med anledning av prop. 1998/99:134 Vissa alkoholfrågor, m.m.

Motion 1999/2000:So3 av Elver Jonsson m.fl. (fp, kd, c, mp, v)

Socialt ansvar i
alkoholpolitiken

Stora sociala beslut i riksdagen har ofta lång tidsmässig
räckvidd och där sträcker sig besluten 10 och inte sällan 20
år framåt i tiden. När den svenska alkoholpolitiken 1977
lades fast var det för att begränsa den totala, alltför höga
alkoholkonsumtionen för att därigenom komma till rätta med
missbruk och motverka alkoholskador. Detta mål
preciserades 1985 till att gälla en 25-procentig minskning av
alkoholkonsumtionen från 1980 till år 2000. En nationell
handlingsplan antogs och även om det ansågs mindre
sannolikt att den 25-procentiga minskningen skulle uppnås
till år 2000 lät man målet kvarstå även om man var medveten
om att det skulle ta längre tid att nå det.

Det är bra att regeringen i propositionen slår fast att alkoholpolitikens
övergripande mål alltjämt gäller och bör gälla i framtiden. Det markeras att
detaljhandelsmonopolet och prispolitiken fortfarande är de viktigaste natio-
nella alkoholpolitiska medlen för att begränsa den totala alkoholkonsum-
tionen och därmed skadorna. Sverige skall fortsätta att kämpa för att få
undantag från EU:s införselregel för att därigenom kunna fullfölja vår politik
vad gäller alkoholskatterna. Det betonar regeringen i propositionen.

Det är bra att grundläggande mål och metodfrågor klargörs. Men det finns
alla skäl för riksdagen att vid riksdagsbehandlingen stryka under att det
övergripande målet för alkoholpolitiken skall ligga fast. Att Sverige skall
agera kraftfullt för att kunna behålla de viktiga redskap som en restriktiv
alkoholpolitik inklusive detaljhandelsmonopol och relativt höga dryckes-
skatter utgör.

Tydliga mål - tveksamma
åtgärder

Det finns i det principiella avsnittet om alkoholpolitikens
inriktning när det gäller "konsumtionsmodellen"
motsägelsefulla resonemang mellan mål och åtgärder. Det
finns de som kritiserar målet att minska den totala
alkoholkonsumtionen. Men föga förvånande har de
kommersiella intressena inom alkoholindustrin i vid mening
länge hävdat att politiken enbart bör ta sikte på att minska
det som kallas missbruk. Det mer traditionella bruket skulle
lämnas därhän. Men att minska alkoholskadorna samtidigt
som konsumtionen ökar finns inte någon realism bakom. Det
finns ett samband mellan konsumtionens storlek och
skadorna. Om alkoholkonsumtionen ökar så ökar skadorna
mångdubbelt. För att minska skadorna måste konsumtionen
minskas.

Den mest verksamma metoden som de politiska organen förfogar över för
att påverka alkoholkonsumtionen är prissättningen och alkoholens tillgäng-
lighet. Informationens roll har självfallet betydelse. Men det finns knappast
några belägg i forskningen för att enbart information utan stöd av andra
åtgärder av restriktiv art skulle ha någon märkbar effekt på konsumtions-
nivån.

Därför upplevs argumentationen i propositionen som kluven, när man
bekänner sig till de övergripande tydliga, socialt inriktade målen men
samtidigt refererar kritik mot den restriktiva politiken. Det preciseras inte
närmare vilka dessa åtgärder skulle vara som man talar om att rikta mot just
olika riskgrupper snarare än att tillämpa generella åtgärder. Att en sådan
annorlunda uppläggning skulle vara mer effektiv än den vedertagna
restriktiva linjen leds inte i bevis.

Det sägs i propositionen att åtgärder mot alkohol i trafiken är ett gott
exempel på en riktad åtgärd. Å andra sidan är det ju ingen motsättning till
alkoholskatter eller andra restriktioner. En av poängerna med alkohol-
skatterna är att det motverkar att personer som ännu inte dricker för mycket
skulle utveckla negativa dryckesvanor.

Väsentligt när det gäller diskussionen kring alkoholpolitikens utformning
är att klara ut hur alkoholkonsumtionens skador kan påverkas genom
politiska beslut. Det finns en synnerligen omfattande forskning som visar att
ökad tillgänglighet i sig innebär risk för ökad konsumtion och ökade skador.

Ett av de stora problemen i dag är den tidiga alkoholdebuten hos många
barn och tonåringar. Det massiva kommersiella trycket från bl.a. bryggeri-
näringen, de många krögarna men också vanliga matställen innebär att ölet
flödar allt häftigare. En ölflod som ser ut att "dränka" många unga. Det är
inte ovanligt att ett ihärdigt öldrickande i tidiga ungdomsår leder till att
man,
när man skall gå ut i arbetslivet, är förbrukad som mänsklig resurs.

Alkoholpolitiken kan ses som en byggnad där många byggstenar måste
ingå för att klara påfrestningarna. Därför är det viktigt att se till helheten.
Men framför allt att den socialt inriktade politiken riktas mot alla människor
och framför allt att hålla tillbaka den totala konsumtionen som i sin
förlängning så starkt påverkar skadorna.

Dämpa vinstintresset

Det finns en grundläggande och sedan länge gemensam syn
att det privata vinstintresset inom alkoholhanteringen så
långt som möjligt bör begränsas och kontrolleras.

När Sverige gick med i EU fick man uppge vissa statliga monopol på
alkoholområdet men lyckades slå vakt om detaljhandelsmonopolet. Att detta
ansågs viktigt ur alkoholpolitisk synpunkt är lätt att instämma i men
ändringen i övrigt innebar onekligen att privata, kommersiella intressen fått
ökat spelrum. Effekten av detta är redan märkbar i form av återkommande
försök att tänja utrymmet för marknadsföring, lansering av alkoholpolitiskt
riskabla produkter som t.ex. alkoläsk och inte minst i form av intensifierad
lobbyverksamhet för uppluckring av den restriktiva alkoholpolitiken, mest
tydlig genom plädering för sänkning av dryckesskatterna.

I propositionen visas generellt sett en för slapp hållning mot alkohol-
intressena. Det tar sig uttryck i förslaget att restauranger som har serverings-
tillstånd under vissa förutsättningar får egen importrätt. Det kommer att bli
fler systembutiker och lagen om alkoholreklam lämnas därhän. Detta trots att
reklaminslagen ofta blir massiv, förtäckt starkölsreklam. Den ser ut att kunna
fortleva med oförminskad styrka om propositionen på denna punkt inte
korrigeras av riksdagen. Inget tyder på att starkölets dramatiska uppgång
kommer att minska eller att socialministerns aningslösa tro på att bryggeri-
branschen skall självsanera sin reklam skall infrias. De flesta torde tvivla.

Regeringen föreslår en försöksverksamhet med lördagsöppet på System-
bolaget. Riksdagsbeslutet för snart 20 år sedan om lördagsstängt baserade sig
på vetskapen om att färre köp bl.a genom lördagsstängt gynnade den all-
männa nykterheten.

Dessutom kunde det registreras en tydlig nedgång av bråk och misshandel.
Många "missbrukar-hustrur" har vittnat om en förbättring då Systemet har
lördagsstängt.

Det finns anledning att vidhålla en sådan ordning. Sett i ett socialpolitiskt
perspektiv är andra samhällstjänster mer angelägna. Om nu arbetsför-
medlingen och socialbyrån håller lördagsstängt är det rimligt att också
system-grinden är låst!

Skulle riksdagen frångå nuvarande bestämmelser om lördagsstängt måste
det aviserade öppethållandet tydligt avgränsas så att vetenskaplig utvärdering
kan ske.

En viktig - och hävdvunnen - princip i svensk alkoholpolitik har varit att
ge privat vinstintresse starkt begränsat spelrum inom alkoholhanteringen.
Denna princip bör vi slå vakt om i avsikt att minska det totala bruket som ett
led i att alkoholskadorna inte skall öka. För en sådan inriktning av politiken
finns det både ekonomiska, men framför allt medicinska och humanitära,
skäl att hävda.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen vid behandlingen av den alkoholpolitiska proposi-
tionen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om målet för alkoholpolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att lagstiftningen fortsatt tydligt hävdar den s.k.
totalkonsumtionsmodellen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förtäckt och otillåten reklam uppmärksammas
och beivras,

4. att riksdagen fastslår att nuvarande ordning med lördagsstängda
systembutiker bibehålls,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att även framgent utrymmet för privat
vinstintresse inom alkoholhanteringen skall begränsas.

Stockholm den 16 september 1999

Elver Jonsson (fp)

Yvonne Oscarsson (v)

Jan Erik Ågren (kd)

Birgitta Carlsson (c)

Barbro Feltzing (mp)