med anledning av prop. 2001/02:64 Vissa tobaksfrågor

Motion 2001/02:K33 av Gunnel Wallin (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det under kontrollerade former blir möjligt även för andra butiker än apotek och apoteksombud att sälja nikotinläkemedel. Detta bör i ett första steg göras i form av ett antal pilotprojekt, som utvärderas.

Motivering

Cigaretter kan i dag köpas på ungefär 34 000 försäljningsställen. Nikotinläkemedel går enbart att köpa på de 900 apoteken. Detta är en obegriplig obalans mellan det som framkallar sjukdom och det som kan hjälpa människor att bli friska.

I prop. 2001/02:64 Vissa tobaksfrågor föreslås att nikotinläkemedel också ska få säljas hos de 1 000 apoteksombuden, vilket är mycket bra. Men obalansen kvarstår, om än inte lika stor. Det lättaste sättet att förbättra denna balans vore att också ge vanliga butiker möjligheten att sälja nikotinläkemedel.

Detta argumenterar dock regeringen emot i den aktuella propositionen:

Det kan anföras att nikotinersättningsmedel bör göras tillgängliga i samma omfattning som tobaksprodukter och att det på varje försäljningsställe för tobaksvaror också skall finnas nikotinersättningsmedel till försäljning. På så vis erbjuds den som använder tobak möjlighet att vid varje inköpstillfälle välja mellan att inhandla en tobaksprodukt eller att införskaffa nikotinersättningsmedel. Mot detta kan anföras att det finns en risk att nikotinersättningsmedel då inte längre kommer att ses som en produkt som skall användas för att avsluta ett tobaksbruk, utan som används som ersättning för tobak. Det kan också finnas risk att ungdomar startar ett beroende av nikotinersättningsmedel, för att därefter övergå till tobaksprodukter.

Nikotinersättningsmedel är läkemedel som innehåller nikotin. Vid godkännandet av dessa produkter har, som för övriga läkemedel, gjorts en bedömning av doseringsregim, kontraindikationer, varningar för försiktighet vid vissa sjukdomar samt vid graviditet och amning. Läkemedelsverket beslöt år 1996, som en konsekvens av ändringen i tobakslagen om förbud, att sälja tobak till personer under arton års ålder, att receptbelägga läkemedel som innehåller nikotin för personer under arton år.

Denna argumentation mot att tillåta försäljning av nikotinläkemedel i vanliga butiker innehåller två delar: att nikotinläkemedel då inte skulle ses som ett läkemedel utan som ett alternativ till tobaksprodukter samt att det då finns en ökad risk för att nikotinläkemedelsberoendet bland ungdomar ökar. Inget av dessa argument håller dock för en närmare granskning.

Det första bygger på att konsumenten stående i butiken ställs inför valet att köpa antingen cigaretter eller nikotinläkemedel. Men ingen som försökt sluta röka känner igen sig i den situationen. Beslutet att sluta röka byggs upp under lång tid, och när man väl bestämt sig för att sluta röka ger nikotinläkemedel en fördubblad chans att man lyckas med att bli rökfri. I den situationen är tillgängligheten på nikotinläkemedel mycket viktig för att öka möjligheterna att man inte faller tillbaka i rökande. Det måste bli en balans mellan antalet försäljningsställen för nikotinläkemedel respektive cigaretter för att ge den som vill sluta röka en rättvis chans att lyckas.

Det andra argumentet handlar om risken för att ungdomar blir beroende av nikotinläkemedel. Någon sådan risk finns dock inte, enligt forskningen.

Det är en allmänt vedertagen missuppfattning att nikotinet är farligt. Nikotinet som finns i tobak skapar ett beroende som gör att man som rökare drabbas av alla de skadliga ämnen som en cigarett innehåller (till exempel tjära och kolmonoxid). Men – det finns ingen undersökning som visat att själva nikotinet är cancerframkallande. Istället är det en mängd andra ämnen i cigaretten som är klassade som cancerogena, främst de som finns i tjäran. Röken från en cigarett innehåller tusentals kemiska ämnen. Av dem är nikotinets effekter de mest studerade.

Undersökningar som studerat sjukdomseffekter vid långtidsanvändning av nikotinläkemedel har inte funnit någon ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar. Det förefaller alltså inte vara några allvarliga hälsorisker förbundna med nikotin när nikotinet tillförs ensamt, långsamt och i rekommenderade doser, som i nikotinläkemedel (ref: Effect of Nicotine Chewing Gum in Smoking Cessation. A randomized, Placebo-Controlled, Double-blind Study, Agneta I.M. Hjalmarson, PhD).

Nikotinet i sig har alltså inga cancerframkallande effekter. Det har däremot vissa av de andra uppåt 4 000 skadliga ämnen som finns i en cigarett. Det är tjäran, kolmonoxiden och de irriterande gaserna som är ansvariga för rökningsrelaterad cancer, kronisk bronkit och emfysem, medan nikotinet inte misstänks i dessa fall.

Slutsatsen av detta är att riskerna för ohälsa på grund av rökrelaterade sjukdomar vid eventuell långtidsanvändning av nikotinläkemedel är försvinnande små jämfört med tobaksbruk. Nikotinet är alltså inte sjukdomsframkallande, men däremot beroendeframkallande.

Det beroendeframkallande i cigarettrökning är själva kicken man får av nikotinet. Cigaretten är packad så att sekunderna efter ett halsbloss når nikotinet hjärnans nikotinreceptorer och dopaminhalten stiger dramatiskt. Känslor av välbehag infinner sig. Vid regelbunden nikotintillförsel, vilket vanerökare och snusare omsorgsfullt sköter, ligger halten dopamin ungefär 60 procent högre än normalt. Rökaren får alltså en kick som upplevs så positiv att den kräver nya kickar om och om igen. Det finns alltså en direkt koppling både fysiskt och mentalt mellan blosset och den positiva känslan du som rökare är ute efter.

Men nikotintuggummin är tillverkade på ett helt annat sätt. Där får man ingen kick, utan nikotinet i blodet stiger långsamt under tiden du tuggar. Den medicinska grundidén med nikotinläkemedel är att man ger nikotin under en övergångsperiod till den som ska sluta röka. I första steget bryts vanan – kroppen får fortsatt det nikotin den är van att få, men nu i avsevärt mindre doser och i form av rent nikotin utan skadliga tillsatser. Därefter trappas nikotintillförseln stegvis ned.

Detta om det rent medicinska. Men inte heller socialt kan man tänka sig att risken finns att ungdomar skulle välja att inleda ett missbruk av tobak med att börja tugga nikotinläkemedel. Som ovan beskrivs ges inte den kick, som ofta är det ungdomar söker. I de sociala miljöer som ungdomar vistas är det svårt att se att användandet av nikotinläkemedel skulle medföra någon förhöjning av statusen, som cigarettrökning tyvärr kan göra.

Sökandet efter den snabba kicken gör också att skillnaden mellan antalet försäljningsställen för cigaretter respektive nikotinläkemedel är extra problematiskt. För den som försöker sluta röka finns alltid en lockande cigarettförsäljare nära till hands. Men det är oftast långt till närmaste apotek. Skillnaden i tillgänglighet till nikotinläkemedel respektive cigaretter har stor betydelse för hur svårt det är att lyckas med att sluta röka.

Det finns således goda skäl att ytterligare öka antalet försäljningsställen för nikotinläkemedel. Detta kan dock inte ske okontrollerat, bland annat beroende på att försäljning inte ska kunna ske till personer som är yngre än 18 år, något som också tas upp i propositionen som viktigt. I Danmark har man sedan den 1 oktober 2001 gett vanliga butiker möjlighet att bli så kallade godkända försäljningsställen för receptfria läkemedel, däribland nikotinläkemedel. Godkännandet ges av den danska Lægemiddelsstyrelsen, som också har kontrollansvaret. Den modellen är mycket intressant och kan tjäna som modell för hur det skulle kunna fungera i Sverige.

Stockholm den 16 januari 2002

Gunnel Wallin (c)