med anledning av prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse

Motion 2000/01:Ub8 av Ulf Nilsson m.fl. (fp)

Innehållsförteckning

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att riksdagen skall besluta om fördelning av medel till
Vetenskapsrådet på anslagsposter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avslå förslaget till detaljfördelning av nytillkomna medel
till Vetenskapsrådet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att centralt planerade forskarskolor inte skall inrättas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om redovisning av vad indirekta kostnader vid extern finansiering
skall beräknas på.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en strategi för att stärka humaniora.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om principer för de s.k. småämnenas ställning.

Inledning

Kvaliteten på svensk forskning är av avgörande betydelse för hela landets
utveckling. Under de senaste åren har antalet doktorander minskat och de
statliga anslagen till forskning krympt. Samtidigt har regeringen och
utbildningsministern vid flera tillfällen uttalat att en fri och
nyfikenhetsbaserad forskning är en förutsättning för en stark vetenskaplig
utveckling och att kraftfulla satsningar för att stärka forskningen behövs.
Därför har många med förhoppning och nyfikenhet väntat på regeringens
proposition om forskningen.

För dem som hoppats på en ny forskningsstrategi är tyvärr regeringens
proposition, Forskning och förnyelse, en stor besvikelse. I själva verket
innehåller propositionen få nyheter. Den organisation som beskrivs är redan
beslutad av riksdagen, och likaså är de resurser som tillförs redan beslutade i
samband med vårens budgetproposition. I princip är propositionen en utförlig
beskrivning av regeringens budgetförslag för 2001, men den innehåller i liten
utsträckning en beskrivning av regeringens framtida strategi.

På en punkt ger dock propositionen ett tydligt besked; regeringen kommer
att öka den politiska detaljstyrningen av svensk forskning. Samtidigt är
regeringens strategi att andelen anslag direkt till universitet och högskolor
ska
minska. För Folkpartiet är detta ett negativt budskap. En liberal
forskningspolitik syftar tvärtom till att stärka den fria forskningen och skapa
en bas som står fri både mot politisk och kommersiell styrning. Försvagas den
fria självständiga forskningen minskar också underlaget för beställd, inriktad
forskning. Det är inte möjligt att på förhand avgöra om forskning inom ett
visst område kommer att medföra stor samhällsnytta eller inte. Det som i dag
framstår som irrelevant kan i morgon äga största relevans. Historien om
vetenskapens viktigaste landvinningar är ett bevis för detta. Därför ska
forskningen i så hög grad som möjligt vara fri från styrning. Därför måste den
nu inledda vägen mot ökad styrning utifrån av de svenska universiteten och
högskolorna stoppas.

Vetenskapsrådet

I regeringens proposition våren 2000 om forskningens
myndighetsorganisation slogs det fast att pengar av statsmakterna skulle
fördelas mellan Vetenskapsrådets olika ämnesråd. Ämnesråden skulle,
enligt propositionen, inom givna ramar besluta om medelsfördelning
inom sina verksamhetsområden. Folkpartiet håller med om att riksdagen
bör göra denna typ av prioritering; dvs i stort prioritera mellan
vetenskapsområden. Därför har vi förutsatt att fördelningen mellan
ämnesråden skulle föreläggas riksdagen för beslut, vilket nu inte sker.
Regeringen säger över huvud taget ingenting om hur fördelningen mellan
ämnesråden ska se ut för större delen av de 1,3 miljarder kronor som
anslås. Enligt Folkpartiet är det riksdagens ansvar att besluta om hur över
en miljard kronor ska fördelas mellan olika vetenskapsområden. Att
överlämna till regeringen att fördela dessa resurser innebär en politisk
centralstyrning av oerhörda mått. Just detta varnade Folkpartiet för i sin
motion när vi sade nej till förslaget om ny myndighetsorganisation.

I den gamla, ännu gällande, organisationen har ju riksdagen möjlighet att
besluta om medel till olika forskningsråd och därmed också möjlighet att
diskutera prioriteringar mellan vetenskapsområden. Med regeringens förslag
överlåts nu uppenbarligen detta ansvar till regeringen. Därför anser
Folkpartiet att regeringen måste återkomma med förslag till fördelning av
pengar på anslagsposter till ämnesråden inom Vetenskapsrådet, innan
riksdagen kan fatta beslut.

Samtidigt som regeringen inte lämnar några besked om den framtida
strategin för Vetenskapsrådet reglerar man i detalj hur en del av pengarna ska
användas. Det gäller det resurstillskott som tillförs vetenskapsrådet till följd
av beslutet om riksdagens vårbudget. Dessa regeringens förslag handlar inte
längre om fördelning mellan vetenskapsområden utan om detaljstyrning till
forskningsområden, t ex högpresterande datorer, utbildningsvetenskaplig
forskning, informationvetenskap och materialvetenskap. Enligt Folkpartiet är
det ämnesråden inom Vetenskapsrådet som ska göra dessa prioriteringar på
vetenskaplig grund, inte politiker. Därför menar Folkpartiet att riskdagen ska
avslå regeringens förslag till detaljerad fördelning av Vetenskapsrådets
medel.

Nya forskare

Satsningen på nya doktorander är blygsam i regeringens proposition. De
nya forskarskolorna som föreslås får resurser motsvarande 400
doktorander per år. Detta måste ses i perspektiv av att regeringens mål för
examinationen inom forskarutbildningen i dess helhet innebär krav på 2
300 examina från forskarutbildningen per år.

Regeringen vill lägga hela ansvaret för finansieringen av denna
forskarutbildning på universitet och högskolor. Samtidigt ger regeringen
lärosätena helt bristfälliga resurser för att klara av detta. Universitet och
högskolor har i dag medel för studiefinansiering i forskarutbildningen endast
för ungefär hälften av det antal doktorander som krävs för att uppnå
regeringens examensmål. Forsknings- och budgetpropositionerna innebär
ingen förändring därvidlag. Inte heller innehåller dessa propositioner några
som helst förslag till resursförstärkningar för själva utbildningen - dvs medel
till kostnader för handledare, kurser, laborationsmaterial etc. Hur regeringen
menar att universitet och högskolor då ska kunna ansvara för en
forskarutbildning av avsedd omfattning är obegripligt. Till yttermera visso är
de begränsade forskarskolor, som regeringen i stället väljer att sysselsätta sig
med, underfinansierade. Om dessa forskarskolor ska kunna genomföra avsedd
verksamhet måste lärosätena skjuta till avsevärda belopp av egna medel.

Den stora satsning på forskarutbilning som många hoppats på har uteblivit.
Folkpartiet anvisar därför i sitt budgetförslag mer pengar totalt till forskning
och forskarutbildning. Däremot avvisar Folkpartiet regeringens förslag till
centralt planerade forskarskolor. Detta förslag innebär, som så mycket annat i
forskningspropositionen, att politiska organ ska fatta beslut i frågor som i
stället borde avgöras vid universitet och högskolor utifrån vetenskapliga och
professionella bedömningar. Forskarskolor ska i stället kunna växa fram
utifrån de olika lärosätenas egna initiativ, under förutsättning att resurser
för
forskning finns.

Ökade resurser till forskningen

Samtidigt som högskolans verksamhet expanderar har regeringen dragit
ned på resurserna till den högre utbildningens kärna, den fria forskningen.
Den andel av forskningen som finansieras av statliga anslag har minskat
från ca 70 % i början av 1980-talet till 50 % idag.

Neddragningen på forskningen är oacceptabel. Den svenska
forskningspolitiken måste ha en hög ambition. Folkpartiet anslår därför 500
miljoner kronor mer än regeringen till forskning och forskarutbildning för år
2001.

För att stärka universitetens frihet att bestämma över sin forskning vill
Folkpartiet öka andelen av de statliga forskningsmedel som går direkt till
universiteten. Folkpartiet vill därför att den förstärkning på 478 miljoner
kronor inom tre år som regeringen föreslår ska gå till forskningsråden, i
stället
ska fördelas mellan universiteten. Detta innebär att under en treårsperiod får
varje universitet 40 miljoner kronor.

Externfinansierad forskning

Som tidigare nämnts, slår regeringen fast "att många skäl talar för att en
större andel av forskningsresurserna vid lärosätena skall prövas utifrån".
Denna strategi är i sig ett hot på sikt mot den fria forskningen. Under
förutsättning att en bas av fri forskning finns välkomnar Folkpartiet olika
typer av externt finansierad forskning. Externt finansierad forskning
kommer säkert i framtiden att vara mycket betydelsefull, både för
forskningen och för samhället. Av den anledningen måste det klargöras
vilka kostnader som tillkommer indirekt vid beställning av forskning, i
form av lokalkostnader, personalresurser etc. Det är väsentligt att den
externt finansierade forskningen verkligen betalar alla kostnader för den
forskning man beställer, med undantag av EU-projekt, där
medfinansiering är en förutsättning.

Regeringen konstaterar också att full kostnadstäckning ska vara
utgångspunkten vid extern finansiering och föreslår att lägsta nivå för påslag
ska vara 18 % av ett forskningsprojekts kostnader. Folkpartiet instämmer i
fråga om principen men anser att regeringens beskrivning av vad dessa 18 %
ska täcka är oklar. Regeringen bör därför snarast återkomma med närmare
beskrivning av vad denna procentsats grundar sig på och en beskrivning av
vilka kostnader som ska täckas av externa finansiärer.

Humaniora

Humaniora har på senare år haft en krympande andel av
forskningsresurserna. Samtidigt blir behovet av och intresset för
humanistisk forskning allt större. En utveckling av humanvetenskaperna
är en nödvändig förutsättning för att ställningstaganden och beslut kring
framtidsfrågor ska grunda sig på ett brett kunskapsunderlag.
Problemställningar inom så skilda ämnen som ny teknologi, miljö eller
internationell politik måste också innehålla etiska, historiska och
allmänmänskliga aspekter. Kunskapsidealet måste återerövras, och synen
på att kunskap alltid ska vara översättbar till kortsiktig samhällsnytta
måste tonas ned. Det visar sig dessutom att humanistiskt utbildade
människor har stora möjligheter till anställning både på den offentliga och
den privata arbetsmarknaden.

I regeringens förslag lämnas inget besked om hur stor del av
Vetenskapsrådets resurser som kommer att tillfalla humanistisk forskning.
Folkpartiet förutsätter att regeringen kommer att förelägga riksdagen ett
förslag till beslut om hur Vetenskapsrådets resurser ska fördelas mellan
ämnesråden. Inför det beslutet anser Folkpartiet att regeringen särskilt ska
beakta humanvetenskapernas ställning och redovisa en strategi för en
stärkning av humaniora.

Småämnen

Regeringen föreslår att småämnena ska tillförsäkras 10 miljoner kronor av
Vetenskapsrådets resurser. Folkpartiet instämmer i att man bör föra en
diskussion om vilka ämnen som ska garanteras en överlevnad.
Regeringen borde dock ha redovisat avsikten med sin satsning på
småämnena tydligare. Det är ett nationellt intresse att ämnen som latin,
finska, grekiska och hebreiska även i fortsättningen håller en hög
forskningskompetens. Därför måste riksdagen slå fast vilka ämnen som
ska särbehandlas och garanteras överlevnad och fortsatt utveckling.
Regeringen borde redovisa analysen bakom de 10 miljoner kronorna och
återkomma till riksdagen med ett förslag som innehåller principbeslut om
vilka små ämnen som ska ha särställning. Därutöver ska ämnesråden ha
möjlighet att fördela pengar till småämnen efter egna beslut.

Stockholm den 4 oktober 2000

Ulf Nilsson (fp)

Yvonne Ångström (fp)

Ana Maria Narti (fp)