med anledning av prop. 2001/02:2 FoU och samverkan i innovationssystemet

Motion 2001/02:N8 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen gör en behovsanalys avseende medelsbehovet så att resurserna överensstämmer med uppställda mål.

2. Riksdagen instämmer i regeringens prioritet av basindustrin och understryker samtidigt vikten av att FOU-program utarbetas för stålindustrin.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att de regionala tillväxtavtalen bör användas för att stödja FOU-program, bl.a. inom stålsektorn, och att Vinnova bör vara garanten för kvalitetskontrollen.

4. Riksdagen begär att regeringen kartlägger behovet av samverkan och finansiering för att industriforskningsinstituten skall kunna deltaga fullt ut i EU:s forskningsprogram, särskilt det kommande 6:e ramprogrammet.

Motivering

Propositionen FoU och samverkan i innovationssystemet betonar vikten av strukturer som kan omvandla kunskaper till kommersiella produkter. Detta inte minst mot bakgrund av att nya kunskaper och innovationer har en allt större betydelse för näringslivets konkurrenskraft och ekonomiska tillväxt.

I utbildningsutskottets betänkande över regeringens proposition Forskning och förnyelse betonade utskottet, tillsammans med näringsutskottet, mycket starkt behovet av att skapa ett behovstäckande och samordnat system av industriforskningsinstitut i Sverige. Vidare underströks vikten av långsiktighet och kontinuitet för institutssektorn.

I propositionen om innovationssystemet och samverkan har regeringen tillgodosett riksdagens önskemål avseende industriforskningsinstituten. Dock finns det delar av den behovsmotiverade forskningen som behöver ökad uppmärksamhet, vilket vi nedan vill påpeka.

Rent allmänt vill vi understryka nödvändigheten av att de ekonomiska resurserna som anvisas till industriforskningsinstituten stämmer överens med de uppgifter dessa får. Det synes som om de resurser som Vinnoa och Ireco får för ändamålet är väl små, och knappast kan leda till de mål som regeringen anger för institutssektorn. Därför bör regeringen göra en behovsanalys och återkomma till riksdagen när så skett.

Stålindustrin i Dalarna

I Dalarna bor cirka 300 000 människor. Här möts tradition och förnyelse. Skogen, berget och vattnet präglar landskapet. Där ligger också grunden för länets näringsliv, som är av stor betydelse för Sverige. Trä, pappersmassa och papper, liksom järn och stål samt vattenkraft är grunden för Dalarnas näringsliv. I den större regionen Bergslagen finns en stor del av Sveriges stålindustri.

Högskolan Dalarna är en viktig del i utvecklingen av Dalarna och hela regionen. Antalet studerande är dryga 6 000 och förutom utbildning bedrivs forskning i nära samarbete med det omgivande samhället och i en stimulerande tvärvetenskaplig miljö.

Forskningen vid Högskolan Dalarna är profilerad mot fem områden, där materialförädling och intelligenta transportsystem är av stor betydelse för Dalarnas stålindustri. En särskild satsning sker här på bearbetningsteknik i samarbete med KTH, Jernkontoret, Instituten för metallforskning, Mefos, Borlänge kommun och de i regionen verksamma stålföretagen.

För svensk stålindustris framtid är de FoU-program som upplagts vid, eller i anslutning till Högskolan Dalarna, viktiga. Hit hör en forskningsfilial inom stålsektorn, som IM, Mefos och Korrosionsinstitutet etablerar i anknytning till Högskolan Dalarna. Det kommer att ske genom att ett särskilt bolag bildas. Vidare planeras en forskarskola vid högskolan i materialbearbetningsteknik (Plastisk bearbetning), med anknytning till både KTH och Uppsala universitet och stödd av stålindustrin med Jernkontoret i spetsen. EU-stöd förväntas också.

Prioriterade områden

Enligt propositionen är såväl materialteknik som FoU-insatser för basindustrin prioriterade. Detta baseras bland annat på regeringens bedömning av basnäringarnas vitala ekonomiska betydelse för Sverige. Vi välkomnar starkt denna prioritering.

Tilläggas kan att stålindustrin, som vi uppmärksammar här, har en nettoexport på drygt 30 miljarder årligen och sysselsätter drygt 20 000 personer. Branschen är forskningsintensiv, särskilt i vårt land. De svenska stålföretagen lägger ned en större andel av omsättningen på forskning än vad som sker i något annat land. Detta är en avgörande anledning till att det svenska stålets olika nischprodukter är världsledande.

Skall svensk stålindustri bibehålla sin ledande plats i världen på olika spetsprodukter måste forskningssatsningarna fortsätta. Vi vill här rikta regeringens uppmärksamhet på detta.

Stålbranschens FoU-program finansieras till mer än 90 procent av berörda företag, och den största externa bidragskällan är EU och Europeiska kol- och Stålgemenskapen. Det är dock viktigt att den svenska staten via Vinnova och Ireco bidrar med sin del av de resurser som behövs. Det gäller dels kompetensmedel för industriforskningsinstituten, dels FoU-medel för stålforskningsprogram.

Vi utgår ifrån att Vinnova utformar ett forskningsprogram för stålindustrin bl a med utgångspunkt från det som Jernkontoret tillsammans med IM och Mefos föreslagit. Här ingår forskning för att göra stålproduktionen energisnålare och med mindre avfall, samt slutna processer som begränsar miljöfarligt utsläpp. Här finns också program för att utveckla nya process på det metallurgiska området. Vinnovas uppgift är, om vi tolkar regeringen rätt, både att göra FoU-program som uppfyller krav på relevans och kvalitet, och att finansiera dem. I den utsträckning avsatta resurser inte räcker till utgår vi från att regeringen återkommer till riksdagen.

Regionala tillväxtavtal

Det regionala tillväxtavtalet, som utarbetats för Dalarnas län, har enligt Näringsdepartementets utvärdering i år, Ds 2001:15, varit en god stödfunktion i frågor som gäller långsiktig kompetensutveckling. Detta bör fortsätta enligt vår mening, och gärna förstärkas i det nya avtal som kommer att gälla från 2004 enligt regeringens nyligen framlagda förslag.

Vi vill därför föreslå att en viss del av de regionala tillväxtmedel som finns till förfogande i Dalarna, och kringliggande län, utnyttjas för att stödja de forskningsprogram som stålindustrin gjort upp. Lämpligt är att Vinnova svarar för kvalitetskontroll vid dessa satsningar, samtidigt som stålindustrins deltagande är garanten för programmens relevans.

EU:s forskningsprogram

Sverige har varit ganska framgångsrikt när det gäller att nyttja EU:s olika forskningsprogram, t.ex. de s.k. ramprogrammen. Ett problem har dock varit att få nationell finansiering, vilket krävs vid sidan om det stöd som EU lämnar. Dessutom är de svenska industriforskningsinstituten små i ett europeiskt perspektiv, vilket gör det svårare för dem att deltaga.

I det kommande 6:e ramprogrammet, som skall starta år 2003 och verka i 5 år, är det svenska deltagandet viktigt, något som regeringen uppmärksammat. Dock växer svårigheterna för ett svenskt deltagande, inte minst ifrån industriforskningsinstitutens sida. Det nya programmet får väsentligt mer pengar än tidigare, inemot 170 miljarder kronor under femårsperioden, vilket är tacksamt och gör vårt svenska deltagande än viktigare än tidigare.

Samtidigt kommer emellertid forskningsprojekten från EU att bli väsentligt större än tidigare. Hade vi problem då, blir det nya ramprogrammet än svårare att hantera. Regeringen måste därför uppmärksamma behovet av kraftsamlig i det svenska innovationssystemet, t ex genom att institut samverkar sinsemellan och med högskolor och även näringslivet. För detta kan behövas särskilda medel som täcker extrakostnader vid offertgivning. Minst lika viktigt är att det skapas en utrymme för nationell finansiering av EU-projekten. Hur detta skall ske bör regeringen också kartlägga, och vid behov återkomma till riksdagen.

Stockholm den 2 oktober 2001
Barbro Hietala Nordlund (s)
Laila Bäck (s)	Bengt-Ola Ryttar (s)
Per Erik Granström (s)