med anledning av prop. 1999/2000:149 Nationell handlingsplan för utveckling av hälso- och sjukvården

Motion 2000/01:So1 av Carina Hägg (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av en jämställdhetsanalys av makten inom hälso- och
sjukvården mot bakgrund av den pågående privatiseringen av hälso- och
sjukvården.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ordet familjeläkare strider mot viktiga jämställdhets-
strävanden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ordet stimulera i sammanhanget privat vård bör utgå.

Privat vård, jämställdhet och familjeläkare

Propositionen utgår från den strukturomvandling som svensk hälso- och
sjukvård genomgått under 1990-talet med alltmer vård i öppna
vårdformer. Landstingets primärvård och kommunernas primärvård för de
äldre har bland annat genom ädelreformen och den medicinska och
tekniska utvecklingen fått ansvar för alltmer vårdkrävande patienter.
Denna utveckling har lett till tillgänglighets-, kvalitets- och
samordningsproblem i stora delar av vården. Dessa problem kan delvis
åtgärdas med kapacitetsförstärkningar. Andra åtgärder som krävs är inte
minst de som regeringens proposition Nationell handlingsplan för
utveckling av hälso- och sjukvården tar upp. De delar i propositionen som
jag inte finner anledning att beröra här har jag också avstått från att
kommentera vidare. Jag har däremot kompletterande skrivningar på
områden som behöver förtydligas enligt följande.

"Där makten går in där går kvinnorna ut" säger ett gammalt talesätt. Det är
inte utan att man känner att talesättet bekräftas av hälso- och sjukvården.
Samtidigt som kommuner och landsting har att ansvara för att de grund-
läggande demokrati- och jämställdhetsmålen ska upprätthållas och förstärkas,
släpper de in privata intressen utan en jämställdhetsanalys. Inget tyder idag på
att vi kan överlåta jämställdhetsarbetet inom hälso- och sjukvården till den
privata marknaden. Det vi kan se är att i de styrelser som hittills tillsatts är
det
nästa alltid fler män än kvinnor. Denna snedfördelning kan innebära att vi
snabbt går tillbaka när det gäller jämställdheten.

För några månader sedan gjorde jag en undersökning och fann följande
uppgifter. Praktikertjänsts styrelse består av tretton personer, nio män och
fyra kvinnor, Bure Hälsa och Sjukvårds styrelse av sex män, Partena Cares
styrelse av sju män, M & M Medicals styrelse av tre män, ISS Care Services
styrelse av tre män, Carema Vård och Omsorg AS:s styrelse av sex personer,
en kvinna och fem män. Ceratus hade vid detta tillfälle ännu inte utsett sin
styrelse och åter andra vägrade att svara på min fråga. Bilden av hur den
manliga makten stärks inom den privata vårdbranschen är tydlig. Det faktum
att man vägrar lämna en sådan uppgift är en attityd som är anmärkningsvärd i
sig. En tillbakagång av jämställdheten är till men för såväl patienter som
personal. Därför är det så viktigt att debatten om privat vård inte begränsas
utan vidgas till att omfatta även en jämställdhetsanalys. Detta gäller såväl den
direkta vården som hur och av vilka beslut för vården tas. Man kan privatisera
och på så sätt avhända sig styrmedlen men man kan aldrig avhända sig det
politiska ansvaret. Därför är det viktigt med en jämställdhetsanalys av makten
inom hälso- och sjukvården mot bakgrund av den pågående privatiseringen av
den.

Vidare ska enligt propositionen alla få tillgång till en egen familjeläkare.
Familjeläkaren ska tillsammans med primärvårdens övriga yrkeskategorier
svara för invånarnas grundläggande vård- och rehabiliteringsbehov och
fungera som patienternas rådgivare och samordnare av vården. Den skissade
inriktningen innehåller många positiva delar samtidigt som det ger anledning
till förtydligande i andra delar. För själva ordvalet familjeläkare ger
associationer till en föråldrad patriarkalisk syn på familjen. Genom att betona
begreppet familjeläkare bidrar man till att osynliggöra kvinnor och barn som
individer med egna och andra vårdbehov. Mannen som familjeöverhuvud och
norm inom hälso- och sjukvården bör mönstras ut - ordet familjeläkare strider
mot viktiga jämställdhetssträvanden.

Som tredje och slutlig punkt vill jag ta upp den del i propositionen som
talar om ökad mångfald. En ökad mångfald i den öppna vården och omsorgen
ska stimuleras genom att fler kooperativa och ideella entreprenörer ges
möjlighet att sluta avtal med sjukvårdshuvudmännen. Till det som ska
stimuleras läggs utöver kooperativa och ideella entreprenörer också privat
vård. Det är i den sista delen jag vill framföra min mening. Ordet "stimulera"
före orden privat vård bör utgå. En generell och gemensamt finansierad hälso-
och sjukvård riskerar att undermineras av privatiseringar. Och genom att
skriva fast formuleringen "stimulera" försvårar man även för en konstruktiv
debatt utifrån lokala förutsättningar. Lokalt ute i landet möter man inte idag
krav i denna riktning, varför ordet stimulera i sammanhanget privat vård bör
utgå.

Stockholm den 29 augusti 2000

Carina Hägg (s)