätten begärt
rättsprövning av regeringens beslut att stänga Barsebäck. Sydkraft har anmält
klagomål till EU-kommissionen för prövning av Barsebäcksbeslutets för-
enlighet med EG-rätten. EU-kommissionen har tagit upp ärendet till
behandling.

Regeringsrätten beslutade den 14 maj 1998 om inhibition av regeringens
beslut om stängning av Barsebäck. Regeringsrättens beslut var en lika prakt-
full som plågsam örfil åt regeringen Persson. Ingen svensk regering har
tidigare underkänts så tydligt i en så viktig fråga av landets högsta juridiska
instanser. Regeringsrätten har nu arbetat med prövningen av regerings-
beslutet i över ett år. Bortsett från inhibitionsbeslutet är det enda som
hittills
levererats upprepade besked om dröjsmål.

Avvecklingens kostnader

Förhandlingskostnader

Bemyndigandet för anslag B11 ger regeringen möjlighet att
träffa en uppgörelse med Sydkraft på vilken kostnadsnivå
som helst. Redan idag vet vi att mer än 8 miljoner kronor
förbrukats i förhandlingskostnader. Enligt
Näringsdepartementet är statens nedlagda kostnader för
förhandlingarna med Sydkraft om Barsebäcksreaktorn hittills
drygt 8 miljoner kronor enligt följande.

Tabell 2: (Rättsprocessen 1 576 221 )

Källa: riksdagens utredningstjänst januari 1999.

Ersättning till Sydkraft

Den tidigare styrelseordföranden i Sydkraft AB, den tidigare
socialdemokratiske kommunalpolitikern Nils Yngvesson, har
beräknat statens direkta skadestånd vid en stängning av
Barsebäck till minst 20 000 Mkr.

Kostnader för hushållen

Ryckigheten i den svenska energipolitiken har drabbat
hushållen hårt. De omfattande problemen med s.k. sjuka hus
och dålig inomhusluft går att härleda till de statliga
energisparsatsningar som ingått i en tidigare energipolitik.
Hushållen har fått bära en dubbel kostnad för detta. De har
både varit med och finansierat politiken via skattsedeln och
själva fått betala för att lösa problemen.

En stängning av en reaktor i Barsebäck bygger på att hushållens
elförbrukning kan minskas genom övergång från eluppvärmning till annan
uppvärmning. Både regeringen och Villaägarnas riksförbund har uppskattat
kostnaden för en konvertering av ett småhus uppvärmt med direktverkande el
till mellan 80 000 och 150 000 kronor. Trots skattefinansierade investerings-
bidrag på 30 % så kommer kostnaderna alltså att bli mycket stora för de
hushåll som tvingas att byta värmesystem för att undkomma höjda elpriser.
Varje berörd småhusägare kommer att tvingas betala mellan 55 000 och
105 000 kronor ur egen ficka.

Konkurrensverket varnar nu också för höjda fjärrvärmepriser. En
storskalig konvertering från elvärme till fjärrvärme riskerar att skapa en
monopolsituation, eftersom konverteringskostnaden är så hög.

Kostnader för industrin

Svensk basindustri är elintensiv och känslig för en
energipolitik som höjer priserna. De elintensiva
arbetsställena finns framför allt i fem branscher och
delbranscher: pappers- och massaindustri, järn- och
stålindustri, kemisk industri, gruvor samt icke-
järnmetallverk.

Den svenska basindustrin är högteknologisk. Den utgör sannolikt en viktig
del av förklaringen till de många framgångsrika svenska mjukvaruföretagen
inom IT-sektorn. Basindustrin sysselsätter ett stort antal underleverantörer.
Svensk verkstadsindustri med idag 350 000 anställda har i hög grad nått
sin position just som underleverantörer till basindustrierna. De traditionella
basindustrierna svarar för en betydande del av förädlingsvärdet i den samlade
svenska exporten. Bara svensk skogsindustri sysselsätter direkt 120 000
människor och svarar för 17 % av exporten. Den förbrukar också ensam
elenergi motsvarande produktionen i fem Barsebäckreaktorer.

Ett stort antal lokala arbetsmarknader är helt eller delvis beroende av
sådana företag. En förtida kärnkraftsavveckling riskerar därmed att få
allvarliga regionala konsekvenser. Allvarligast blir situationen i Norrbottens
inland, längs Norrlandskusten samt i ett band från Dalsland över Värmland,
Bergslagen och Dalarna till Gästrikland. De enskilda län som är mest
beroende av elintensiv industri är Norrbotten, Västernorrland, Gävleborg och
Värmland. Alla dessa län är redan idag mycket hårt drabbade av arbetslöshet.

För de mest utsatta länen kan hela bygder gå under om kärnkrafts-
avvecklingen leder till elpriser som flyttar företagens investeringar utom-
lands. En nedläggning av Ovako Steel i Hofors skulle innebära utslagning av
1 700 arbeten i en ort med totalt 4 500 sysselsatta. I värmländska Munkfors
och Hagfors skulle arbetslösheten direkt stiga till ca 35 % om företaget
Böhler Uddeholm valde att flytta sin verksamhet annorstädes. I Avesta i
Dalarna finns totalt 2 000 anställda inom elintensiv industri, vilket motsvarar
en femtedel av alla sysselsatta inom kommunen. I Skellefteå arbetar ännu
fler, hela 2 300 personer, inom elintensiv industri. I Gällivare skulle
arbetslösheten stiga från ca 2 000 till nära 4 000 personer om den elintensiva
industrin hotades.

En kärnkraftsavveckling hotar inte bara elintensiv basindustri, utan också
ett stort antal underleverantörer och serviceföretag. Bara skogen, kemin,
gruvorna och stålet sysselsätter idag direkt och indirekt ca 270 000
människor. I många regioner är även den offentliga sektorn helt beroende av
att den tunga industrin har en fortsatt framtid. Statsminister Göran Persson
och näringsminister Björn Rosengren reagerade kraftigt när Lear Corporation
AB skulle flytta sin produktion till Göteborg från Bengtsfors. Då användes
statsråden uttryck som "exempellös och oacceptabel". Regeringen driver nu
medvetet en energipolitik som riskerar att åstadkomma "Bengtsforseffekter"
i stora delar av landet.

Ett stort antal av landets energiintensiva företag har idag inslag av
utländskt ägande. Var företagen skall göra sina investeringar är inte givet på
förhand. Alternativ till fortsatta investeringar i Sverige finns nästan alltid.
En
stängning i Barsebäck sänder ett mycket negativt budskap till dessa aktörer.
Tillsammans med frånvaron av besked om vad som sedan skall hända skapar
detta en bestående osäkerhet om vilka de långsiktiga förutsättningarna
egentligen är för att bedriva industriell verksamhet i Sverige. Denna
osäkerhet kommer att kosta vårt land ett stort antal arbetstillfällen.

Kostnader för
omställningsprogrammen

I samband med energibeslutet våren 1997 godkände
riksdagen ett nytt femårigt program med bidrag om 3 100
Mkr för minskad elanvändning och investeringar i ny
elproduktion och ett sjuårigt program med bidrag om 5 630
Mkr till forskning och utveckling av ny teknik. Med
kostnader för bl.a. inrättande av en ny energimyndighet kom
de föreslagna utgifterna att uppgå till över 9 000 Mkr.

Vissa kostnader relaterade till kärnkraftsavvecklingen framgick av det
energipolitiska beslut som Socialdemokraterna tvingade igenom riksdagen i
juni 1997. Det finns dock stora frågetecken kring effektiviteten i de stöd som
infördes.

Stödet på 150 miljoner kronor till byggande av små vattenkraftverk hotar
naturvärden. Av Sveriges 1 550 vattenkraftverk ger de 1 200 minsta bara 1,5
TWh att jämföra med Barsebäcks 8 TWh. Samtidigt förstör dessa 1 200
kraftverk fisket och naturen på lika många åsträckor. En del av satsningen på
1,65 miljarder kronor för att minska elanvändningen går till villaägare som
byter från elvärme till uppvärmningssystem för fossila bränslen. En annan
del av satsningen på 1,65 miljarder kronor i energistöd går till s.k.
effektminskningsbidrag till braskaminer. Detta stöd har kritiserats av
Boverket, eftersom det inte leder till minskat effektuttag mellan kl 07.00 och
09.00 på vardagar då belastningen på elnätet är som störst. Braskaminerna
används i stället på kvällen, då efterfrågan på el ändå är låg. Flera kommuner
har dessutom förbjudit vedeldning i tätbebyggda bostadsområden av hälso-
och miljöskäl.

Ineffektiviteten i programmen visas också av att prognosen för medels-
förbrukning 1999 är 566 miljoner kronor lägre än anslaget. Även anslaget för
år 2000 räknas ner kraftigt. Regeringen skriver själv i vårpropositionen:
"Hittills gjorda uppföljningar tyder på att vissa av de åtgärder som ingår i det
energipolitiska programmet inte leder till den måluppfyllelse som avsetts.
Detta gäller främst de eleffektminskande åtgärderna inom ramen för bidrag
till minskad elanvändning."

Kostnader för miljön

Kärnkraftsavvecklingens miljöskadliga konsekvenser
inskränker sig inte till ökade utsläpp av koldioxid till
atmosfären. Också utsläppen av försurande ämnen som
svavel och kväveoxider kommer att öka. Den realistiska
bedömningen är att det väsentligen blir ökad import av
kolbaserad el från Danmark som kommer att kompensera
bortfallet av ren och utsläppsfri el från Barsebäck. För att
ersätta Barsebäck med sådan el åtgår det sex ton stenkol i
minuten! Det försurande nedfallet från denna produktion
kommer genom de förhärskande vindarna att drabba främst
sydvästra Sverige, som redan i utgångsläget är hårt drabbat
av försurning och övergödning. Från miljösynpunkt ter sig
en sådan utveckling mycket olycklig.

Tabell 1. Utsläppsökning om Barsebäcksverket ersätts av
modern kolkondenskraft.

Tabell 3: (Utsläppsökningar Koldioxid Svaveldioxid Kväveoxider )

(Underlag: Statens energiverk, SCB)

Socialdemokraterna medger numera öppet att ökade
koldioxidutsläpp blir den oundvikliga följden av den
energipolitiska uppgörelsen om en förtida
kärnkraftsavveckling.

Ökande import

När elproduktionen från vattenkraft och kärnkraft inte räcker
till för att försörja Sverige, täcks underskottet genom import
av el från grannländerna.

Ett stort miljöproblem uppkommer när elen är kolbaserad, vilket är fallet
med huvuddelen av importen. Under 1996 då den svenska vattenkraft-
produktionen låg ca 20 % under genomsnittet på grund av dålig vatten-
tillgång nettoimporterade Sverige drygt 5 TWh elkraft, vilket motsvarar
mer än halva årsproduktionen vid Barsebäcksverket. Under de kallaste
perioderna vintern 1995/96 skedde import samtidigt från alla grannländer
Danmark, Tyskland, Norge och Finland. Inte minst importen från sistnämnda
land är värd att notera. Genom det finska elsystemets hopkoppling med det
ryska importerades i praktiken rysk kärnkraftsel till Sverige under denna
period.

Planerna på att koppla ihop Litauens elnät med övriga Europas har på
senare tid tagit fastare former. Därigenom kan Sverige komma att importera
el från Ignalina, om importbehovet ökar.

Runt om Sveriges gränser finns ledig elproduktionskapacitet. Den har det
gemensamt att produktionen där sker i former som vi av miljöskäl inte vill
acceptera i vårt eget land. Det är till dessa miljöskadliga anläggningar allt
från rysk kärnkraft till gammal, dansk kolkraft som vi tvingas lita till vid
en
förtida kärnkraftsavveckling.

Avvecklingslagens brister

Avvecklingslagen utsattes för hård kritik under
riksdagsbehandlingen. Lagens förenlighet med grundlagens
skydd för äganderätten i 2 kap.18 § regeringsformen är
tveksam. Det allmänna syftet med avvecklingslagen är
varken preciserat eller analyserat, särskilt inte med hänsyn
till att möjligheten att tvångsvis ta i anspråk annans egendom
endast skall kunna användas som en sista utväg.

För att ett egendomsberövande skall vara tillåtet enligt Europakonven-
tionen gäller som villkor att åtgärden vidtas i det allmännas intresse. Det
allmänna intresset skall alltid vägas mot det enskilda intresset enligt
proportionalitetsprincipen. Frågan om proportionalitetsprincipen tillåter
staten att göra ett ingrepp i privat egendom om syftet med ingreppet kan
uppnås på annat sätt har inte prövats. Några vägande skäl att inte inleda
avvecklingen med statens reaktorer har inte framkommit. Det är därför inte
visat att det är förenligt med proportionalitetsprincipen att inleda avveck-
lingen med privatägda reaktorer. Principen är en viktig grundsats inom såväl
EG-rätten som inom svensk rätt.

Avvecklingslagen är bristfällig också av det skälet att reaktorägarna saknar
tid för att vidta åtgärder i syfte att minimera skadan för en framtvingad
stängning. Avvecklingslagen bör därför avvecklas.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om energipolitikens betydelse för den ekonomiska
utvecklingen.

Stockholm den 22 april 1999

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Beatrice Ask (m)

Anders Björck (m)

Carl Fredrik Graf (m)

Chris Heister (m)

Gun Hellsvik (m)

Henrik Landerholm (m)

Göran Lennmarker (m)

Bo Lundgren (m)

Inger René (m)

Per Unckel (m)

Per Westerberg (m)