med anledning av prop. 1999/2000:134 Ekonomiska förutsättningar för elproduktion från förnybara energikällor

Motion 1999/2000:N41 av Inger Strömbom m.fl. (kd)

1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår i föreliggande proposition ett nytt system för att främja
förnybar elproduktion med
ikraftträdande den 1 januari 2003. Handel med certifikat kombinerat med ett
kvotsystem skall ersätta det
nuvarande systemet till förnybar och småskalig elproduktion. I avvaktan på att
certifikatshandeln och
kvotsystemet införs föreslås att det nuvarande tillfälliga stödet skall
förlängas till utgången av år 2002. Stödnivån
9 öre/kWh föreslås bibehållas under hela perioden.

2 Bakgrund

För att införa valfrihet för elanvändarna och skapa förutsättningar för en ökad
pris- och kostnadspress inom
elförsörjningen har elmarknaden avreglerats. Avregleringen är även en anpassning
till EG:s direktiv om
gemensamma regler för den inre marknaden för el. I elhandelslagen infördes bl a
bestämmelser om
leveranskoncession, dvs att innehavaren av leveranskoncession var skyldig att
leverera el för normala
förbrukningsändamål till alla kunder inom området som inte önskade byta
elleverantör. Leveranskoncessionären
var också skyldig att inom området köpa el från produktionsanläggningar med en
effekt om högst 1 500 kWh.

När riksdagen den 13 oktober 1999 beslutade att schablonberäkning skulle införas
på elmarknaden avskaffades
systemet med leveranskoncession. Det ekonomiska stöd som småskaliga
elproducenter erhöll genom
mottagningsplikten togs bort. För en övergångsperiod från den 1 november 1999
till utgången av år 2000 infördes ett
tillfälligt stöd till småskalig elproduktion i avvaktan på att en långsiktig
lösning skulle utarbetas.

Det tillfälliga stödet baseras på affärsverket Svenska kraftnäts upphandling av
småskalig elproduktion där priserna
för både vindkraft och vattenkraft hamnade på 13-14 öre/kWh. Det tillfälliga
statliga stödet sattes till 9 öre/kWh.
Stödet prövas ännu av EG-kommissionen.

3 Kristdemokraternas syn på avregleringen av elmarknaden

Det grundläggande målet för energipolitiken skall vara att skapa förutsättningar
för en effektiv energianvändning
och en kostnadseffektiv energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa,
miljö och klimat.
Kristdemokraterna vill ha både en väl fungerande energimarknad och en elmarknad
för att främja näringslivets
konkurrenskraft och ge låga kostnader för hushållen. Avregleringen har också
visat sig ge lägre elpriser och
valfrihet för konsumenterna.

När leveranskoncessionssystemet avskaffades varnade Kristdemokraterna för att de
små elproducenterna skulle
hamna i en svår ekonomisk situation. Beräkningar visade att ett garanterat pris
borde ligga på 26 öre/kWh för att
undanröja den osäkerhet som skulle komma att råda för den småskaliga
elproduktionen och för att förhindra
utvecklande av ny teknik och nyinvesteringar.

Kristdemokraterna anser att de små kraftverkens bidrag till eltillförseln är
viktig, särskilt som ett kärnkraftverk nu
har stängts och fyra partier står bakom en principöverenskommelse om att ett
andra verk skall stängas. Tillförsel av ny
el måste bygga på förnybara energislag och då är de små elproducenternas bidrag
ett viktigt tillskott.

Cirka 1 200 små vattenkraftverk och nära 500 vindkraftverk samt vissa
kraftvärmeverk ger omkring 1,5 procent av
landets totala elproduktion. Vattenkraften svarar för cirka 1,5 TWh och
vindkraften för ca 0,4 TWh.

Vi ser många skäl till varför vi bör uppmuntra och stödja småskalig produktion
av förnybar energi, bland annat EU:s
mål om fördubbling av andelen förnybar energi inom EU fram till år 2010, samt de
åtaganden som fastställdes vid
klimatkonferensen i Kyoto. Vi måste höja den industriella kompetensnivån i
Sverige inför det förväntade ökade
internationella behovet av utrustningar för förnybar energiproduktion. För
närvarande går utvecklingen inom
vattenkraftsektorn i fel riktning. Om denna trend fortsätter kommer Sverige att
vara åskådare när världsmarknaden för
småskalig vattenkraft lyfter och vi kommer kanske till och med på sikt att
uppleva svårigheter med att underhålla och
modernisera vårt eget bestånd av vattenkraftverk, där många anläggningar har hög
ålder. Stabila villkor och en rimlig
prisnivå är avgörande för den småskaliga produktionen och dess servicebransch.

4 Riktlinjerna för ett framtida svenskt stödsystem

Regeringen föreslår att handel med certifikat kombinerat med kvoter från och med
den 1 januari 2003 skall
ersätta nu gällande stöd. Certifikat utfärdas som ett bevis på att en viss mängd
el producerats på ett angivet sätt
och producenten får sälja certifikatet. Värdet på certifikatet avses täcka hela
eller delar av den högre
produktionskostnad som är förknippad med den form av elproduktion som
kvotsystemet är avsett att stimulera.
Kvot innebär en förpliktelse eller ett åtagande att leverera eller använda en
bestämd mängd el som faller inom
avgränsningen för vad kvotsystemet ekonomiskt skall stödja. Kvoten beräknas på
den summerade tillförselsidan
men den tillämpas på användningssidan hos den enskilde aktören, som omfattas av
kvotsystemet. Kvoten blir
justerbar för att målet, att el som produceras av förnybara energikällor och
uppfyller vissa miljökriterier skall
kunna säljas med kostnadstäckning utan stöd, skall uppnås.

Kristdemokraterna anser att riksdagen skall avslå propositionen i denna del med
hänvisning till att förslaget är
alldeles för otydligt och konsekvenserna omöjliga att förutse. Detta framgår
också tydligt i propositionen som föreslår
att en särskild utredare skall få i uppdrag att lämna förslag till teknisk
utformning av det föreslagna systemet. I
förarbetena till propositionen har diskuterats ytterligare två modeller och vi
är inte övertygade om att kvotmodellen är
den bästa av de tre. Samtliga tre modeller bör utredas för att ligga till grund
för ett förslag till riksdagen. I flera andra
europeiska länder pågår arbete med att finna ett bra system för att skapa
långsiktigt hållbara ekonomiska
förutsättningar för den småskaliga elproduktionen. Även av det skälet är det
olyckligt om Sverige för tidigt låser sig
för en modell som inte är färdigutvecklad och prövad.

5 Definitionen av småskalig elproduktion

Gränsen för småskalighet är i Sverige satt till 1 500 kW. Det kommer att vara en
teknisk begränsning för
vindkraften. Dessutom sätter exempelvis Tyskland gränsen för småskalig
vattenkraft vid 5 MW och Frankrike
vid 10 MW. Även om det ännu inte finns någon gemensam definition anser
EG-kommissionen att gränsen bör
vara 10 MW. Det är således osannolikt att det kommande regelverket skall
begränsa småskalig elproduktion till
1 500 kW. För ett kommande långsiktigt stödsystem är det vidare viktigt att
regeringen föreslår en definition av
förnybar elproduktion med stödbehov.

Sverige behöver mer el, framför allt mer el från förnybara energislag.
Kristdemo-kraterna anser att det är den
förnybara elproduktionen som skall stimuleras oavsett storlek på anläggningen.
När Barsebäck 1 stängdes ökade
drastiskt importen av el från billig dansk kolkraft med ökade utsläpp av främst
koldioxid som följd.

6 Övergångslösning för att skydda den småskaliga elproduktionen

Prisnivån för den småskaliga elproduktionen var vid början av år 1999 ca 25
öre/kWh. Svenska kraftnäts
upphandling av småskalig kraft för perioden
1 november 1999-31 december 2000 gav ett genomsnittligt anbudspris på 13-14
öre/kWh. Ett statligt stöd om 9
öre/kWh beslutades för perioden, vilket ger en genomsnittlig ersättningsnivå på
23 öre/kWh. Regeringen har
ännu inte, åtta månader efter stödets ikraftträdande, fått EU-kommissionens
godkännande och pengar har inte
betalats ut. För många företag har den kraftigt försenade, eventuella
utbetalningen skapat stora problem.

Regeringen föreslår nu att den nuvarande stödnivån 9 öre/kWh bibehålls fram till
den 31 december 2002.
Kristdemokraterna anser att stödet bör ligga högre för att garantera fortsatt
drift av den befintliga och planerade
volymen småskalig elproduktion som är en av grunderna i 1997 års energipolitiska
program. Den osäkra period som de
småskaliga elproducenterna och servicebranschen befinner sig i förlängs enligt
regeringens förslag i ytterligare två år.
Vad som följer därefter är i dagsläget omöjligt att förutse. Följden blir att
planerade investeringsbeslut skjuts på
framtiden och vattenkraftverk läggs ner eller i malpåse istället för att rustas
då de går sönder. Servicebranschen får
inga beställningar och kompetensen skingras.

Det finns dessutom en osäkerhetsfaktor i det förhållandet att de nu gällande
upphandlingarna av småskalig el avser
perioden fram till 31 december detta år. Vilka anbudspriser som kommer i den nya
upphandlingen kan ingen förutse.
Ersättningsnivån för den småskaliga elen är således fortsatt okänd.

7 Hemställan

7 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen, med avslag på regeringens förslag till riktlinjer för framtida
stödsystem till elproduktion
från förnybara energikällor, hos regeringen begär nytt och mer detaljerat
förslag,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ny definition av begreppet
småskalig elproduktion som
bättre harmonierar med andra länders definition,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en definition av förnybar
elproduktion med stödbehov,

4. att riksdagen beslutar att stödet till småskalig elproduktion skall höjas
till 12 öre/kWh.
5.

Stockholm den 22 juni 2000

Inger Strömbom (kd)

Göran Hägglund (kd)

Harald Bergström (kd)

Mikael Oscarsson (kd)

Stefan Attefall (kd)

Maria Larsson (kd)

Magnus Jacobsson (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Mats Odell (kd)

Per Landgren (kd)

Annelie Enochson (kd)

Rose-Mari Frebran (kd)

Helena Höij (kd)

Kenneth Lantz (kd)