med anledning av prop. 2001/02:15 Den öppna högskolan

Motion 2001/02:Ub2 av Sofia Jonsson m.fl. (c)

Sammanfattning

Målet för Centerpartiets utbildningspolitik för den högre utbildningen är att skapa ett decentraliserat kunskapssamhälle. Det innebär att utbildningen skall nå hela folket, i hela landet, och ske under hela livet. I det moderna samhället fyller den högre utbildningen en allt viktigare roll.

Regeringen presenterar i sin prop. 2001/02:15 Den öppna högskolan en rad förslag för att bland annat bredda rekryteringen till den högre utbildningen, stärka högskolans roll i ett livslångt lärande, förändra distansutbildningen och ger sin syn på internationaliseringen. De studerande är en viktig del av läroprocessen – vilka studiekamrater man har påverkar den enskilde studentens lärande. En mångfald i utbildningen höjer utbildningens kvalitet. Därför är det viktigt med en bred rekrytering – socialt, etniskt, könsmässigt och åldersmässigt – till den högre utbildningen. Centerpartiet har en längre tid krävt åtgärder för att komma till rätta med den sociala snedrekryteringen. Regeringens proposition Den öppna högskolan är ett viktigt steg framåt, men många frågor återstår att lösa.

Det är positivt att regeringen försökt ta ett helhetsgrepp runt studenternas situation. Regeringen har dock inte nått ända fram i sitt försök. Trots återkommande krav från bland andra Centerpartiet har det inte tagits initiativ till en helhetssyn på studenternas sociala situation. För att få ett underlag till de framtida studiesociala ställningstaganden som måste göras i riksdagen bör regeringen skyndsamt tillkalla en studiesocial utredning. Denna utredning bör beakta såväl studenters som forskarstuderandes sociala och ekonomiska situation i vid mening. Vi återkommer till detta längre fram i motionen.

Otrygga ekonomiska villkor hämmar regeringens ambitioner om en minskad snedrekrytering till och en ökad mångfald i högskolan. Regler i trygghetssystemen gör skillnader mellan olika åldersgrupper och går stick i stäv med målsättningen om ett livslångt lärande. Regler fastställda av regeringen sätter krokben för ambitionerna om en öppen högskola.

Den sociala och geografiska snedrekrytering som finns till den högre utbildningen måste motverkas. Alla har inte möjlighet att flytta till utbildningsorter, och många människor vågar inte ta steget till högre utbildning, bland annat på grund av osäkerhet om vad det verkligen innebär. För att motarbeta den sociala snedrekryteringen bör studiefinansieringssystemet förbättras, studenternas sociala och ekonomiska situation ses över och satsningar på studieförberedande kurser göras. Utbildningspolitiken måste ta sin grund i studenternas rätt till en god utbildning och deras krav och förväntningar på sin studietid. Den enskilda studenten ska stå i fokus för utbildningspolitiken.

En breddad rekrytering av studenter kommer säkerligen innebära att det krävs fler studentbostäder. Redan idag är det en akut brist på studentbostäder på många högskole- och universitetsorter. Tyvärr ger inte regeringen något besked på hur det ska lösas eller om det tillfälliga investeringsstöd som finns för att bygga studentbostäder ska finnas kvar efter år 2002. Det är också viktigt att hålla ned kostnaden för studentbostäder och att se till att nybyggda studentbostäder är tillgängliga för studenter med funktionshinder.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 3

Innehållsförteckning 5

Förslag till riksdagsbeslut 6

Studiesociala frågor 7

Studiesocial utredning 7

Tillgänglighet för alla 7

Jämställdhet 8

Antagningsregler 8

Social snedrekrytering 10

Akademiker med invandrarbakgrund 10

Studentbostäder 11

Akademisk kvalitet 12

Lärarna 12

Internationalisering 13

Uppdragsutbildning 13

Forskarutbildning 14

Trygga forskarmiljöer 15

Distansutbildning/Nätuniversitet 15

Kvalitet i distansutbildningen 16

Modern teknik i distansutbildningen 17

Collegeutbildning 17

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om studenternas studiesociala situation.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om initiativ för att öka rekryteringen av män till kvinnodominerade utbildningar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om krav på en rättssäker antagning vid en frikvot.

4. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om viktade betyg och förändrade antagningsregler till högre utbildning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att erbjuda kvalificerad språkundervisning i svenska och fackspråk för personer med utländsk högskoleutbildning.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inbjuda berörda kommuner, högskolor och studentkårer till överläggningar om hur bostadssituationen för studenter skall hanteras framgent.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förstärkt högskoledidaktisk forskning.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utvärdering av instrumenten för meritvärdering.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om begränsningar för anordnande av uppdragsutbildningar.

10. Riksdagen avslår regeringens förslag om avläggande av licentiatexamen.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett uppdrag till Högskoleverket angående doktorsprogram för icke-disputerade lärare.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av internationell postdoktoral verksamhet.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utveckla pedagogiska former för distansutbildning.

14. Riksdagen avslår regeringens förslag om inrättande av en collegeutbildning.

15. Riksdagen tillkännager, under förutsättning av avslag på yrkande 14, för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att studieförbund och folkhögskolor skall kunna stå för den gymnasiala delen av collegeutbildningen.

Studiesociala frågor

I det moderna kunskapssamhället ställs det allt högre krav på människors utbildning och kompetensutveckling. Den högre utbildningen har en viktig funktion att fylla för att möjliggöra ett livslångt lärande. För att utjämna de sociala klyftorna är det viktigt att alla, oavsett kön, ålder eller etnisk och social bakgrund, ges tillträde till den högre utbildningen. Detta är en av utbildningspolitikens största utmaningar inför framtiden.

Studiesocial utredning

Centerpartiet välkomnar att regeringen nu presenterar propositionen Den öppna högskolan. Det är positivt att regeringen har försökt ta ett helhetsgrepp runt studenternas situation. Regeringen har dock inte nått ända fram i sitt försök. Centerpartiet anser att ett helhetsgrepp på den studiesociala delen saknas. Trots återkommande krav från bland andra Centerpartiet har det inte i riksdagen tagits initiativ till en helhetssyn på studenternas sociala situation.

Dock har många enskilda frågor som berör studenterna och de forskarstuderande behandlats av riksdagen. Det kan röra sig om så olika områden som bostäder, familjestöd och arbetsmarknadspolitik. Många av besluten har varit till studenternas nackdel och den sammantagna effekten har för många blivit alltför stor. För att få ett underlag till de framtida studiesociala ställningstaganden som måste göras i riksdagen bör regeringen skyndsamt tillkalla en studiesocial utredning. I en sådan utredning måste också studenterna ges en ordentlig representation. Denna utredning bör beakta såväl studenters som forskarstuderandes sociala och ekonomiska situation i vid mening och bör tillkallas snarast. Vad som ovan anförts om att göra en studiesocial utredning bör ges regeringen till känna.

Tillgänglighet för alla

Högskolan måste vara tillgänglig för den enskilde individen och komma alla till del, oavsett kön, geografisk, social, kulturell eller etnisk bakgrund. Centerpartiet anser att alla bör ha lika chans att få inspiration och kapacitet att genomföra högre studier. Den högre utbildningen bör genom hela livet vara tillgänglig för alla människor för att möjliggöra ett livslångt lärande. Regeringens proposition Den öppna högskolan är ett viktigt steg framåt men många frågor återstår att lösa.

Det är viktigt att utbildningen är utformad så att personer med funktionshinder har lika stor tillgänglighet till den som andra studerande. Fysisk utformning men också alternativa former av akademiska studier, så kallat flexibelt lärande, är viktiga delar.

Centerpartiet har medverkat till att öka tillgängligheten genom att medvetet satsa på de mindre och medelstora högskolorna och den stora kvantitativa utbyggnaden. Detta har dock inte eliminerat den sociala snedrekryteringen till den högre utbildningen.

Jämställdhet

Ett aktivt jämställdhetsarbete är viktigt för att behålla en hög kvalitet på den högre utbildningen. Det är något fler kvinnor än män som läser på en högre utbildning och ändå är kvinnorna fortfarande i klar minoritet ju högre upp i högskolornas organisationshierarkier man kommer. En ökning av andelen kvinnor i forskarutbildning och i forskarsamhällets olika organ är viktigt för att komma till rätta med detta. Studenter bör också omfattas av bestämmelser motsvarande jämställdhetslagen.

Hela rekryteringsprocessen till den högre utbildningen måste genomgå en översyn för att göras mer jämställd. De satsningar på rekryteringsarbetet som gjorts inom tekniska och naturvetenskapliga utbildningar har medfört att andelen kvinnor på grundutbildningsnivå har ökat. På civilingenjörsutbildningarna är idag en dryg fjärdedel av alla förstaårsstudenter kvinnor.

Motsvarande satsningar måste göras också i rekryteringen till kvinnodominerade utbildningar. På undervisnings- och vårdområdet har andelen män i utbildningarna blivit allt färre de senaste åren (HSV:s rapport 1997:44 R). Regeringen bör ta initiativ för att öka rekryteringen av män till kvinnodominerade utbildningar, såsom vård- och undervisningsutbildningarna. Detta bör ges regeringen till känna.

Ett nära samarbete mellan grundskola, gymnasieskola och högskola/universitet behövs för att få en jämnare könsfördelning till olika utbildningar. En annan viktig förutsättning för att öka genomströmningen av andelen kvinnor i den högre utbildningen och få kvinnor att satsa på den akademiska karriären är möjligheten att arbeta under ekonomiskt trygga omständigheter, vilket naturligtvis även gäller män. Därför är genomförandet av doktorandtjänster och en satsning på mellantjänster de kanske två enskilt viktigaste åtgärderna för att stimulera kvinnor att påbörja den akademiska karriären. Samtidigt krävs att såväl forskarstuderande som grundutbildningsstudenter omfattas av en rimlig föräldrapenning.

Antagningsregler

En förändring av antagningsreglerna kan vara ett sätt att bekämpa den sociala snedrekryteringen. De viktigaste möjligheterna ligger dock i ett reformerat studiemedelssystem samt information till de grupper som traditionellt inte söker sig till högre utbildning. Andra avgörande faktorer för valet av utbildning är arbetsmarknaden. Antagningssystemet bör dock vara utformat så att fler kompetenser kan tillgodoräknas. Idag kan till exempel bara arbetslivserfarenhet över fem år i kombination med högskoleprovet tillgodoräknas. Även kortare arbetslivserfarenhet än fem år bör kunna ligga till grund för antagning. Att främja direktövergången från gymnasieskolan till högre utbildning har framställts som ett mål från regeringen. Centerpartiet menar dock att det är än viktigare att öppna upp högskolan och antalet ingångar till densamma för alla, oavsett ålder. Det som bör avgöra antagningen är individens kompetens och lämplighet, inte ålder. Målet att 50 procent, och på sikt även mer, av en årskull skall gå vidare till högre studier är dock relevant.

Antalet utbildningsplatser har på kort tid kraftigt ökats. Under 90-talet har antalet studenter ökat med 80 procent. Att ändra antagningsreglerna för att fylla platserna på vissa av utbildningarna får inte användas på ett sådant sätt att utbildningskvaliteten äventyras. Alternativa antagningsformer, såsom praktisk färdighet och lämplighetsprov, är positivt så länge de anpassas efter respektive utbildning. Vissa universitet och högskolor genomför också intervjuer för att hitta de mest lämpade studenterna. Högskolans antagningsregler bör vara utformade så att det kan uteslutas att dessa missgynnar vissa grupper.

Centerpartiet förordar möjligheten att lokalt styra över antagningen till viss del. Regeringens förslag om en frikvot på 10 procent är därför bra. Antagningen bör dock göras enligt mätbara behörighetskrav och syfta till att erhålla rätt kompetens för respektive utbildning samt locka nya grupper. Det är viktigt att antagningen sker på ett rättssäkert sätt och att systemet inte ger utrymme för godtycke. Införandet av en frikvot ökar flexibiliteten och gör det mer effektivt för högskolor att göra riktade rekryteringssatsningar mot grupper som annars inte hade sökt sig till högskolan. En förändring av antagningssystemet bör genomföras så att det långsiktigt finns möjlighet att studera eventuella effekter. Likaså bör hänsyn tas till den nya gymnasieskolan och dess utformning. Vad som ovan anförts om kravet på en rättssäker antagning vid en frikvot bör ges regeringen till känna.

Centerpartiet anser att möjligheten att vikta betyg vid antagningsförfarandet bör prövas. Detta skulle sända signaler till gymnasieelever om att även tyngre ämnen, där det är svårt att få bra betyg, är värda att satsa på. Ett sådant system skulle ge möjlighet att få studenter som är bättre förberedda för de ämnen de ska studera. Hur viktningen ska göras bör bestämmas lokalt på varje högskola. Ett system med viktning av betyg bör utredas närmare. Detta bör ges regeringen till känna.

Att behörighetskraven är relevanta för den aktuella utbildningen är viktigt för att inte behörighetskraven skall sänkas i takt med att antalet utbildningsplatser ökar. Det skulle riskera att försämra kvaliteten i utbildningen. Centerpartiet anser att utbildningskvaliteten är viktigare än att utöka antalet utbildningsplatser så att fri dimensionering uppnås.

Social snedrekrytering

Orsakerna till snedrekrytering är många. Till vissa utbildningar råder snedrekrytering avseende ålder och kön, till andra avseende social bakgrund. Dessutom bidrar geografisk och etnisk bakgrund samt funktionshinder till snedrekrytering. Den enskilt viktigaste orsaken utgör dock studiefinansieringssystemet. Därtill kommer brist på information. Högskolorna har där en viktig roll att fylla i mötet med kommande studenter i deras verklighet.

Studiemedelssystemet anses vara den största enskilda orsaken till den sociala snedrekryteringen. Det ekonomiska utbytet av en akademisk utbildning, den så kallade utbildningspremien, har under senare år varit låg i Sverige och därmed har även incitamentet för att studera minskat. Utbildningspremien kan ökas genom att lönerna höjs eller genom ett förmånligare studiefinansieringssystem. Centerpartiet yrkar därför i sin motion 2001/02:Ub552 Den högre utbildningen att ett nytt studiemedelssystem införs med 50 procent av studiemedlet i bidrag och 50 procent i lån. Skuldbördan skulle därmed minska betydligt och det ekonomiska utbytet skulle därmed öka.

Förbättrad information till grupper som traditionellt inte söker sig till den akademiska världen är ytterligare en väg. Här är en bra studievägledning av stor vikt. Studievägledarna bör vara medvetna om snedrekryteringsproblemet och aktivt uppmuntra studiemotiverade elever att gå vidare. Den stora utmaningen ligger i att locka nya grupper till högskolan, dels genom att öka övergången från gymnasieskolan till den högre utbildningen, dels genom att bredda rekryteringen och nå grupper som redan lämnat gymnasieskolan och idag till exempel är småbarnsföräldrar.

Ett sätt att öppna högskolan för personer från snedrekryterade grupper kan vara förberedande kurser av olika slag. På flera håll i landet erbjuds introduktionsterminer med vetenskapsteori, retorik, skrivträning m m med mycket bra resultat. Det finns också möjlighet att på högskolenivå gå ett akademiskt basår som ger högskolekompetens i svenska, engelska matematik, historia och samhällskunskap, samt att gå ett basår som ger behörighet till tekniska och naturvetenskapliga program. På vissa orter ger genomgånget basår platsgaranti på vissa utbildningar. Även olika former av sommarkurser och läxhjälp för gymnasieungdomar kan vara en väg att öppna högskolan för ungdomar från studieovana hem. För att minska snedrekryteringen krävs också en attitydförändring till högre studier redan i tidiga åldrar. Till exempel bör flickor uppmuntras till teknikstudier redan i grundskolan.

Akademiker med invandrarbakgrund

Invandringen till Sverige har fört med sig kunskaper som i stor utsträckning förblir outnyttjade. Många invandrare har en kvalificerad eftergymnasial utbildning eller högskoleutbildning i bagaget. De kan få sin utbildning värderad och översatt efter motsvarande svensk eller internationell standard. Detta är dock inte tillräckligt. Problemen kvarstår för många som inte kommer in på arbetsmarknaden dels för att de saknar praktik och kontakter, dels för att det i vissa fall krävs kompletteringar av tidigare utbildning. Regeringens förslag om en särskild satsning för att anordna kompletterande utbildning för personer med utländsk högskoleutbildning är viktig. Dessa elever bör även erbjudas en kvalificerad språkundervisning i svenska och fackspråk. Detta bör ges regeringen till känna.

Studentbostäder

Även om en stor del av de hyresbostäder som byggs är specialbostäder för exempelvis studenter behöver nybyggnationen av studentbostäder vara högre. Bostadssituationen för landets studenter är alarmerande. I våras stod 40 000 studenter i bostadskö landet runt, antingen för att de inte hade någon bostad alls eller för att de ville byta. Vid höstens terminsstart var situationen om möjligt ännu värre. I Göteborg står 9 000 studenter i kö för att få en bostad. För en tredjedel av dessa studenter är läget akut. De bor nu på en madrass hos en kompis, eller liknande, menar Anna Lasses vice ordförande i Sveriges Förenade Studentkårer (SFS). (TT, 2001-08-31).

Inriktningen på bostadspolitiken bör vara att helt avstå från subventionering av olika slag. För att kunna avhjälpa bristen på studentbostäder är det dock fortfarande befogat med subventioner för studentbostäder. Dels mot bakgrund av det skriande behovet av studentbostäder, dels mot bakgrund av att investeringsbidrag till studentbostäder, till skillnad mot andra subventioner, visat sig fungera. För att investeringsbidrag för byggande av studentbostäder ska fungera bra behövs dock mer av långsiktighet, vilket man verkligen inte kan säga att regeringens politik på området har präglats av. Det förra investeringsbidraget infördes 1998 och fanns kvar till utgången av 1999, bara för att återkomma i en liknande form från och med sommaren 2000. Det nuvarande investeringsbidraget räcker till utgången av 2002. Sedan är det oklart hur det blir.

Resultatet av ryckigheten syns tydligt. Byggandet av studentbostäder har stått och stampat under lång tid. Men nu vill allt fler ha del av det statliga byggstödet till studentbostäder, enligt Boverket. Risken är att många av de planer på byggandet av studentbostäder som finns idag kommer att läggas på is om investeringsbidraget inte förlängs.

Centerpartiet har varit kritiskt till regeringens velande fram och tillbaka med investeringsbidrag för studentbostäder. Det bästa staten kan göra för att förbättra studenternas bostadssituation är att ha mer långsiktighet i investeringsbidragen. Då kan staten också kräva av kommun, näringsliv, studentbostadsföretag och högskola på respektive ort att agera långsiktigt, exempelvis genom att göra en gemensam planering femtio år framåt och bland annat titta på vilka områden det finns att bebygga.

Regeringen har ett ansvar för att tillsammans med samtliga berörda parter forma en strategi för hur tillgången till studentbostäder skall säkras framgent. Användningen av de resurser som avsatts för att stimulera nybyggnation av studentbostäder bör avgöras genom dessa diskussioner. Studenters situation på dagens bostadsmarknad bör särskilt analyseras och belysas mot bakgrund av denna grupps särskilda behov. Regeringen bör få i uppdrag att bjuda in samtliga parter till överläggning om hur tillgången till studentbostäder skall säkras framgent. Detta bör ges regeringen till känna.

Vid nybyggnation är det också viktigt att studentbostäderna är tillgängliga för funktionshindrade. Utbudet av tillgängliga studentbostäder är exempelvis i Stockholm i det närmaste obefintligt. Även vid nybyggnation händer det att man gör avsteg från kravet på tillgänglighet. Detta är inte acceptabelt.

Akademisk kvalitet

När allt fler studenter med olika bakgrund söker sig till högskolan ökar också kraven på högskolan att anpassa undervisningen så att alla studenter kan tillgodogöra sig den. Högskolan är i dag den enda institution i utbildningssystemet där lärarna inte omfattas av formella krav på pedagogisk, metodisk eller didaktisk kompetens. Många högskolor erbjuder i dag sina lärare en pedagogisk utbildning. Centerpartiet välkomnar regeringens förslag i propositionen Den öppna högskolan att det införs krav på högskolepedagogisk kunskap för anställning som lektor och adjunkt. Detta är ett första steg. Det finns dock skäl att överväga att göra pedagogisk utbildning obligatorisk för alla fast anställda lärare inom den högre utbildningen. Frågan om högskoledidaktisk forskning har nära samband med pedagogisk utbildning för högskolans lärare. Högskoleutbildningar skiljer sig på ett markant sätt från undervisning på andra nivåer och ställer därför andra krav på valet av metodik och stoff. Den högskoledidaktiska forskningen har länge varit eftersatt och bör framgent stödjas. Detta bör ges regeringen till känna.

Lärarna

Den centrala resurs som vetenskapligt och pedagogiskt skickliga lärare utgör inom den högre utbildningen bör tas bättre tillvara än vad som sker i dag. Fortfarande lägger många institutioner betydligt större vikt vid den vetenskapliga än vid den pedagogiska skickligheten vid anställningar och befordringar. Denna attityd tar självfallet tid att förändra, men högskolepolitiken måste lägga stor vikt vid att inskärpa att pedagogiskt arbete skall värderas och uppskattas på samma sätt som vetenskapligt. Det är också viktigt att lärarna får möjlighet att utvecklas som pedagoger, samtidigt som detta inte får konkurrera med det faktum att lärarna också måste ges tid och möjlighet att bedriva egen forskning. Det är positivt att regeringen tar upp denna fråga i propositionen. Vi stödjer regeringens förslag om utvecklandet av en systematisk dokumentation av pedagogiska meriter och hur dessa kan ingå i den enskilde lärarens karriärplanering för att kunna bedömas kvalitativt.

Det är dock viktigt att den pedagogiska utbildningen för högskolelärare ges andra former än den vanliga utbildningen. Exempelvis kan deltidskurser under något eller några år ges. Den bör också ha en inriktning mot praktisk undervisning och undervisningsmetod.

Internationalisering

I en utbildningsstruktur på eftergymnasial nivå skall en lång rad behov tillgodoses. Samtidigt är det viktigt att inte skapa ett lappverk där meritvärdet av genomgången utbildning är oklart. Inte minst måste utbildningarna vara gångbara inom övriga EU-länder och även i ett vidare internationellt perspektiv. Utbildningen måste ges ett sådant innehåll att individen efter avslutade studier – av olika längd – kan ges utbildningsbevis eller examina som har ett tydligt och väl känt meritvärde på såväl den nationella som den internationella arbetsmarknaden. Omvänt måste det svenska högskoleväsendet bli mer flexibelt vad gäller att tillgodoräkna utbildningar från utländska lärosäten. Därför måste ett väl fungerande tillgodoräknande, ett ekvivalveringssystem av utländsk utbildning, finnas för att kvalitetspröva såväl det svenska som det utländska kursutbudet.

Det system för studier utomlands som idag råder gör att många studenter får problem dels i meritvärderingen till antagningen till utbildningar, dels i ansökningsprocessen för att erhålla studiemedel. I en tid med allt mer tilltagande internationalisering i utbildningarna och ett ökat internationellt utbyte mellan svenska och utländska lärosäten måste instrumenten för meritvärdering följa med i utvecklingen. Att regeringen nu anslutit Sverige till Lissabonkonventionen innebär inte att frågan är utagerad. Istället bör effekterna av detta utvärderas. Regeringen bör ta initiativ till en utvärdering av instrumenten för meritvärdering. Detta bör ges regeringen till känna.

Uppdragsutbildning

Centerpartiet delar inte regeringens syn vad gäller så kallade uppdragsutbildningar, som av regeringen omnämnts som en del av högskolornas tredje uppgift. Dessa utbildningar ger möjligheter till fortbildning och vidareutbildning och stärker kontakten mellan lärosätena och samhället omkring dem. En alltför omfattande uppdragsutbildning kan dock hota högskolornas integritet och urholka forskningens roll i att fritt söka metoder och publicera resultat. Likaså kan uppdragsutbildning ge negativa konsekvenser för den reguljära utbildningen vad gäller resurser. Det största problemet med uppdragsutbildning är dock de möjligheter som ges individer att köpa sig en högskoleplats. Principen bör vara att högskolans antagningssystem skall gälla lika för alla. Även om det finns vinster med att bygga ut uppdragsutbildningen i svenskt högskoleväsende bör den avgränsas till att inte vara poänggivande och att endast avse skräddarsydd utbildning för myndigheter, företag och organisationer. Vad som ovan anförts om begränsningar för uppdragsutbildningar bör ges regeringen till känna.

Forskarutbildning

Ett annat problem som uppstått i kölvattnet av forskarutbildningsreformen är rekryteringsfrågan. Det handlar om på vilka grunder rekrytering till forskarutbildningen sker. Centerpartiet menar att nya doktorandtjänster i högre grad än idag skall utannonseras offentligt. Det har under senare år också kommit rapporter om att vid vissa institutioner antas ingen direkt till forskarutbildningen. Istället får de potentiella forskarstuderandena projektanställningar och/eller stipendier under kortare eller längre tid innan de eventuellt antas till forskarutbildningen. Denna ordning är på flera sätt problematisk. Den som inte är antagen till forskarutbildningen kan inte kräva handledning. Det finns inte heller några garantier för att verkligen bli antagen till forskarutbildningen när projektanställningstiden gått ut. Det finns också forskarstuderande som vittnar om att tempot blivit högre och kraven hårdare i och med reformen, eftersom de forskarstuderande nu är tvungna att hinna med lika mycket som tidigare men på kortare tid. Forskarutbildningen bör genomgripande utvärderas och de forskarstuderandes situation bör behandlas i den studiesociala utredning som Centerpartiet förespråkar.

Regeringen anger i proposition 2000/01:3 Forskning och förnyelse att man för att stärka forskarutbildningen vill inrätta 16 forskarskolor. Detta är en god tanke, men det är inte hela lösningen. Istället bör ytterligare resurser satsas på att finansiera doktorandtjänster, inom samtliga prioriterade områden. Situationen är i dagsläget särskilt svår på de samhällsvetenskapliga och humanistiska institutionerna.

Regeringens förslag i proposition 2001/02:15 Den öppna högskolan, om att det skall vara möjligt att antas enbart till en licentiatutbildning, riskerar att skapa en ökande otrygghet hos de forskarstuderande. För Centerpartiet är det självklart att det är en doktorsexamen som bör vara målet för de forskarstuderande, även om vi inte avvisar möjligheten att avlägga licentiatexamen. Det bör dock vara upp till den enskilde forskarstudenten om licentiatexamen skall avläggas eller ej. Centerpartiet avvisar därför regeringens förslag om att man skall kunna antas till licentiatutbildning för att efter avlagd examen sedan tvingas ansöka till ytterligare en del av forskarutbildningen, för avläggandet av doktorsexamen. Vad som ovan anförts om avslag på regeringens förslag bör ges regeringen till känna.

Den högre utbildningen skall vila på en vetenskaplig eller konstnärlig grund. Det är därför nödvändigt att lärarna också har anknytning till forskningsvärlden. Alla lärare i den högre utbildningen bör ha en forskarutbildning som bas för sin undervisning. Bristen på forskarutbildade lärare är störst vid de mindre och medelstora högskolorna men brist råder även vid universiteten och fackhögskolorna. Andelen lärare med forskarutbildning har dock ökat snabbt vid de mindre och medelstora högskolorna. Det är en angelägen kvalitetssatsning att stödja utvecklingen mot en ännu större andel forskarutbildade lärare. Detta gäller kanske i synnerhet utbildningar som har en låg andel forskarutbildade lärare i dag. Högskolorna bör stimuleras att genomföra doktorsprogram för sina icke-disputerade lärare. Avsikten är att man skall kunna förena undervisning med egen forskarutbildning och senare forskning. Högskoleverket bör ges i uppdrag att utreda hur detta kan ske. Vad som ovan anförts om att ge Högskoleverket i uppdrag att utreda hur ett doktorsprogram för icke-disputerade lärare kan genomföras bör ges regeringen till känna.

Grundtanken i den reform av forskarutbildningen som gjordes för något år sedan var riktig såtillvida att alla forskarstuderande skall ha en rimlig social och ekonomisk situation. Likväl kvarstår en mängd praktiska problem med genomförandet i form av faktiska anställningsstopp och olika försök att komma undan regelverket vid många lärosäten.

Rekryteringen till forskarutbildningen och de forskarstuderandes situation bör utvärderas. Vid vissa institutioner har det på senare år inte antagits några studerande direkt till forskarutbildningen. Istället får de potentiella forskarstuderandena projektanställning eller stipendier för att sedan eventuellt antas till utbildningen.

Trygga forskarmiljöer

Centerpartiet anser att forskarrörlighet, såväl inom som utom landet, är viktig för forskningskvaliteten. Att bedriva internationell postdoktoral verksamhet är en viktig meritering för nyligen disputerade forskare. Att bedriva postdoktoral forskning utomlands kan dock visa sig vanskligt för den som inte har en fast anställning i Sverige. Den som inte har en fast anställning i Sverige riskerar att hamna utanför svenska socialförsäkringssystem om vistelsen utomlands är längre än 52 veckor, då avregistrering från försäkringskassan sker. Det innebär att en forskare på nytt måste kvalificera sig till sjuk- och föräldrapenning efter hemkomsten från utlandsvistelsen. Tid som ägnats åt postdoktoral tjänstgöring utomlands får inte heller räknas som överhoppningsbar tid i arbetslöshetsförsäkringen. Den svenska forskningen behöver mer av internationellt utbyte, varför postdoktoral tjänstgöring utomlands bör uppmuntras. En översyn av de regler som berör internationell postdoc-verksamhet är därför nödvändig. Detta bör ges regeringen till känna.

Distansutbildning/nätuniversitet

Distansundervisning kännetecknas av att lärare och studenter är åtskilda i tid och/eller rum och att en tvåvägskommunikation bedrivs, företrädesvis genom otraditionella, distansöverbryggande medel. Det karaktäristiska är således att utbildningen kommer till den studerande på hemorten eller på arbetsplatsen.

Distansutbildning som utbildningsform är värdefull, speciellt för studerande som av familje- eller arbetsmarknadsskäl inte kan flytta till den ordinarie högskoleorten. En annan av många fördelar med att studera på distans eller i flexibel utbildning är att den studerande i jämförelse med klassrumssituationen kan bli en individ (individ = latin, odelbar). För att uppnå en bra individualiserad utbildning behövs också grupper inom vilka individerna kan interagera. Individen fråntas aldrig ansvaret för sitt eget lärande, men har samtidigt gruppen som ett stöd i lärandeprocessen.

Distansutbildning har en stor och viktig funktion att fylla allt eftersom det livslånga lärandet ökar i betydelse. Att studera på distans med distansöverbryggande medel sätter emellertid den egna studiedisciplinen på prov och utbildningsformen bör betraktas som ett komplement till den traditionella närutbildningen.

Regeringens förslag om inrättandet av ett nätuniversitet är ett steg i rätt riktning. Vi ser dock att det krävs betydande insatser för att utveckla pedagogiska former som gör distansutbildningarna till en fullgod lärandemiljö. Kvalitetsutvecklingen, inom ramen för den föreslagna nya myndigheten, bör ha en avgörande betydelse. Vad som ovan anförts om att utveckla pedagogiska former för distansutbildning bör ges regeringen till känna.

Kvalitet i distansutbildningen

Distansutbildning kräver en mycket omsorgsfull organisatorisk, pedagogisk och teknisk planering. Att kommunikationen mellan deltagarna fungerar är naturligtvis också viktigt. Kurser i distanspedagogik och distansmetodik bör ges i all lärarutbildning och vidareutbildning för lärare. Kurserna bör inte vara frikopplade från övriga kurser utan tvärtom integrerade i de ordinarie kurserna. Motivet bakom en sådan integrering är tron på att tekniken skall användas som ett hjälpmedel i ett pedagogiskt sammanhang. En anpassning av lärarutbildningen till ett IT-samhälle innebär en förändring i hur lärarutbildare, studerande, mentorer och andra intressenter arbetar tillsammans i samverkande skolor. Viktigt är också utvecklingen av nya sätt att tänka, och att administrativa och tekniska strukturer anpassas till det nya samhället.

Likvärdiga kvalitetskrav som ställs på traditionell högskoleutbildning måste ställas på distansutbildning. Det innebär, förutom att innehållet skall vila på vetenskaplig grund, att det också är nödvändigt att anpassa undervisningsformen till de studerandes villkor och behov. Likaså är tillgången till kvalificerad studievägledning ett viktigt kvalitetskrav även för distansstuderande. I pedagogiska sammanhang har visualisering alltid varit en självklarhet, t. ex. genom svarta tavlan, diabilder, OH-bilder, film etc. Detta är en viktig del av undervisningen och det får inte finnas en risk för att denna visualisering tappas bort genom distansundervisningens framväxt. Detta är en viktig del av utbildningskvaliteten.

Enligt den arbetsgrupp som utbildningsministern tillsatte 1997, för att utvärdera studenternas inflytande i högskolan (Studentinflytande inom högskolan, Ds 1998:51), menade distansstuderande att deras inflytande var dåligt. Vissa ansåg att högskolorna inte brytt sig om distans- och deltidsstudenternas åsikter och att en tänkbar orsak var att dessa studenter kan vara mindre lönsamma för högskolan. Detta är allvarligt ur kvalitetssynpunkt och en attitydförändring hos högskolorna måste till.

Modern teknik i distansutbildningen

Teknisk utrustning har ofta vållat problem i samband med distansutbildning. Problemen har legat i bristande teknik, i studenternas kunnande, och ibland har problemet i huvudsak legat hos utbildningsanordnarna. Elektroniska kommunikationsmöjligheter till rimliga priser är en avgörande förutsättning för distansstudier. En snabb utbyggnad av den digitala infrastrukturen måste därför prioriteras. I väntan på ett nationellt fibernät kommer andra tekniker behövas och en rimlig åtgärd är att införa enhetstaxa för elektroniska anslutningar. Det är även viktigt att kraven på tekniken läggs på rätt nivå och att det finns tillgång till teknisk support.

Collegeutbildning

Regeringen föreslår införandet av en collegeutbildning i samarbete mellan komvux och högskolan. En collegeutbildning kan vara ett sätt att bredda rekryteringen till den högre utbildningen. Det är dock viktigt att en sådan utbildning håller en hög kvalitet och att den utgår efter den enskilde studentens behov. På ett flertal högskolor och universitet erbjuds så kallade introduktionsterminer som ett försök att bredda rekryteringen. Detta är mycket positivt och är något som enskilda lärosäten kan ta initiativ till redan idag. Regeringen väljer dock inte att tillföra extra resurser till komvux eller till de högskolor som väljer att inrätta collegeutbildningen, utan det får tas från befintliga utbildningsplatser. Den nya utbildningens innehåll är också otydlig. Regeringen bör återkomma med ett tydligare förslag, och tills dess bör en sådan utbildning inte inrättas. Detta bör ges regeringen till känna.

Om en collegeutbildning inrättas är det dock viktigt med återkommande uppföljning och utvärdering av utbildningen. Det är angeläget att samarbetet mellan högskolor och kommuner omfattar alla kommuner och inte bara de kommuner som har en högskola. Det är också viktigt att andra aktörer får möjlighet att delta i samarbetet med högskolor för att anordna collegeutbildning. Det är idag tillåtet för en kommun att överlåta komvuxutbildning till bl.a. studieförbund eller folkhögskola. Vid inrättande av collegeutbildning ska det vara möjligt att studieförbund eller folkhögskola står för den gymnasiala delen. Detta bör ges regeringen till känna.

Utbildningens värde måste vara tydligt, exempelvis vad det gäller hur man kan tillgodoräkna sig högskolepoängen om man väljer att läsa vidare på den högre utbildningen. Det är viktigt att collegeutbildningen inte överlappar befintliga utbildningar utan att validieringen mellan denna nya form av utbildning och andra utbildningar är klar.

Stockholm den 2 oktober 2001
Sofia Jonsson (c)
Margareta Andersson (c)	Marianne Andersson (c)
Erik Arthur Egervärn (c)	Agne Hansson (c)
Birgitta Sellén (c)