med anledning av prop. 1999/2000:128 Offentlig upphandling i informationssamhället

Motion 1999/2000:Fi60 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)

Huvudprincipen för all offentlig upphandling är att den ska utföras
affärsmässigt och med utnyttjande av tillgänglig konkurrens. Marknaden
för den offentliga upphandlingen i Sverige har av
Upphandlingskommittén värderats till 400 miljarder kronor per år eller
ca 23 % av BNP. Inom EU är motsvarande siffra drygt 7 000 miljarder
kronor. Den stora volymen upphandling sker inom kommuner och
landsting. Det är där de stora besparingarna finns att hämta.
Tillämpningen av lagen om offentlig upphandling har inneburit en
sammanlagd besparing på cirka 1 % av värdet på den totala offentliga
upphandlingen eller 3-4 miljarder kronor per år. I kommuner där
offentlig upphandling tillämpats mer konsekvent har besparingar
uppnåtts på mellan 10 och 30 %. Det behövs mer av "global"
upphandling.

Den offentliga upphandlingen är en mycket viktig och i den allmänna
debatten underskattad komponent för den offentliga sektorns förnyelse. Det
handlar i hög grad om huruvida skattebetalarnas medel används på ett
effektivt sätt. En ökad priskonkurrens möjliggör stora förtjänster för den
offentliga sektorn. Ett bättre samspel mellan det offentliga och näringslivet
inom detta område skulle främja utbudet av varor och tjänster, gynna staten
och kommunernas kassor och därmed ge medborgarna bättre valuta för
skattepengarna. Regelverket måste skärpas och småföretagarnas möjligheter
att delta förbättras.

Det är därför beklagligt att regeringen inte har förmågan att gå snabbare
fram och lägga förslag som gör upphandlingen effektivare. Vi kan acceptera
de förslag som regeringen nu lägger fram om bl.a. elektronisk upphandling,
men beklagar att regeringen inte velat ta sig an de större frågorna.

Upphandlingskommittén konstaterade att ett inte obetydligt antal av de
omkring 10 000 upphandlande enheterna saknar tillräckliga resurser och
kompetens att följa reglerna om offentlig upphandling. Enligt tidigare gjorda
undersökningar följer endast hälften av upphandlarna regelverket. En upp-
handlande enhet får inte göra prövningar enligt andra kriterier än dem som
funnits med i annonsen eller i förfrågningsunderlaget. Enligt leverantörerna
är det en vanlig företeelse vid anbudsutvärderingar att de egna utvärderings-
kriterierna faktiskt inte efterföljs.

De offentliga bolagen är sämst på att följa reglerna om annonsering och då
särskilt de kommunala bolagen. Anmärkningsvärt är att just de kommunala
bolagen enligt samma undersökning ansåg sig ha minst behov av kompetens-
höjande insatser.

Enligt en ny undersökning bland ett stort antal kommunala och
landstingskommunala bolag utförd av den övervakande myndigheten,
Nämnden för offentlig upphandling, saknar inte mindre än 42 % någon
dokumenterad policy för hur upphandling ska göras. Detta innebär
självfallet att upphandling, i mån sådan sker, riskerar att ske utan
tillfredsställande rättssäkerhet. En femtedel av företagen hade 1997
överhuvud taget inte någon upphandling alls trots att de köpte varor och
tjänster för 4,5 miljarder kronor. EU:s upphandlingsregler nonchaleras
också.

Ett privat företag som missgynnats genom detta kommunala agerande har i
praktiken ytterst små möjligheter att få rättelse. Det måste driva en civil-
process mot kommunen eller det kommunala bolaget med risk att svartlistas.

Kommittén föreslår att en ny myndighet skapas på basis av Konkurrens-
verket och Nämnden för offentlig upphandling (NOU). Det är mycket
beklagligt att regeringen - när den nu lägger fram vissa delförslag på upp-
handlingsområdet - inte förmått fatta beslut i organisationsfrågan. Utred-
ningen visar att det är betydande belopp som skulle kunna sparas till de
offentliga kassorna om upphandlingen sköttes mera strikt. Det är därför
angeläget att de förbättringar som kommitténs förslag skulle medföra genom-
förs så snart som möjligt. Regeringen bör därför snarast möjligt lägga fram
genomarbetade förslag om bl.a. upphandlingens organisation.

Kommittén föreslår vidare, i syfte att nå en striktare efterlevnad av
gällande regler, att en marknadsskadeavgift ska införas. Utredningen säger:
"Klagomål och kritik mot att upphandlande enheter inte följer reglerna har
riktats mot nästan alla slags upphandlande enheter. Inte heller Regerings-
kansliets upphandlingar har gått fri från kritik." (sid. 326) Mot bakgrund av
den senaste tidens händelser är det senare konstaterandet snarast att betrakta
som ett understatement!

Utredningen föreslår att en marknadsskadeavgift bör införas i lagen om
offentlig upphandling (LOU). Förslaget motiveras på detta sätt: "Syftet är (i
stället) att förebygga den skada som otillåten direktupphandling eller annat
otillbörligt beteende kan föra med sig. Det som står på spel är tilltron till
den
offentliga upphandlingen och marknaden för offentlig upphandling om en
eller flera upphandlande enheter i väsentligt hänseende bryter mot gällande
regler." (sid. 327) Angelägenheten av att få en väl fungerande upphandling
innebär att det är mycket beklagligt att regeringen inte nu lägger fram förslag
om en marknadsskadeavgift.

En brist i sanktionssystemet är att en stor del av leverantörerna avstår från
att klaga på en upphandling i rädsla för att svartlistas av de upphandlande
enheterna. En framkomlig väg att råda bot på detta vore att ge bransch-
organisationerna talerätt. Förslag om detta bör föreläggas riksdagen.

Många kommunala företrädare menar att det ligger i kommunens intresse
att gynna företag i den egna kommunen. Detta sätter konkurrensen ur spel
och riskerar skattebetalarnas pengar. Det ligger knappast i människors
intresse att gynna mindre konkurrenskraftiga företag inom den egna kom-
mungränsen på andra företags bekostnad. Välfärdsförlusterna av detta är
uppenbara. Reglerna bör bli tydligare i detta avseende. Det finns en vanföre-
ställning om att upphandlingsreglerna skulle kräva att man i varje läge väljer
det billigaste anbudet, kvaliteten oaktad. Detta är fel. Det viktiga är att den
upphandlande enheten gör en noggrann kravspecifikation där just olika typer
av kvalitetskrav ställs. Sålunda utgör de "vårdskandaler" som rapporterats
från privata entreprenader i många fall skolexempel på att kommunerna inte
tillräckligt tydligt specificerat att man inte bara kräver låga entreprenad-
priser, utan vilken kvalitet på omvårdnaden man kräver.

Likaså skall det vara naturligt att kunna sätta upp olika typer av miljökrav
på de varor och tjänster som köps.

Motverka diskriminering av små och medelstora företag! Reglerna för
företagens deltagande i den offentliga upphandlingen får inte vara krångliga
eller på annat sätt resurskrävande så att de i praktiken utestänger små och
medelstora företag. För att underlätta för småföretagen bör upphandlingen
under bl.a. EG:s tröskelvärde ses över. Småföretagen har rent allmänt svårare
än storföretagen att hantera administrativa krav och regleringar. En god
upphandlingskultur i stat och kommun är av stor betydelse för de små och
medelstora företagen. Det är t.ex. mer vanligt att anbud begärs in genom
skrivelse och inte genom annonsering bara för att inköparna väljer att vända
sig till redan kända leverantörer.

Om kommunen utformar sina anbud så att småföretagare i praktiken ges
möjlighet att deltaga i upphandlingsförfarandet samt även aktivt verkar
för att söka privata alternativ till offentligt producerade tjänster, skulle
framväxten av små företag starkt gynnas. Med hjälp av den lokala
upphandlingen kan villkor för ett blomstrande lokalt näringsliv skapas
t.ex. genom att anbuden kan delas upp i mindre enheter och att
kombinationsverksamhet uppmuntras.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett förslag om en ny organisation av tillsynen
över den offentliga upphandlingen.

Stockholm den 29 juni 2000

Karin Pilsäter (fp)

Bo Könberg (fp)

Lars Leijonborg (fp)