med anledning av prop. 1998/99:120 Företagshälsovård

Motion 1998/99:A13 av Sven-Erik Sjöstrand (v)

Företagshälsovård och
arbetsmiljö

Regeringen föreslår i propositionen en smärre förändring av
lagtexten om företagshälsovården.

Vänsterpartiet ser med oro på den negativa utvecklingen av arbetsmiljö-
arbetet. Ett allt mer pressande arbetsliv, med hög arbetslöshet och allt
hårdare lönsamhetskrav har gjort att arbetsmiljöarbetet kommit i bakgrunden.
De ojämlika villkoren i arbetslivet har förstärkts. Dessa allvarliga problem
har bl.a. uppmärksammats i rapporter från Metall och LO. Bristande arbets-
miljöarbete leder till mycket allvarliga skador och sjukdomar i arbetslivet.
Dessa och andra rapporter kan inte riksdagen förbigå med tystnad. Makt och
inflytande har en direkt koppling till ohälsa. Arbetslinjen måste hävdas
genom att ansträngningarna inriktas på att förebygga ohälsa och att öppna
dörrar tillbaka till arbetsgemenskap för drabbade människor. Arbetslivet och
arbetsgivarna måste bära sina egna kostnader för arbetsrelaterad ohälsa.

Ny arbetsmiljökommission

Vänsterpartiet anser att arbetsmiljöfrågorna åter måste lyftas
fram till att bli en politisk förstahandsfråga. Vi föreslår
därför att en ny arbetsmiljökommission tillsätts. Den skall
komma med förslag om hur ohälsa i arbetslivet skall
motverkas. Det handlar bl a om hur nya anställnings- och
arbetsvillkor påverkar hälsan. Ökat löntagarinflytande,
arbetsmiljöavtal mellan parterna, tryggad yttrandefrihet och
en analys av företagshälsovården ur ett könsperspektiv
behövs för att skapa en bättre arbetsmiljö. Rehabilitering
måste bli effektivare. En kvalitativt bra företagshälsovård
måste nå alla löntagare.

Arbetsmiljökommissionen skall ha i uppdrag att ge förslag på nya ekono-
miska incitament som skall förstärka ett brett planerat arbetsmiljöarbete och
internkontroll. Den bör också överväga hur företagsböter och sanktions-
avgifter bättre kan utnyttjas. Det är också viktigt att nya former av
personalekonomiska redovisningar användas.

Kommissionen bör ha parlamentarisk förankring men också innehålla
experter och representanter för arbetsmarknadens parter. Den bör samarbeta
med Nationella folkhälsokommittén och följa dess arbete. Detta bör ges
regeringen till känna.

Regeringens förslag angående företagshälsovården ger inte en djupgående
analys av företagshälsovårdens roll i dagens arbetsliv. Exempelvis analyseras
inte problemen med den bristande företagshälsovården för kvinnor och för
anställda i småföretag. Tvärtom betonas i propositionen att förslagen inte
skall innebära att arbetsgivarnas skyldighet angående företagshälsovård skall
gå längre än vad som nu gäller. Vi vill i detta sammanhang påminna om att
Sverige har åtagit sig att successivt bygga ut företagshälsovården för alla i
ILO:s konvention 161 artikel 3. Om inte företagshälsovård omedelbart kan
införas för alla företag skall medlemsstaterna utarbeta planer för detta.

Arbetsgivarnas skyldighet att
anordna företagshälsovård

Regeringen förslår en smärre förändring av arbetsmiljölagen
3 kap 2 §. Denna förändring innebär inte att fler kommer att
omfattas av företagshälsovårdens förebyggande arbete. Det
kommer att även fortsättningsvis vara de med den svagaste
ställningen på arbetsmarknaden som hamnar utanför.
Propositionen har ingen analys av detta problem och hur
lagändringen påverkar tillgången till företagshälsovård.
Vänsterpartiet menar att om avtalslösningar inte leder till en
tillfredsställande situation måste regeringen återkomma med
ett lagförslag om obligatorisk anslutning till
företagshälsovård. Detta bör ges regeringen till känna.

Det finns heller ingen analys ur könsperspektiv i propositionen kring
företagshälsovårdens arbete, dess brister och vilka åtgärder som måste till.
De fackliga organisationerna hävdar att arbetstagarnas inflytande över
företagshälsovården har minskat under det senaste decenniet. Detta gäller
också skyddskommittéernas inflytande. Det bör påpekas att flertalet av de
yrken som utnyttjar företagshälsovården i hög grad domineras av män medan
de yrken som utnyttjar den i låg omfattning domineras av kvinnor. Det har
nyligen också presenterats en utredning från Metallindustriarbetareförbundet
som visar på arbetsskadornas omfattning. Var fjärde kvinnlig metallarbetare
är belastningsskadad. Enligt en LO-utredning har drygt 400 000 LO-kvinnor
ont i axlar och armar.

Bristande lagstiftning på arbetsmiljöområdet missgynnar kvinnor. Här
saknas ofta ett förebyggande arbete. Riksdagen bör ge regeringen till känna
behovet av en analys av företagshälsovården ur ett könsperspektiv.

Att enbart kräva företagshälsovård om "arbetsförhållandena så kräver" ger
inget starkt stöd för att företagshälsovården skall arbeta förebyggande på alla
arbetsplatser. Ett aktivt förebyggande arbetsmiljöarbete är viktigt för att
förhindra nya ohälsoproblem, inte minst problem med stress och mobbning.
Sådana problem kan vid ett första ögonkast kanske inte upptäckas på en
arbetsplats som ser fin och välordnad ut. Behovet av förebyggande arbete
och företagshälsovård utdefinieras därmed på många arbetsplatser. Det är
först med företagshälsovårdens kontinuerliga kontakt med arbetsplatserna
och de anställda som intentionen med begreppet tidig rehabilitering kan
förverkligas. Med detta arbetssätt kan de samhällsekonomiska effekterna av
sjukdom och arbetsskador reduceras på ett helt annat sätt än vad som sker
idag. Utgångspunkten måste vara att se företagshälsovården som en del av
planerat arbetsmiljöarbete på alla arbetsplatser och som en del av arbets-
givarens internkontroll på arbetsplatsen. Kravet på företagshälsovård bör
därför knytas till att uppfylla arbetsmiljölagens krav på förebyggande arbete.
Vänsterpartiet föreslår att arbetsmiljölagens 3 kap 2 § första meningen får
följande lydelse: "Arbetsgivaren skall ordna den företagshälsovård som
krävs för uppfyllande av arbetsmiljölagen och därtill utfärdade föreskrifter".
Vi föreslår också att en ytterligare skärpning görs i arbetsmiljölagen 6 kap
6 a § som ligger i linje med förslaget till skrivning i 3 kap 2 b §. Ett tillägg
bör därför göras så att meningen för följande lydelse: "Skyddsombud kan
också begära att en viss undersökning skall göras för kontroll av förhåll-
andena inom skyddsområdet eller att företagshälsovård anlitas."

Vänsterpartiet delar regeringens bedömning att företagshälsovården skall
arbeta mer förebyggande och då måste detta också tydligare återspeglas i
arbetsmiljölagen. Målet för Vänsterpartiet är att det på alla arbetsplatser
skall
finnas ett bra förebyggande arbetsmiljöarbete och därmed att företags-
hälsovården är tillgänglig för alla löntagare och även egenföretagare.

Av samma anledning biträder Vänsterpartiet regeringens förslag vad gäller
ersättning för läkarvård och sjukgymnastik. Företagshälsovården måste
fokusera sitt arbete på förebyggande hälsovård. Vi vill betona vikten av att
den medicinska kompetensen bevaras inom företagshälsovården och att
vårdavtal med landstingen inte skall utgöra ett hinder. Erfarenheter från
Värmland med avtal mellan landsting och företagshälsovård bör tas till vara.

Företagshälsovårdens oberoende
ställning

Sedan statsbidragen till företagshälsovård avskaffades 1993
har företagshälsovården starkare knutits till arbetsgivarens
efterfrågan. Det har blivit mer sjukvård för nyckelpersoner
och mindre förebyggande arbete för utsatta grupper. Det är
arbetsgivaren som beställer tjänster av företagshälsovården.
Facket har en viktig uppgift att påverka att arbetsgivaren
använder sig av företagshälsovårdens resurser. Det är också
ett fackligt ansvar att se till att expertresurser används på rätt
sätt i arbetsmiljöarbetet. För att kravet på företagshälsovård
skall vara tillgodosett skall medicinsk, psykosocial och
teknisk kompetens ingå i verksamheten.

Vänsterpartiet anser att det är viktigt att arbetsgivare och anställda får ett
gemensamt ansvar för upphandling och för innehållet i verksamheten. Utan
löntagarinflytande uppnås inte en god kvalitet i verksamheten.

Den i dag bristfälliga företagshälsovården bidrar till att arbetsgivarna inte
gör de rehabiliteringsutredningar de enligt lag är skyldiga att genomföra.
Detta tas ibland till intäkt för att minska kraven på arbetsgivarens
utredningsansvar istället för att ställa krav på tillgång till
företagshälsovård.

En uppskattning har gjorts att ca 1/3 av företagshälsovårdens tidigare
personella resurser har övergått till annan verksamhet. Tillgänglig statistik
visar att ca 70 % av de förvärvsarbetande har någon form av anslutning till
företagshälsovård. Avsaknaden av företagshälsovård är särskilt stor inom
småföretag och i vissa riskfyllda branscher både inom industri och service-
området. Det som i dag kallas för företagshälsovård gör ofta inte skäl för
benämningen. Exempelvis kan en för mycket begränsad tid kontrakterad
läkare kallas för "företagshälsovård". Siffrorna för anslutning till företags-
hälsovården är således missvisande.

Företagshälsovården bör få en ökad täckningsgrad, renodlas mer till
förebyggande hälsovård samt få ett ökat oberoende. Rehabilitering måste
bidraga till ett aktivt förändringsarbete på arbetsplatserna och att orsaken
till
ohälsa angrips hårdare. Därför bör företagshälsovården obligatoriskt kopplas
in vid arbetsskade-, arbetsoförmåge- och rehabiliteringsutredningar. Försäk-
ringskassan ansvarar för dessa utredningar. Samarbetet mellan försäkrings-
kassorna och företagshälsovården måste stärkas. På detta sätt stärks
kompetensen inom försäkringskassan vid arbetet med den skadedrabbade
men också kompetensen att förändra på den enskilda arbetsplatsen så att nya
ohälsoproblem inte skall uppstå. Detta bör ges regeringen till känna.

Vänsterpartiet anser att det är nödvändigt att verksamheterna vid de
yrkesmedicinska klinikerna utvecklas och att hela arbetsmiljöforskningen ges
en stark ställning och ett oberoende gentemot kortsiktiga lönsamhetskrav. Då
kan också företagshälsovården bli ett effektivare instrument mot ohälsa och
ett hårdare klassamhälle.

Regeringen avser att återkomma med förslag vad gäller utbildning av
företagshälsovårdens personal. Vänsterpartiet välkomnar detta och förutsätter
att det sker med stor skyndsamhet.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tillsättande av en
arbetsmiljökommission,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om obligatorisk anslutning till
företagshälsovård,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om analys av
företagshälsovården ur ett könsperspektiv,

4. att riksdagen beslutar om att 3 kap. 2 b § första
meningen i arbetsmiljölagen får följande lydelse:
"Arbetsgivaren skall ordna den företagshälsovård som krävs
för uppfyllande av arbetsmiljölagen och därtill utfärdade
föreskrifter.",

5. att riksdagen beslutar om ett tillägg enligt vad i
motionen anförts till arbetsmiljölagen 6 kap. 6 a § så att
meningen för följande lydelse: "Skyddsombud kan också
begära att en viss undersökning skall göras för kontroll av
förhållandena inom skyddsområdet eller att
företagshälsovård anlitas.",

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om obligatoriskt samarbete
mellan företagshälsovården och försäkringskassan i
utredningar om arbetsskade-, arbetsoförmåge- och
rehabiliteringsärenden.

Stockholm den 31 maj 1999

Sven-Erik Sjöstrand (v)

Hans Andersson (v)

Camilla Sköld (v)