med anledning av prop. 2001/02:55 Sveriges klimatstrategi

Motion 2001/02:MJ15 av Harald Nordlund och Lennart Kollmats (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om EU:s roll i klimatpolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om handel med utsläppsrätter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om grön skatteväxling.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avfallspolitiken.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om energipolitiken.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om  miljökonsekvensutredningen av ökad kol- och oljebaserad elproduktion.

Inledning

Globala klimatförändringar är ett av vår tids största miljöhot. Frågan om vilken påverkan människan har på växthuseffekten har debatterats intensivt de senaste åren. Det finns idag en tämligen stark konsensus om att det existerar en av människan förorsakad växthuseffekt, som hittills har visat sig bland annat i form av en ökning av jordens medeltemperatur under det senaste halvseklet, en minskning av den lägre stratosfärens medeltemperatur, en sedan några decennier mer markant uppvärmning av de nordligaste delarna av Ryssland, Kanada och Alaska, en snabbare ökning av den totala nederbörden på jorden, en minskning av havsisens utbredning i Arktis och en markant minskning av glaciärernas utbredning på norra halvklotet. Oavsett var vi lever på vår jord påverkar effekterna av klimatförändringar oss, och därför krävs det gemensamma insatser och lösningar på global nivå liksom på EU-nivå och på nationell nivå. Det har vid sidan om detta även framkommit teorier om att det finns ett samband mellan solaktiviteten och höjningen av jordens medeltemperatur. Som liberaler är vi självfallet angelägna om att all relevant forskning skall beaktas och granskas kritiskt, men vi sällar oss ändock till den majoritet av forskare som anser att människan har en påverkan på växthuseffekten.

I propositionen Sveriges klimatstrategi 2001/02:55 presenterar regeringen sin linje gällande Sveriges klimatpolitik. Förslaget från regeringens sida är att de svenska utsläppen av växthusgaser som ett medelvärde under perioden 2008–2012 vara minst 4 procent lägre än utsläppen år 1990. Folkpartiet delar den uppfattningen men anser att regeringens åtgärder inte är tillräckliga.

Klimatpolitiken

Frågan om vilken politik Sverige skall föra för att minska riskerna av växthuseffekten är en av de viktigaste frågor som svenska politiker ställts inför. Mängden koldioxid i luften har ökat med ungefär 30 procent sedan mitten av 1800-talet. Klimatsystemet är trögt på grund av att det tar tid att värma upp oceanernas vatten. Troligen har vi därför endast sett en del av de klimatförändringar som kommer att ske till följd av de utsläpp som har gjorts hittills. De utsläppsminskningar världssamfundet enades om i Kyoto 1997 skulle innebära att ökningen av mängden koldioxid i luften skulle reduceras med ca 10 procent jämfört med om inga åtgärder vidtas. Kyotoprotokollet är således ett mycket litet steg på vägen mot en minskad växthuseffekt. I april 2000 presenterade Klimatkommittén sina förslag på åtgärder och långsiktiga målsättningar. Folkpartiet menar att kommitténs arbete och möjligheter att presentera en rationell och kostnadseffektiv strategi begränsades av de förutsättningar som gavs i direktiven, främst på grund av det energipolitiska beslut som signerats av socialdemokraterna, centern och vänsterpartiet. Kyotoöverenskommelsen var en stor framgång för EU. Utan ett mycket enträget arbete från EU:s sida hade klimatkonventionen från Rio inte kunnat omsättas i ett faktiskt åtagande från i-världens sida att reducera sina utsläpp. Nyligen avslutades klimatkonventionens sjunde partsmöte i Marrakech. Vid detta möte presenterades och fattades en mängd beslut som preciserar Kyotoprotokollet, vilket bidrar till att möjliggöra protokollets ratificering. Vi liberaler beklagar dock att USA har dragit sig ur förhandlingarna. USA står för en stor andel av världens totala utsläpp av växthusgaser och av den anledningen vore det både önskvärt och angeläget att USA hade varit med i de fortsatta förhandlingarna.

Folkpartiets förslag till klimatstrategi

Klimatpolitiken inom EU

En rationell klimatpolitik kräver ett internationellt agerande i verkligt gränsöverskridande frågor. För vår del är EU det naturliga organet för gemensamt agerande. Att unionen agerat gemensamt utåt har lett till goda resultat. Nu krävs gemensamt genomförande också inom Europa. En europeisk miniminivå för koldioxidskatten är ett första steg. Trots att samtliga partier säger sig förespråka en sådan är Sverige i realiteten en av de värsta bromsklossarna mot en sådan utveckling. Skälet är att socialdemokrater och moderater har bildat en ohelig allians som vägrar låta EU:s beslutsregler förändras så att beslut om miljöskatter kan fattas med majoritet. Eftersom enighet krävs kommer det medlemsland som har lägst miljöambition att stoppa en rationell klimatpolitik.

Sedan (s), (c) och (v) drev igenom stängningen av Barsebäck har de vid flera tillfällen lovat att detta är förenligt med Sveriges klimatpolitiska åtaganden. Men regeringen har inte presenterat åtgärder som skulle kunna bryta den negativa utvecklingen av Sveriges utsläpp av växthusgaser. När EU:s medlemsländer fördelade unionens åtagande i Kyoto förhandlade Anna Lindh fram en rätt att öka Sveriges utsläpp med 4 procent. Det bekräftade Folkpartiets kritik om att kärnkraftsavvecklingen övergav riksdagens mål att utsläppen skall stabiliseras på 1990 års nivå redan i år och därefter minska. Stängningen av en reaktor i Barsebäck har, enligt beräkningar, bidragit till att våra utsläpp av koldioxid ökar med 2–4 miljoner ton per år. Sedan Barsebäck 1 stängdes har dess el ersatts av produktion från kolkraftverk som bränner ungefär 3 ton stenkol per minut. Skulle även den andra reaktorn stängas under perioden ökar utsläppen ytterligare i Sverige och i våra grannländer.

Inför handel med utsläppsrätter

En europeisk koldioxidavgift kommer inte att vara nog för att klara utmaningen. Förebilden för EU bör kunna vara EMU-samarbetet. Unionen måste skapa en gemensam valuta för växthusgaser, en ekologisk euro i form av utsläppsrättigheter. Kyotoprotokollet skapar möjligheter för länder att klara sina åtaganden genom att handla med utsläppsrätter. Metoden har använts med stor framgång för att reducera svavelutsläppen i USA. Att fördela utsläppsrätter via marknaden har stora fördelar jämfört med administrativa regleringar, men också jämfört med skatter och subventioner. Handeln med utsläppsrätter innebär att den som släpper växthusgaser också skall vara den som betalar. Därmed får företag och hushåll incitament att påverka den tekniska utvecklingen i rätt riktning. Det blir lönsamt att forska mera om tekniker och innovationer som minskar utsläppen. Det är därför angeläget att ägna kraft åt att införa ett system för handel med utsläppsrätter. Huvudalternativet bör förstås vara att införa ett ekologiskt EMU d.v.s. en europeisk handel med utsläppsrätter beslutad på EU-nivå. Men även om detta tar tid eller visar sig svårt att genomföra bör Sverige införa ett eget system för handel med utsläppsrätter så snart som möjligt.

Grön skatteväxling

Vi ställer oss positiva till principerna för en grön skatteväxling, som innebär att man sänker skatten på arbete samtidigt som man höjer skatter på miljö- och energiområdet. Samtidigt är det angeläget för oss liberaler att beakta industrins internationella konkurrenskraft och att miljöskatterna inte driver företag att lägga verksamheten i andra länder. I värsta fall skulle detta till och med kunna försämra miljön, globalt sett, om miljökraven i dessa andra länder är avsevärt mildare än i Sverige. Det är också viktigt att notera att effektiva miljöskatter leder till att skattebasen minskar, vilket naturligtvis reducerar möjligheten att finansiera andra skattesänkningar.

Genom att genomgripande växla skatt på arbete mot skatt på miljöförstöring förenas miljömålen med målen för den ekonomiska politiken. För att uppfylla kriterierna för begreppet skatteväxling är det viktigt att det sker motsvarande sänkningar av skatten på andra områden. Annars är det inte fråga om en grön skatteväxling, utan snarare en missriktad svartväxling till dålig kurs.

De höjningar av koldioxid- och elskatterna som regeringen och dess stödpartier föreslår i årets budgetproposition innebär till viss del en sådan svartväxling. Trots omfattande skatteväxlingar från arbete till miljö i samband med skattereformen i början av 1990-talet, som Folkpartiet stod bakom, kommer fortfarande mångdubbelt mer av skatteinkomsterna från arbete jämfört med från miljö och energi. Det är en fördelning som successivt måste förändras samtidigt som vi är medvetna om att miljöförstörande verksamhet och energiförbrukning aldrig kan bli en skattebas av samma storleksordning som arbete. Folkpartiet accepterar delar av de föreslagna höjningarna, bland annat som finansiering av den miljömässigt motiverade sänkningen av momsen på kollektivtrafik. Vi vill dock ge regeringen tillkänna att arbetet med klimatpolitiken riskerar bli effektlöst om inte ett större helhetsgrepp tas. Ett sådant bör enligt vår mening innefatta strävan efter en europeisk miniminivå för koldioxidskatten, som nämndes ovan, förberedande av ett system för handel med utsläppsrätter, samt att kärnkraften behålls så länge det är säkerhetsmässigt och ekonomiskt försvarbart.

Avfallspolitiken

Avfallspolitikens målsättning är att minimera mängden avfall. Det avfall som ändå uppstår skall i första hand återanvändas, i andra hand skall material återvinnas, i tredje hand skall energi utvinnas ur avfallet. Endast om detta inte är möjligt skall avfallet deponeras. Grundprincipen skall vara att avfall skall tas om hand så nära den aktuella källan som möjligt.

Skatt på avfallsförbränning

Avfallsförbränning utgör en av de största globala källorna till dioxinbildning. Det finns därför all anledning att verka för andra mer hållbara och mer miljövänliga vägar för avfallshantering än förbränning. För att stimulera till avfallsminimering och materialåtervinning bör förbränning av avfall beskattas. Folkpartiet föreslår därför en viktbaserad skatt på förbränning på samma nivå som dagens deponiskatt.

Producent- och konsumentansvarets betydelse i avfallshanteringen

För att nå målet om avfallsreduktion är det viktigt att producentansvaret utformas så att det uppmuntrar till minskad mängd avfall, till produkter som är lätta att återanvända och till produkter vilkas komponenter lätt kan separeras för att återanvändas. Ett stort problem med nuvarande producentansvar via materialbolag som ansvarar för insamling och tar betalt av tillverkarna i relation till deras marknadsandelar är, att det inte ger stimulans för den enskilde tillverkaren att minska den totala mängden förpackningar. Producentansvaret bör därför utvärderas noggrant och vidareutvecklas. Dagens producentansvar kräver kvantitativa och mätbara mål som är tidsbestämda och successivt skärps.

Det individuella ansvaret för olika producenter skall, enligt vår mening, så långt som möjligt stimuleras. Ett sätt att åstadkomma detta är att införa kretsloppsförsäkringar för en rad produkter exempelvis bilar, datorer, elektroniska produkter och vitvaror. En kretsloppsförsäkring tecknas av den enskilde producenten med ett försäkringsbolag som tar ansvaret för att produkten återvinns enligt gällande lagar och regleringar. Den premie som försäkringsbolaget kräver för detta kommer att återspegla bland annat hur återvinningsbar bilen är. Varje bil belastas med den verkliga kostnaden för återvinningen. Därmed får också den enskilde producenten incitament att tillverka bilar med hög återvinningsgrad. Konkurrensen mellan försäkringsbolag kommer att leda till lägsta möjliga återvinningskostnader och konkurrensen mellan producenter till en ständig jakt på miljöskadliga komponenter för att pressa kostnader.

Om kretsloppssamhället skall bli verklighet är det nödvändigt, som påpekas ovan, att det finns ett individuellt underifrånengagemang. Vi vill därför betona vikten av att allmänhetens positiva inställning till källsortering värnas och att hushållen ges incitament för en fortsatt källsortering. Ett hållbart samhälle kräver att vi alla tar ansvar för vår egen livsstil. Erfarenheter visar att upplysta och medvetna konsumenter successivt kräver exempelvis miljövänliga produkter, och därmed anpassar sig producenterna till efterfrågan. Under det senaste årtiondet har vi sett flera konkreta exempel på människors genuina engagemang och ansvarstagande för miljön. Sorteringen är viktig dels för att den medvetandegör människor på vad de konsumerar, dels för att återanvändningen och komposteringen ökar. Därför måste opinionsbildning för avfallssortering fortsätta och ekonomiska incitament upprättas och skärpas. Samtidigt som det är av vikt att införd sophantering verkligen fungerar.

För att hushållen, företagen och den kommunala verksamheten skall kunna anpassa sitt beteende måste de praktiska möjligheterna till källsortering finnas. Utöver fasta återvinningscentraler bör ambulerande uppsamlingsmöjligheter finnas för att ge närhet mellan invånarna och avfallssorteringen. Även miljöfarligt avfall bör kunna hämtas med ordinarie sophämtning.

Vi har idag bristande kunskaper om huruvida förpackningsförordningen bidragit till mer miljövänliga produkter eller om förpackningsavfallet vid deponierna minskat.

För att enskilda skall motiveras att ställa upp på de extra ansträngningar och acceptera de kostnader som i dagsläget följer av återvinningssystemet, krävs i längden synliga miljöresultat. En samhällsekonomisk analys av systemet med producentansvar måste mynna ut i eventuella justeringar i avgifter och regelverk så att kostnader motsvaras av miljövinster.

Folkpartiet vill också passa på att betona vikten av att med hjälp av olika ekonomiska styrmedel minska den totala volymen farligt material som flödar runt i kretsloppet. Detta kan uppnås genom särskilda avgifter på vissa råvaror och visst avfall samt differentierade taxor med avseende på sorterat respektive osorterat avfall för såväl hushåll som industri. Det är också viktigt att avgiften kopplas till mängden lämnat avfall så att uppkomsten av sopor verkligen minskar. För att få tillbaka mer avfall kan det finnas anledning att möta konsumenterna med bättre ekonomiska incitament. Vi menar vidare att det finns anledning att utöka producentansvaret till att omfatta fler produkter, t ex plaster. Det är också angeläget att det finns verkligt fungerande marknader för material som kan återvinnas och återanvändas. Annars finns risk att vi hamnar i en situation där producenter sitter med stora mängder återvinningsbart material som inte återanvänds därför att nya råvaror är billigare.

Det internationella miljösamarbetet

Liberaler är internationalister. I miljöpolitiken och i vårt eget miljömedvetande krävs ökad solidaritet med människor som lever under fattigare förhållanden. Vi måste sträva efter en miljöutveckling som gynnar hela världen. Bindande globala överenskommelser måste vidareutvecklas, liksom kunskaps- och tekniköverföring.

Som liberaler är vi också starka anhängare av frihandel. Frihandel leder till effektivare hushållning med resurser, höjer välfärden och skapar resurser för att lösa miljöproblem. Den innebär också att miljövänlig teknik lättare kan spridas. EU är och kommer att vara ett mycket viktigt instrument för att lösa de gränsöverskridande miljöproblemen, och vi menar att EU har potential att bli världens bästa miljöorganisation.

Energipolitiken

Folkpartiet anser att de energipolitiska riktlinjer som antogs av riksdagen 1997 skadar Sverige som industri- och miljönation. De beslut som togs 1997 innebär bland annat en förtida avveckling av kärnkraften. Resultatet har blivit att elpriserna stiger och hela samhällets energiförsörjning hotas vid stark kyla eller vid avbrott i någon del av elnätet. Elförbrukningen i Sverige ökar mer och mer. Sammantaget under år 2000 ökade elanvändningen med 2 procent netto. Beräkningar från Energimyndigheten tyder också på att förbrukningen kommer att fortsätta att öka framöver. Detta gäller såväl i Sverige som i övriga Norden.

God tillgång på energi är en förutsättning för välstånd. Elektriciteten är mycket viktig bl.a. för industrin, handeln, jordbruket, servicenäringarna och hushållen, dvs. för hela vårt samhälle. Det svenska energisystemet bör successivt ställas om till att bli ekologiskt hållbart. Omställningen av energisystemet måste dock ske med hänsyn till Sveriges behov av tillväxt och ökad sysselsättning.

Vi anser att växthusgasernas klimatpåverkan är särskilt oroande i det här fallet. Regeringen bör därför snarast tillsätta en miljökonsekvensutredning som bl.a. redovisar hur ett ökat beroende av el från till exempel danska kol- och oljebaserade elproduktionsenheter ser ut. Vad det här innebär i siffror är ganska lätt att ta reda på. Som ett exempel kan vi ta hur mycket mera utsläpp av olika ämnen det blev under det mycket kalla måndagsdygnet den 5 februari 2001 genom att produktionskapaciteten i Barsebäck I inte finns tillgänglig längre, utan måste ersättas med reservkraft i form av oljebränning och import av bl.a. kolproducerad el.

Nordisk produktionsmix enligt riksdagens utredningstjänst och Energimyndigheten:

 Koldioxid CO2 : 131 g/kWh = 1300 ton per dag

 Svaveldioxid SO2: 0,21 g/kWh = 2 ton per dag

 Kvävedioxid NOx: 0.23 g/kWh = 2 ton per dag

Denna dag sattes det rekord i elkonsumtion i Sverige med 27 000 MWh.

Nu har man ett s.k. omställningsprogram som slukar 9 miljarder kronor. Till största delen har dessa pengar använts till en avstängning av en reaktor i Barsebäck. Samtidigt köper det statliga Vattenfall in kärnkraftsel och smutsig kolkraft från andra länder för tiotals miljarder. Vattenfalls roll är väldigt intressant. Bolaget svarar för ungefär 50 procent av elproduktionen i Sverige och är framträdande i Sveriges långsiktiga utvecklings- och investeringsplaner. Samma Vattenfall köpte för knappt ett år sedan in det tidigare östtyska bolaget VEAG med en produktionskapacitet på 60 TWh el producerad av tysk brunkol.

Sämre miljö med stängning

Men detta är inte bara en fråga om ekonomi, det handlar också om miljö. Stängningen av enbart en reaktor i Barsebäck leder till att utsläppen av koldioxid ökar med 24 miljoner ton per år. Stängningen av den första reaktorn har lett till att denna elproduktion ersatts med produktion från nedsmutsande kolkraftverk. Och regeringen ger inga som helst garantier för att detta inte också blir fallet vid en stängning av Barsebäck 2. Vi liberaler anser att växthusgasernas klimatpåverkan är särskilt oroande i det här fallet. Regeringen bör därför snarast tillsätta en miljökonsekvensutredning som bl.a. redovisar utfallet av ett ökat beroende av el från t.ex. danska kol- och oljebaserade elproduktionsenheter.

Tjugoett år efter folkomröstningen

Kärnkraftstekniken har också varit föremål för en snabb utveckling, inte minst på säkerhetsområdet. I diskussionen inför folkomröstningen fanns det heller inga reservationer för att nya tekniska innovationer kan förändra såväl säkerhets- som miljöaspekter av kärnkraftsanvändningen. Ett beslut grundat på 1980 års tekniska utvecklingsnivå skulle alltså gälla också framdeles – och för all framtid, kanske. Det är orimligt att dagens, men också morgondagens, energipolitik skall styras utifrån 1980 års folkomröstning och de förhållanden som då var kända. Utformningen av energipolitiken måste självfallet påverkas av de nya omständigheter som har tillkommit sedan vi hade folkomröstningen. Till exempel har energifrågornas globala karaktär, inte minst genom växthuseffekten, blivit allt tydligare. Folkomröstningen om kärnkraften i Sverige genomfördes den 23 mars 1980, dvs. för drygt 21 år sedan. Under den här tjugoårsperioden har avsevärda tekniska framsteg gjorts inom många områden, inklusive energiområdet. Samtidigt har man vunnit en ökad insikt om olika energikällors miljöeffekter, t.ex. i fråga om utsläppen av koldioxid. Till detta kommer att både väljargrupper och t.ex. riksdagens sammansättning har förändrats sedan folkomröstningen genomfördes. De väljare som har tillkommit sedan 1980, drygt 2 miljoner, har inte fått uttala sig i kärnkraftsfrågan.

Fri energiproduktion

En rationell energipolitik främjas bäst genom fri energiproduktion. Staten skall uppställa krav beträffande hälsa, säkerhet och miljö och kontrollera att kraven uppfylls samt främja forskning och utveckling. Staten skall inte förbjuda någon specifik teknik för energiproduktion om den uppfyller miljö- och säkerhetskrav. Den politiska styrningen av energiproduktionen måste förändras. Valet av energiproduktion skall inte träffas genom politiska beslut. Konsumentstyrning och marknadsekonomi skall råda inom de ramar miljökraven sätter. Det innebär att alla typer av produktionsanläggningar för energi skall tillåtas, förutsatt att de uppfyller generella krav på hälsa, miljö och säkerhet. Vi säger dock nej till en utbyggnad av de orörda älvarna och storskalig introduktion av fossilgas.

I dagsläget är det inte lönsamt att bygga ut kärnkraften, och utbyggnadsfrågan är därför inte aktuell. I ljuset av det växande hotet från utsläpp av växthusgaser kan Folkpartiet acceptera en framtida utbyggnad av kärnkraften, endast under förutsättning av att riksdagens stränga krav på hälsa, säkerhet och miljö är uppfyllda. Det är önskvärt att kraftbolagen genom försäkringar svarar för en större del av de risker som är förknippade med verksamheten, till exempel vattenkraftsproducenternas ansvar för översvämningar. Exakt hur avgränsningen bör göras mellan energiproducenternas och statens ansvar vid stora olyckor är dock en komplicerad avvägningsfråga som bl.a. utreds inom EU.

Stockholm den 18 januari 2002
Harald Nordlund (fp)	Lennart Kollmats (fp)