med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken

Motion 1999/2000:So43 av Marianne Andersson (c)

Tillgänglighet för elöverkänsliga

Propositionen handlar till stor utsträckning om tillgänglighet och
bemötande för människor med någon form av handikapp. Det är bra att
samhället försöker öka tillgängligheten och att bemötandefrågorna nu får
ökad betydelse.

Det finns en grupp som inte räknas in bland de handikappade men som inte
desto mindre i realiteten är utestängd från en mängd funktioner i samhället.
Det är de elöverkänsliga som med ett av samhället inte accepterat handikapp
möts av ointresse och ifrågasättande och mestadels hänvisas till psykologiska
förklaringsmodeller. Dagens ensidiga fokusering på stress och psykiska
problem när det gäller ohälsa är enligt min uppfattning olycklig. Det kan
finnas andra, ej kartlagda samband, som t ex den dåliga elmiljön på arbets-
platsen eller i hemmiljön. Den ökande användningen av mobiltelefoni och
annan mobil elektronik ökar "elektrosmogen" på ett drastiskt sätt idag.
Erfarenheten visar att tiden från att de första signalerna om ohälsa kommer
till dess att samhällsinstitutioner och medicinsk vetenskap tar hälsoriskerna
på allvar är lång. Men som professor Christer Hogstedt, Arbetslivsinstitutet,
uttalar i en artikel i Dagens Nyheter 21 februari i år: "... man inte med
säkerhet kan veta något om farorna förrän effekterna har studerats under en
längre tid. Men det krävs en mycket hög beredskap, för skulle det finnas
minsta risk med mobiltelefoner så är det fruktansvärt många människor som
utsätts för den faran."

Det är ett faktum att många människor i dag stängs ute från arbetslivet,
kommunala färdmedel, offentliga lokaler, allmänna samlingslokaler och
därmed från socialt liv på grund av att de inte klarar av att vistas i närheten
av el och elektronik. De värst drabbade, de s.k. "flyktingarna" har tvingats
lämna sin bostad, i flera fall elsanerad, på grund av grannars elektroniska
utrustning eller att basstationer för mobiltelefoni placerats i närheten. De har
tagit sin tillflykt till ensligt belägna områden och bor i allt från tält,
husvagn,
torp till sommarstugor som elsanerats och med elektrisk utrustning i fri-
stående byggnad. Det är hög tid att samhället tar dessa problem på allvar,
erkänner de elöverkänsliga som en handikappgrupp och därmed tar ansvar
för att öka deras tillgång till samhällsfunktionerna.

I konsekvens därmed bör hela samhällsmiljön i största möjliga utsträck-
ning anpassas för att öka tilllgängligheten för dem som redan drabbats av
elöverkänslighet, för att minska riskerna för andra att drabbas och för en
hållbar hälsoutveckling. Några kriterier för detta bör vara att ny teknik
granskas från miljö- och hälsosynpunkt och att konsekvensananlyser görs
innan nya produkter tillåts i offentliga miljöer, bostäder och på arbetsplatser.
Det bör också finnas regler för var basstationer för mobiltelefoni får sättas
upp, och det bör finnas elfria zoner i varje kommun. Sjukvårdsinrättningar
bör ha elsanerade mottagnings- och undersökningsrum utan lysrör, lågenergi-
lampor, halogenlampor, elutrustning som kan stängas av och ev DECT-tele-
foner som kan stängas av. Kollektivtrafiken bör ha vagnar fria från mobil-
telefoner och lysrör och annan elektronisk utrustning, Radiosändare måste
vara avstängda i dessa vagnar. Stöd till elsanering av bostäder bör ges
samtidigt som ett regelsystem som skyddar mot att nya anläggningar, typ
master för mobiltelefoner, sätts upp i närheten av elsanerade bostäder. För de
allra svårast drabbade bör elektromagnetiska frizoner upprättas, dvs. ett
område helt fritt från mikrovågor från mobiltelefoner, mobiltelefonsändare,
kraftledningar, militära installationer som radar, inflygningsleder till
flygfält
och mikrovågslänkar. Frizonerna bör omges av buffertzoner där mindre
svaga sändare som riktas ut från zonen kan tillåtas.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att erkänna de elöverkänsliga som en handikapp-
grupp,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att skapa miljöer för hållbar hälsoutveckling,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om elektromagnetiska frizoner.

Stockholm den 5 april 2000

Marianne Andersson (c)