med anledning av prop. 2000/01:78 Rätt att arbeta till 67 års ålder

Motion 2000/01:A17 av Hans Andersson m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i lagen om
anställningsskydd gällande avgångsskyldighet.

2. Riksdagen beslutar att upphäva tidigare beslut om att arbetsgivare i
företag med färre än tio anställda kan undanta två anställda vid
upprättandet av turordningslista enligt LAS.

3. Riksdagen avslår regeringens förslag till avtal om tidsbegränsad
anställning när en arbetstagare fyllt 67 år.

4. Riksdagen beslutar att återinföra krav på att central facklig organisation
skall godkänna avsteg från turordningslista vid uppsägning som berör
person äldre än 57 år.

5. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen om
läkarvårdsersättning.

6. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen om
ersättning för sjukgymnastik.

7. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen om
allmän försäkring.

Tvingande regel i anställningsskyddslagen
mot kollektivavtal

Regeringen föreslår att en tvingande regel införs i
anställningsskyddslagen (LAS) mot rätten att avtala om tidigare
avgångsskyldighet än 67 år. I dag gäller att avgångsskyldighet gäller vid
67 års ålder såvida inte kollektivavtal säger annat. Dessa avtal föreslås bli
ogiltiga senast med utgången av år 2002.

I Sverige har under lång tid arbetsmarknadens parter avtalat om villkoren
på arbetsmarknaden. Lagar har för parterna varit dispositiva, tvingande
lagstiftning har undvikits. Detta har också stadfästs genom att Sverige
ratificerad ILO-konventionerna nr 98 och nr 154. 1949 års konvention nr 98
slår fast organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, 1981 års
konvention nr 154 innehåller skrivningar om främjande av kollektiva
förhandlingar.

Avsteget från svensk tradition och ILO-konventionerna görs mot bakgrund
av det nya pensionssystemet enligt regeringen.

Flera remissinstanser ser med oro på regeringens nya linje. ILO-kommittén
finner att det kan ifrågasättas om förslagen gällande anställningsskyddslagen
är förenligt med Sveriges åtaganden enligt ILO:s konventioner 98 och 154.
Inte nog med detta. Kommittén vill dessutom ha en särskild prövning mot
ILO:s konvention nr 128 (pension vid 65 års ålder). Enligt TCO:s
organisationer strider förslagen mot Europarådets sociala stadga och mot
ILO-konventioner. Enligt SAF föreligger en uppenbar risk att förslaget strider
mot ILO-konventioner gällande den kollektiva förhandlingsrätten.

Regeringen går dock lättvindigt förbi dessa konventioner. Syftet med
förslaget är ju gott, anställningsskyddet skall öka, och det var väl inte
meningen med ILO:s konventioner att de skulle förhindra goda förslag, tycks
regeringen mena. Avsikten med konventionerna på detta område kan ju inte
vara att för all framtid avhända en stat från att lagstifta på detta område.
Genom det nya pensionssystemet kan det behövas ytterligare några år i arbete
för vissa för att få en hygglig pension, är det underliggande budskapet. Då
måste det till en reell möjlighet till detta enligt propositionen. Metoden som
föreslås innebär att kollektivavtalets ställning ifrågasätts.

Vänsterpartiet är också oroligt för det nya pensionssystemets effekter.
Stora grupper löntagare med dåliga anställningsvillkor riskerar få en dålig
pension. Men lösningen på detta problem bör inte vara att riva upp, sedan
lång tid mödosamt uppbyggda, kollektivavtal.

Uppsägning av personliga skäl

Kollektivavtal om tidigare avgångsskyldighet än 67 års ålder gäller
normalt från 65 år. Det finns dock även andra åldersgränser satta utifrån
bl.a. krav på fysik och säkerhet.

Kulturarbetare, bl.a. dansare, samt gruvarbetare, piloter, brandpersonal är
några grupper som har andra avtal. Utifrån avtalens avgångsskyldighet är
också övriga anställningsvillkor utformade. Genom avtal har
arbetsmarknadens parter ett helthetsansvar för anställningsvillkor inom sina
branscher vilket är särskilt viktigt där avgångsskyldigheten är vid lägre ålder.
För gruvarbetare är t.ex. pensionsåldern 60 år. Ungefär hälften av
underjordsarbetarna orkar arbeta till 60 år.

I framtiden skall löntagare kunna arbeta längre, ända fram tills man själv
säger upp sig "låt vara att arbetsgivaren kan säga upp arbetstagaren om saklig
grund kan påvisas" enligt regeringen.

Vid tvist blir det ingen värdig avgång. I stället för uppskattande ord så
tvingas arbetsgivare ta fram allt negativt om en anställd. Enligt SACO är det
då stor risk för att den personliga integriteten kränks och att det blir
oacceptabla konsekvenser där en arbetstagare i många fall helt kommer att
sakna ekonomisk ersättning efter uppsägningen. Regeringen säger om risken
för tvister: "Denna konsekvens torde dock få accepteras".

Tvister riskeras också för anställda med anställningsstöd, lönebidrag och
skyddat arbete. Här finns människor vars bidrag upphör men anställning kan
hävdas. Samtidigt står vissa utanför LAS t.ex. de med offentligt skyddat
arbete och särskilt anställningsstöd.

Teatrarnas riksförbund säger i sitt remissvar: "Alternativet att underlåta att
använda de anställda som blir överåriga kommer att bli kostbart för både
institutionerna och de anställda själva. I den departementspromemoria som
legat till grund för lagstiftningen anges cyniskt att i sådant fall för
arbetsgivaren säga upp de anställda med stöd av reglerna om saklig grund.
Detta innebär t.ex. för Kungliga Operan att man av sin ägare, regeringen,
uppmanas till en personalpolitik så att arbetsdomstolen skall avgöra om
konstnärers prestationer är så dåliga eller ringa att saklig grund finns för
uppsägning. Även uppsägningar på grund av arbetsbrist riskerar att föranleda
omfattande tvister vad gäller återanställningsrätt m.m."

Utstötningsmekanismer av äldre

TCO varnar också i sitt remissvar för att andra utstötningsmekanismer
blir vanligare när kollektivavtal rivs upp. Genom förändringarna i LAS
gällande mindre företag blir det också lättare att blockera ut äldre enligt
TCO. Undantagsreglerna i LAS i små företag är dåliga för äldre och de
skapar rättsförluster eftersom undantagen ej kan prövas rättsligt. I en
samlad politik för goda arbetsvillkor för äldre bör ingreppen mot
kollektivavtal avvisas samt undantagsreglerna rivas upp. Tidigare skulle
också avsteg från turlistan vid uppsägning som gällde personer över 57 år
godkännas av det centrala facket; detta har tagits bort. Denna regel bör
återinföras.

I stället för tydliga kollektivavtal, accepterade av parterna, hamnar äldre
löntagare i osäkerhet. De äldres ställning och arbetsvillkor på
arbetsmarknaden i dess helhet riskeras att försvagas ytterligare. LO vill
"därför än en gång med kraft avstyrka förslaget om att lagstifta mot
kollektivavtalsreglering av avgångsskyldighet".

I stället bör ordningen med kollektivavtal säkras och propositionens
förslag om ändring i anställningsskyddslagen avvisas, arbetsgivarnas ensidiga
undantag av två personer vid upprättandet av turordningslista enligt LAS i
företag med färre än 10 anställda upphävas. Detta bör riksdagen besluta.

Problemen med lågt arbetskraftsdeltagande före ordinarie pensionsålder
bör angripas genom en kraftfull satsning på bättre arbetsmiljö, anpassa
arbetslivet till olika personers arbetsförmåga, öka möjligheten att kombinera
arbete med delpension. En arbetstidsförkortning ökar också de äldres
möjligheter till fortsatt deltagande i arbetslivet. Den svenska arbetslinjen bör
byggas vidare med bibehållande av kollektivavtalens starka ställning.

Tidsbegränsad anställning

Regeringen föreslår också möjlighet att avtala om tillfällig anställning
kopplat enbart till ålder. Enligt bl.a. TCO är risken att en bestämmelse
med anknytning till ålder kan leda till att de som pensioneras tidigare får
svårare att få arbete. Regeringens förslag i LAS 5 § punkt 5 är en
konsekvens av förslaget om att ogiltigförklara kollektivavtal om
avgångsskyldighet.

Enligt Vänsterpartiet bör riksdagen avvisa detta förslag.

Jämställdhet

Enligt JämO saknar bägge promemoriorna om avgångsskyldigheten
jämställdhetsaspekter; JämO har därför avstått från att lämna remissvar.
Vänsterpartiet har tidigare varnat för att det nya pensionssystemet
missgynnar lågavlönade kvinnor med tunga och slitsamma arbeten. Dessa
kvinnor skulle behöva en bättre pension, men verkligheten är den att
många i dag inte orkar att arbeta fram till 65 år - detta på grund av dåliga
arbetsmiljöer och ojämlikhet i arbetslivet och i fördelningen mellan betalt
och obetalt arbete. Sjuktalen är ett bevis på detta. De som har störst behov
av att förbättra sin pension är de som har minst möjlighet att göra det i
verkligheten.

Övriga förslag

Förslagen om att förlänga ersättningsrätten till 67 år för sjukgymnaster,
tandläkare/tandhygienist samt läkare berör inte anställningsskyddslagen.
Vänsterpartiet anser inte att det finns anledning till att ändra nuvarande
lagstiftning rörande dessa gruppers ersättning eller för andra
yrkeskategorier. Nuvarande lagstiftning ger möjlighet till fortsatt
verksamhet med ersättning efter den allmänna pensionsålders inträffande
genom avtal med landsting.

Stockholm den 4 april 2001

Hans Andersson (v)

Lennart Beijer (v)

Stig Eriksson (v)

Ingrid Burman (v)

Ulla Hoffmann (v)

Lena Olsson (v)

Rolf Olsson (v)

Sven-Erik Sjöstrand (v)

Tasso Stafilidis (v)

Camilla Sköld Jansson (v)

Carlinge Wisberg (v)