med anledning av prop. 2000/01:149 Avgifter inom äldre- och handikappomsorg

Motion 2001/02:So1 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en annan utformning av 8 kap. 4 § socialtjänstlagen.

Avgifter i äldre- och handikappomsorgen

Folkpartiet har länge krävt ett stopp på de orimliga avgifter som förekommer inom äldre- och handikappomsorgen. Regeringen sade gång på gång nej till en förändring av avgiftssystemen.

Våra förslag har varit:

Miniminivå för förbehållsbeloppet. Socialstyrelsen bör få i uppdrag att räkna fram en miniminivå för förbehållsbeloppet, det vill säga det minsta belopp man får behålla. Folkpartiet anser att kommunernas möjlighet att ta ut oskäliga avgifter som ruinerar även pensionärer med goda pensionsinkomster måste undanröjas. En lagfäst maxtaxa och ett lagfäst förbehållsbelopp måste införas.

Hänsyn till make/maka. Oberoende av hur höga taxorna är i olika kommuner måste make/maka värnas ekonomiskt. Om en av två makar eller sammanboende tvingas flytta till ett ålderdomshem, måste den som bor kvar ges möjlighet att klara sig ekonomiskt. En variant är att räkna makarnas sammanlagda inkomst och dela med två för att sedan sätta avgiften för den som flyttat till ålderdomshemmet. Med ett sådant system minskar risken för att den som har den högre inkomsten flyttar till ålderdomshemmet och får betala en hög avgift och att den kvarboende tvingas att flytta på grund av det nya ekonomiska läget. Om den som flyttar till ålderdomshem har den lägre inkomsten av makarna bör kommunen beräkna sin avgift bara utifrån den inkomst som den boende på ålderdomshemmet har. Finns minderåriga ska särskild ekonomisk hänsyn tas till dessa.

Inga avgifter som konfiskerar äldres tillgångar. Förmögenhet ska inte i sig vara avgiftsgrundande. Vid beräkning av förmögenhet räknas tillgångar i bank, obligationer, aktier, fordringar, tillgång i ekonomiska föreningar eller motsvarande, övriga tillgångar av större värde, förmögenhet i näringsverksamhet, kontanter och övriga kapitaltillgångar. Något förmögenhetsvärde på fastighet och bostadsrätt ska inte tas upp om dessa är att anse som privatbostad.

Tak för den högsta avgift som kommunerna får ta ut. De stora skillnaderna mellan kommunernas avgifter måste utjämnas. Det är nödvändigt för att de äldre skall behandlas jämlikt och för att tilltron till den solidariskt finansierade äldreomsorgen ska bestå. En kommun bör inte debitera mer än 1 220 kronor i månaden (fyrtio procent av basbeloppet år 2000) för omsorg och service.

Det är glädjande att regeringen nu äntligen samlat sig till en proposition om förändring av avgifterna inom äldre- och handikappomsorgen. Regeringens förslag ligger i stort sett i linje med vad Folkpartiet tidigare har krävt.

På en punkt har vi dock en avvikande mening mot det föreliggande förslaget. Det gäller avgiftsunderlaget.

Vid beräkning av avgiftsunderlaget läggs i förslaget makarnas inkomster samman och fördelas med hälften på vardera av makarna. Detta är till fördel för makarna om det är den med den högsta inkomsten som kommer att bo i äldreboendet. Men inte i det motsatta fallet.

Folkpartiets uppfattning är att § 4 bör utformas på ett sådant sätt att det framgår att kommunen ska göra en sammanläggning av inkomsterna endast i de fall detta är till fördel för makarna.

Stockholm den 3 oktober 2001
Kerstin Heinemann (fp)
Bo Könberg (fp)	Harald Nordlund (fp)
Johan Pehrson (fp)