med anledning av prop. 2001/02:143 Samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning

Motion 2001/02:N55 av Inger Strömbom m.fl. (kd)

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning 24

Förslag till riksdagsbeslut 25

Propositionens innehåll 25

Riktlinjer för energipolitiken 26

Dagens energiproduktion 27

Effekterna av förslagen 27

Barsebäcks andra reaktor 28

Gröna certifikat 29

Tidpunkten 30

Handel med certifikat 30

Inställningen till vindkraften 30

Centrum för vindkraftsinformation 31

Övergångsstöd till förnybar elproduktion 31

Effektproblemet 31

Energieffektivisering 31

Energisnåla byggnader 31

Transportsektorn 32

Ytterligare öppning av naturgasmarknaden 32

Förhindra korssubventionering 32

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om riktlinjer för energipolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om miniminivåer för koldioxidavgifter i EU.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kärnkraftsavvecklingens effekter på ekonomi, miljö och på näringslivets konkurrenskraft.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om redovisning av miljökonsekvensbeskrivning och ekonomisk konsekvensbeskrivning inför bedömningen av förutsättningarna för stängning av Barsebäck 2.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om redovisning av alternativ till den svenska kärnkraften.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om naturgas som alternativ till kärnkraft.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att förhindra korssubventionering på naturgasmarknaden.

8. Riksdagen avslår regeringens förslag till certifikatsystem.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Centrum för vindkraftsinformation.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om effektproblemet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mål för energieffektivisering.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om energisnåla byggnader.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om transportsektorn.

Propositionens innehåll

Propositionen har föregåtts av en lång rad utredningar, men propositionen är uppseendeväckande mager vad gäller konkreta förslag. Det mesta är vaga inriktningsförslag, som skall utredas.

I propositionen läggs fast att Sverige skall, även med ett ökat inslag av handel, vara i huvudsak självförsörjande på el. Tillkommande behov av ny energi skall mötas genom bl a en ambitiös och kontrollerad tillförsel av förnybar elproduktion, en reformering av energiskattesystemet och ett effektivare utnyttjande av infrastrukturen för naturgas.

Trots propositionens förpliktigande namn återfinns ingen redovisning av hur de ca 70 TWh som produceras i våra kärnkraftverk skall ersättas när kärnkraften skall avvecklas. Det enda produktionsmål som anges är 10 TWh vindkraftsel till år 2012. Elförbrukningen har hittills ökat stadigt, och bedöms fortsätta att öka. De beslut som föreslås leder till totalt sett minskad elproduktion, och energiförsörjningen är långt ifrån trygg för svenskt näringsliv och svenska hushåll.

Inte heller återfinns några konkreta mål att minska energiintensiteten i ekonomin i enlighet med den process som har startat i EU. I Sveriges positionspapper inför Barcelona angavs 1,5 % årligen. Det är en stor brist att inte detta finns med i propositionen som ett tydligt nationellt mål.

Dessutom saknas konkreta förslag till program för hur energisektorn skall bidra till att uppfylla det nationella klimatmålet och Sveriges del av EU:s gemensamma åtagande enligt Kyotoprotokollet. Detta skall undersökas vidare. Över huvud taget är propositionen synnerligen innehållslös. Den väcker fler frågor än den ger svar.

Riktlinjer för energipolitiken

Kristdemokraterna anser att Sveriges energiförsörjning ska tryggas genom en långsiktig och medveten energipolitik med fasta spelregler, där inhemska förnybara energikällor och bränslen utgör en växande bas. Den negativa påverkan på hälsa, klimat och miljö måste vara så liten som möjligt. Den svenska kärnkraften ska fasas ut ur energisystemet i takt med att den ersätts med förnybar energi. Investeringar i biobränslebaserad kraftvärme, vindkraftverk, solenergi, geotermisk värme och småskalig vattenkraft bör stödjas.

Sverige behöver ett nytt energiskattesystem där skatter och miljöavgifter utformas med hänsyn till förhållanden i omvärlden för att inte näringslivets konkurrenskraft skall begränsas och välfärd och sysselsättning drabbas. Systemet skall vara långsiktigt och utformas så att vi minimerar miljöbelastningen och säkerställer tillgången till energi till rimliga priser som är framställd under trygga och säkra förhållanden.

Kristdemokraterna är för en fri elmarknad som leder till ökad konkurrens och därmed till lägre elpriser. Låga elpriser kan dock få som följd att intresset för energisparande åtgärder minskar. Men medvetna konsumenter får större möjlighet att välja energi och el som är producerad med mer miljövänlig teknik och kan därför driva utvecklingen framåt. En förutsättning för mer medvetna konsumenter är effektivare och tätare mätaravläsningar. Systemet med preliminärdebitering bör ersättas av moderna system för fjärravläsning.

För att energisparåtgärder ska få större spridning krävs också att andra förändringar görs. Investeringar som leder till minskad energianvändning måste löna sig och inte föra med sig en ökad fastighetsskatt.

Målet är ett ekologiskt uthålligt energisystem utan drastiska prisförändringar, elbrist och andra betydande påfrestningar på välfärd och sysselsättning. För att detta ska kunna vara möjligt krävs att stora satsningar görs på energiforskning och energiteknisk utveckling.

Kristdemokraterna är också för en ökad internationell handel med energi. Vi anser att den svenska energipolitiken, i högre grad än vad som görs i propositionen, måste ta intryck av den utveckling som drivs inom EU-samarbetet. Energimarknaden är snart inte längre bara en nordisk elmarknad utan en europeisk. Avregleringen av den europeiska energimarknaden kommer att leda till en ökad handel över gränserna och därigenom en helt ny energimarknad.

Med en europeisk elmarknad kommer prisskillnaderna mellan länderna att bli allt mindre. Eftersom elpriserna generellt är högre i Europa än i Sverige kommer det att bli mycket intressant för elproducenterna att sälja sin el utomlands. Genom en minsta gemensam koldioxidavgift i EU kommer den svenskproducerade elen att bli ännu mer konkurrenskraftig. Kristdemokraterna anser att koldioxidavgiften är en mycket viktig insats, både för miljön och för en rättvis konkurrens för vårt näringsliv och kräver att regeringen aktivt skall driva denna fråga i EU.

Dagens energiproduktion

För att få en bild av de olika energikällornas bidrag till elförsörjningen under 2001 kan andelarna fördelas över årets alla dygn. Vattenkraften kunde då förse Sverige med el under 190 dygn, kärnkraften 168 dygn, vindkraften 1 dygn, oljekondens 1 dygn och kraftvärme 22 dygn.

Effekterna av förslagen

LO kommenterar energiuppgörelsen mellan Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet i ett pressmeddelande med rubriken Nu skjuter elpriserna i höjden. Deras slutsats är att det enda man kan säga att uppgörelsen leder till är höjda priser och en försämrad miljö. Den här uppgörelsen går stick i stäv med LO:s strävan att öka konkurrensen på elmarknaden och därigenom hålla låga elpriser.

Företrädare för den elintensiva industrin har samma uppfattning. Det finns bara en vinnare på den energipolitiska propositionen, och det är kraftindustrin. Alla andra är förlorare – från industrin till hushållen och de anställda i vår industri, sade ordföranden i SKGS, Skogen och Kemin, Gruvorna och Stålet. Kristdemokraterna delar denna uppfattning. Energipolitiken kan inte ses isolerad från ekonomi och miljö.

Regeringen avser att inbjuda företrädare för kraftindustrin till överläggningar i syfte att nå en överenskommelse om en långsiktigt hållbar politik för den fortsatta omställningen av energisystemet. Det är den enda signal som ges i propositionen. Ingenting sägs om tidplan, vilka energislag som skall ersätta kärnkraften, kostnader eller miljökonsekvenser. Att producenterna får delta i planeringen av avvecklingen är positivt. Det kan ge den långsiktighet som kärnkraftsindustrin efterfrågar. Men, att stänga ute konsumenterna, hushållen och näringslivet med främst den energiintensiva industrin, är ett hot mot våra basnäringar och hela det övriga näringslivet och deras konkurrenskraft och framtid i vårt land.

Den svenska effektskatten på kärnkraft är unik och finns inte i något annat EU land. Sannolikt är den dessutom unik i världen. Ur konkurrens- och resursanvändningssynpunkt krävs en harmonisering av skatter, avgifter och miljövillkor i första hand inom EU. En högre skattebelastning på svensk elproduktion jämfört med omvärlden leder till försämrad konkurrenskraft och globalt sett en försämrad miljö. Ett borttagande av effektskatten bör vara ett första steg i en eventuell överenskommelse mellan kraftindustrin och staten.

De totala effekterna av överenskommelsen går inte att bedöma eftersom inget färdigt förslag presenterats. Kostnaderna är okända, vilket eller vilka energislag som kommer att ersätta huvuddelen av dagens kärnkraft är okänt och därmed är miljöeffekterna också okända. Riksdagen behöver ett bättre beslutsunderlag. Regeringen bör därför ges i uppdrag att återkomma med en fullständig redovisning av effekterna så att riksdagen kan ta ställning till en avveckling av kärnkraften.

Barsebäcks andra reaktor

En effekt av stängningen av Barsebäcks första reaktor blev en ökad import av dansk kolkraft, med ökade utsläpp som följd. I propositionen upprepas bedömningen att villkoren för en stängning av Barsebäck 2 kan uppfyllas och reaktorn stängas före utgången av 2003. Men i en rapport från Energimyndigheten framhålls att det blir omöjligt, elbranschen, näringslivet och fackföreningarna har gjort samma bedömning. Man tvivlar på att det går inom den närmaste femårsperioden.

Länsstyrelsen i Skåne har nyligen presenterat en rapport som visar att stängningen av Barsebäcks kärnkraftverk ger sämre miljö i Skåne med ökat nedfall av försurande ämnen. SMHI, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, har gjort datorsimulerade spridningsmodeller. Om kraften från Barsebäck helt ersätts av ström från tre koleldade kraftverk på Själland skulle det leda till att utsläppen av kväveoxider ökar med 14 000 ton per år och svaveloxiderna med 18 000 ton per år. Allt som släpps ut på Själland landar dock inte i Skåne, men den beräknade ökningen av nedfall i Skåne är inte acceptabel, enligt länsstyrelsen.

Kristdemokraterna har inför varje energibeslut upprepat kravet på att de skall föregås av en miljökonsekvensbeskrivning och en ekonomisk redovisning. Vi kräver att sådana konsekvensbeskrivningar även skall redovisas i beslutsunderlaget inför bedömningen av förutsättningarna för stängning av Barsebäck 2.

I propositionen ligger underförstått att Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet är för en storskalig användning av naturgas i vårt land. Att ersätta en stor del av kärnkraftsbortfallet med el producerad av fossil naturgas innebär ett allvarligt hot mot miljön och klimatet, och även detta står i strid mot propositionens förpliktigande namn. Kristdemokraterna motsätter sig en omställning av energisystemet som innebär att kärnkraft ersätts med ett fossilt bränsle. Det är av största vikt att regeringen och dess stödpartier snarast redovisar vilka energislag som de bedömer kommer att ersätta kärnkraften.

Gröna certifikat

Förslaget innebär att Sverige den 1 januari 2003 kommer att införa ett eget nationellt certifikatsystem. Den el som skall omfattas är el som produceras med hjälp av vindkraft, solenergi, geotermisk energi, vattenkraft och vågenergi samt biobränsle. Torv ingår ej. Vid nybyggnation av vattenkraft ställs krav på hög ambitionsnivå avseende miljökonsekvenser. Systemet föreslås träda i kraft den 1 januari 2003.

Det finns redan ett internationellt system. Vi får således två system med gröna certifikat för stöd till förnybar el eftersom ett frivilligt europeiskt system redan är igång. Det europeiska systemet används främst av företag som vill profilera sig. Systemet startades av elkraftindustrin för att tillfredsställa önskemålen i EU:s direktiv att dubblera andelen förnybar el på tio år. I Sverige har de första försäljningarna av denna typ av certifikat redan gjorts. Det uppskattas att Sverige kommer att sälja certifikat till utlandet för 1 till 1,5 TWh till ett värde av 100 miljoner kronor redan under 2002, som är ett testår för systemet.

Kristdemokraterna anser att förslaget innebär en begränsning i den avreglerade handeln med el. Här föreslås nu en ny politiskt styrd reglering, genom kvotsystemet, där slutkunderna tvingas köpa en viss andel s k grön el i förhållande till elförbrukningen, till priser som är högre än för vanlig el. Marknadskrafterna sätts ur spel.

Det är heller inte riktigt att finansieringen av produktionen av förnybar el läggs utanför budgeten. Modellen innebär ett riktat stöd, men genom certifikatslösningen undgår man kritik från EU genom att elkonsumenterna under tvång står för kostnaderna istället för staten. Sverige framför ofta kritik mot andra EU-länder som ger statsstöd till energiproduktion, t ex den tyska kolkraften. Här har man funnit en finurlig lösning för att själv undgå sådan kritik.

Det föreslagna systemet har rönt stor kritik. Att vara först med ett nytt system innebär att man är produktutvecklare som till ofta mycket höga kostnader får pröva sig fram. I flera andra europeiska länder har man ett annat system, ett fastprissystem där vindkraftsbranschen garanteras fast ersättning under ett visst antal år. På så sätt kan investerare bättre bedöma de ekonomiska riskerna.

Modellen är krånglig, och genom att besluten om kvoterna ligger hos politikerna kan förhållandena ändras med kort varsel. Modellen ger således inga garantier för långsiktiga ekonomiska spelregler. Det har framförts att särskilt de små vindkraftsföretagen kommer att möta svårighet att få kapital. Regeringen bör redovisa vilka bedömningar man gjort av certifikatsförslagets effekter på de små företagen.

De gröna certifikaten kommer i inledningsskedet att leda till bränslebyten, inte till att ny el produceras. Redan idag är konkurrensen om biobränslen från skogen mycket hård. Fjärrvärmeanläggningar, skivindustri och massaindustri slåss om råvaran, och det förekommer att prima massaved eldas i fjärrvärmepannor.

När man betraktar den framtida svenska elproduktionen är det förvånande att man utesluter torven från certifikatsystemet. Torvens egenskaper gör att den av många betraktas som värdefull för ett effektivt kraftvärmeuttag. I det framtida perspektivet, där kärnkraften avvecklas och ersätts med en stor andel naturgas, är torvens miljöegenskaper ett mindre problem. Regeringen bör därför ompröva torvens ställning som ett icke förnybart energislag.

Kunskaperna om miljöeffekterna av vissa av de föreslagna certifikatsberättigade kraftslagen är otillräckliga. Naturvårdsverket har t ex påpekat att det behövs mer kunskap om vindkraftens miljöegenskaper. En berättigad fråga är om det över huvud kan tillkomma någon ny vattenkraft när man redan i överenskommelsen för in hårda restriktioner och naturvårdsorganisationerna motsätter sig en utbyggnad.

Kristdemokraterna kan inte ignorera den massiva kritiken mot certifikatsystemet och vi delar många av de farhågor som framförs. Inför införandet behövs också en internationell samordning, metoder för rapportering av mätvärden, redovisning av kostnader för certifikatsystemet, metod och utpekat ansvar för utfärdande av certifikaten samt information och utbildning om tillämpningen av kontoföringslagen.

Kristdemokraterna kan inte ge sitt stöd för den utformning av ett certifikatsystem som redovisas i propositionen.

Tidpunkten

Vi anser att ett certifikatsystem inte kan införas redan den 1 januari. Ett system som berör så många – producenter, elhandlare och konsumenter, – kräver en längre planerings-, informations- och genomförandetid än vad som nu är möjligt.

Handel med certifikat

Ett certifikatsystem, oavsett detaljutformning, måste vara strikt och trovärdigt gentemot konsumenterna. I ett certifikatsystem måste ingå regler som förhindrar att elhandlare kan köpa certifikat billigt och sälja dem dyrt. Annars skulle syftet med certifikatsystemet förfelas och leda till låga ersättningar till särskilt de små producenterna och höga kostnader för elkunderna.

Inställningen till vindkraften

De storskaliga planer som presenterats för vindkraftsutbyggnad har väckt stor oro och motstånd på många orter längs våra kuster. Kristdemokraterna anser att det är angeläget att definiera områden som kan accepteras som lämpliga för vindkraftsparker lika väl som vi måste definiera områden som skall skyddas från vindkraftsexploatering. Det är en förutsättning för att vindkraften skall få allmänhetens acceptans.

Centrum för vindkraftsinformation

Idag förs debatten för eller emot vindkraft utifrån mycket varierade kunskaper och förutfattade meningar. Behovet av en saklig informationsbank är mycket stort. Kristdemokraterna förslår därför regeringen att överväga att ge driftsstöd till Centrum för vindkraftsinformation på Gotland. Genom sin koppling till högskolan kan detta centrum bli ett värdefullt kunskapscentrum för vindkraft.

Övergångsstöd till förnybar elproduktion

Kristdemokraterna anser att alla förnybara eltillskott är värdefulla. Propositionen koncentrerar sig på övergångsstöd till vindkraftsanläggningar, men vi inser att det finns produktionsanläggningar för småskalig vattenkraft (max 1,5 MW) och biokraft (max 10 MW) som liksom vindkraften har höga kapitalkostnader som ej berörs av det föreslagna stödet. Deras situation bör beaktas.

Effektproblemet

En trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning kräver att bristerna i effektbalansen snarast åtgärdas. Propositionen innehåller inga konkreta förslag till åtgärder. Ansvariga myndigheter och elbranschen måste arbeta för en fungerande effektmarknad. Det behövs en långsiktig lösning.

Energieffektivisering

Propositionen innehåller ett allmänt resonemang om energieffektivisering. Regeringens syn innebär att effektivare energianvändning skall bygga på frivillighet och att statens insatser skall syfta till att underlätta för hushåll, företag och offentlig sektor att välja energieffektiv teknik vid investeringar. Dock saknas ett tydligt och mätbart mål för arbetet. Kristdemokraterna anser att ett sådant mål bör sättas.

Potentialen för effektivisering av Europas energiförbrukning är mycket stor, större än det tillskott som gröna energikällor kan ge inom överskådlig framtid. Även ett utökat europeiskt forskningssamarbete skulle vara betydelsefullt, t ex när det gäller förnybara energikällor. En möjlighet vore dessutom att inrätta en gemensam myndighet som kan driva på utvecklingen inom energiområdet.

Energisnåla byggnader

Energisparande innebär ofta många små insatser som tillsammans ger effekt i form av minskad energiförbrukning. I väntan på EU:s direktiv om byggnaders energianvändning borde staten gå före genom att göra riksdagen, Regeringskansliet och andra myndighetsbyggnader till goda exempel på energisnåla byggnader.

Transportsektorn

Ingenting sägs i propositionen om transportsektorn. Här behövs en översyn av de skatter och avgifter som belastar våra relativt rena drivmedel och därigenom innebär en konkurrensnackdel. Här borde också ingå planer för hur Sverige skall klara EU:s mål för icke-fossila drivmedel.

Ytterligare öppning av naturgasmarknaden

Regeringen föreslår att berättigade kunder, utöver kunder som har naturgaseldad kraftproduktion, skall vara slutförbrukare som förbrukar mer än 15 miljoner kubikmeter naturgas per år på minst ett förbrukningsställe. Nuvarande gräns är 25 miljoner kubikmeter. Med regeringens förslag ökar antalet berättigade kunder från tre till sju slutförbrukare. Om gränsen skulle sänkas till 5 miljoner kubikmeter tillkommer ytterligare tretton slutförbrukare.

EU-kommissionen har lagt förslag till ändring av det nuvarande gasmarknadsdirektivet. Det innebär bl a att medlemsstaterna skall öppna marknaden för samtliga näringsidkare senast den 1 januari 2004 och för hushållskunder senast den 1 januari 2005. Kraven beträffande oberoende och särredovisning av verksamhet med överföring av naturgas föreslås bli skärpta liksom reglerna för tillträde till ledningsnäten. Medlemsstaterna skall, enligt förslaget, genomföra nödvändiga författningsändringar senast den 31 december 2002.

Kristdemokraterna anser att det är angeläget att så många slutförbrukare som möjligt får del av den öppna marknaden. Samtidigt begränsas marknadens fulla funktion genom att import av naturgas fortfarande hanteras av en ensam importör och långsiktiga kontrakt. Att redan nu öppna för fler berättigade kunder skulle alltför mycket gynna den statliga monopolisten, importören.

Förhindra korssubventionering

Energimyndigheten har i sin rapport varnat för att ett naturgasföretag som agerar på den konkurrensutsatta delen av marknaden där kan pressa sitt pris, och till och med underprissätta sina gasleveranser, och därefter kompensera sig för detta på den monopoliserade delen av marknaden.

Kristdemokraterna pekade redan vid antagandet av den nya naturgaslagen på detta problem och krävde att naturgaslagen skulle tydliggöras så att all form av korssubventionering motverkas. Vi vidhåller detta krav.

Stockholm den 9 april 2002
Inger Strömbom (kd)
Stefan Attefall (kd)	Harald Bergström (kd)
Sven Brus (kd)	Rose-Marie Frebran (kd)
Göran Hägglund (kd)	Magnus Jacobsson (kd)
Per Landgren (kd)	Kenneth Lantz (kd)
Maria Larsson (kd)	Mats Odell (kd)
Mikael Oscarsson (kd)	Désirée Pethrus Engström (kd)
Rosita Runegrund (kd)