med anledning av prop. 2001/02:189 En ny djurskyddsmyndighet

Motion 2002/03:MJ5 av Birgitta Ohlsson (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om djurskyddsmyndighetens ansvarsområde.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om arbetet med djurpolitiska frågor i internationella forum.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om EU-kravet vad gäller central behörig myndighet (dir. 90/425/EEG m.fl.).

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om överklagansmöjlighet vad gäller besluten i de djurförsöksetiska nämnderna.

Motiv till mitt förslag

I propositionen föreslår regeringen att en ny djurskyddsmyndighet skall inrättas. Syftet sägs vara att djurskyddet skall stärkas. Den nya myndigheten föreslås få det centrala ansvaret för djurskyddstillsynen och det totala djurskyddsansvaret för icke-livsmedelsproducerande djur.

Enligt min mening är intentionen i regeringens förslag – nämligen ett stärkt djurskydd – lovvärt. Men regeringen når inte tillräckligt långt i sitt förslag. Jag anser att myndighetens ansvarsområde bör utvidgas så att det sammanfaller med djurskyddslagens tillämpningsområde. Jag anser vidare att myndigheten måste få huvudansvaret för Sveriges agerande i internationella forum samt att även EU-kravet i artikel 2.6 dir. 90/425/EEG då det gäller central behörig myndighet för djurskyddstillsynen måste införlivas. Det är också viktigt att samtliga beslut som fattas i de djurförsöksetiska nämnderna framledes går att överklaga till juridisk instans.

Djurskyddsmyndighetens ansvar

Regeringens egen utredare föreslog i betänkandet Ett förbättrat djurskydd, SOU 2000:108, att den nya djurskyddsmyndigheten skulle ta över samtliga uppgifter som i dag sköts av Jordbruksverkets djuravdelning och distriktsveterinärkåren samt de uppgifter som sköts av den centrala försöksdjursnämnden.

Regeringen föreslår i propositionen att ansvaret för de livsmedelsproducerande djuren skall delas och att det föreskrivande ansvaret skall ligga kvar vid Jordbruksverket. Som argument för sitt förslag för man fram att man inte vill bryta kedjan Från jord till bord. Jag anser att argumentet är mycket ihåligt, då ansvaret för frågor som faller under den kedja som anges är fört till andra myndigheter, t ex Naturvårdsverket och Livsmedelsverket.

Min uppfattning är den att djurskyddsmyndigheten skall få de resurser som krävs för att den skall kunna fungera som expertmyndighet i djurskyddsfrågor. Myndigheten bör av den anledningen ges ett vidare ansvarsområde. Jag anser att myndighetens ansvarsområde bör sammanfalla med djurskyddslagens tillämpningsområde. För djurens välbefinnande är det viktigt med en helhetssyn.

Det internationella arbetet

Alltfler djurpolitiska frågor hanteras i dag i olika internationella forum såsom EU. Genom att vara aktiva och pådrivande i dessa kan vi inte bara främja djurskyddet i vårt eget land utan också vidga våra möjligheter att utveckla det ytterligare internationellt. Vi kan även bidra till att höja djurskyddsmedvetandet i andra länder, inte minst dem som vi har handelsförbindelser med.

Jag anser att den nya djurskyddsmyndigheten därför bör få ett vitt uppdrag då det gäller det internationella arbetet. Myndigheten bör ges huvudansvaret för de arbetsuppgifterna. Myndigheten bör givetvis samordna vårt agerande i forum som FN, WTO, Europarådet och inom EU.

Central behörig myndighet

Enligt artikel 2.6 dir. 90/425/EEG skall medlemsstaterna peka ut en central behörig myndighet som ska ansvara för att genomföra direktivets och följddirektivens innehåll, d v s bland annat viss tillsyn inom djurskyddet. Enligt samma artikel kan den behöriga centrala myndigheten delegera behörigheten, eller delar av den, förutsatt att direktivets kompetenskrav på utövaren är uppfyllt.

Statskontoret har låtit göra en rättsutredning (2001:27) huruvida direktivet är införlivat i svensk lagstiftning. Enligt rapporten så har Sverige inte helt införlivat direktivet. Man pekar på att ingen central behörig myndighet har utpekats. Enligt min mening är det angeläget att Sverige införlivar direktivet. Jag anser att den nya djurskyddsmyndigheten skall utpekas som den centrala behöriga myndigheten.

Besluten i de djurförsöksetiska nämnderna

Regeringens utredare angav i sitt betänkande om ny djurskyddsmyndighet att besluten i de djurförsöksetiska nämnderna skall, då oenighet råder, kunna föras upp till djurskyddsmyndighetens styrelse.

I dag kan de som träffas negativt av ett beslut i en djurförsöksetisk nämnd, d v s sökande forskare, överklaga beslut till länsrätten. Däremot finns det ingen part som kan överklaga beslut som träffar djuren negativt. Den bakomliggande orsaken är att djur betraktas som saker och att det inte finns någon som har talerätt i dessa sammanhang som kan föra deras talan.

Jag anser att denna syn på djur är djupt omodern och snarast möjligt bör fasas ut ur vårt samhälle. Med miljöbalken som förebild bör de demokratiska djurskyddsorganisationer som har ett visst antal medlemmar (miljöbalken slår fast att miljöorganisationerna skall ha 2 000 medlemmar) ges talerätt och rätt att överklaga beslut som träffar djuren negativt.

Om man går igenom de beslut som fattas av de djurförsöksetiska nämnderna så återfinns sådana som jag anser, utan tvekan, borde ha prövats av juridisk instans. Jag tänker bland annat på en ansökan där den som ansöker hänvisar till bestämmelser som inte finns. Regeringen tar inte upp utredarens förslag i sin proposition. Jag anser dock att det är angeläget att riksdagen ger regeringen sin mening till känna i denna fråga. Som jag anfört ovan så är min mening den att samtliga beslut som fattas av de djurförsöksetiska nämnderna måste kunna överklagas till juridisk instans. Rättssäkerheten måste vara stark, såväl för de sökande forskarna som för djuren.

Stockholm den 7 oktober 2002

Birgitta Ohlsson (fp)