med anledning av prop. 1999/2000:30 Det nya försvaret

Motion 1999/2000:Fö27 av Olle Lindström (m)

Vårt land och vårt folk är värt att försvara, därför skall vi ha ett starkt
svenskt försvar. Vårt försvar handlar i grunden om ett skydd för
grundläggande värderingar som frihet och demokrati. Vi måste kunna
genomföra ett skydd för vårt nationella oberoende, men också ge
stabilitet och trygghet i vår del av världen.

Socialdemokraternas och Centerns nedskärningar av försvaret med mer än
femtio procent är i ett historiskt perspektiv unikt och saknar motstycke i
världen. Förslaget är byggt på grundlösa förutsättningar och en alltför
lättsinnig säkerhetspolitik.

Det lättsinne som präglar Socialdemokraternas och Centerns försvars-
uppgörelse, ivrigt påhejad av Vänsterpartiet och Miljöpartiet, är förödande
och helt oacceptabelt.

Fram till och med 1992 års försvarsbeslut tillsattes försvarsberedningar
eller kommittéer som bedömde omvärldsbilden och avlämnade en säkerhets-
politisk rapport. Därefter beslutades vilket försvar som krävdes och vilka
ekonomiska resurser som behövdes. Försvarsanslaget var under den tiden
ingen budgetregulator i statskassan.

Inför 1996 års försvarsbeslut och det som snart skall tas är det precis tvärt-
om. Först beslutar regeringen vad försvaret skall kosta, sedan tillsätter den en
försvarsberedning vars bedömning är styrd av ekonomi som resulterar i en
halverad försvarsförmåga.

Det är således inte sambandet mellan omvärldsanalys - strategiska över-
väganden - operativa grundprinciper och därav följande krav på Försvars-
maktens förmåga som fått styra, utan en i förväg beslutad ekonomisk nivå.

Regeringens proposition är en tragisk läsning och är första steget i den
okontrollerbara förstörelseprocess som nu drabbar försvaret. Propositionen är
i många avseenden oklar, ofullständig och därmed undermålig som underlag
för ett heltäckande riksdagsbeslut om försvarets framtid. Grundorganisa-
tionen har inte förutsättningar och möjligheter att producera den
krigsorganisation som den säkerhetspolitiska bedömningen kräver. Den före-
slagna grundorganisationens lokalisering av utbildningsförband/-plattformar
är uppenbart inte lämpad att optimera utfallet av bra förband inom bästa
möjliga krigsorganisation. På annat sätt kan man inte tolka nedprioriteringen
av specialtruppslagen inom armén och splittringen av större och samman-
hållna garnisoner. Regeringens proposition bör därför avslås. Jag ställer mig
givetvis bakom den moderata partimotionen i sin helhet och har dessutom
följande synpunkter.

Försvaret av norra Sverige

Den föreslagna nedskärningen av grund och krigsorganisationen i norra
Sverige är oacceptabel. Den enda landgräns Sverige har österut lämnas
nu helt utan militär närvaro. I 22 i Kiruna skall därför bibehållas. Boden
är i dag landets största och mest sammanhållna garnison med
Norrbottens regemente (MekB 19) och Norrlandsbrigaden samt
specialtruppslagen ingenjörskåren Ing 3, artilleriregemente A 8,
luftvärnskåren Lv 7, signalkåren S 3 och norra UH-regementet.
Dessutom finns Norrbottens helikopterbataljon i direkt anslutning till de
övriga förbanden.

I regeringens direktiv till styrgruppen var det just sådana utbildningsplatt-
formar som skulle bibehållas. Enligt propositionen skall denna - ur produk-
tionssynpunkt - utmärkta garnison splittras.

Regeringen föreslår vidare endast ett förband för respektive funktion
(specialtrupper inom armén). Dessa blir för få för att kunna genomföra
integrerad utbildning i brigadförband vid flera platser. Den naturliga sam-
verkan uteblir. Utbildning och övning i vintermiljö blir begränsade och
otillräckliga. Specialtruppslagen och helikopterbataljonen skall därför bibe-
hållas i Boden.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1999/2000:30,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en ny försvarskommitté som tar fram förslag till
nytt försvarsbeslut med tydliga direktiv som utgår från Sveriges behov
och intressen som grundas på vad i motionen anförts om den säker-
hetspolitiska utvecklingen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om försvaret i norra Sverige.

Stockholm den 10 december 1999

Olle Lindström (m)