med anledning av prop. 1998/99:45 Fristående förskoleklass

Motion 1998/99:Ub6 av Beatrice Ask m.fl. (m)

1 Inledning

1.1 Sammanfattning

Regeringen förslår att utbildning som motsvarar förskoleklass och som
anordnas av godkända fristående skolor skall godkännas och tillsyn
utövas av Statens skolverk. För enskilt bedrivna förskolor som önskar
bedriva undervisning, motsvarande förskoleklass, föreslår regeringen att
det skall vara kommunen som både ger godkännande och som skall utöva
tillsyn. Regeringens hantering och skilda behandling av olika fristående
alternativ är inte acceptabelt. Moderata samlingspartiet anser att alla
fristående alternativ skall behandlas likvärdigt. Verksamheterna måste
kunna agera på lika villkor. Skolverket är därför den myndighet som
skall ge tillstånd och utöva tillsyn i likhet med vad som gäller för
fristående skolor. Det är viktigt att alla godkända friskolor också ges
automatisk rätt att bedriva förskoleverksamhet. Skolverkets godkännande
och tillsyn utgör en tillräcklig garanti eftersom förskoleklassen är en
naturlig del av den fristående skolans övriga verksamhet.

2 Moderata utgångspunkter

2.1 Stärk familjens roll

Den svenska familjepolitiken är utformad utifrån rationella och
materiella mål där den materialistiska människouppfattningen varit
tongivande. Den sociala ingenjörskonsten, bl.a. utvecklad av makarna
Myrdal har genom sina teorier och sin syn på familjen speglat och
påtagligt påverkat även senare tiders socialdemokratiska beslut. Detta har
enligt vår uppfattning varit olyckligt för samhällsutvecklingen i vid
mening och för familjerna i synnerhet genom att ansvar förts från de
enskilda familjerna till politiker och den offentliga sektorns
beslutsfattande.

I det nya samhälle som växer fram ställs nya krav på familjepolitiken. En
familjepolitik för människor i skiftet mellan det tjugonde och tjugoförsta
århundradet kan inte vila på en idébas och verklighetsbild från 1930-40-talen
och 1960-70-talens syn på politikens makt. Helt uppenbart är att många av
de sociala problem som vi har idag bottnar i bristande kontakter mellan barn
och föräldrar, vuxnas svårigheter att ge barnen tid och vara förebilder.
Familjen i vid mening är den absolut viktigaste beståndsdelen för barnens
framtid och den utvecklingen måste stärkas.

Skolförberedande verksamhet är betydelsefull och skall ges till alla barn.
Detta får emellertid inte leda till ett allmänt krav på att alla barn ska gå i
förskola från 1 eller 3 års ålder. Vi är inte beredda att medverka till en
utveckling som ytterligare begränsar föräldrarnas möjlighet att ta ansvar för
sina egna barn, men inser att det finns skäl att understryka behovet av
pedagogisk kvalitet i förskolan.

2.2 Valfrihet för alla

När den kommunala barnomsorgen började byggas ut saknades tanken på
alternativ. Socialdemokraterna forcerade fram "den enda" barnomsorgen
på ett sätt som ledde till höga kostnader och begränsad valfrihet och
hindrade alternativ som exempelvis "Lex Pysslingen". Vår kritik innebär
inte att vi är kritiska till kommunal barnomsorg som sådan, utan att
riksdagen och kommunerna motarbetat, försvårat eller förbjudit
alternativa barnomsorgsformer och deras möjligheter att verka på lika
villkor sida vid sida med den kommunala barnomsorgen.

En viktig reform som genomfördes under mandatperioden 1991-1994 var
förändringar i barnomsorgslagen. De innebar att alternativa barnomsorgs-
former fick lagstadgad rätt och lagstadgat skydd för sin verksamhet. Till
detta kommer den del av lagen som reglerade den kommunala ersättningen
till alternativ barnomsorg som uppfyllde ställda krav. Dessa beslut innebar
ökad trygghet för de barn vilkas föräldrar föredrog och utnyttjade den alter-
nativa barnomsorgen och likaså för dem som arbetade där. Det kunde gälla
föräldrakooperativ, ideellt driven barnomsorg eller privat sådan. Rättvisan
när det gällde det kommunala stödet lagreglerades. Konkurrensen och
mångfalden stimulerades.

Den socialdemokratiska regeringen har slopat den lagstadgade rätten att få
rimlig kommunal ersättning för barnomsorg driven i alternativ regi. Motivet
härför var bl.a. att det skulle vara samhällsekonomiskt fel att föräldrar
startar
alternativ barnomsorg i ett område där det redan finns kommunal sådan. Vi
känner igen den socialdemokratiska förmyndarpolitiken. Den följer samma
mönster som debatten om friskolors vara eller icke vara. Regeringen bortser
från föräldrarnas önskemål och barnens behov. Regeringen bortser också
från de barn som av särskilda skäl inte kan vistas i en dagismiljö. Det
kommunala daghemmet har blivit ett självändamål. Det är kännetecknande
för den socialistiska politiken förankrad i en materialistisk människosyn.

3 Rättvisa spelregler

3.1 Skolverket skall godkänna

Regeringens hantering och skilda behandling av olika fristående
alternativ är inte acceptabelt.

Vi anser att kommunen inte skall ge enskilda alternativ tillstånd och dess-
utom utöva tillsynen. Alla fristående alternativ skall behandlas likvärdigt. Att
enbart fristående skolor som vill bedriva utbildning som motsvarar förskole-
klassen skall bedömas av Skolverket medan övriga fristående intressenter
som önskar anordna liknande utbildning skall prövas av kommunen är
feltänkt.

Regeringens förslag innebär fortsatt oklara spelregler och avsteg från
principen om kommunal likställighet.

Ingen kommun skall kunna stoppa en fristående etablering med
motiveringen att den skulle medföra påtagliga negativa och bestående följder
för övriga skolväsendet i berörd kommun.

Det blir ett orättvist förhållande när två konkurrerande verksamheter ger
den ena större utrymme än den andra. Verksamheterna måste kunna agera på
lika villkor. Skolverket är därför den myndighet som skall ge tillstånd och
utöva tillsyn i likhet med vad som gäller för fristående skolor. Det innebär att
Skolverket tillsvidare skall ha ansvar för tillsyn, uppföljning och utvärdering
av all förskoleverksamhet oavsett verksamhetsform.

3.2 Rättvisa bidrag och avgifter

Regeringens förslag följer samma mönster vad gäller fördelning av
bidrag som tillståndsgivning och tillsyn. På motsvarande sätt är detta ett
felaktigt sätt att behandla övriga fristående alternativ.

Vi menar att bidraget till alla fristående alternativ skall bestämmas efter
samma grunder som kommunerna tillämpar för de egna förskoleklasserna.

Vi delar inte alls regeringens uppfattning att en förskola skall kunna nekas
bidrag - även om den formellt är godkänd av Skolverket - ifall etableringen
enligt berörd kommun kan anses medföra s.k. påtagliga negativa följder.
Med påtagliga negativa följder menar regeringen exempelvis att tillkomsten
av en fristående förskoleklass medför att redan befintlig kommunal
förskoleklass eller förskola tvingas lägga ned sin verksamhet och att detta
medför avsevärt längre skolväg för elever i någon del av kommunen.

Regeringen förutsätter vidare att kommunerna beaktar att den fristående
skolan har vissa högre kostnader till följd av skillnaden i huvudmannaskap
vad avser exempelvis mervärdesskatt.

Regeringen tillsatte under den förra mandatperioden en kommitté för
uppföljning av resursfördelning till fristående grundskolor och motiverade
kommitténs tillkomst med att det är av största vikt att värna alla elevers rätt
till likvärdig utbildning. Kommittén ska redovisa sitt utredningsuppdrag
senast 1 oktober 1999.

Kommittén har avlämnat ett delbetänkande Resurser på lika villkor? (SOU
1998:112). I detta delbetänkande redovisas effekterna av de nya regler som
trädde i kraft den 1 juli 1995 samt de regeländringar som tillämpas från och
med den 1 juli 1997. Effekterna av det nya bidragssystemet är varierande och
något oklara. Många kommuner anser att det nya systemet innebär ökad
administration och att mer tid måste avsättas för möten med de fristående
grundskolornas representanter. Det förutsattes vidare av den
socialdemokratiska regeringen att kommunerna skulle utveckla tydliga
principer för resursfördelningen som kontinuerligt skulle utvärderas.

Många fristående skolor anser att kommunernas modeller för
resursfördelning är otydliga, och över hälften av skolorna anser vidare att
resursfördelningsmodellerna är omöjliga att förstå.

Utredningens delbetänkande visar tydligt att friskolor behandlas olika av
olika kommuner. Det är inte acceptabelt. Regeringen borde ta fasta på gjorda
erfarenheter och inte göra om samma misstag med de fristående
förskoleklasserna.

3.3 Automatiskt tillstånd för existerande friskolor

Propositionens huvudsyfte är att finna former för godkännande av
fristående förskoleklasser. För existerande friskolor med undervisning i
lägre årskurser är tillkomsten av förskoleklass oftast ingen dramatisk
förändring i verksamheten. Snarare utgör förskoleklassen som en naturlig
del av skolans övriga verksamhet.

Föreliggande proposition får till följd att de fristående skolor som ännu
inte bedriver men vill starta förskoleklasser inte kan komma igång förrän
tidigast hösten år 2000. Det är inte rimligt att regeringens saktfärdighet
att leverera propositioner till riksdagen får till följd ett förlorat år för
dessa fristående skolor. Moderata samlingspartiet anser att läroplan och
den tillsyn som Statens skolverk utövar över fristående skolor bör vara
tillräcklig för att en generell bestämmelse ger den godkända fristående
skolan automatisk rätt att tillfoga förskoleklass till övrig verksamhet.
Detta innebär att det ursprungliga förslaget, som levererades av
arbetsgruppen inför propositionen, kan bli verklighet.

3.4 Tydliga verksamhetsavgränsningar

Förskoleklassernas undervisningstid begränsas till 525 timmar per läsår,
där såväl tillstånd som tillsyn skall ges av Statens skolverk. Den
verksamhetsidé som i allt större utsträckning börjar göra sig gällande,
med fritidsverksamheten och förskoleklassens verksamhet totalintegrerat
över hela skoldagen, är olycklig. En uppläggning där förskoleklassens tid
smälter samman med övrig del av dagen innebär att möjligheterna att
driva alternativa omsorgsformer försvåras. Det är av stor betydelse ur
valfrihets-synpunkt att alla föräldrar och barn vet när den obligatoriska
skolverksamheten respektive när den frivilliga förskoleverksamheten
börjar och slutar under dagen.

Bara med en planering där förskoleklassens timmar hålls samman, erbjuds
föräldrar och elever en realistisk möjlighet att fritt välja den omsorgsform
som känns bäst för den enskilda familjen. En avgränsning mellan
förskoleklassens undervisningstid och den fria tiden är väsentlig för att både
stärka betydelsen av den skolförberedande verksamheten och samtidigt ge
möjligheter till alternativa omsorgsformer. Av detta skäl är det därför
angeläget att utforma tillståndsgivningen så att det tydligt ställs ett krav på
huvudmannen att skilja på dessa två uppgifter.

Föräldrar måste ges fria möjligheter att välja. Alla barn och familjer är
olika. Därför måste valfriheten säkerställas. Valfrihet och mångfald utgör en
garanti för höga krav på kvalitet i barnomsorgen. Föräldrarnas intresse och
engagemang för att ge barnen en stimulerande uppväxt får inte underskattas.

3.5 Omfattande stöd

Regeringen föreslår att om en fristående skola i sin förskoleklass tar emot
en elev med behov av omfattande stöd som medför betydande
organisatoriska eller ekonomiska svårigheter för kommunen, skall ingen
skyldighet föreligga för bidrag. Moderata samlingspartiet anser att
huvudregeln måste vara, att alla elever kan välja förskoleklass eller
skola. Endast i mycket speciella fall bör avsteg från detta kunna
göras. Den skrivning som regeringen valt innebär risk för att elever i
behov av särskilt stöd per definition fråntas rätten att välja, vilket
inte är rimligt. Vi förordar därför att det undantag - gällande
fristående skolor vilka bedriver förskoleklass - som beskrivs under
rubriken Omfattande stöd utgår.

4 Hemställan

4 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i
skollagen i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillståndsgivning och tillsyn,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om principer för fördelning av bidrag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om automatiskt tillstånd att bedriva
förskoleklass för godkända friskolor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tydliga verksamhetsavgränsningar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om huvudprincipen att alla elever skall ges
lika goda förutsättningar att fritt välja förskoleklass och
skola.

Stockholm den 3 mars 1999

Beatrice Ask (m)

Lars Hjertén (m)

Tomas Högström (m)

Per Bill (m)

Anders Sjölund (m)

Anita Sidén (m)

Catharina Elmsäter-Svärd (m)

Hans Hjortzberg-Nordlund (m)

Sten Tolgfors (m)