med anledning av prop. 1998/99:143 Nationella minoriteter i Sverige

Motion 1999/2000:K5 av Paavo Vallius m.fl. (s)

Rikstäckande äldreomsorg på finska

Minoritetsspråkskommittén föreslog i sitt betänkande "Steg mot
minoritetspolitiken" (SOU 1997:192) angående riksomfattande åtgärder
till stöd för samiska och finska språken bl.a. följande: "I de kommuner
där det finns tillräckligt många äldre som använder dessa språk skall ges
en lagfäst rätt att få hela eller delar av den äldreomsorg som erbjuds i
kommunerna av personal som behärskar ifrågavarande språk."
I regeringens proposition 1998/99:143 "Nationella minoriteter i Sverige"
sägs att modersmålet är viktigt inom äldreomsorgen bl.a. därför att äldre kan
förlora kunskaperna i det sist inlärda språket, men behåller det först inlärda
språket dvs. modersmålet. Regeringen föreslår dock bara att kommuner inom
respektive förvaltningsområde skall erbjuda äldreomsorg där hela eller delar
av verksamheten bedrivs på samiska, finska eller meänkieli.

Beträffande riksomfattande åtgärder inom äldreomsorgen föreslår rege-
ringen att Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att kartlägga äldreomsorgen för
finsktalande äldre i kommuner med ett stort antal goda exempel på åtgärder
som ger bra resultat.

Vid årsskiftet 1998/99 bodde i Sverige 37 295 ålderspensionärer som hade
finsk bakgrund. Av dem bor den största delen utanför de fem kommuner i
Norrbotten där regeringen föreslår att kommunen åläggs en skyldighet att
erbjuda äldreomsorg bl.a. på finska. Undersökningar och kartläggningar
bland finsktalande äldre visar dels att många har bristande kunskaper i det
svenska språket, dels att en stor del av dem vill ha äldreomsorg på finska.

I det projekt som Socialstyrelsen tillsammans med finska föreningar
genomförde 1994-1996 om äldreomsorg för finsktalande äldre togs redan då
fram ett antal goda exemplar på åtgärder som hade gett bra resultat. Dessa
redovisades i engångstidningen LEMPI som utgavs både på finska och
svenska. Projektet visade också att bakom de flesta verksamheter som
kommit till på finska stod sverigefinnarna själva och att bara få kommuner
var intresserade av äldreomsorg på finska. Ett viktigt konstaterande var också
att äldrevård för sverigefinnar inte behöver kosta mer än äldrevård för
svenskar. Det är viktigt att kommunerna får bättre information om detta,
eftersom man fortfarande på många håll tror att äldrevården som bedrivs på
finska kostar mer och därför möter motstånd i kommunerna. Dessutom
kommenteras behovet ofta av biståndsbedömarna med argument såsom att
det inte finns eller att det är få finskspråkiga äldre som önskar att få service
på sitt modersmål. Därför måste man satsa resurser även på uppsökande
verksamhet bland de finsktalande äldre. Såsom regeringen påpekar i
propositionen har det visat sig i vissa fall att finsktalande äldre har behövt
mindre vård och omsorg som en följd av att de blivit bemötta av personal
som behärskar deras språk.

Det ökande antalet äldre sverigefinnar behöver redan i dag en utbyggd
finskspråkig service inom äldreomsorgen. Den kommunala självbestäm-
manderätten och kommunernas ekonomiska svårigheter har lett till för-
sämringar och ökad ojämlikhet när det gäller olika former av finskspråkig
samhällsservice. Det bör därför poängteras att det åvilar kommunerna att
tillse att kommunmedborgarna får den omsorg de har rätt att kräva.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om äldreomsorg på finska.

Stockholm den 16 september 1999

Paavo Vallius (s)

Sinikka Bohlin (s)

Carin Lundberg (s)

Nikos Papadopoulos (s)

Raimo Pärssinen (s)