med anledning av prop. 2001/02:76 Teracom AB - garanti och omstrukturering

Motion 2001/02:Kr3 av Ana Maria Narti m.fl. (fp)

1 Sammanfattning

Den statliga digital-TV-satsningen har hittills kostat skattebetalarna cirka två miljarder kronor. Propositionen föreslår med ett svagt beslutsunderlag att ytterligare ett par hundra miljoner kronor av skattepengar ska riskeras i projektet. Dokument med avgörande information för att kunna bedöma projektet är hemligstämplade.

Riksdagens revisorer har beslutat efter initiativ från Folkpartiet att föra upp Teracomaffären på bevakningslistan. Det innebär att revisorerna beslutat följa utvecklingen av Teracoms kris och regeringens åtgärder i samband med den. Den granskningen kan förhoppningsvis tillföra ett bättre beslutsunderlag. Vårt första yrkande är att beslut i detta ärende därför inte kan fattas förrän revisorernas granskningsrapport föreligger.

Det kommer att hävdas att ett inväntande av revisorernas rapport skulle fördröja ärendets behandling så att avsevärt men skulle uppkomma (RO 10 §), alltså att Teracom är så krisdrabbat att företaget inte klarar en försening till senare i vår. Vi anser inte att det är acceptabelt att fatta beslut under sådana premisser. Vi vill påminna om det gamla talesättet i näringslivet att man inte ska kasta bra pengar efter dåliga. Det faktum att de hittillsvarande investeringarna varit misslyckade räcker inte som argument för att satsa nya riskpengar. Det är en uppenbar risk att det eller de lån som kan bli följden av den garanti som riksdagen nu föreslås bevilja aldrig kommer att kunna betalas tillbaka till staten. De som fattar ett sådant beslut på dåligt underlag tar på sig ett stort ansvar. I avsaknad av en sådan rapport yrkar vi avslag på propositionen. Den ger inga svar på frågorna varför projektet ska lyckas nu när det inte lyckats tidigare, varför just markdistribution av digitala signaler är så mycket bättre än andra former att den måste byggas ut även där satellit- eller kabeldistribution är billigare och – sist men inte minst – varför staten över huvud taget måste engagera sig så djupt i just detta teknikskifte.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1

2 Innehållsförteckning 2

3 Förslag till riksdagsbeslut 3

4 Inledning 3

5 Regeringen vill styra medierna med hjälp av det digitala marknätet 3

6 Kulturdepartementet pressat till mer ägarkoncentration, reklam och porr 4

7 Teracoms egen bedömning: marksänd digital TV är olönsamt 5

8 Kreditgaranti löser inte teracoms problem 5

9 Stöd till teracom innebär brott mot propositionen om digital TV 7

10 Tveksamt om en garanti kan ges 7

11 Dyr garanti knappast meningsfull 8

12 Sälja dotterbolag? 8

13 Satsning på telekommunikation? 8

14 Invänta Riksdagens revisorers behandling 9

3 

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen beslutar att, om en avvaktan på revisorernas rapport inte görs, avslå regeringens förslag om att utfärda en kreditgaranti till Teracom om ett belopp på 2 miljarder kronor.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att statliga medel ej skall användas för digitalisering av televisionen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Teracom skall privatiseras.

4 Inledning

Regeringens förslag om att via en kreditgaranti tillföra ytterligare hundratals miljoner kronor till Teracoms förlustverksamhet bör avvisas av riksdagen.

Kreditgarantin är möjligen ett olagligt, förmodligen meningslöst och säkert ett högt risktagande med skattepengar. Teracom har redan aviserat att ytterligare pengar behövs som direkt kapitaltillskott.

Den politiskt drivna lanseringen av digital marksänd TV är orsaken till Teracoms kris och måste avbrytas. Projektet har vägletts av orealistiska kalkyler och varit underfinansierat från början.

Teknikvalet bör istället göras av konsumenter och TV-företag med utgångspunkt i vad de tycker är tekniskt och ekonomiskt rimligt. Bolaget Teracom bör privatiseras och därmed slippa sin roll som verktyg i Kulturdepartementets strävan att kontrollera TV-kanalerna.

5 Regeringen vill styra medierna med hjälp av det digitala marknätet

Teracoms ekonomiska kris är historien om regeringens maktambitioner på TV-området.

Det avgörande skälet för regeringens starka betoning av det digitala marknätet framför andra, i många fall billigare och tekniskt mer lämpliga överföringstekniker är det särskilda regelverket. I marknätet krävs tillstånd från regeringen för att få sända. I satellit och kabel råder i stället etableringsfrihet. I sändningstillstånden meddelar regeringen villkor som bland annat reglerar vilket innehåll som får förekomma.

För att kunna utnyttja marknätets kontrollmöjligheter har regeringen drivit på starkt för att Teracom ska digitalisera och ta hand om distributionen av fler TV-kanaler.

Teracoms dåliga ekonomi beror på det misslyckade digital-TV-projektet. Två delar har varit särskilt kostsamma: dels företagets subventioner av avkodare för digital TV-mottagning, dels den dyra utbyggnaden av det digitala marknätet. Regeringspartiet vill av politiska skäl att marknätet ska byggas ut för att täcka 99,8 procent av alla hushåll. Att ge ett hushåll tillgång till 25 TV-kanaler via marknätet kostar på marginalen 20 000 kronor. Motsvarande kostnad för att ge ett av dessa hushåll tillgång till 80 kanaler och interaktiva tjänster via satellit är endast några hundralappar, priset på en parabol att sätta upp på taket.

Marknätet kan beskrivas som ett verktyg för att uppnå regeringens allmänna mediepolitiska mål, som berör sådant som ägarkoncentration, reklam, våldsskildringar och pornografiska framställningar.

Detta särskilda regelverk för den politiskt kontrollerade TV-distributionen har dock fungerat som en hämsko för Teracom. För att förbättra de kommersiella förutsättningarna för såväl digital-TV som DAB har Teracom vid ett flertal tillfällen tillställt Kulturdepartementet skrivelser om föreslagna förändringar i regelverken, påminner Teracoms styrelse i en promemoria till ägaren staten. Det man syftar på är bland annat reklamreglerna, regelverket för att utse vilka kanaler som ska få vara med och regleringen av de deltagande kanalernas innehåll.

6 Kulturdepartementet pressat till mer ägarkoncentration, reklam och porr

För att möta misslyckandet med det digitala marknätet har Kulturdepartementet pressats att lägga fram flera förslag som går stick i stäv med den förda politiken i övrigt. Den marksända digital-TV:n måste få möjlighet att verka på samma villkor som andra distributionsformer. Systemet för det markbundna nätet måste bli mer till statliga Teracoms fördel, sa kulturministern i Finanstidningen 2001-06-21 i samband med att det statliga projektet drabbats av ännu ett bakslag – MTG:s beslut av avstå sitt sändningstillstånd.

Generösare reklamregler genomförs därför nu i marknätet. Svepskälet är att TV4 ändå kringgår förbudet mot att bryta program med reklamavbrott. Men det verkligt avgörande är att förändringen är angelägen för det digitala marknätets konkurrenskraft. De kanaler som huvudsakligen distribueras i andra, mer avreglerade, nät har tvingats sända en svart ruta istället för reklaminslag. Enkäter visar att nästan alla tittare föredrar att reklamen visas.

I det digitala marknätet har regeringen givit generösa villkor till Bonnierkoncernen och det av Jan Stenbeck kontrollerade MTG. TV4 har fått allt sändningsutrymme kanalen bett om. MTG har givits fler sändningstillstånd än företaget velat utnyttja. Detta har skett samtidigt som Kulturdepartementet arbetat intensivt med att begränsa dessa mediekoncerners utrymme på andra sätt genom en grundlagsförändring mot massmediekoncentration. Orsaken är att det digitala marknätet är beroende av ett attraktivt innehåll som lockar abonnenter.

För att locka tittare till marknätet har regeringen också varit angelägen om att pornografi ska ingå i utbudet. Redan i första omgången av sändningstillstånd ingick porrsändande Canal +. MTG:s kanal med porrinnehåll, TV 1000, fick sändningstillstånd trots att kanalen först inte började sända och sedan drog tillbaka sina sändningar. Tillstånden delades ut genom regeringsbeslut trots att kulturministern gjort kraftigt negativa uttalanden om dessa kanalers pornografiska innehåll under samma period.

Mörkläggningen av dialogen mellan Teracom AB och Kulturdepartementet gör det omöjligt för riksdagen att i detalj granska alla dessa turer. Det står dock klart att bolagets ledning i stort är nöjd med de insatser som regeringen gjort för generösare reklamregler, gott om utrymme till kanaler kontrollerade av Bonnier respektive MTG samt för utrymme till kanaler som sänder pornografi.

Teracom önskar dock fler åtgärder från regeringen för att gynna de digitala marknäten för TV och radio. I underlaget till bolagsstämman den 29 november skrev styrelsen att den hemställer hos Kulturdepartementet att departementet skyndsamt vidtar av Teracom tidigare framförda förslag kring regelverken för digital-TV och DAB.

Vad dessa förslag innebär är dock okänt för riksdagen eftersom Kulturdepartementet har hemligstämplat betydande delar av korrespondensen med Teracom.

7 Teracoms egen bedömning: marksänd digital TV är olönsamt

Enligt Teracoms styrelse är bolaget i behov av ett aktieägartillskott om 1,3 miljarder kronor. Beloppet justerades efter överläggningar med Kulturdepartementet till 825 miljoner kronor. 475 miljoner kronor skulle istället dras in genom försäljningar, ny finansiering och besparingar. Ett stort kapitalbehov kvarstår dock, och enligt bolaget delar KPMG Corporate Finance denna bedömning i den för riksdagen hemligstämplade analysrapporten.

Kulturdepartementet som utövar statens ägande i Teracom vill enligt bolaget att verksamheten koncentreras till rundradioutsändningar och då speciellt till digital TV. Teracoms styrelse slår dock fast att marksänd digital TV har svårt att bli en lönsam affär. Med tanke på konkurrensen från andra distributionsformer som kabel och satellit räknar bolaget med att de samlade intäkterna blir väsentligt lägre än från de analoga näten.

8 Kreditgaranti löser inte Teracoms problem

Teracoms kris borde inte förvåna Kulturdepartementet. Det åtgärdsprogram som Teracoms styrelse fattade beslut om den 19 november 2001 är till stora delar hemligstämplat av Kulturdepartementet, men det framgår dock där att regeringen informerades om bolagets dåliga ekonomi redan året innan. Diskussionerna med departementet startade redan under våren 2000 då det från Teracoms sida, med den utveckling och information som då var känd, indikerades ett kapitalbehov på 5–800 MSEK. Kapitalbehovet löstes kortsiktigt genom att Teracom under år 2000 avyttrade sitt innehav i Nordiska satellitaktiebolaget. Denna transaktion medförde ett resultattillskott på 680 MSEK i Teracom AB.

Försäljningen av satellitbolaget var dock bara en tillfällig lösning. Av bolagets underlag till den extra bolagsstämman den 29 november 2001 framgår det att diskussionerna pågått många månader innan regeringen presenterade förslaget om kreditgaranti. Sedan våren 2001 har företaget och dess styrelse på informella vägar (och i viss mån även den formella vägen via den ordinarie bolagsstämman) rapporterat om företagets ekonomiska utveckling samt kommande kapitalproblem.

Teracoms ekonomiska problem beror på de olönsamma investeringar i det digitala marknätet som regeringen driver bolaget till. Att regeringens politiska låsning vid digital TV i marknätet kvarstår trots Teracoms dåliga ekonomi framgår tydligt trots omfattande hemligstämpling av korrespondensen mellan Teracom och regeringen.

Enligt Teracoms styrelses promemoria från den 19 november 2001 efterlyses från Kulturdepartementets sida ett åtgärdsprogram från styrelsen i Teracom där de av departementet muntligt meddelade åtgärderna skulle analyseras. De åtgärder som uppfattades från Teracoms sida var följande: 1. Teracoms verksamhet skall fokuseras kring terrester TV och då främst på digital-TV. 2. Teracoms styrelse skall upprätta ett åtgärdsprogram. Resten av denna redovisning av regeringens direktiv till Teracom är hemligstämplad av Kulturdepartementet.

En statlig kreditgaranti ändrar inte på Teracoms grundläggande problem, att bolaget av regeringen tvingas till en olönsam verksamhet. Garantin möjliggör bara att den olönsamma strategin upprätthålls ännu en tid. Företagets behov av kapitaltillskott kvarstår.

I underlaget till bolagsstämman den 29 november skrev bolaget: Teracom har framfört till Kulturdepartementet behovet av ett betydande kapitaltillskott för att säkerställa bolagets långsiktiga verksamhet. (...) KPMG delar i sin slutrapport Teracoms uppfattning att betydande kapitaltillskott är nödvändiga.

Efter det att regeringen presenterade propositionen om en statlig kreditgaranti har Teracom aviserat att bolaget avser återkomma med krav på kapitaltillskott i samband med den ordinarie bolagsstämman den 15 maj 2002. Företrädare för bolaget gör bedömningen att företaget senast i oktober 2002 kommer att hamna i en akut likviditetskris och soliditetskris – oklart vilket av problemen som uppstår först.

Det förtjänar att påpekas att statsbudgeten för 2002 inte ger något utrymme för aktieägartillskott. Staten har slagit i utgiftstaket och konjunkturen är på väg nedåt. De hundratals miljoner kronor som Teracom behöver finns inte.

9 Stöd till Teracom innebär brott mot propositionen om digital TV

Sverige är på gott och ont ett av världens mest politiserade samhällen. Folkpartiet försvarar statsmakternas engagemang på många områden, men någonstans måste gränsen dras. Att finansiera utdelning av avkodningsboxar för TV-mottagning till hushållen ligger definitivt bortom det som bör vara statens uppgift.

Folkpartiet är alltjämt för att det ska vara tillåtet att sända TV med digitala signaler i marknätet. Det var kärnan i uppgörelsen mellan s, c och fp 1996. För att hindra regeringen att slarva med skattebetalarnas pengar tvingade Folkpartiet fram skrivningar i propositionen som utesluter statligt ekonomiskt stöd till Teracom. Proposition 1996/97:67 anger att sändningsverksamheten ska i sin helhet bekostas av medverkande företag. Eventuella stimulanser till hushållen för att skaffa digitalavkodare – på motsvarande sätt som har skett inom mobiltelefonmarknaden – måste därför bekostas av företagen. Verksamheten ska således inte bekostas av statsbudgetmedel. I riksdagsbehandlingen preciserades restriktionerna. I betänkande 1996/97:KU17 står: Utskottet utgår ifrån att ett sådant eventuellt samarbete [inom branschen om eventuella stimulanser till hushållen för anskaffning av avkodare] inte kommer att innebära att statliga medel används för att subventionera hushållens anskaffning av avkodare.

10 Tveksamt om en garanti kan ges

Riksgäldskontoret har påpekat att det är tveksamt om den föreslagna kreditgarantin är laglig. Enligt myndigheten förbjuder EU:s regler om statsstöd att kreditgaranti utfärdas till bolag som inte är solida.

Teracom har sedan tidigare kreditramar från finansmarknaden om 1,8 miljarder. Propositionens förslag om kreditgaranti till bolaget om 2 miljarder kronor innebär att bolaget kan skuldsättas med ytterligare några hundra miljoner kronor. Hur stor del av den kommersiella kreditramen om 1,8 miljarder kronor som är utnyttjad har riksdagen dock ingen information om – det är hemligstämplat av regeringen.

Enligt garantiförordningen (1997:1006) får en garanti endast beviljas för den som bedöms vara redbar och som kan antas ha betalningsförmåga.

Det finns anledning att ifrågasätta om det statliga bolaget Teracom uppfyller dessa kriterier, enligt uttalanden från Riksgäldskontoret. I propositionen anger regeringen att bolaget ska koncentrera sig på kärnverksamheten, det vill säga utsändning av radio och TV. Enligt bolagets styrelse finns det inte förutsättningar att få den dyrbara utbyggnaden av det digitala TV-marknätet lönsam. Förluster kommer att samlas på hög, och förmågan att betala tillbaka krediten kommer att försämras.

11 Dyr garanti knappast meningsfull

Enligt garantiförordningen ska Riksgäldskontoret ta ut en avgift för ett kreditåtagande, om inte regeringen har beslutat något annat. Enligt propositionen ska avgiften för Teracoms kreditgaranti vara riskavspeglande.

En avgift som avspeglar risken i Teracom lär vara mycket hög, med tanke på de dåliga utsikterna för det digitala marknätet för TV-sändningar. Om ett bolag behöver kapitaltillskott i den här storleksordningen betyder det att det är för lite pengar i bolaget och då är det är en stor risk att låna ut pengar till det, säger företrädare för Riksgäldskontoret i massmedierna. Det finns därför anledning att ifrågasätta om Teracom har förmåga att finansiera denna avgift.

Det finns ingen övre gräns för hur hög avgiften kan bli. Rent teoretiskt kan Riksgälden kräva en avgift som är lika stor som själva lånet, vilket skulle göra det helt meningslöst.

12 Sälja dotterbolag?

Regeringen har givit Teracoms styrelse i uppdrag att omstrukturera verksamheten för att förbättra bolagets ekonomiska situation. Åtgärdsprogrammet omfattar besparingar, prioritering av kärnverksamhet, nya finansieringsformer samt försäljning av hela eller delar av dotterbolag.

År 2000 såldes Teracoms andel i Nordiska satellitaktiebolaget. År 2001 tecknade bolaget avtal om försäljning av positioneringstjänsterna Epos och Ciceron med företaget Cartesia Informationsteknik AB.

Enligt Teracoms styrelse är det dock inte realistiskt att lösa kapitalbehovet med försäljning av dotterbolag eller andra tillgångar. Till det är det akuta behovet för stort. Åtgärderna tar för lång tid.

I massmedierna har det nämnts att ett av de möjliga försäljningsobjekten är bolagets fastighet Kaknästornet. Om det ingår i styrelsens åtgärdsplan är dock okänt för riksdagen eftersom planen är hemligstämplad av regeringen.

Det är emellertid tveksamt om en försäljning av Kaknästornet är förenligt med ägardirektiven till Teracom. I direktiven står det att infrastrukturen för rundradiosändningar företrädesvis ska vara i bolagets ägo.

13 Satsning på telekommunikation?

Teracoms styrelse argumenterar för att bolaget ska satsa på att vara leverantör till telekommunikationsbranschen. Företaget hyr redan ut plats för antenner i master till telekomoperatörer och vill vidareutveckla också andra tjänster. Som ett steg i denna riktning stod bolaget bakom en av ansökningarna om att få en UMTS-licens för den s.k. tredje generationens mobiltelefoni. Denna ansökan avslogs dock av Post- och telestyrelsen.

Argumenten för att Teracom ska satsa på telekommunikation tycks vara att det finns samordningsfördelar med kärnverksamheten rundradio. Det framförs också från bolaget att det krävs på grund av förlusterna i digital-TV-satsningen. Motiveringen att det digitala marknätet inte kan bli lönsamt och att det därför behövs något annat för att kompensera förlusterna talar om något snarare för att det digitala marknätet inte bör byggas ut.

Eftersom underlagen från Teracom och analyserna av bolagets framtidsutsikter är hemligstämplade av Kulturdepartementet är det omöjligt för riksdagen att göra någon bedömning av Teracoms önskemål att utveckla tjänster på telekomområdet. Det står dock klart att det även här finns affärsrisker och osäkerhet i framtidsutsikterna.

Skattebetalarnas pengar ska inte äventyras i nya statliga affärsverksamheter. Folkpartiet anser bland annat därför att Teracom ska privatiseras. En ny ägare får pröva den eventuella bärkraften i Teracoms telekomplaner.

Företagets personal och kärnverksamhet förtjänar en bättre ägare än Kulturdepartementet. Teracom behöver en ny ägare som har råd att skjuta till nytt kapital – om det behövs. Det krävs också en ägare som klarar av att göra bedömningar av vilka investeringar som är marknadsmässigt lämpliga (i stället för att bara ange vad som är politiskt önskvärt).

När det stod klart att Telia behövde kapitaltillskott var det ett tillräckligt skäl för att den socialdemokratiska regeringen skulle inleda privatiseringen av bolaget. Motsvarande slutsats borde nu dras vad gäller Teracom.

14 Invänta Riksdagens revisorers behandling

Hemlighetsmakeriet i Teracomaffären gör det omöjligt för riksdagen att fatta ett välgrundat beslut. Alla viktiga dokument som utgör underlag har hemligstämplats av regeringen.

Riksdagen är hänvisad till andrahandsuppgifter, anonyma uttalanden i massmedierna och dokument från Kulturdepartementet där alla betydelsefulla stycken har maskerats. Ett exempel är den i sammanhanget helt avgörande analysen av Teracoms ekonomiska framtidsutsikter som genomförts av konsultföretaget KPMG Corporate Finance. Rapporten är hemligstämplad av regeringen. Enligt en promemoria från Teracoms styrelse som Folkpartiet tagit del av framgår det i KPMG:s analysrapport att bolaget har ett betydande kapitalbehov. Mer precisa slutsatser och underlagen för dessa uttalanden är dock fortfarande mörklagda.

Det är dock möjligt att riksdagen kommer att kunna få ett bättre beslutsunderlag senare.

Riksdagen bör avvakta Riksdagens revisorers behandling innan beslutet om kreditgarantin fattas. Med ett underlag från revisorerna kan det finnas förutsättningar för ett beslut grundat på tillräcklig information.

Stockholm den 18 januari 2002
Ana Maria Narti (fp)
Kenth Skårvik (fp)	Lennart Kollmats (fp)