med anledning av prop. 2001/02:100 2002 års ekonomiska vårproposition

Motion 2001/02:Fi36 av Bo Lundgren m.fl. (m)

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 1

2 Förslag till riksdagsbeslut 3

3 Möjligheternas Sverige 4

3.1 Ett samhälle av möjligheter 4

3.1.1 En ny politik 4

3.1.2 Vänd inte verkligheten ryggen 4

3.1.3 För få i arbete – för lite företagande 5

3.1.4 Lär av 1980-talets misstag 6

3.1.5 Sverige har för lite tillväxtkraft 7

3.2 Ett skifte mot ökad frihet och tillväxt 7

3.2.1 Kontroll över vardagen 7

3.2.2 Den enskildes frihet och trygghet 8

3.2.3 Fler jobb och företag 9

3.2.4 Krisprogram mot den skenande sjukfrånvaron 10

3.2.5 Ett levande kunskapssamhälle 12

3.2.6 Mångfald och konkurrens 13

3.2.7 Inför euron snarast 15

3.2.8 Mångfaldens välfärd 16

3.2.9 En minskad offentlig utgiftsandel – en större privat sektor 17

3.2.10 En skattereform för en ny tid 18

3.2.11 En budgetpolitik som sätter det viktiga främst 19

4 Sverige har för svag tillväxtkraft 20

4.1 Det aktuella läget – avmattning och stigande inflation 20

4.1.1 Konjunkturell avmattning 20

4.1.2 Sverige går in i återhämtningen med hög inflation 21

4.1.3 Ericsson pekar på ett grundproblem i svensk ekonomi 22

4.2 Eftersläpningen fortsätter 23

4.2.1 Långsiktig ekonomisk eftersläpning ... 23

4.2.2 ... som fortsätter än i dag 25

4.3 Bakomliggande orsaker och konsekvenser av eftersläpningen 26

4.3.1 Expansionen av den offentliga sektorn ... 26

4.3.2 ... har lett till högt skattetryck ... 27

4.3.3 ... lägre privata investeringar och utveckling … 27

4.3.4 ... och svag sysselsättningsutveckling och för få i jobb 28

4.3.5 Ökad sjukfrånvaro försvårar problemet 29

4.3.6 Försämrad konkurrens och produktivitet 30

4.3.7 Höga skatter ger utflyttning av företag, investeringar och arbetskraft 31

4.3.8 Fallande krona tecken på svag tillväxtkraft 33

5 Vårpropositionen 35

5.1 Passiviteten fortsätter 35

5.2 Skattechock hotar 36

5.3 Regeringen spår fortsatt eftersläpning 37

5.4 Snäva marginaler ger hög risk 38

5.5 Osäkra tillväxtförutsättningar drabbar hushållen 39

5.6 Budgettricksande döljer en snabbare utgiftsutveckling än regeringen vill redovisa 41

6 En budgetpolitik för tillväxt 43

6.1 Den enskildes välfärd 43

6.2 Skattepolitik för högre tillväxt och tryggare välfärd 43

6.2.1 Två syften 43

6.3 Skattepolitikens inriktning 44

6.3.1 En inkomstskattereform 45

6.3.2 Sänkta skatter för ökad sysselsättning och tillväxt 46

6.3.3 Jordbrukets beskattning 48

6.3.4 Energibeskattningen 48

6.3.5 Övriga skatter 49

6.3.6 De moderata skattesänkningarna 50

6.4 Starka offentliga finanser i växande ekonomi 51

6.5 Den kommunala ekonomins utveckling och utjämningssystemet 67

6.5.1 Kommunal självstyrelse och personlig frihet 67

6.5.2 Skattebasen är grunden för kommunsektorns verksamhet 68

6.5.3 Växande kommunal skattebas ger ökat oberoende 68

6.5.4 Effekter för kommunsektorn av våra förslag 70

6.5.5 Ersätt dagens utjämningssystem snarast 73

7 Stabila offentliga finanser i en stark samhällsekonomi 75

7.1 Privatiseringar 75

7.2 Statsskulden och den offentliga skuldens utveckling 75

7.3 Lägre offentliga utgiftstak 76

7.4 De offentliga finansernas överskott 77

2 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen beslutar godkänna det förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken som vi förordar i motionen i kapitel 3.

2. Riksdagen beslutar godkänna det förslag till riktlinjer för budgetpolitiken som vi förordar i motionen i kapitel 6 och 7.

3. Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med en kraftfull åtgärdsplan mot den ökande sjukfrånvaron, i enlighet med vad som anförs i motionen.

3 Möjligheternas Sverige

3.1 Ett samhälle av möjligheter

3.1.1 En ny politik

Sverige skall vara ett samhälle som bejakar och tar tillvara framtidens möjligheter, ett samhälle som präglas av stor frihet för enskilda människor, dynamiskt företagande och gemensamt ansvar när den egna förmågan sviker. Den eftersläpning som präglat svensk ekonomi under de senaste 30 åren och som fortsatt med dagens politik skall brytas. Genom ökat utrymme för den enskildes valfrihet och företagsamhet kan människors arbete leda till en ökad tillväxt och ett växande välstånd för alla.

Avgörande för en stark välståndsutveckling, med en successiv minskning av skatteuttaget och samtidigt förmåga att finansiera gemensamma åtaganden, är hög tillväxt. Det förutsätter att perspektivet på den ekonomiska politiken skiftar från konjunkturbedömningar till strukturella reformer som ökar tillväxtförmågan.

Målet för den ekonomiska politiken skall vara att skapa förutsättningar för en genomsnittlig årlig tillväxt på drygt tre procent. Det kräver ett väsentligt bättre klimat för arbete och företagande genom bland annat lägre skatt på arbete, slopad överbeskattning av företagande och minskat krångel.

Den dramatiska utvecklingen mot allt fler sjukskrivna och förtidspensionerade måste brytas. Målet för den kommande mandatperioden skall vara att halvera antalet långtidssjukskrivna och att successivt minska antalet förtidspensionerade.

3.1.2 Vänd inte verkligheten ryggen

Reformpolitiken i början på 1990-talet har gett de offentliga finanserna en grundläggande stabilitet. Medlemskapet i Europeiska unionen har gett Sverige en större öppenhet och ökad trovärdighet. Riksbankens oberoende med ett tydligt inflationsmål har lett till större ekonomisk stabilitet. Den sanering av statsfinanserna som inleddes 1992 samt det nya pensionssystemet har tillsammans med den nya budgetdisciplinen skapat en bättre kontroll över de offentliga utgifternas utveckling. Avregleringar och valfrihetsreformer födde nya möjligheter och nytt företagande.

Erfarenheterna från denna reformpolitik är mycket goda. De gav enskilda människor bättre förutsättningar att forma sin vardag och de gav den svenska ekonomin både stabilitet och ökad tillväxtkraft. Då som nu svartmålades de möjligheter som låg i förändringen och förnyelsen. De problem som i dag präglar det svenska samhället gör det emellertid viktigt att nu gå vidare. Globaliseringens utmaningar gör att ambitionerna nu måste sättas högt.

Det är bara genom en öppen diskussion om dessa problem som en ny politik kan formas och få genomslag i verkligheten. Vänder man verkligheten ryggen för att undvika en diskussion om problemen accepterar man i praktiken de förutsättningar som gett Sverige hög arbetslöshet, vikande företagsamhet samt vanmakt och segregation. Då avhänder man sig de möjligheter som politiken har inom räckhåll. Då blir den globala ekonomins konkurrens och öppenhet till ett hot och inte till den mångfald av möjligheter den innehåller. Sverige befinner sig i dag i en utveckling med vikande tillväxtkraft som är väsentligt allvarligare än konjunkturavmattningen. Om inte denna utveckling bryts kommer vi att förlora till andra länder på ett sätt som påverkar Sverige som välfärdsland.

3.1.3 För få i arbete – för lite företagande

Det är två problem som nu måste stå i förgrunden för den ekonomiska politiken och för åtgärderna för att öka tillväxtkraften i svensk ekonomi. Det växande inflationstryck som Sverige nu upplever i en vikande konjunktur talar tillsammans med den fortsatta eftersläpningen för att dessa problem måste tas på allvar. De måste nu bli utgångspunkten för en ny tillväxtpolitik.

• Sverige har för få i arbete. En rekordhög arbetslöshet och en i det närmaste skenande sjukfrånvaro gör att fler än 1,4 miljoner vuxna varje dag inte går till ett jobb. Den misslyckade integrationspolitiken låser in hundratusentals människor i utanförskap. I ett perspektiv där bristen på arbetskraft som ett led i den demografiska utvecklingen kommer att öka är detta än mer alarmerande. Lika allvarligt är att regeringen på fullt allvar möter denna utveckling med förslag som syftar till att minska arbetstiden för alla – även den stora majoritet som vill arbeta lika länge eller mer.

• Sverige har för lite företagande och för få nya jobb. Nyföretagandet är rekordlågt. Utflyttningen av företagsägande, investeringar och sparande är av en sådan omfattning och till Sveriges nackdel att den allvarligt hotar Sveriges framtida näringsstruktur. Sverige har lägre investeringar i näringslivet än jämförbara länder. Detta medför att sysselsättningsgraden, trots den växande sjukfrånvaron, har sjunkit i Sverige. Huvuddelen av den ökade sysselsättningen beror inte på nya jobb utan på ökningen i sjukfrånvaron.

Sverige kan få fler i arbete och en lägre arbetslöshet. En politik för företagande och konkurrens ger fler jobb och ökad tillväxt. En ny integrationspolitik kan byta utanförskap mot egen försörjning. En satsning på forskning och utbildning kan ge Sverige en ledande roll som kunskapssamhälle. En ökad valfrihet ger en större trygghet och en välfärd som är anpassad för de enskilda människorna. Både kvinnor och män kan få bättre möjligheter att förena arbete med familj och därmed kunna bidra mer till hela vårt samhälles utveckling. Genom bättre förutsättningar för företagande kan både sjukvård och skola utvecklas till att bli dynamiska delar av samhällsekonomin samtidigt som vården och utbildningen blir bättre.

Stillastående och passivitet i dag fördjupar problemen och försummar de möjligheter och fördelar som det svenska samhället i en ny tid och i ett öppet Europa har. Reformer för ökad frihet, företagsamhet och nya jobb kan ge både ökad tillväxt och ett bättre Sverige för alla.

1.1.1 Lär av 1980-talets misstag

De besparingar som präglade saneringspolitikens inledning, med bland annat de minskade räntesubventionerna som största enskilda insats, rönte stort motstånd men gav en tydlig effekt på de offentliga finanserna. Den utveckling mot växande underskott som inleddes när åttiotalets spekulationsbubbla brast i slutet av 1980-talet vände från och med 1993 uppåt tack vare de omfattande åtgärder för att sanera statens finanser som den borgerliga regeringen vidtog.

Krisen under det tidiga 1990-talet blev för Sverige en dyrköpt erfarenhet av vad som följer av en politik som genom ständigt nya offentliga utgifter söker rulla grundläggande samhällsekonomiska utmaningar framför sig. Det finns anledning att i dag lära av dessa misstag.

En mycket snabb utgiftsutveckling med växande kostnader för sjukfrånvaro och förtidspensioneringar kom vid slutet av 1980-talet att tillsammans med finans- och fastighetskris och en arbetslöshet som växte på grund av snabbt växande lönekostnader att urholka de offentliga finanserna.

Konsekvenserna av den snabba utvecklingen av offentliga utgifter tillsammans med krympande tillväxtkraft doldes av en god internationell konjunktur. Den dåvarande socialdemokratiska regeringens oförmåga att styra landet ledde till passivitet och väntan på en vändpunkt som aldrig kom. Enskilda människor drabbades av arbetslöshet, vikande tillväxt, snabbt genomförda besparingsprogram och höga räntor.

I dag har nya offentliga utgifter tillkommit och ersatt de besparingar som genomfördes under 1990-talets första hälft. Utgiftsökningarna från mitten av 1990-talet och därefter är större än de utgiftsminskningar som den borgerliga regeringen beslutade om och som den efterföljande socialdemokratiska regeringen till huvuddelen fullföljde.

Högskattepolitiken har trots denna snabba utveckling av ökade utgifter skapat överskott i de offentliga finanserna. Det har skett till priset av ett underskott av investeringar och sparande i den privata sektorn. Det svenska skattetrycket slog 2001 ett rekord som bara överträffades under de obekymrade år som präglade slutskedet av den socialdemokratiska regeringspolitiken under 1980-talet. Växande utgifter skapar i dag än en gång nya behov av skattehöjningar.

Hösten 2001 drev regeringen fram en budget som byggde på medvetet förskönade siffror över den ekonomiska tillväxten. Till dessa utgifter kommer utgifter som regeringen inte redovisar fullt ut eller som döljs genom budgettricksande för att klara utgiftstaken. Ökningen av de offentliga utgifterna har redan gett ett snabbt växande underskott i statens finanser.

Till detta kommer utgifter som socialdemokraterna utlovat oavsett om förutsättningarna finns. De löften om ökade utgifter som regeringen har ställt ut kommer att leda till skattehöjningar som motsvarar närmare 20 000 kronor för vanliga hushåll. Det blir vanliga familjer och hushåll som får bära bördan av den socialdemokratiska utgiftspolitiken i form av stigande räntor och höjda skatter.

3.1.5 Sverige har för lite tillväxtkraft

En sådan utveckling kommer att förhindra Sverige att angripa de tillväxthinder som i dag leder till att vi släpar efter andra länder. Det växande inflationstrycket är ett tecken på att Sverige har för låg tillväxtkraft. Omfattningen av sjukfrånvaro och arbetslöshet ett annat. Utflyttningen av företagande och investeringar ett tredje. Den låga nivån på företagande ett fjärde. Regeringen har misslyckats med sina mest grundläggande uppgifter inom dessa områden. Man undviker medvetet de stora problem som Sverige står inför. Samtidigt förtränger man de möjligheter som står till buds för att stärka tillväxten, öka friheten och utveckla välfärdens kvalitet.

Det är illavarslande eftersom Sverige behöver förändring och förnyelse. Till skillnad från slutet av 1980-talet har vi inte i dag en framväxande finansiell bubbla och en snabbt vikande konkurrenskraft. Men den globala utmaningen ställer större krav på människors förutsättningar att genom arbete och företagande göra den svenska ekonomin stark. Enskilda människor måste kunna påverka sin egen vardag och sin egen välfärd.

Sverige måste öka tillväxtkraften i ekonomin. Fler måste komma i arbete. Ökat företagande måste ligga till grund för tillväxten. Människor måste själva ha en ökad kontroll över den egna ekonomin.

3.2 Ett skifte mot ökad frihet och tillväxt

3.2.1 Kontroll över vardagen

Sverige skall vara ett land som erbjuder sina medborgare den största friheten. Det ställer krav på ett skifte från den offentliga maktens kontroll över välfärden till den enskildes makt och kontroll över den egna vardagen. Genom en politik för låga skatter och en begränsad men kraftfull offentlig sektor skall friheten och rättssäkerheten hävdas.

Öppenhet och tolerans skall avspeglas i politikens öppenhet och respekt för pluralism och individuella lösningar. Så säkras också en respekt för den enskilda människans unika roll i samhällsliv, bland arbetskamrater och i familjens krets. Den enskildes trygghet och oberoende måste vara en utgångspunkt för politiken inom samhällslivets alla områden.

Sverige skall vara ledande när det gäller utvecklingen av välfärdens många olika verksamheter. I Sverige skall sjukvården finnas tillgänglig på den enskildes villkor. Var och en skall kunna få vård när den behövs. Dagens ransonerings- och köpolitik skall träda tillbaka för en politik som ger mångfald, konkurrens, nytänkande och valfrihet. Sjukvården skall genom öppenhet för nytänkande och ständig förnyelse ges möjligheter att vinna uppmärksamhet och uppskattning över gränserna i Europa.

Den svenska skolan skall präglas av mångfald och utveckling utifrån barnens och elevernas villkor. På det viset kan också en utveckling i den enskilda skolan ske som gör skolor i det svenska samhället till något mer än utbildningsplatser för skolpliktiga. Vi vill göra det möjligt för skolorna i Sverige att bli sin bygds och sitt samhälles centrum för kunskap. Svenska barn skall inte behöva lämna skolan utan att ha fullständiga kunskaper. Äldreomsorgen skall präglas av en respekt för äldres värdighet och integritet. De som är verksamma där skall arbeta med att ge äldre en service som präglas av en hänsyn till trygghet och kvalitet.

Våra äldre skall få det bästa som valfrihet och mångfald kan erbjuda när goda verksamheter kan ersättas av de som är ännu bättre. Barnomsorgen skall bygga på mångfald och enskilda människors personliga prioriteringar, inte på kommunala makthavares politiska program.

Sverige skall ha låga skatter och ett företagarklimat som gör att stora företag flyttar investeringar och verksamheter hit samtidigt som nyföretagande stimuleras av goda förutsättningar. Det offentliga skall stå starkt i sina grundläggande uppgifter.

3.2.2 Den enskildes frihet och trygghet

I grunden för välfärd och trygghet står den enskildes arbete och företagande. Ingen annan kan ersätta det ansvar och engagemang som kommer till uttryck människor emellan. Det är en viktig uppgift för den ekonomiska politiken att vidga det utrymme som den enskilde kan ta i form av ansvar för den egna familjens trygghet och ekonomi. Det ökar det enskilda hushållets välfärd och det minskar beroendet till offentliga utgifter. Samtidigt är den enskildes utrymme för arbete och företagande avgörande för tillväxt och ekonomisk utveckling.

Den svenska låginkomsttagaren är den högst beskattade inom EU. Svenska barnfamiljer har också den högsta beskattningen inom EU. Detta är en följd av högskattepolitiken som driver fram ökat bidragsberoende och urholkar hushållens trygghet. Med allt rörligare skattebaser kommer tendensen att beskatta låginkomsttagare allt hårdare att stå sig. Samtidigt som den höga beskattningen slår mot hushållens trygghet slår den också mot möjligheterna till jobb och produktion i Sverige.

Det är därför en avgörande fråga att sänka skatterna för alla på ett sätt som ger mycket tydliga effekter för låg- och medelinkomsttagare.

Grundavdraget bör höjas rejält till en nivå som motsvarar vad som gäller i de flesta europeiska länder. Genom ett grundavdrag på 50 000 kronor skyddas låga inkomster mot onödigt skatteuttag. De enskilda hushållen får en förstärkt social trygghet med störst betydelse för låg- och medelinkomsttagare. Tröskeln ut till arbetsmarknaden blir lägre för många som i dag sitter fast i fattigdomsfällor. Därmed ger införandet av grundavdraget också bättre förutsättningar i kampen mot socialt utanförskap och social segregation. Förutsättningarna för en mer dynamisk arbetsmarknad där fler kan komma in och utvecklas förbättras. Redan den 1 januari 2003 tas det första steget i denna reform genom ett grundavdrag på upp till 34 000 kronor.

För att särskilt slå vakt om barnfamiljers försörjningstrygghet och kontroll över den egna ekonomin införs ett särskilt grundavdrag för barn vid den kommande beskattningen på 15 000 kronor. Detta är ett av de största stegen som tagits för att ta hänsyn till den försörjningsbörda som gäller för barnfamiljer.

Familjer som arbetar måste kunna ha förutsättningar för ett bra liv i vardagen. Arbete skall kunna förenas med familj. Kvinnor och män skall ha goda möjligheter att ta del i arbetslivet och utveckla sitt professionella kunnande. För att underlätta i vardagen för dubbelarbetande kvinnor och män införs 1 januari 2003 en särskild reduktion för hushållsnära tjänster i enlighet med ett gemensamt förslag från de borgerliga partierna. Reduktionen motsvarar 50 procent av kostnaderna för hushållsnära tjänster. Reformen bidrar också till en mer öppen arbetsmarknad och till nya jobb samtidigt som den minskar utrymmet för svarta tjänster och skattefusk.

Under de kommande åren genomförs reformer som stärker den enskildes välfärd genom ökad valfrihet och rätten att välja det som överensstämmer bäst med egna behov och önskemål. Sverige skall bryta upp från en modell där den politiska makten bestämmer över det mest personliga i livet. Införandet av en vårdgaranti 2003 garanterar vård när den behövs. Vi avser att genomföra en nationell skolpeng från och med 2004, vilken ger föräldrar och barn en fulltständig frihet att välja den skola som är det bästa för eleven. Inom äldreomsorgen och barnomsorgen genomförs reformer som stärker den enskildes valfrihet och rätt att välja.

Fler skall få möjlighet att på en öppen och dynamisk arbetsmarknad kunna få ett arbete och därmed en försörjning. Vi vill bryta med ett bidragsberoende som drabbar enskilda och som urholkar det välstånd som kan bli större för oss alla. Det är den enskildes trygghet och välfärd som skall stå i centrum för den ekonomiska politiken, inte försvaret av en gammal modell och gamla centralistiska välfärdssystem.

3.2.3 Fler jobb och företag

Det är genom arbete och företagande välståndet skapas. Fler måste kunna vara i arbete och fler måste när de vill kunna arbeta en längre del av sitt liv och under livets olika skeenden kunna påverka hur mycket man arbetar. Det måste alltid löna sig att arbeta.

Sverige har den lägsta andelen nyföretagare sedan mätningarna påbörjades. Sysselsättningsgraden i Sverige har sedan mitten av 1990-talet utvecklats sämre i Sverige än i övriga EU och sjunkit. Huvuddelen av högkonjunkturens ökade sysselsättning beror på växande sjukfrånvaro. Trots ökningen av sjukfrånvaron har Sverige med sig från högkonjunkturen den högsta öppna arbetslösheten någonsin. Utflyttningen av företagsägande och investeringar har en sådan omfattning och inriktning att Sverige förlorar både företag, huvudkontor, forskning och nya jobb. Nettoutflödet av svenskt företagsägande motsvarar 400 miljarder kronor eller lika mycket som de svenska hushållens aktieägande. Utflödet av verkliga investeringar motsvarar näringslivets bruttoinvesteringar för ett helt år.

För att vända utvecklingen inom företagandets område, där Sverige i dag har den lägsta företagsamheten i modern tid, måste en omfattande reformagenda genomföras. Det handlar om att förenkla och underlätta, men också om att ha en förståelse för den unika roll som den enskilde företagaren spelar för att skapa jobb och försörjning åt fler än han eller hon själv.

Vi vill öppna upp för företagande inom samhällslivets alla områden och bryta med gamla monopol. Även på den del av arbetsmarknaden där kvinnor dominerar skall det bli lätt att starta företag och välja arbetsgivare. Kvinnor och män skall ha lika förutsättningar på en öppen arbetsmarknad, både vad gäller löneutveckling och möjligheter till företagande.

Som ett första led i arbetet på att förbättra företagarklimatet genomförs ett gemensamt borgerligt program för fler företag och nya jobb, det så kallade 53-punktsprogrammet. Det innebär betydande förenklingar och väsentligt förbättrade skatteregler. Från och med 2003 avskaffas gradvis de så kallade 3:12-reglerna. Ägandebeskattningen sänks för att underlätta för familjeägda företag och för ett företagsägande som stannar i Sverige.

Förmögenhetsskatten avskaffas under kommande mandatperiod. Inkomstskatten är av avgörande vikt för nyföretagandets förutsättningar och den enskildes ekonomiska utrymme och incitament till företagande. Den statliga inkomstskatten avvecklas gradvis. Dubbelbeskattningen av det egna riskbärande kapitalet avvecklas. Vi skall vända på utflyttningen av företagsägande, investeringar och sparande. Sverige skall få se fler huvudkontor, växande forskningsverksamhet och nytt företagande med investeringar som ger fler jobb och ökad tillväxt.

Arbetslösheten skall i grunden bekämpas genom fler jobb och ökat företagande. Arbetsförmedlingen utvecklas genom att fler privata förmedlingsföretag kan konkurrera med nuvarande offentliga. Stödet till de arbetslösa inriktas mot åtgärder som ger nya jobb.

3.2.4 Krisprogram mot den skenande sjukfrånvaron

Den växande sjukfrånvaron slår hårt mot den enskilde som drabbas i form av sämre ekonomi och ett gradvis framväxande utanförskap. Inte minst de långa sjukskrivningarna är i den delen ett allvarligt problem, för den enskilde men också för den svenska arbetsmarknaden. Sjukfrånvaron kostar tillsammans med den snabbt växande förtidspensioneringen över 100 miljarder per år.

Bara sedan 1997 har kostnaderna för sjukfrånvaron och förtidspensioneringar ökat med 40 miljarder kronor utan att regeringen har förmått göra något åt detta avgörande samhällsproblem. Det är ett mycket stort misslyckande som kräver en ny politik.

Ökningen av sjukfrånvaron har också en avgörande betydelse för arbetsmarknadens utveckling. Det växande inflationstryck som präglat den svenska ekonomin under en konjunkturnedgång har sin grund i växande problem på arbetsmarknaden med ett alltför litet utbud av arbetskraft trots en mycket hög arbetslöshet. Ökningen av sjukfrånvaron från 1997 motsvarar i heltidsjobb mer än den öppna arbetslösheten i dag. Det innebär att den öppna arbetslösheten hade varit upp emot tio procent utan sjukfrånvaroökningen. Huvuddelen av den växande sysselsättningen under högkonjunkturen berodde inte på nya jobb och ökat utfört arbete utan på sjukfrånvaron.

Den öppna arbetslösheten är över fyra procent. Det är den nivå som Sverige bar med sig från högkonjunkturen. Samtidigt är den samlade arbetslösheten ungefär fyra gånger så stor, trots den unikt höga sjukfrånvaron. Det innebär ett stort tillkortakommande både vad gäller den svenska arbetsmarknaden och vad gäller kampen mot arbetslösheten. Regeringen har misslyckats i sina egna viktigaste mål. Varje dag är det 1,4 miljoner vuxna människor som inte går till arbetet, antingen beroende på arbetslöshet eller sjukfrånvaro och förtidspension.

Nu krävs ett offensivt och konkret reformprogram för att fler skall kunna vara i arbete. Allmänna målsättningar och löften om samtal och överläggningar har inte visat sig kunna pressa ner sjukfrånvaron. Den fortsätter att stiga och motsvarar i kostnader en ökning med 25 miljoner kronor per dag. Regeringen tycks svartmåla de möjligheter som finns att förändra och förbättra och undviker helst att tala om dessa problem eller så angriper man dem som lyfter fram arbetslösheten och sjukfrånvaron som stora problem. Därmed nöjer man sig med den situation som råder i dag.

Om Sverige skall kunna få fler i arbete måste den växande sjukfrånvaron mötas med konkreta reformer och en medveten vilja att ta itu med den mångfald av problem som är dess orsaker. Framgång i detta arbete ställer krav på förändringar både inom sjukvården, försäkringskassorna och läkarnas arbete och inom sjukförsäkringen. I ett vidare sammanhang krävs förändringar som ger den enskilde en bättre kontroll över den egna vardagen och i arbetslivet. Möjligheterna att förnya sina arbetsuppgifter eller byta arbete är en del av detta. En utveckling mot fler arbetsgivare inom de sektorer där stora offentliga arbetsgivare i dag dominerar är ett ytterligare viktigt inslag.

För det första inför vi en nationell vårdgaranti som ett första steg på vägen till en allmän hälsoförsäkring. Som en introduktion av denna vårdgaranti tillförs drygt 3,5 miljarder kronor som skall gå direkt till sjukvårdens verksamheter. Därutöver ges försäkringskassorna fem miljarder kronor för att kunna ge sjukvård. Medlen skall kunna användas av den enskilda patienten för att tillförsäkra att hon får den vård hon behöver. Radikalt minskade väntetider kommer genom detta att ytterligare minska sjukfrånvaron.

För det andra bör försäkringskassorna ha både större självständighet och ett tydligt ekonomisk/finansiellt ansvar för sin rehabiliteringsverksamhet. Försäkringskassorna skall bland annat kunna köpa specialistvård utanför landstingssektorn för att minska väntetider.

För det tredje anslår vi ytterligare en miljard kronor till försäkringskassorna för att höja verksamhetens kvalitet och därmed så snabbt som möjligt komma tillrätta med de kö- och flaskhalsproblem som den ökande sjukskrivningen skapat. Genom att överföra trafikolyckorna till den obligatoriska trafikskadeförsäkringen avlastas sjukförsäkringen.

För det fjärde måste sjukskrivningar handhas på ett medicinskt genomtänkt sätt. I dag bestäms behovet och längden av sjukskrivning ofta av patientens önskemål, inte av medicinska överväganden. Utbildning i försäkringsmedicin skall underlätta för läkare att använda sjukskrivningen så att den är mer motiverad både ur medicinsk synvinkel och från kostnadssynpunkt.

Det krävs fördjupad samverkan mellan försäkringskassa, företagsläkare och arbetsledning, inte enbart sjukskrivning. Om den totala sjukskrivningen i snitt minskar med en respektive två dagar/sjuktillfälle minskar kostnaderna med 3,6 respektive 7,2 miljarder kronor.

För det femte får en genomtänkt användning av sjukskrivningen positiva effekter för de långtidssjuka och deras rehabilitering. Färre sjukärenden ger tid för bättre prioritering inom rehabiliteringen så att fler personer kan återgå tidigare till arbetslivet. Antalet långtidssjukskrivna minskar och efter en tid också antalet förtidspensionärer.

3.2.5 Ett levande kunskapssamhälle

Omställningen från det gamla industrisamhället till det mera mångfacetterade kunskaps- eller servicesamhället ställer stora krav. Förmågan till förändring måste bli större. Kunskap måste både kunna utvecklas och utnyttjas på ett mera effektivt sätt än tidigare.

Kunskapssamhällets villkor handlar om hela kedjan, från barnens utbildning till den mest avancerade forskningen och företagens utvecklingsvillkor. På alla dessa områden kommer den globala konkurrensen att skärpas. Och på alla områden måste Sverige kunna hävda en position i den absoluta världstoppen. Förmågan till framgång inom kunskapssamhällets olika delar avgör vårt lands framtid. Och vi avgör dessutom dessa frågor själva.

Kunskap, utbildning och forskning är avgörande nyckelfaktorer för stigande välstånd och konkurrenskraft. Det är också av stor betydelse för den enskildes möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden och kunna bidra till sin och andras försörjning. Sverige måste möta den framtida demografiska utmaningen genom en ekonomisk tillväxt som bland annat bygger på att kunskapsintensiteten i arbetet ökar.

Elever som lämnar skolan skall ha goda möjligheter i vuxenlivet. Dagens bristfälliga resultat i skolan urholkar inte bara den framtida välfärden och arbetsmarknadens förutsättningar utan också den enskildes möjligheter till trygghet, arbete och en god inkomst. Misslyckandena i skolan syns allra tydligast i det sociala utanförskapets Sverige. Det drabbar unga invandrarbarn och bestjäl dem på deras framtidsmöjligheter.

Alla barn skall ha en möjlighet att välja den skola som är den bästa för henne eller honom. Valfriheten gör det möjligt att ställa krav. Skolor som inte kan leva upp till kunskapskraven kommer att få ompröva sin verksamhet medan framgångsrika skolor kommer att kunna ge fler elever sin utbildning. En nationell skolpeng införs 2004 och finansieras genom att staten tar över det finansiella ansvaret för skolgången.

Med en sådan politik ökar utbudet av skolor med både större mångfald och kvalitet som följd. Ingen skall behöva lämna grundskolan utan att ha fullständigt godkända kunskaper. Skolan skall dessutom förstärkas med ytterligare drygt 4 miljarder kronor. Inom ramen för pengar som går direkt till de enskilda skolorna finns också medel för finansiering av den barnskoleverksamhet för 3–5-åringar som vi vill utveckla med förskoleklassen som bas. Multihandikappade elever ges rätt och möjlighet att välja integrerad skolgång i hemkommunen eller vid nationell specialskola.

Den högre utbildningen och forskningen ges ökat stöd för att bryta den oroande urholkningen av den högre utbildningens och forskningens villkor. Särskild tyngdpunkt läggs vid bioteknik och IT. De svenska universiteten och högskolorna skall erbjuda utvecklande utbildnings- och forskningslinjer som kan attrahera unga också från andra länder. Kunskapen skall lätt kunna överföras till utvecklande företag. Sverige skall vara ett ledande kunskapssamhälle när det gäller både ungdomsutbildning och högre utbildning.

Under perioden omvandlas två universitet eller högskolor till fristående stiftelser. Därmed ökar konkurrensen och mångfalden samtidigt som nya vägar mot bättre utbildning och forskning kan prövas.

3.2.6 Mångfald och konkurrens

Mångfald och konkurrens i samhällsekonomin stärker den enskilde medborgarens ställning. Samtidigt bidrar den till att vitalisera ekonomin. Genom konkurrens öppnas för fler alternativ och större möjligheter att välja det som passar den enskilde bäst.

Möjligheten att jämföra mellan olika alternativ ger större effektivitet och bättre verksamheter. Enskilda entreprenörer kan pröva och utveckla olika modeller för företagsamhet, tjänster och produkter. Det är konkurrensen som driver utvecklingen framåt och som anpassar välfärden och utbudet av produkter till de enskilda medborgarnas många önskemål.

Det faktum att Sveriges konkurrenskraft inte står sig i ett internationellt perspektiv illustreras också av det faktum att Sverige fallit på det schweiziska forskningsinstitutet IMD:s konkurrenskraftslista för 2002. Sverige har det senaste året fallit tre placeringar, vilket således indikerar att vår internationella konkurrenskraft försämrats genom de senaste årens politik tvärtemot vad regeringen ofta hävdar.

Enligt IMD är Sveriges utgångsläge svagt till följd av faktorer som är direkt beroende av politiska beslut, såsom höga skatter, stel arbetsmarknad och generösa företagsstöd. Det som gjort att Sveriges konkurrensläge försämrats det senaste året beror främst på världsekonomins utveckling som slagit mot de exportbolag som Sverige är såpass beroende av. Detta beroende är sin tur, slår IMD fast, resultatet av ett dåligt klimat för nyföretagande. När det gäller just kriteriet nyföretagandet så placeras Sverige först på 37:e plats (av 49 länder).

Tabell: Sverige ned på konkurrenskraftslista

IMD:s konkurrenskraftslista för 2002 (placeringen för 2001 inom parentes)

1	USA (1)
2	Finland (3)
3	Luxemburg (4)
4	Nederländerna (5)
5	Singapore (2)
6	Danmark (15)
7	Schweiz (10)
8	Kanada (9)
9	Hongkong (6)
10	Irland (7)
11	Sverige (8)
12	Island (13)
13	Österrike (14)
14	Australien (11)
15	Tyskland (12)

Källa: IMD, 2002

Listan är en sammanvägning av 314 delkriterier i respektive land.

För den svenska ekonomin är konkurrensen ett viktigt medel i strävan efter att vara en ledande tillväxtekonomi som står stark i en öppen och global ekonomi. Den ger inte bara ett val mellan olika befintliga produkter och tjänster utan gör också att det alltid går att välja något som är bättre än det som är bra. Så blir det också möjligt för medborgarna att alltid sträva efter det som kan utvecklas och som kan vara till det allra bästa för den egna familjen, det må gälla barnens skola eller de äldres omsorg och vård.

Grundläggande för konkurrensen är etableringsfriheten och rättvisa villkor för konkurrens. Små företag skall ha lika goda möjligheter som stora. Privata företag skall kunna utmana stora offentliga verksamheter. Finansieringen av välfärden bör följa den enskilde och inte den offentliga verksamheten och dess olika system.

Lagen om offentlig upphandling skall skärpas så att privata företag alltid skall kunna lägga anbud på verksamheter som i dag är offentliga. Kommuner och landsting skall ha en skyldighet att pröva olika anbud och möjligheter. Privata verksamheter upphandlade i anbud och konkurrens har genomgående lägre kostnader och ett större förändringstryck.

Den kommunala planverksamheten bör utformas så att nytt företagande kan utmana befintliga verksamheter. Bostadsmarknaden bör präglas av en växande konkurrens och lägre boendeskatter. Övervakningen av konkurrensen skall vara skärpt och uppfylla rättssäkerhetens krav.

Sverige skall i Europeiska unionen stå för en tydlig politik som bejakar konkurrens och företagande. Bara så kan Europa bli världens mest konkurrenskraftiga ekonomi. Ambitionerna för avreglering och konkurrens över gränserna skall vara höga och omfatta mer än energimarknaderna och de finansiella marknaderna. Även välfärdssektorn skall vara öppen för konkurrens. EU skall inte hemfalla åt en skyddspolitik mot införandet av tullar i den amerikanska ekonomin. Den bristande konkurrens som tullar medför för den amerikanska ekonomin bör inte få drabba även den europeiska i form av lägre tillväxt och dyrare priser.

Statliga och kommunala företag bör privatiseras och öppnas för konkurrens. Vi avser att under de kommande åren överföra merparten av de statliga företagen till privat ägo. Privatiseringen skall ske med hänsyn till de enskilda bolagens förutsättningar och marknadens utveckling.

Den svenska ekonomin har en förhållandevis stor andel av ekonomin undantagen från konkurrens. Vi skiljer ut oss från andra EU-länder genom en väsentligt mindre konkurrensutsatt del. Sverige behöver en medveten politik att öka denna andel för att på det viset uppnå en starkare ekonomisk utveckling.

3.2.7 Inför euron snarast

Euron bidrar till att göra Europa till en mer konkurrenskraftig ekonomi. Euron kommer att bidra till en ökad konkurrens och öppenhet över gränserna. Den gör verklighet av den inre marknaden och ger nya förutsättningar för gränsöverskridande handel och investeringar.

För svenska företag innebär euron en ökad möjlighet att med samma villkor som inom Sverige konkurrera med andra europeiska företag i hela Europa. Det är framför allt för de små och medelstora företagen som euron kommer att innebära ökade möjligheter att utveckla export och nya marknadsandelar.

För den enskilde medborgaren innebär euron en ökad prispress och bättre möjligheter att jämföra varor och priser. Den leder också till förenklingar för den som reser och färdas över vår kontinent.

För Sverige innebär euron en stabil valuta och goda tillväxtförutsättningar. Genom att Sverige gör euron till en svensk valuta deltar vi fullt ut i det europeiska samarbetet med den nytta och de möjligheter det innebär för medborgarna i vårt land. Nu utvecklas nya mönster och nya relationer i den europeiska ekonomin. Där bör Sverige vara med för att fullt ut kunna dra nytta av denna utveckling.

Sverige skall mot denna bakgrund snarast möjligt göra euron till svensk valuta. Det bör ske genom att beslut om en folkomröstning fattas före valet. Efter det att en folkomröstning hållits och riksdagen fattat beslut i frågan skall den svenska kronan knytas till euron.

1.1.1 Mångfaldens välfärd

Svårigheterna att påverka den egna välfärden leder till både vanmakt och otrygghet för många invånare i vårt samhälle. Långa sjukvårdsköer och svårtillgänglighet skapar en känsla av litenhet och maktlöshet i stunder av livet då det är som viktigast att få känna trygghet och omsorg. Den kommunala styrningen och kontrollen över barnomsorgen motverkar flexibla barnomsorgslösningar som passar med det egna arbetet och barnens behov. Maxtaxan har för många blivit en kötaxa som ökat beroendet till det offentliga utan att man själv fått den frihet att forma vardagen som hade varit möjlig.

För många blir resultatet en välfärd som inte uppfyller de behov man själv har samtidigt som maktlösheten över vardagen leder till ökad stress och en känsla av att inte räcka till. Makten över välfärden ligger inte hos de enskilda utan hos makthavare i landsting och i kommun. Det gör inte vardagen lättare och det ökar inte tryggheten när den behövs som bäst.

Välfärdens verksamheter som sjukvård, omsorg om äldre, skola och utbildning samt barnomsorg är avgörande för människors trygghet och livskvalitet. Det finns inget så personligt som sjukvården och inget så individuellt som skola och barnomsorg. Inget kräver i den dagliga verksamheten mer respekt för den enskildes värdighet än omsorgen om oss när vi är äldre och behöver hjälp och stöd. Ambitionerna att sätta den enskilde främst måste vara höga och leda till konkreta förändringar.

Vi vill genomföra ett skifte som innebär att det är den enskilde som väljer i stället för den politiska makten. Med denna förändring av människors makt över det egna livet öppnar vi för en utveckling av välfärdens verksamheter.

En sådan utveckling ger bättre arbetsförutsättningar och en öppnare arbetsmarknad för de som ägnar sitt liv och sitt yrkeskunnande åt välfärdens verksamheter. Samtidigt omvandlas byråkratier och verksamheter som i dag begränsas av den offentliga sektorns gränser till vitala delar av vår samhällsekonomi. I centrum för denna omvandling står den enskilda människan och hennes behov.

Genom etableringsfrihet inom barnomsorgen och en familjepolitisk reform som de borgerliga partierna gemensamt står bakom skapas förutsättningar för en ökad mångfald och därmed större hänsyn till varje barns särskilda behov. Det blir lättare att förena arbete med familj om föräldrarna själva får bestämma mer och utforma sin barnomsorg efter den egna vardagens villkor.

Etableringsfrihet inom sjukvården införs 2003. Rätten att erbjuda privat sjukvård till alla inom ramen för den offentliga finansieringen säkras. Försäkringskassan får under de kommande åren som ett led i kampen mot den höga sjukfrånvaron ökade resurser på drygt 5 miljarder kronor för att bl.a. köpa sjukvård och rehabilitering. Under mandatperioden vill vi införa en allmän hälsovårdsförsäkring som öppnar för fulltständig mångfald och valfrihet. Den svenska sjukvården ges därmed möjlighet att utvecklas till ledande i världen när det gäller att ta vara på nya behandlingsformer, utveckla nya tjänster och ha en effektiv organisation i samklang med de framsteg som görs inom den medicinska forskningen.

Sjukvårdens verksamheter blir med denna utveckling inte en utgiftspost i landstingen utan en funktion av de val som enskilda patienter gör och av de möjligheter som sjukvårdens personal utvecklar, inom befintliga verksamheter eller nya.

Den nationella skolpengen införs under 2004. Den skall, genom det fria skolval den möjliggör, göra de svenska skolorna till centra för kunskap och utbildning med fokus på att ge alla skolpliktiga den bästa tänkbara utbildning. Möjligheterna blir med denna reform emellertid större än så. En skola kan utvecklas till att erbjuda mer och möta fler krav än de som den offentliga sektorn ställer. Därmed kan skolorna bli spjutspetsar i det moderna kunskapssamhället i stället för verksamheter som står vid sidan om i en stel offentlig struktur.

Äldreomsorgen skall präglas av valfrihet och omsorg. Den utveckling mot äldrepeng som tryggar äldres omsorg som i dag pågår i många kommuner skall bli en rättighet för alla. Under mandatperioden utvecklas systemen för äldrepeng. Ett förslag skall läggas fram som gör det möjligt för alla att omfattas av den.

3.2.9 En minskad offentlig utgiftsandel – en större privat sektor

Sverige skall ha stabila offentliga finanser inom ramen för en stark samhällsekonomi. Ett överordnat mål för den ekonomiska politiken är därför att öka tillväxtkraften i svensk ekonomi. Det skall ske genom utbudsinriktade reformer och genom en lägre offentlig utgiftsandel. Genom en budgetpolitik med tydliga mål för det offentligas uppgifter och med inriktningen att bidragsbehovet skall minskas skapas förutsättningar för att de offentliga utgifterna växer i en lägre takt än vad som gäller för den ekonomiska tillväxten.

Det stora gap som i dag råder mellan skattetrycket i Sverige och OECD är ett hot mot Sveriges konkurrenskraft om företagande och kunskap i en öppen och global ekonomi. Sverige måste kunna ha ett skattetryck som är väsentligt lägre än i dag. Det handlar om en långsiktig men beslutsam inriktning i syfte att göra Sverige till ett land som kan ha lägre skatter än andra jämförbara länder. Strävan skall vara att gradvis nå fram till genomsnittet inom EU med sikte på att pressa ner den offentliga utgiftsandelen närmare genomsnittet inom OECD.

Genom en lägre offentlig utgiftsandel blir en större del av sparande och investeringar en del av den privata ekonomin. Den privata sektorn ges större möjligheter att växa och att svara mot enskilda medborgares behov samtidigt som de skattebaser som krävs för att finansiera de gemensamma uppgifterna blir starkare och uthålligare. Skattebördan på svenska tjänster och produkter blir lägre. Förutsättningarna för ägande och investeringar i Sverige blir bättre. De offentliga finanserna blir mindre sårbara och förankrade i en stabilare ekonomi med bättre tillväxt.

De offentliga finanserna skall över konjunkturcykeln vara i balans med goda marginaler för att undvika underskott. Fram till att den offentliga skuldbördan pressats ner till under 40 procent bör denna marginal vara av den omfattningen att statsskulden kan minskas även i absoluta termer. Med en skuldkvot som är under 40 procent finns inget skäl att överbeskatta medborgarna och ekonomin. Det leder till ett underskott i privat sparande och investeringar som urholkar tillväxtkraften och som gör de offentliga finanserna mer sårbara än annars.

3.2.10 En skattereform för en ny tid

Skattepolitiken handlar i grunden om makten över människors liv och välfärd. Skattetryckets höjd drar gränsen mellan den del av samhället där medborgarna själva bestämmer och den del där den politiska makten styr. Sverige har världens högsta skatter. Det är ett extremt skattetryck som påverkar det svenska samhällets utveckling och de enskilda medborgarnas vardag. Trots regeringens upprepade förhoppningar om att skattetrycket skall sjunka av sig självt blev skattetrycket rekordhögt 2001. Det finns därmed inte något annat demokratiskt land där den politiska makten kontrollerar en så stor del av samhället och välfärden.

Friheten i samhället och friheten för enskilda människor begränsas av högskattepolitiken. Skatterna är för de allra flesta den största hushållsutgiften. Därmed tränger de höga skatterna undan människors möjligheter att förverkliga livsprojekt, drömmar och idéer liksom mer vardagliga strävanden att själva kunna göra det bästa för den egna familjen och genom egna insatser kunna påverka den egna ekonomin. Den privata sektorn präglad av mångfald och ständig förnyelse får träda tillbaka för den offentliga med sin centrala styrning och byråkrati.

Samtidigt urholkar de höga skatterna lönsamheten i arbete och i företagande. Ökade arbetsinsatser, bättre utbildning och risktagande belönas inte i den utsträckning som behövs i ett öppet samhälle. I stället leder skattekilar och skattetrycket till att ekonomin fungerar sämre och ger mindre välfärd. Sveriges utveckling de senaste 30 åren präglas av både snabbt stigande skatter jämfört med andra länder och en eftersläpning av välstånd som är högst påtaglig.

De höga skatterna leder också till orättfärdigheter. Genom att Sverige har världens högsta skatter för låginkomsttagare och barnfamiljer driver högskattepolitiken människor in i bidragsberoende och fattigdomsfällor. Den bidrar därmed till den vanmakt och frustration som finns i stora delar av det svenska samhället.

Högskattepolitiken innebär också att offentliga utgifter och stora offentliga projekt prioriteras framför den enskilda människans strävanden att hinna med vardagen och leva det liv man önskar sig. Det kan knappast sägas vara en automatisk självklarhet att en familjs ekonomiska trygghet och möjlighet att bestämma över den egna vardagen är mindre viktig än ständigt nytillkommande politiska projekt och satsningar. Med höga skatter är risken att både de styrande och de styrda glömmer bort vems pengar det är man hanterar i den offentliga verksamheten. Det är de enskilda skattebetalarnas.

I en tid av globalisering innebär höga skattesatser inte självklart stabila skatteinkomster. Tvärtom urholkas rörliga skattebaser allt mer ju högre skatterna är. Det leder inte bara till förlorade jobb och förlorad välfärd, det leder också till minskade skatteinkomster som inte motsvaras av att de enskilda hushållen får lägre skatt. Tvärtom riskerar framförallt låg- och medelinkomsttagare att få allt högre skatter samtidigt som finansieringen av de bidrag som tillkommit för att kompensera för de höga skatterna urholkas. Högskattepolitiken leder både till förlorade skatteinkomster och en allt mer orättfärdig fördelning av skatterna.

Det svenska skattetrycket måste under de kommande åren pressas neråt mot mer normala europeiska nivåer. Sverige måste öka utrymmet för de egna medborgarna och förutsättningarna för företagande och arbete genom skatter som är väsentligt lägre än dagens.

Under de kommande tio åren skall det svenska skattesystemet anpassas till en ny tids förutsättningar. Förutom de förändringar av inkomstskattesystemet som måste genomföras skall fastighetsskatten avvecklas. Mervärdesbeskattningen skall anpassas för att ge rimliga prisnivåer jämfört med det övriga Europa. Kapitalbeskattningen måste förändras för att möta de utmaningar som rörliga skattebaser och en global ekonomi ställer.

Skattepolitiken skall präglas av sociala hänsyn och öka det enskilda hushållets trygghet. Den skall låta den enskilde bestämma över en så stor del som möjligt av den egna inkomsten och välfärden och utformas för att leda till ökat utbud av arbete, sparande och investeringar. Den skall präglas av en respekt för den enskildes strävanden och värderingar. Var och en skall ha så stor kontroll över sin välfärd som möjligt.

3.2.11 En budgetpolitik som sätter det viktiga främst

Budgetpolitiken skall syfta till att omvandla de offentliga finansernas inriktning. Bidrags- och utgiftsbehovet skall minskas genom lägre skatter och genom åtgärder för att underlätta för den enskilde att själv försörja sig.

De grupper som är i störst behov av stöd från det offentliga och som inte själva kan påverka sin vardag skall känna en säkerhet och trygghet i det offentliga stödet. Funktionshindrade och de sämst ställda pensionärerna skall mötas av en politik som lever upp till detta krav. De utgifter som ger ökad tillväxt och som bidrar till att uppfylla grundläggande offentliga uppgifter skall ges hög prioritet.

Offentliga insatser för den enskildes välfärd skall i större utsträckning följa den enskilde. Lägre skatter minskar behovet av bidrag och rundgång. Det offentliga stödet skall gå direkt till den enskilde eller till välfärdens verksamheter, inte syfta till att upprätthålla de gamla välfärdssystemen. Skolan skall ges ökat stöd genom att den nationella skolpengen förstärks med ytterligare statliga resurser. Sjukvården får ökade resurser genom pengar som går direkt till sjukvårdens verksamheter.

Statens bidrag till kommuner och landsting skall utformas med hänsyn till utvecklingen av den kommunala skattebasen och de uppgifter som ligger på landsting och kommuner. En välfärd som i växande utsträckning följer den enskildes val minskar behovet av statliga bidrag. En större frihet för kommuner och landsting att utforma sina verksamheter ger en bättre resursanvändning. Bättre offentlig upphandling och ökad konkurrens ger mer välfärd för skattepengarna.

De offentliga finanserna får inte utformas så att de urholkar kommuners och landstings förmåga att utföra sina uppgifter. Växande kommuner skall behålla sin skattekraft. Staten bör ta ett större ansvar för utjämningen mellan olika kommuner och landsting i avvaktan på ett system där staten ansvarar för utjämningen full ut och de viktiga välfärdsverksamheterna präglas av den enskildes val och en finansiering som följer detta.

Rättssäkerheten och kampen mot kriminalitet skall syfta till trygghet och hänsyn till dem som känner rädsla och som blir brottslighetens offer om staten inte förmår leva upp till sin roll. Polisen skall kunna finnas på plats där den behövs och i det antal som tryggheten på gator och torg kräver.

Sverige skall ha en modern och utvecklad infrastruktur. Under de kommande åren tillförs rejält ökade resurser till byggande av vägar och järnvägar.

Genom tydliga budgetprioriteringar och genom skattesänkningar som på en gång ger högre tillväxt och som minskar behovet av bidrag kan den offentliga utgiftsandelen minskas samtidigt som staten och det offentliga kan stå starkt i sina uppgifter.

4 Sverige har för svag tillväxtkraft

4.1 Det aktuella läget – avmattning och stigande inflation

4.1.1 Konjunkturell avmattning

Det senaste året har vi kunnat observera en tydlig avmattning i den svenska ekonomin, till stor del beroende på en internationell konjunkturavmattning. Den svenska BNP-tillväxten landade på 1,2 procent för 2001. För innevarande år räknar flertalet prognosmakare att tillväxten hamnar på strax under 1,5 procent, vilket kan jämföras med tidigare prognoser för 2002, som förutspådde en tillväxt på över 2,5 procent.

Den ekonomiska debatten handlar i dag nästan uteslutande om den internationella och nationella konjunkturutvecklingen. Men Sveriges problem är strukturella – inte konjunkturella. Det visar eftersläpningen i jämförelse med andra länder sedan 1970. Hade det inte varit fråga om strukturella problem hade inte Sverige kunnat behålla sin plats i välståndsligan.

Den öppna arbetslösheten har på nytt klättrat över fyra procent, efter den högst tillfälliga nedgången i slutet av förra året. Det verkliga arbetslösheten är betydligt högre, och ligger på närmare 16 procent. Den sysselsättningsökning som vi sett har till mycket stor del ”ätits upp” av ökad sjukfrånvaro.

Trots att det är en bred nedgång vi nu bevittnat, har regeringen inte vidtagit några åtgärder att stärka tillväxten. Man har hela tiden satt sin tilltro till den internationella konjunkturen och menat att en global konjunkturuppgång i slutet av innevarande år även kommer att stärka den svenska ekonomin.

”Botten är nådd”, är finansminister Bosse Ringholms återkommande budskap.

Diagram: Avmattning i den svenska tillväxten

*Konjunkturinstitutets prognos

Även om så är fallet, och även om det kommer en uppgång senare i år, betyder inte det att ingenting behöver göras. Passivitet och resignation är helt fel men det är inte konjunkturpolitik som behövs utan i stället en aktiv reformpolitik. Som redovisas nedan lider den svenska ekonomin av en rad strukturella problem, som hämmar den långsiktiga tillväxtpotentialen. När konjunkturen viker går det oftast ned mer i Sverige än i flertalet andra jämförbara länder, och när det går upp går det oftast långsammare i Sverige. Detta är ett skäl till att Sveriges eftersläpning fortsätter.

4.1.2 Sverige går in i återhämtningen med hög inflation

Trots den tydliga avmattningen så har inflationstrycket stigit markant det senaste året. Inflationstakten, mätt som ökningstakten i konsumentpriserna, ligger kring Riksbankens övre gräns för inflationen på tre procent. Den underliggande inflationen, som är avgörande för Riksbankens penningpolitik, ligger klart över 3-procentsgränsen.

Utvecklingen har lett till att Riksbanken under våren stramat åt penningpolitiken genom att höja den korta räntan. Redan innan den förväntade ekonomiska återhämtningen börjat ser vi således ett stigande inflationstryck och en höjd ränta. Att vi går in i nästa tillväxtfas med en i utgångsläget hög inflation innebär en risk att uppgången blir svag. Riksbanken kan nämligen tvingas till ytterligare räntehöjningar i syfte att dämpa aktiviteten och därmed inflationen.

Diagram: Hög inflation

Fotnot: Underliggande inflation, enligt UND1X, är konsumentpriser rensade för effekter av förändringar i indirekta skatter och subventioner samt räntekostnader för egna hem.

Att Riksbanken måste höja räntan i ett läge när ekonomin fortfarande befinner sig i en avmattningsfas, tyder på en låg tillväxtpotential i den svenska ekonomin. Risken att den blivit lägre de senaste åren är påfallande. Snabbt växande sjukfrånvaro, hög strukturell arbetslöshet, lågt nyföretagande tillsammans med utflyttning av företagsägande och investeringar påverkar självfallet tillväxtkraften i ekonomin.

Uppenbart är att den svenska jämviktsarbetslösheten – den arbetslöshet som på lång sikt är förenlig med prisstabilitet – ligger kring dagens nivå på fyra procent, eller strax däröver. Den öppna arbetslösheten kan således inte falla under dagens nivå utan att inflationen tar fart. Det tyder på en dåligt fungerande arbetsmarknad och en ekonomi som lider av stora systemfel.

Dessutom är det mycket som tyder på att resursutnyttjandet är högre än var regeringen räknar med i vårpropositionen. Det faktum att inflationstrycket stiger på botten av en lågkonjunktur pekar på ett fundamentalt misslyckande i den ekonomiska politiken.

Att arbetslösheten ligger på sin långsiktiga jämviktsnivå, eller till och kanske under, och att resursutnyttjandet är högt indikerar att utrymmet för en kommande tillväxtuppgång är starkt begränsat. Än en gång riskerar Sverige att vid en internationell konjunkturuppgång få en lägre tillväxt än omvärlden. Den gamla trenden fortsätter. Det är resultatet av att regeringen låter tidigare och kommande högkonjunkturer ersätta behovet av strukturpolitik.

4.1.3 Ericsson pekar på ett grundproblem i svensk ekonomi

I slutet av april redovisade Ericsson en förlust för årets första kvartal, samtidigt som framtidsutsikterna för telekomsektorn i allmänhet beskrevs som mörka. Bolaget kom med nya varsel, och totalt handlar det om 20 000 personer under en tvåårsperiod.

Hur stora återverkningarna blir på den svenska ekonomin i stort är ännu oklart. Konjunkturinstitutet meddelade att de svenska tillväxtprognoserna för 2002 och 2003 kan komma att skrivas ned med en eller ett par tiondels procentenheter till följd av problemen för Ericsson. Även om de långsiktiga effekterna på Sveriges ekonomi är oklara så ser vi nu effekterna av ett av svensk ekonomis verkliga grundproblem: det stora beroendet av ett fåtal mycket stora exportföretag.

Detta är i sin tur resultatet av ett politik som motverkat uppkomsten av nya företag. Socialdemokratisk näringspolitik har under lång tid till stor del gått ut på att tillgodose de stora företagens intressen. De små företagen och de enskilda företagarna har varit mindre intressanta och svårare att förhandla med öga mot öga.

De stora företagen skapade jobb och sysselsättning, vilket varit viktigt för att få in skatteinkomster så att utbyggnaden av den offentliga sektorn kunde fortsätta. I de fall då den bristande lönebildningen ledde till lönekostnadsproblem för industriföretagen var en nedskrivning av valutan lösningen på problemet, vilket på lång sikt naturligtvis inte var någon lösning alls.

Sviterna av denna politik lever fortfarande kvar. Antalet små och medelstora företag är för få. Skatterna är höga och det inhemska företagsklimatet är sådant att det motverkar nyföretagande. Följden blir en stel och ineffektiv industristruktur och ett unikt beroende av de stora exportföretagen. Att bryta detta förhållande och skapa ett företagsklimat som främjar framväxten av nya företag och ett sunt och dynamiskt näringsliv har den nuvarande regeringen inte visat sig förmögen till.

4.2 Eftersläpningen fortsätter

4.2.1 Långsiktig ekonomisk eftersläpning ...

Sverige har de senaste 30 åren trendmässigt halkat efter omvärlden i fråga om ekonomisk tillväxt och välståndsskapande. Från att 1970 legat i toppskiktet i den internationella välståndsligan, räknat i BNP per capita, återfinns vi numera på den lägre halvan. I realiteten innebär det att vi blivit fattigare, jämfört med flertalet andra länder.

”Sverige har drabbats av en långvarig försämring av den genomsnittliga levnadsstandarden jämfört med andra OECD-länder.”

(OECD:s Sverigerapport, mars 2001)

Tabell: Fallande plats i välfärdsligan

BNP per capita, köpkraftsjusterat

	1970	1990	2000
1	Schweiz	Luxemburg	Luxemburg
2	USA	USA	USA
3	Luxemburg	Schweiz	Norge
4	Sverige	Kanada	Schweiz
5	Kanada	Japan	Island
6	Danmark	Norge	Irland
7	Frankrike	Frankrike	Danmark
8	Australien	Island	Kanada
9	Nederländerna	Sverige	Nederländerna
10	Nya Zeeland	Österrike	Österrike
11	Storbritannien	Danmark	Australien
12	Belgien	Belgien	Belgien
13	Tyskland	Italien	Japan
14	Österrike	Finland	Tyskland
15	Italien	Nederländerna	Finland
16	Norge	Tyskland	Italien
17	Finland	Australien	Sverige
18	Japan	Storbritannien	Storbritannien
19	Island	Nya Zeeland	Frankrike
20	Spanien	Spanien	Nya Zeeland
21	Irland	Irland	Spanien
22	Grekland	Portugal	Portugal
23	Portugal	Grekland	Grekland
24	Mexiko	Mexiko	Sydkorea
25	Turkiet	Turkiet	Tjeckien

Källa: OECD

Sveriges kontinuerligt lägre BNP-tillväxt har således lett till en långvarig successiv nedgång i den svenska välfärden. De senaste dryga 30 årens eftersläpning jämfört med flertalet övriga OECD-länder innebär en förlorad svensk välfärd motsvarande närmare 20 000 kronor per hushåll och månad, jämfört med OECD-genomsnittet.

Den svenska eftersläpningen har varit kontinuerlig och successiv, och det svenska fallet i välståndslistan beror således inte, som vissa hävdar, på djupa nedgångar under ett par specifika och exceptionella perioder: slutet av 1970-talet och början av 1990-talet. Den svenska tillväxten har trendmässigt de senaste 30 åren varit lägre än omvärldens.

På valutamarknaden illustreras Sveriges eftersläpning av en kontinuerligt försvagad växelkurs. Sedan mitten av 1970-talet har den svenska kronan tappat över 60 procent av sitt värde gentemot många valutor. Det innebär att vår köpkraft har urholkats och att värdet av svenska tillgångar blivit mindre värda.

Diagram: Långsiktig svensk eftersläpning

4.2.2 ... som fortsätter än i dag

Det allvarliga med utvecklingen är att Sveriges ekonomiska eftersläpning fortsätter. Även i det kortare perspektivet är försämringen således tydlig. Tillväxten har i Sverige varit omkring en procentenhet lägre per år än OECD-genomsnittet under hela 1990-talet, 1,5 procent per år i Sverige mot 2,4 procent per år inom OECD. Under 1990-talets senare hälft och fram till 2001, en period som ofta beskrivs som extremt stark för Sverige, nådde den årliga tillväxttakten knappt upp till nivån för OECD-genomsnittet.

Enligt SNS Ekonomiråd (2001) krävs en svensk tillväxt som i genomsnitt överstiger tillväxten inom OECD med en procentenhet per år i 17 år innan vi på nytt tillhör de tio länder med högst BNP per capita. Den senaste internationella tillväxtstatistiken samt de prognoser för de närmaste åren som publicerats tyder inte på att Sveriges klättring uppåt överhuvudtaget påbörjats. Snarare är vi således på väg att halka efter än mer.

Precis som den långsiktiga kronförsvagningen illustrerar den långsiktiga ekonomiska eftersläpningen, så har vi även på kort sikt en märkbar depreciering av den svenska valutan.

Diagram: Ekonomisk eftersläpning även i det kortare perspektivet