med anledning av prop. 1998/99:130 Ny bokföringslag m.m.

Motion 1999/2000:L6 av Ulf Nilsson m.fl. (fp)

Högre gräns för
kontantmetoden

I såväl den nya som den tidigare bokföringslagen gäller att
utgångspunkten är att affärshändelser skall bokföras så snart
det kan ske. Redovisningen skall ske enligt
redovisningsmässiga grunder, ej kontantredovisning.
Undantag görs dock för företag vars nettoomsättning normalt
understiger 20 prisbasbelopp. Dessa får redovisas enligt
kontantmetoden, dvs bokföring får dröja till dess betalning
sker. Det samma gäller andra företag under förutsättning att
antalet fakturor är litet och fordringarna och skulderna enligt
dessa är små.

För att förenkla för småföretagen bör den gräns för omsättningen under
vilken kontantredovisning kan ske dock sättas högre än vad regeringen
föreslår. Gränsen har satts till 20 prisbasbelopp, i år 20 gånger 36 400 kronor
eller 728 000 kronor. Det behövs inte särskilt omfattande verksamhet för att
komma upp i denna omsättning. För företag som vill låta verksamheten växa
bör alla onödiga hinder avlägsnas. Därför bör gränsen för när kontant-
metoden skall få tillämpas sättas högre. En minimigräns är en omsättning på
1 miljon kronor vilken är den gräns i momslagstiftningen där företagaren
fortfarande kan välja mellan att redovisa momsen på särskild deklaration
månadsvis eller ha denna inbakad i F-skatten.

Inga hinder mot ny teknik

Det har i debatten om den nya bokföringslagen uttryckts
farhågor för att föreskrifterna om förvaring av räkenskaperna
skulle vara alltför restriktiva i en värld där tekniken ständigt
förändras. Det sägs t.ex. i sjunde kapitlet, 1 §, andra stycket:
"Dokument, mikroskrift och maskinläsbart medium med
räkenskapsinformation som företaget har tagit emot från
annan skall bevaras i det skick materialet hade när det kom
till företaget", samt i sjätte paragrafen, samma kapitel: "Om
räkenskapsinformationen består av uppgifter som företaget
har tagit emot från någon annan, får det maskinläsbara
mediet (dock) förstöras först från och med det fjärde året
efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret
avslutades."

Det har hävdats att detta skulle kunna tolkas så att den nya lagen
omöjliggör användande av mikrofiche, inscanning till datamedia eller rent av
telefax. Kravet på förvaring i tre år skulle kunna innebära att det inte vore
möjligt för ett företag att avyttra äldre datorer därför att hårddisken måste
bevaras då den innehåller mottagen handling.

Vi är medvetna om att en snabb teknisk utveckling gör det svårt att
formulera en lagtext som både ställer rimliga krav på dokumentation och
arkivering och inte samtidigt gör det omöjligt för företagen att utnyttja ny
teknik. Det bör enligt vår mening göras klart att arkiveringskraven syftar till
att behovet av bevis tillgodoses och inte skall utgöra hinder för företag att
utnyttja ny teknik i räkenskapsredovisningen.

Sex års arkivering räcker

Vi anser i likhet med Redovisningskommittén att
arkiveringstiden för räkenskaperna kan nedkortas till sex år
istället för ett bibehållande av tioårsgränsen som regeringen
föreslår. Skälet för vårt förslag är att de svällande volymerna
av räkenskapsmaterial då kan hållas nere. Visserligen har
datoriseringen medfört att arkivvolymerna blivit mindre.
Men å andra sidan tillkommer att om bokföringen är
datorbaserad måste den bokföringsskyldige bevara också
sådana program och sådan teknisk utrustning som krävs för
att det skall vara möjligt att under hela arkiveringstiden
bearbeta och skriva ut de bokföringsuppgifter som har
arkiverats i maskinläsbar form.

Krav på en sexårig arkiveringsperiod stämmer överens med reglerna om
omprövning av taxeringsbeslut. Regeringen anför som skäl för en längre
period att preskriptionstiden för grovt skattebrott är tio år och att
eftertaxering kan ske även efter utgången av den femårstid som normalt
gäller för eftertaxering om den skattskyldige blir åtalad för skattebrott.
Sannolikheten för att det för att beivra brott skulle krävas handlingar som går
längre än sex år tillbaka i tiden är dock utomordentligt liten. Kommittén
konstaterar också att räkenskapshandlingar som är äldre än sex år sällan eller
aldrig efterfrågas. I likhet med kommittén anser vi därför att arkiveringstiden
kan avkortas till sex år.

Förvaring utomlands

Regeringen föreslår att det material på vilket
räkenskapsinformationen bevaras som huvudregel skall
förvaras i Sverige. Efter påpekanden från näringslivet om att
internationellt verksamma koncerner i allt större utsträckning
samordnar administrationen, t.ex. fakturahantering,
bokföring m.m., i något av de länder där de är verksamma,
öppnar dock regeringen i viss mån för att
räkenskapsinformation skall kunna bevaras genom maskinell
utrustning som är placerad utomlands. De restriktiva svenska
bestämmelserna tycks ha lett till att internationellt
verksamma koncerner har valt att inte etablera företag i
Sverige. Regeringen accepterar som en eftergift till den
faktiska utvecklingen att det skall vara möjligt med viss
arkivering utomlands under förutsättning att det finns
möjlighet att inom Sverige ta fram omedelbar utskrift av den
lagrade informationen. Företag skall enligt regeringens
förslag, när det föreligger särskilda skäl, genom dispens av
skattemyndigheten eller Finansinspektionen få placeras
utomlands. Kriterierna bör enligt regeringen vara restriktiva.

Vi vill i och för sig för närvarande inte invända mot regeringens
principiella förslag. Vi vill dock framhålla att möjligheter att förvara bok-
föringen utomlands inte bara, som regeringen själv påpekar, ökar
möjligheten att internationella koncerner kan lokalisera verksamhet till
Sverige, utan även ökar möjligheten för svenska redovisnings- och revisions-
byråer att få uppdrag från internationella koncerner och utflyttade svenskars
företag. Vi anser därför att hänsyn skall tas till dessa aspekter vid dispens-
givningen. Särskilt bör detta gälla när det är fråga om att bokföringen skall
förvararas inom ett annat EU-land.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om den gräns för
omsättningen vid vilken en företagare får tillämpa kontantmetoden i
bokföringen,

2. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om att arki-
veringsreglerna inte skall utgöra ett hinder för företagen att utnyttja ny
teknik i bokföringen,

3. att riksdagen beslutar vad i motionen anförts om att arkiverings-
tiden av räkenskapsmaterial skall sättas till sex år,

4. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om att vid
dispensgivning i fråga om möjlighet att förvara räkenskapsinforma-
tionen utomlands hänsyn skall tas även till vilka möjligheter detta ger
för svenska redovisnings- och revisionsbyråer att få uppdrag
utomlands samt att det särskilt beaktas om förvaringen skall ske i ett
annat EU-land.

Stockholm den 17 september 1999

Ulf Nilsson (fp)

Johan Pehrson (fp)

Karin Pilsäter (fp)

Siw Persson (fp)

Bo Könberg (fp)