med anledning av prop. 2001/02:95 Ett tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och landsting

Motion 2001/02:Fi10 av Lena Ek m.fl. (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår regeringens proposition 2001/02:95 om ett tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och landsting.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i motionen om sänkta arbetsgivaravgifter med inriktning mot mindre företag.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att långsiktigt stärka kommunsektorns egen skattebas.

Regeringens politik är kortsiktig

Regeringen föreslår i propositionen ett tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och landsting för 2002. Motivet för det tillfälliga stödet är att det ska ge möjlighet att upprätthålla sysselsättningen och tidigarelägga nyanställningar. Det är ett vällovligt syfte. Problemet är att det föreslagna stödet av allt att döma inte kommer att ge den effekt på sysselsättningen som regeringen vill göra gällande. Centerpartiet anser att det finns andra effektivare och mer långsiktiga sätt att öka sysselsättningen och förbättra kommunsektorns ekonomi.

Det föreslagna sysselsättningsstödet förtjänar kritik på många punkter. Den tyngsta invändningen mot förslaget är att kommuner och landsting inte kan bygga sin verksamhet på ett tillfälligt stöd som enbart ges under ett år. De budgetar som kommuner och landsting lever med för innevarande år beslutades i slutet av förra året. Det föreslagna sysselsättningsstödet påverkar inte dessa ekonomiska ramar. Förvisso avgav finansministern ett vagt löfte om ett tillfälligt sysselsättningsstöd på Socialdemokraternas partikongress, men ingen ansvarsfull kommunalt förtroendevald kan räkna in ett sådant löfte i sina ekonomiska ramar. Särskilt inte när lagregleringen för stödet träder i kraft först vid halvårsskiftet och delar av stödet kommer kommunerna till del först nästa år. Någon effekt på sysselsättningen av ett tillfälligt stöd under ett enda år lär det därmed inte bli. Den enda möjliga effekten är att kommunernas balansräkningar tillfälligt kommer att bli något starkare.

Någon svekdebatt om utebliven effekt på sysselsättningen lär dock regeringen inte behöva bli utsatt för eftersom det kommer att vara omöjligt att i efterhand avgöra om eventuella upp- eller nedgångar i sysselsättningen kan hänföras till det aktuella stödet. Det föreslagna tillfälliga stödet är därför ett närmast perfekt vallöfte. Regeringen visar att den vill göra något, är väl medveten om att effekten kommer att utebli, men vet samtidigt att löftet inte kan följas upp. Det är en kortsiktig politik utan annat mål än att behålla regeringsmakten. Riksdagen bör besluta att avslå propositionen.

En långsiktig politik för lika villkor

Centerpartiets politik är inte kortsiktig som den politik regeringen för. Centerpartiet vill åstadkomma lika villkor för att människor själva och tillsammans ska kunna ta ansvar för sin framtid. Ett sysselsättningsstöd under ett enda år bygger ingen framtid. Vi vill satsa mer resurser på skolan, vården och omsorgen, långsiktigt. För att långsiktigt skapa resurser till vård, skola och omsorg, inte bara under ett år, är det viktigt att satsa på företagandet i Sverige. Det behövs åtgärder för att företagsklimatet i Sverige ska bli bättre. Skatter och avgifter på arbete måste sänkas för att ge människor chansen att utveckla sina idéer i företag, vilket skapar fler jobb. Fler jobb innebär i sin tur att det skapas mer resurser till vård, skola och omsorg.

Från och med den 1 januari 1997 är det möjligt att göra en viss nedsättning av socialavgiften. Vid beräkning av arbetsgivaravgifter och egenavgifter får en arbetsgivare göra avdrag från arbetsgivaravgifterna med 5 procentenheter av avgiftsunderlaget upp till en årlig lönesumma på 852 000 kr. För egenföretagare är motsvarande gräns för lönesumman 180 000 kr. Denna reduktion är ett resultat av Centerpartiets enträgna arbete. Centerpartiet anser att arbetsgivaravgifterna bör sänkas ytterligare enligt samma modell, genom att reduktionen utökas till 10 procentenheter för såväl arbetsgivaravgifter som egenavgifter från och med den 1 juli 2002. Från 2004 bör beloppsgränsen sättas till 2 miljoner kr för företag och 300 000 kr för egenföretagare. Genom att sänka arbetsgivaravgifterna på detta sätt främjas de mindre företagen, där anställningspotentialen är högst, i förhållande till de större.

Tillväxt och ökad sysselsättning är avgörande för att den kommunala ekonomin ska utvecklas positivt. Det är bara den del av tillväxten som beror på att sysselsättningen, i arbetade timmar, ökar som skapar ett växande utrymme för kommunal verksamhet. Då ökar kommunernas skatteinkomster utan att kostnaderna ökar i motsvarande grad. Alltför liten del av tillväxten under de senaste åren har byggt på ökad sysselsättning, varför många kommuner fortfarande har en ansträngd ekonomi.

En annan viktig orsak till de ekonomiska problem som finns i kommunsektorn är kommunernas stora beroende av statsbidrag. Ungefär 2/3 av verksamheten finansieras med egna skattemedel och ytterligare cirka 6 procent finansieras med avgiftsintäkter. Statsbidragen finansierar den återstående fjärdedelen av verksamheten. När ekonomin växer är det dock bara de kommunala skatteintäkterna som växer. För att förändra statsbidragen krävs det politiska beslut. När huvuddelen av kommunernas kostnader växer i takt med löneökningarna i samhället räcker därmed statsbidragen till allt mindre verksamhet.

Lösningen är inte att öka statsbidragen och därmed göra kommunerna än mer beroende av nationella beslut. Centerpartiet anser det viktigare att göra kommunerna mindre beroende av statsbidrag genom att stärka kommunernas egen skattebas. Centerpartiets förslag att slopa grundavdraget och ersätta det med en statlig skatterabatt bidrar på ett tydligt sätt till att öka kommunsektorns egenfinansiering. Den sammanlagda effekten av Centerpartiets skatteförslag innebär att kommunsektorns skattebas skulle öka med 12,2 miljarder 2004. Detta är positivt i och med att kommuner och landsting blir mer självständiga. De får behålla en större del av sitt skatteunderlag istället för att förlita sig på att bli kompenserade av statsbidrag. En annan intressant effekt av att grundavdraget avskaffas är att detta ger en större procentuell höjning av skatteunderlaget i låginkomstkommuner än i höginkomstkommuner, vilket lindrar de krav som ställs på den kommunala skatteutjämningen. Kommunernas egen skattebas bör stärkas genom ett långsiktigt strategiskt arbete. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 1 mars 2002
Lena Ek (c)
Rolf Kenneryd (c)	Rigmor Stenmark (c)
Eskil Erlandsson (c)	Agne Hansson (c)