med anledning av prop. 2001/02:123 Partnerskap och adoption

Motion 2001/02:L21 av Tasso Stafilidis m.fl. (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen beslutar att den prövning som skall göras av adoptanter inte skall ställa krav på att det skall finnas kvinnliga och manliga förebilder utanför adoptionsrelationen i enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den lagändring som föreslås i propositionen gällande partners möjlighet att adoptera från utlandet inte kommer att ändras i det fall lagändringen eventuellt kommer att inverka på makars och ensamståendes möjligheter att adoptera från andra länder.

3. Riksdagen begär att regeringen förtydligar uppföljningsuppdraget till berörda myndigheter så att avsikten med uppdraget blir att myndigheterna även skall stå väl rustade med åtgärder för att motverka att en ändrad svensk lagstiftning eventuellt får negativa konsekvenser för ensamstående och heterosexuella svenska pars möjligheter att adoptera internationellt.

4. Riksdagen begär att regeringen ger Utredningen om internationella adoptioner (dir. 2001:93) ett tilläggsdirektiv som tar sikte på de förändringar i lagstiftningen som föreslås i proposition 2001/02:123 Partnerskap och adoption i enlighet med vad som anförs i motionen.

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring som innebär att de författningar som benämner mor och far ersätts med det könsneutrala begreppet förälder i enlighet med vad som anförs i motionen.

6. Riksdagen beslutar att regeringens förslag till lagändringar skall träda i kraft senast den 1 mars 2003 i enlighet med vad som anförs i motionen.

7. Riksdagen beslutar att anta de lagförslag som presenteras av kommittén Barn i homosexuella familjer (SOU 2001:10) och som innebär att lesbiska kvinnor som lever i registrerat partnerskap eller samboförhållanden skall få tillgång till assisterad befruktning vid allmänt sjukhus i enlighet med vad som anförs i motionen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utredningen kring det rättsliga föräldraskapet omgående skall tillsättas.

2 Inledning

Vänsterpartiet välkomnar regeringens proposition 2001/02:123 Partnerskap och adoption som föreslår att homosexuella partner får rätt att bli prövade som adoptivföräldrar i Sverige. Regeringen föreslår även att det ska införas en möjlighet till styvbarnsadoption i registrerat partnerskap och att registrerade partner och homosexuella sambor ska kunna utses att som särskilt tillförordnade vårdnadshavare utöva vårdnaden om barn.

Vänsterpartiet ifrågasätter de rättsliga skillnaderna som finns mellan äktenskap och partnerskap, då det är sakligt omotiverat att två personer av samma kön inte kan åtnjuta samma rättigheter och skyldigheter som två personer av olika kön. Fördelen med den ordning som föreslås i propositionen Partnerskap och adoption är att likheterna mellan homosexuella och heterosexuella förhållanden betonas mer än skillnaderna.

Vi motsätter oss i den här motionen hur regeringen förhåller sig till manliga och kvinnliga förebilder samt vilket handlingsalternativ som regeringen öppnar upp i det fall förslaget att ge partner möjlighet att adoptera kommer att inverka på makars och ensamståendes möjligheter att adoptera från utlandet. Vi tar även upp ett antal förslag som bör genomföras med anledning av propositionen Partnerskap och adoption. Förslagen gäller att regeringens uppföljningsuppdrag bör förtydligas, att utredningen om internationella adoptioner m.m. bör få ett tilläggsdirektiv, att det bör genomföras ytterligare följdändringar, att förslagen bör träda i kraft senast den 1 mars 2003 samt att lesbiska kvinnor som lever i registrerat partnerskap eller samboförhållanden ska få tillgång till assisterad befruktning vid allmänt sjukhus.

3 En kvinnlig och en manlig förebild

Flera remissinstanser till betänkandet Barn i homosexuella familjer SOU 2001:10 är kritiska till förslaget att ge homosexuella partner möjlighet att prövas som adoptivföräldrar, eftersom det bör eftersträvas att adoptivbarn får tillgång till både en far och en mor. Remissinstanserna poängterar vidare att syftet med en adoption är att ge barnet en ersättning för dess biologiska föräldrar och att det är samhällets skyldighet att medverka till att barnet får växa upp med föräldrar av olika kön. Regeringen anför i propositionen att den instämmer i dessa synpunkter. Det framhålls att det, i den mån barnet inte växer upp med adoptivföräldrar av olika kön, är det viktigt att barnet har tillgång till en manlig och en kvinnlig förebild, dvs. en man och en kvinna utanför adoptionsrelationen, som har en tillräckligt nära kontakt med barnet och som kan vara en god förebild.

Vänsterpartiet anser att regeringen har en problematisk inställning till kön, till kvinnliga och manliga förebilder. Vi undrar vad det är för kvinnlighet och manlighet som regeringen anser måste kunna uppvisas i omgivningen av homosexuella par som vill adoptera barn? Är det de könsbundna olikheterna som är cementerade i den strukturella könsordningen? I andra sammanhang poängterar regeringen hur viktigt det är att motverka könsordningen. Den fråga som vi ställer oss är varför regeringen inte gör det i den här propositionen. Vi efterlyser en djupare analys av innebörden att samkönade partner ska ha kvinnliga och manliga förebilder utanför adoptionsrelationen. Eftersom regeringen anser att de samkönade adoptivföräldrarna ska ha kvinnliga och manliga förebilder utanför adoptionsrelationen finns det, enligt vår mening, anledning att anta att regeringen anser att ett samkönat föräldraskap kan inverka negativt på det adopterade barnet. Denna utgångspunkt ifrågasätter Vänsterpartiet starkt.

Vi lever visserligen i ett samhälle där den heterosexuella kärnfamiljen är den vanligaste familjebildningen. Det finns dock ingen forskning som tyder på att det är just kombinationen mamma och pappa som är det bästa för ett barn. Ett bra föräldraskap, där det bara finns en mamma kan vara lika bra. Familjer kan bestå av mer än en mamma, eller mer än en pappa, eller av ingen pappa alls och så vidare. En adoption är inte till för att ge barnet en mor och en far, utan för att ge barnet en trygg lösning på det problemet att det blivit av med sin mor och sin far. Den lösningen kan många olika personer tillhandahålla, vilket också den svenska adoptionslagstiftningen utgått från. Utan att lagen anger några detaljkrav tillåts ensamstående och makar att bli prövade med utgångspunkt från vad som i varje enskilt fall är förenligt med barnets bästa. Vänsterpartiet anser mot denna bakgrund att regeringens utgångspunkt om att den prövning som ska ställas på adoptivföräldrar ska utgå från en kvinnlig och en manlig förebild utanför adoptionsrelationen är orimlig.

Vänsterpartiet anser istället att den prövning som ska göras på adoptanter ska utgå från barnets bästa, att ett föräldraskaps kvaliteter är mångfasetterat, och därmed bör många viktiga variabler vägas mot varandra för en helhetsbedömning. Vad som bör krävas är naturligtvis att adoptanterna kan visa att de lever i en socialt välfungerande familj som inte är en från omvärlden isolerad enhet. Detta ska givetvis gälla oavsett om det är en kvinna eller man som vill adoptera, ensam eller tillsammans med en annan man eller en kvinna. Vänsterpartiet vill att den prövning som ska ställas på partner inte ska utgå från kön, utan se bortom kön. Riksdagen ska således besluta att den prövning som ska göras på adoptanter inte ska ställa krav på att det ska finnas kvinnliga och manliga förebilder utanför adoptionsrelationen.

4 Internationella adoptioner

Regeringen anför i propositionen att det bör beaktas vad som kan antas vara andra länders inställning till att partner kan adoptera gemensamt. Ett stort antal remissinstanser har framhållit att de motsätter sig kommitténs förslag med hänvisning till att det i många ursprungsländer finns en negativ syn på homosexuella som adoptanter och att en möjlighet till adoption för partner kan leda till att länderna blir misstänksamma mot Sverige som mottagarland. De befarar att det kan bli svårare för makar och ensamstående att adoptera. Regeringen konstaterar att utifrån den undersökning som kommittén gjort kommer inte de ursprungsländer som svenska adoptionsorganisationer idag samarbetar med att acceptera registrerade partner som adoptanter inom den närmaste framtiden. Det innebär att lagändringen inte kommer att medföra att partner inom den närmaste tiden kan adoptera barn från andra länder annat än undantagsvis. Vidare anför regeringen att risken för negativa konsekvenser för makar och ensamstående emellertid inte är så stor att den bör hindra att det införs en möjlighet för registrerade partner till gemensam adoption också från utlandet.

Vänsterpartiet är kritiskt till denna formulering i propositionen. Vi tolkar den som att den öppnar för ett handlingsalternativ, vilket vi motsätter oss. Om risken för negativa konsekvenser för makar och ensamstående skulle bli stor, tolkar vi regeringens skrivning som att regeringen är beredd att ompröva ställningstagandet att ge partner möjligheten att prövas som adoptivföräldrar. Vänsterpartiet vill att den lagändring som föreslås i propositionen gällande partners möjlighet att adoptera från utlandet inte kommer att ändras i det fall lagändringen eventuellt skulle komma att inverka på makars och ensamståendes möjligheter att adoptera från andra länder. Detta ska ges regeringen till känna.

5 Uppföljningsuppdraget till berörda myndigheter

Ur propositionen framkommer att regeringen har för avsikt att ge berörda myndigheter i uppdrag att följa upp de konsekvenser som de lagändringar som föreslås i propositionen får för makars och ensamståendes möjligheter att adoptera från andra länder.

Vänsterpartiet anser att en mer fruktbar utgångspunkt för detta uppföljningsuppdrag är att även ge de berörda myndigheterna i uppdrag att avlämna ett förslag på hur de eventuella problemen kan stävjas. Vänsterpartiet vill således att riksdagen ska ge regeringen i uppdrag att förtydliga uppföljningsuppdraget till berörda myndigheter så att avsikten med uppdraget är att myndigheterna även ska stå väl rustade med åtgärder för att motverka om en ändrad svensk lagstiftning eventuellt får negativa konsekvenser för ensamstående och heterosexuella par i Sverige att adoptera internationellt.

6 Utredningen om internationella adoptioner

Regeringen har nyligen tillsatt en utredning om internationella adoptioner som bl.a. har fått i uppdrag att se över hur hemutredningar kan förbättras (dir. 2001:93). Det framkommer inte av direktivet om utredningen kommer att beakta de förändringar som föreslås i propositionen Partnerskap och adoption. Vänsterpartiet efterlyser således att regeringen skriver ett tilläggsdirektiv till utredningen om internationella adoptioner som tar sikte på de lagändringar som föreslås i propositionen. Utredningen bör enligt vår mening utarbeta tydliga riktlinjer till socialnämnder och förvaltningsdomstolar när det gäller att bedöma vilka krav som bör ställas på de makar och partner som vill ta emot ett barn i syfte att adoptera det. Dessutom är det angeläget att såväl socialnämnder som förvaltningsdomstolar får en lämplig utbildning för kompetensutveckling och framför allt utarbetar en metodik så att de kan utföra en saklig lämplighetsprövning av ansökande föräldrar. Det är av yttersta vikt att de hemutredningar som görs inte fäster avseende vid sexuell läggning utan gör en saklig prövning av de ansökande partners och makars individuella förutsättningar. Vänsterpartiet vill understryka att det inte ska förekomma separata riktlinjer i de fall då sökandena är av samma kön. Hemutredningen ska endast ta fasta på sådant som har saklig betydelse för ensamståendes, makars och partners möjligheter att bli bra adoptivföräldrar. Den kompetenshöjning som Vänsterpartiet efterfrågar ska syfta till att ingen diskriminering ska få förekomma på grund av de sökandes sexuella läggning. Vänsterpartiet vill mot bakgrund av detta att riksdagen ger regeringen i uppdrag att ge Utredningen om internationella adoptioner (dir. 2001:93) ett tilläggsdirektiv som tar sikte på de förändringar i lagstiftningen som föreslås i propositionen Partnerskap och adoption.

7 Följdändringar

I propositionen poängterar regeringen att en adoption där adoptanterna är registrerade partner får samma rättsverkningar som andra adoptioner. Vidare anför regeringen att olika författningar hänvisar till mor och far istället för till förälder. Regeringen kommer dock till slutsatsen att det inte är nödvändigt att ändra dessa författningar.

Vänsterpartiet anser att författningsändringarna bör genomföras, dvs. att de författningar som tar sikte på mor och far bör ändras till föräldrar. Lagstiftningen bör utgå från könsneutralitet och således ta fasta på att föräldrarna kan bestå av två mammor eller två pappor. Att utforma författningar utifrån det könsneutrala begreppet förälder blir väsentligt mer informativt och lättbegripligt för lagrummens adressater. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring som innebär att de författningar som benämner mor och far ersätts med det mer könsneutrala begreppet förälder.

8 Ikraftträdande

1967 års europeiska konvention om adoption av barn syftar till att skapa enhetliga adoptionsregler och praxis i de olika konventionsstaterna. Enligt konventionen får barn adopteras endast av makar, antingen gemensamt eller var för sig, eller av en person. Regeringen konstaterar att makar inte omfattar registrerade partner, vilket är motiveringen till att regeringen anser att Sverige bör frånträda 1967 års europeiska konvention om adoption av barn. Vidare anför regeringen att eftersom det inte bestämt går att fastställa ett datum när uppsägningen av konventionen trätt i kraft, bör lagändringarna träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.

Vänsterpartiet har inget att erinra mot uppsägningen av konventionen. Däremot delar inte Vänsterpartiet regeringens mening om att lagändringarna bör träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.

Propositionen Partnerskap och adoption kommer att bli föremål för votering i riksdagen den 5 juni 2002. Vi förutsätter dock att regeringen förarbetar genom att till den 5 juni ha tagit fram en skrivelse om uppsägning av konventionen som omgående efter den 5 juni kan sändas till Europarådets generalsekreterare. Att säga upp konventionen tar enligt propositionen sex månader från det att en begäran kommit in till Europarådets generalsekreterare. Vänsterpartiet föreslår att riksdagen ska besluta att regeringens förslag till lagändringar skall träda i kraft senast den 1 mars 2003.

9 Assisterad befruktning

Regeringen skjuter frågan om att ge lesbiska kvinnor tillgång till assisterad befruktning vid allmänt sjukhus på framtiden. Regeringen anför att det inte är lämpligt att en möjlighet till assisterad befruktning för lesbiska kvinnor införs innan frågan om föräldraskapet blivit löst.

Den parlamentariska kommittén Barn i homosexuella familjer (SOU 2001:10) föreslog att lesbiska par som lever i ett registrerat partnerskap eller lever i ett samboförhållande ska få tillgång till assisterad befruktning vid allmänt sjukhus. Reglerna för fastställande av rättsligt föräldraskap bör motsvara de regler som gäller för heterosexuella par. Kommittén föreslog att för partner ska en moderskapspresumtion införas i föräldrabalken som innebär att om modern är registrerad partner ska hennes partner automatiskt anses som rättslig förälder till ett barn som föds inom det registrerade partnerskapet.

Ett antal remissinstanser har haft invändningar mot kommitténs förslag med motiveringen att förslaget kan innebära begränsningar i möjligheten att få faderskapet till barnet fastställt. De hävdar att kommitténs förslag kommer att inverka på barnets rätt till kunskap om sitt ursprung och barnets kontakt med sin biologiska far. Regeringen anför att såväl barnets rätt till sitt ursprung som den biologiska faderns rätt och skyldighet att bli rättslig far samt medmammans ställning behöver bli föremål för ytterligare analys. Regeringen avser därför att ta upp frågan senare.

Det är Vänsterpartiets självklara utgångspunkt att verka för att förändra de rättsliga skillnader som finns mellan partner och makar. Den fråga som är angelägen att ställa är om det är sakligt motiverat att upprätthålla denna skillnad ifråga om tillgången till assisterad befruktning vid allmänt sjukhus.

Idag har heterosexuella makar och sambor tillgång till assisterad befruktning vid allmänt sjukhus. Moderns make eller sambo anses som rättslig far till ett barn som avlats genom en insemination. Barn tillkomna genom insemination i heterosexuella parförhållanden anses därmed i alla avseenden som barn till de rättsliga föräldrarna. Det finns enligt den nuvarande ordningen ingen möjlighet för spermadonatorn att erhålla rättslig status som far.

Vänsterpartiet anser att homosexuella par ska få tillgång till givarinsemination på samma villkor som gäller för heterosexuella par. Således är det Vänsterpartiets uppfattning att utifrån barnets bästa finns det ingen anledning att upprätthålla skillnaden mellan makar och partner ifråga om möjligheterna att få tillgång till assisterad befruktning.

Vänsterpartiet anser att lesbiska kvinnor som lever i registrerat partnerskap eller som lever i samboförhållande ska få tillgång till assisterad befruktning vid allmänt sjukhus. Reglerna om spermadonatorns ställning som rättslig far bör motsvara de som gäller för heterosexuella par. Vänsterpartiet föreslår därför att riksdagen ska anta de lagförslag som presenteras av kommittén Barn i homosexuella familjer (SOU 2001:10) och som innebär att lesbiska kvinnor som lever i registrerat partnerskap eller samboförhållande ska få tillgång till assisterad befruktning vid allmänt sjukhus.

10 Överväganden kring det rättsliga föräldraskapet

Regeringen anför att det är angeläget att även andra möjligheter att lösa föräldraskapet övervägs. Bland annat måste då vägas in hur barnets rätt till sitt ursprung kan tas till vara och vilken rätt och skyldighet som bör finnas för den biologiske fadern att bli rättslig far till barnet, då barnet tillkommit genom givarinsemination av en känd donator. Regeringen anför vidare att även medmammans ställning bör analyseras närmare. Vänsterpartiet har inget att invända mot att regeringen ser över den familjerättsliga lagstiftningen när det är fler än två föräldrar som vill vara aktiva och därmed rättsliga föräldrar.

I nu gällande ordning är det endast möjligt för ett barn att ha en eller två vårdnadshavare. I det fall det är två vårdnadshavare måste dessa vara av olika kön. Detta begränsar möjligheten till andra familjeformer än den heterosexuella kärnfamiljens och lämnar i de fall andra familjeformer praktiseras barnet och vissa av de faktiska vårdnadshavarna utan rättigheter och skyldigheter. En lagstiftning som tillåter fler vårdnadshavare utan att stipulera dessas kön skulle exempelvis ge möjligheter för vårdnadshavare vars barn familjehemsplacerats att bibehålla vårdnaden tillsammans med familjehemsföräldrarna. Med en sådan lagstiftning skulle också homosexuella som skaffar barn i konstellationen ett lesbiskt par och en man alternativt ett bögpar, få möjligheter att slippa välja bort biologiska eller sociala föräldrar som vårdnadshavare.

Idag är det omöjligt för den sociala mamman att vara vårdnadshavare. Moderskapspresumtionen som föreslås i utredningen Barn i homosexuella familjer (SOU 2001:10), vilken vi förespråkar då enbart ett lesbiskt par berörs, skulle istället ställa papporna utanför. Utifrån barnets bästa och barnets rätt till de föräldrar som vårdar barnet kan det i vissa fall vara till barnets fördel. Det kan t.ex. handla om att två lesbiska kvinnor som ingått partnerskap får barn tillsammans med en homosexuell man.

Enligt den nu gällande lagstiftningen har inte barnet något juridiskt skydd eller några juridiska rättigheter till den person som inte är biologisk förälder trots att barnet växer upp tillsammans med den föräldern. Då styvbarnsadoption inte skulle kunna vara tillämpligt på grund av att de båda biologiska föräldrarna är i livet anser Vänsterpartiet att det är befogat med en utredning helt i enlighet med regeringens förslag som tar fasta på hur det rättsliga föräldraskapet för barnet ska regleras.

Vänsterpartiet saknar emellertid en tidsplan för denna utredning om överväganden kring det rättsliga föräldraskapet och vill att den omgående ska tillsättas, vilket ges regeringen till känna.

Stockholm den 27 mars 2002
Tasso Stafilidis (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)	Mats Einarsson (v)
Kenneth Kvist (v)	Tanja Linderborg (v)
Peter Pedersen (v)