med anledning av prop. 2001/02:167 Ändringar i konkurrenslagen för effektivare kartellbekämpning, m.m.

Motion 2001/02:N60 av Eva Flyborg m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår förslaget om att ett s.k. leniencyprogram införs i konkurrenslagstiftningen.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en kriminalisering av kartellsamarbete.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kraftigt höjda konkurrensskadeavgifter.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den fria konkurrensen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mer resurser till Konkurrensverket och konkurrensforskning.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om övriga åtgärder för att skapa en bättre konkurrens.

Konkurrens – en liberal ledstjärna

Fri konkurrens på lika villkor – inom de ramar som sätts upp av etiska principer och lagstiftning – är det bästa verktyget för att tillgodose konsumenternas efterfrågan och hushålla med begränsade resurser.

En effektiv konkurrens gynnar alltid i första hand konsumenterna. Företagens tävlan om att vara bäst och billigast upprätthåller en ständig press på priser och kostnader. Men också ur ett mer dynamiskt och samhällsekonomiskt perspektiv är väl fungerande konkurrensmarknader av stor betydelse. Konkurrensen är den kanske viktigaste drivkraften till teknisk och ekonomisk utveckling. Därför har konkurrensfrågorna legat oss liberaler varmt om hjärtat ända sedan den österbottniske riksdagsmannen Anders Chydenius under 1760-talet kämpade mot det bottniska handelstvånget.

Väl fungerande konkurrens stimulerar en kontinuerlig förnyelse av produktionsapparaten och leder därmed till en effektiv användning av samhällets resurser. Den medför inte bara mångfald och större valfrihet i utbudet av varor och tjänster – utan också en mångfald i företagandet.

Konkurrensens betydelse för ekonomisk utveckling och välstånd har framstått allt klarare under de senaste decennierna. En av grundtankarna med den inre marknaden som skapats inom EU är just att få till stånd en ökad konkurrens och en bättre ekonomisk utveckling. Vad det ytterst handlar om är att skapa förutsättningar för ett ökat välstånd – och ökad sysselsättning – för medborgarna i medlemsländerna.

På motsvarande sätt visar det ekonomiska förfallet, stagnationen och rovdriften på miljön i de gamla centralplanerade kommunistdiktaturerna i öst tydligt vad frånvaron av fungerande marknader, konkurrens och ekonomisk frihet innebär för människors välfärd.

Det avgörande för en fungerande konkurrens är fritt tillträde till marknaderna – free entry. Mycket av offentliga regleringar, som politiker och myndigheter inför för att upprätthålla konkurrens, skulle inte behövas om fritt tillträde till marknaden råder. Det är fritt tillträde – i kombination med den tekniska och ekonomiska utvecklingen – som utgör det främsta botemedlet mot tendenser till konkurrensbegränsningar och monopol.

En viktig faktor i sammanhanget är att Sverige är en liten öppen ekonomi. Detta utgör en avgörande skillnad jämfört med t.ex. USA, där utlandskonkurrensen relativt sett betyder mycket mindre. Det är bl.a. av detta skäl som USA haft en mer aktivistisk inriktning på sin konkurrenspolitik än vad länder med små öppna ekonomier som Sverige har. En öppenhet och strävan efter att hålla hindren mot marknadsinträde låga är centrala.

Propositionen

I propositionen presenterar regeringen åtgärder på ett angeläget område, nämligen förslag om en effektivare bekämpning av karteller. Detta är en fråga som är synnerligen aktuell. Under senare år har prissamarbete avslöjats inom flera branscher. Det gäller bensinmarknaden, flygmarknaden och nu senast byggmarknaden.

Regeringen föreslår att ett s.k. leniencyprogram införs i Sverige. Ett sådant program innebär att konkurrensskadeavgiften skall kunna efterges eller nedsättas för den som avslöjar en kartell och underlättar Konkurrensverkets arbete. Dessutom föreslås stärkt sekretesskydd för uppgiftslämnare.

Folkpartiet anser att dessa åtgärder är otillräckliga och delvis felaktiga. Trots stora förhoppningar hos Näringsdepartementet över förslagen erkänner till och med det ansvariga statsrådet att hon inte är säker på att ett leniencyprogram är den bästa metoden att bekämpa karteller. Systemet med nedsättning av konkurrensskadeavgifter har redan använts av Konkurrensverket i några fall, så det är endast ett lagstadgande av praxis som nu föreslås.

Karteller måste bekämpas

Karteller är från marknadsekonomisk synpunkt felaktiga och måste bekämpas. Det är en företeelse som innebär att konkurrenterna öppet eller i hemlighet blåser av tävlan om konsumenternas gunst. Genom att en kartell kommer överens om priset berövas konsumenterna möjligheten att välja den billigaste produkten. På så sätt kan producenterna fast de är flera uppträda som monopolister. Detta är felaktigt ur såväl ett marknadsekonomiskt som ett liberalt synsätt.

Karteller finns i Sverige. Det visar inte minst Konkurrensverkets framgångsrika räder mot misstänkta karteller.

Angiveri – fel väg att gå

Som liberaler har vi i Folkpartiet svårt att acceptera ett system med inslag av angiveri som ett leniencyprogram är. Det väcker djupgående principiella frågor. Folkpartiet har i och för sig i sitt rättspolitiska program föreslagit att s.k. kronvittnen får användas i begränsad utsträckning. Detta bör dock ske inom strikt angivna ramar och där de misstänkta biträds av försvarare. Det skall dessutom bara gälla grova brott som leder till långa fängelsestraff, t.ex. sexualbrott eller mord. Varje sådan uppgörelse ska underställas domstol. Detta är en helt annan sak än det angiverisystem som nu föreslås när det gäller kartellbildning då detta inte är kriminellt i svensk rätt. Propositionen bör därför avslås i denna del.

Stärkt konkurrensverk och kriminalisering av kartellsamarbete

Folkpartiet anser att konkurrensen i Sverige måste stärkas rejält. Det är viktigt att Konkurrensverket får fortsätta med sitt lyckade arbete att genom bl.a. de s.k. gryningsräderna mot olika branscher sätta dit bolag som bedriver kartellsamarbete. Därför har vi i vårt budgetalternativ avsatt tio miljoner kronor mer till Konkurrensverket och sex miljoner mer till konkurrensforskning än vad regeringen gjort.

Det är inte alltid säkert att det är nya lagar och bestämmelser som är de bästa redskapen för att uppnå det syfte som önskas. Ibland räcker det med en effektivare tillämpning av de redan gällande bestämmelserna.

Vi anser dock att regeringen borde ha löpt linan ut och redan nu föreslagit en kriminalisering av kartellbildningar. Detta är något som Konkurrensverket föreslagit och som jämställer kartellsamarbete med annan ekonomisk brottslighet. Det är en viktig signal att brott som drabbar konsumentkollektivet kriminaliseras likaväl som att skattebrott, som drabbar skattekollektivet, redan idag är kriminaliserade.

Bestämmelser om kriminalisering av kartellbildningar finns redan i andra länder. I t.ex. Kanada kan den som är inblandad i ett olagligt kartellsamarbete bestraffas med fängelse i upp till fem år eller böter på upp till 65 miljoner kronor. I USA gäller fängelse i tre år och böter på upp till 100 miljoner kronor.

Folkpartiet anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag om kriminalisering av kartellbildningar. Nuvarande system med konkurrensskadeavgift skall vara kvar, men vi anser att beloppen för avgiften bör höjas kraftigt. Regeringen bör även här återkomma till riksdagen med förslag.

Folkpartiets övriga förslag för en bättre konkurrens

Det räcker inte enbart med ett aldrig så bra företagsklimat, vilket Folkpartiet förordar, för att skapa fler jobb och företag. Det krävs också rent spel på marknaden, och för att detta skall ske måste åtgärder vidtas. Speciellt gäller det åtgärder som syftar till att öka konkurrensen.

Folkpartiets förslag:

• De selektiva företagsstöden ska avvecklas, då de skapar snedvridande konkurrens. Ofta innebär stöd till ett visst företag att jobb försvinner hos konkurrenten.

• Statliga och kommunala bolag måste säljas eller avvecklas. Speciellt de kommunala bolagen konkurrerar med hjälp av skattebetalarnas pengar ut små privata företag och kanske då speciellt inom tjänstesektorn. Det finns många exempel på att statligt och kommunalt ägande snedvrider konkurrensen genom en öppen eller dold subvention och diskriminerande offentlig upphandling. Därigenom får privata företag sämre lönsamhet och expansionsmöjligheter och några tvingas lägga ner sin verksamhet. Politiskt subventionerade konkurrenter skapar också en extra osäkerhet för privata företag, som för sin försörjning enbart är hänvisade till att tillfredsställa kundernas efterfrågan och som inte kan falla tillbaka på att tillfredsställa politiska önskemål. I stort sett samtliga statliga företag agerar dessutom på en marknad där det finns privata företag som är konkurrenter.

• De offentliga monopolen måste brytas. Få saker skulle betyda mer för kvinnors företagande än om offentlig verksamhet, som vård och barnomsorg, i högre utsträckning lades ut på entreprenad.

• Etableringshinder för småföretagare måste avvecklas, som t.ex. sotningsmonopolet, regleringen av busstrafiken och kommunernas rätt att stoppa lågprisbutiker med bestämmelser i plan- och bygglagen (PBL).

• Sverige bör så snart som möjligt gå med i EMU. Detta underlättar i synnerhet för småföretagare – som har svårt att hantera valutarisker – att hitta nya marknader för sina produkter.

• Kriminalisering av kartellsamarbete och höjda konkurrenskadeavgifter enligt vad vi anför i motionen.

Stockholm den 4 april 2002
Eva Flyborg (fp)
Runar Patriksson (fp)	Yvonne Ångström (fp)