med anledning av prop. 2001/02:91 Nationell narkotikahandlingsplan

Motion 2001/02:So31 av Anne-Katrine Dunker och Ewa Thalén Finné (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ansvaret för det lokala samarbetet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om socialtjänstens arbete.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om frivilligorganisationerna.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om urinprov.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vård och behandling för s.k. tunga narkotikamissbrukare.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om polisens resurser.

Inledning

Drogerna anpassas. Narkotika finns på många skolgårdar. Drogmissbruket drabbar alla, och fler och fler ungdomar säger sig ha provat droger. Missbruket har tredubblats under de senaste tjugo åren. Det är bara några rubriker från de senaste åren som stått att läsa i våra dagstidningar. Det ökande narkotikamissbruket måste tas på allvar, och därför måste samhällets insatser bli mer kraftfulla. Det är bra att regeringen presenterat en nationell narkotikahandlingsplan, men det hjälper inte med tomma ord. För att inte ännu fler av våra ungdomar skall hamna i drogträsket måste regeringen handla nu och inte bara prata. Nyrekryteringen måste minskas och vi måste förmå fler tunga missbrukare att sluta. Missbruk är sedan några år kriminaliserat, men samhällets insatser efter upptäckt följer inte alltid lagens intentioner. Unga som ertappas för ringa narkotikainnehav upplever inte alltid att de gjort något kriminellt. Samhällets reaktioner är inte tillräckligt tydliga.

Utgångspunkter

Kommunens övergripande ansvar är ytterst betydelsefullt i arbetet med att förhindra att barn och ungdomar hamnar i narkotikaträsket. Samordningen av insatserna är avgörande för ett bra resultat. Tyvärr fungerar inte samarbetet tillfredsställande i alla kommuner. Det lokala brottsförebyggande samarbetet har kommit långt i många kommuner, men ett problem är vem som har ansvaret för samordningen. För att arbetet med det lokala samarbetet skall kunna ge bästa resultat måste ansvaret för samordningen tydliggöras. Samarbetet mellan socialnämnden, närpolisen, skolan och frivilligorganisationerna måste stärkas och ges ett tydligt ledarskap. I dag vet man inte vem som har det lokala ansvaret och i många fall litar man så mycket på att någon annan gör något så att lite eller ingenting görs.

Socialtjänstens arbete med att komma till rätta med drogmissbruket är en viktig länk. Nya preparat och nya drogvanor gör arbetet svårt, och många gånger känner sig tjänstemannen begränsad i sin kunskap. För att socialtjänstens arbete skall fungera måste samhället erbjuda ny och bättre anpassad utbildning för dem som skall hantera arbetet med drogmissbrukare, och de redan aktiva måste få adekvat vidareutbildning. Frivilligorganisationerna har en betydelsefull roll i det förebyggande arbetet. De har många gånger mer tid och har ibland lättare att få kontakt med missbrukare. Låt dem få ett större ansvar som länk mellan myndigheter och missbrukare.

Det gäller att i tid upptäcka de ungdomar som missbrukar, innan de hamnar i ett allvarligt missbruk. Redan efter en kort tids missbruk drabbas barn och ungdomar hårt. Tillåt urinprov på ungdomar under femton års ålder. Missbruk är svårt att upptäcka och det är viktigt att vi kan stoppa missbruket så tidigt som möjligt. Urinprov är ännu så länge den enda säkra metoden.

Det förebyggande och det uppföljande arbetet samt vården är alltför stelbent. Vi måste se mera till individen bakom missbruket och inte till kollektivet missbrukare. Tillåt fler alternativ inom missbrukarvården.

De s.k. tyngre narkomanerna tas inte alltid om hand på ett för henne eller honom lämpligt sätt. De behöver tas om hand och få vård och utbildning, både för sin egen del och för att förhindra dem från att rekrytera nya och yngre in i narkotikamissbruket.

Lämna ingen åt sitt öde

Polisens och tullens beslag har krympt rejält under det senaste årtiondet. Det finns för få poliser, och inte minst på mindre orter i glesbygden är det ofta mycket svårt att överhuvud taget rekrytera yngre, nyutbildade poliser. Regeringen måste ge polisen ökade resurser för att öka möjligheten till nyrekrytering.

Stockholm den 6 februari 2002
Anne-Katrine Dunker (m)	Ewa Thalén Finné (m)