med anledning av prop. 1998/99:131 Ny svensk filmpolitik

Motion 1999/2000:Kr1 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m)

Filmen har som konstart först ett sekel efter sin tillblivelse
rönt det erkännande som en egen kulturform som rätteligen
långt tidigare bort tillkomma den. Samtidigt har genom nya
distributionsformer och nya medier biografen som
traditionell samlingsplats för att ta del av filmutbudet
väsentligt minskat i betydelse även om vissa fördelar också
kunnat vinnas med den nya tekniken.

Filmen ger oss i Sverige möjligheter att få ta del av t.ex. andra kulturer,
mänskliga relationer och naturmiljöer som annars skulle vara förbehållet
långt färre. På samma sätt ger den oss en chans att för andra folk få visa upp
de olika sidor av Sverige och svenskt liv, som vi vill dela med oss av. Även
för vårt eget folk är det viktigt att det produceras film som visar för oss
invanda miljöer och där tankar, idéer och känslor ges en svensk språkdräkt.

Filmen är inte bara en på modern teknik baserad och av teknik beroende
konstart utan har även en betydelse som näringsgren. Där film produceras
sysselsätts också många yrkeskategorier även utanför filmbranschen i
snävare mening. Att en film som slagit an på en stor publik också under lång
tid därefter har en stor betydelse för besöksnäringen i den trakt där den
spelats in är välkänt. Därför har näringsliv och samhällssektorn i berörda
områden ett stort intresse av filmproduktion i det egna området. I filmen
förenas kulturens och näringslivets intressen.

Ute i landet har ett antal regionala filmcentra startat under senare år, t.ex.
Film i Skåne och Film i Väst. Den senare organisationen har av staten även
erhållit uppdraget som nationellt centrum under en flerårsperiod. Dessa
etableringar har varit framgångsrika och givit nya idéer för filmens utveck-
ling, nya impulser och möjligheter för medieutbildning, erbjudit nya
inspelningsmiljöer och skapat många sysselsättningstillfällen i ett flertal
näringsgrenar. Vi ser gärna att dessa regionala institutioner utvecklas vidare,
och att nya centra i samarbete mellan olika intressenter tillskapas.

I propositionen 1998/99:131 redovisas de ställningstaganden som re-
geringen gjort baserade på det framlagda förslaget från filmutredningen och
på det nya filmavtalet.

Vi delar i stort de principer för filmverksamhet som där läggs fram. Det
mesta av det föreslagna bygger på förbättringar av tidigare branschavtal och
35 år av erfarenheter av dem som vunnits och som tagit form av ett nytt
filmavtal med flertalet av berörda branscher. Statens del av kostnaderna för
tilltänkta reformer föreslås finansierade genom omfördelningar inom
utgiftsområde 17. Vi finner därför inte skäl att motsätta oss det nya avtalet
eller den föreslagna finansieringsformen.

Visserligen står det i propositionen att "behovet av visuell fiktion (fiktion
= inbillning, fantasi , SAOL) växer kraftigt", men vi utgår från att regeringen
menar reella och inte uppdiktade reformer.

Det är positivt att man i ett samlat filmavtal och därmed i form av ett
gemensamt ansvar för branschen innesluter alla filmpolitiska stöd. En stor
generositet måste visas de oberoende filmare och filmproducenter som är
viktiga aktörer i arbetet med förnyelse och utveckling av filmen som konst.

Avtalet får inte ges en sådan rigid tillämpning att det som behandlas i dess
9-12 §§ om finansiering och samverkan kan hindra nya finansiärer och
intressenter att deltaga i filmproduktion och filmutveckling. Framför allt
finns stora möjligheter att utveckla samproduktioner mellan film- och TV-
bolag. I anslutning till detta vill vi betona att två av de punkter som
redovisas
i propositionen och som berör filmen som affärsmässigt agerande näring
beaktas. Det gäller att handlingsoffentligheten måste vara begränsad och den
protokollanteckning som parterna gjort i anslutning till 25 § i avtalet om "att
stöd inte får snedvrida eller hämma konkurrens på ett sätt som inte är
förenligt med näringsrättslig lagstiftning".

Positiva erfarenheter har vunnits i samarbete mellan SVT och SFI
(Svenska filminstitutet) på olika områden. När det gäller bevarande och vård
av vårt filmkulturella arv anser vi att ett ökat samarbete mellan SVT - t.ex.
för omhändertagandet av det gamla SF-arkivet och liknande depositioner hos
SFI - och SFI bör komma till stånd. Ett sådant samarbete bör även omfatta
andra institutioner med filmmaterial i sina arkiv som t.ex. Arkivet för ljud
och bild, många museer, Riksarkivet och många privata institutioner. Ett
sådant samarbete kan verka såväl förbättrande som förbilligande.

När det gäller möjligheten för svensk film att hävda sig och för att göra
filmatiseringar bl.a. av klassiska svenska epos, som t.ex. Röde Orm, så upp-
repar vi vårt förslag i anslutning till TV-politiska ställningstaganden, att en
försäljning av den ena av de två kanalerna i SVT-koncernen, men med
bibehållande för den kvarvarande kanalen av hela det anslag som idag delas
på två kanaler, skulle kunna stärka svensk filmkultur och kulturen i allmän-
het väsentligt. För svenskan som ett litet språk blir sådana koncentrationer av
stor och kanske avgörande betydelse.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av samordning av vården av det svenska
filmkulturarvet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjligheten att förstärka svensk kvalitets-
filmproduktion genom att frigöra resurser vid en omstrukturering av
den allmänägda TV-verksamheten.
3.

Stockholm den 15 september 1999

Elisabeth Fleetwood (m)

Lennart Fridén (m)

Jan Backman (m)

Gunnar Hökmark (m)

Roy Hansson (m)

Anne-Katrine Dunker (m)

Nils Fredrik Aurelius (m)

Patrik Norinder (m)

Lars Hjertén (m)

Kent Olsson (m)

Birgitta Wistrand (m)