med anledning av prop. 2001/02:99 Sveriges antagande av rambeslut om åtgärder för att bekämpa människohandel

Motion 2001/02:Ju9 av Johan Pehrson och Helena Bargholtz (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår proposition 2001/02:99.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att åtskillnad bör göras mellan arbetskraftsexploatering och sexuell exploatering.

Motivering

I förslaget till rambeslut föreslås åtgärder för att bekämpa människohandel. Rambeslutet omfattar människohandel som syftar dels till arbetskraftsexploatering, dels till sexuell exploatering. Det tar enbart upp straffrättsliga åtgärder.

Folkpartiet liberalerna anser att det är ett problem att förslaget till rambeslut inte skiljer mellan människohandel syftande dels till arbetskraftsexploatering, dels till sexuell exploatering. Det är olyckligt, eftersom det handlar om olika problem och olika former av exploatering. Alla former av exploatering skall givetvis bekämpas. Frågan är dock om det är rimligt att införa lika straffsatser för arbetskraftsexploatering respektive sexuell exploatering så som förslaget innebär. Enligt vår uppfattning bör en sådan likställning inte göras. De olika exploateringsformerna bör behandlas separat. Av denna anledning föreslår Folkpartiet att propositionen avslås.

Att kvinnor från främst Öst- och Centraleuropa luras eller vilseleds att ta sig till väst i hopp om att få arbete men istället säljs som prostituerade eller på annat sätt utsätts för sexuell exploatering är ett stort och allvarligt problem. Det är angeläget att det internationella samarbetet för att motverka s.k. trafficking ökar. De kvinnor och unga flickor som faller offer för denna verksamhet utsätts för mycket grova kränkningar av den personliga friheten och integriteten. Dessutom äventyras kvinnornas psykiska och fysiska hälsa allvarligt. Denna verksamhet är oftast intimt förknippad med annan grov kriminalitet och därför är det ytterst angeläget att samarbetet för att strypa denna verksamhet intensifieras.

Kampen mot människohandeln med kvinnor måste med all kraft bekämpas. Människor är ingen handelsvara. Det är ett gränsöverskridande brott som ökar och som drabbar hundratusentals kvinnor och barn. Mörkertalet bedöms vara stort. Därför är det ett viktigt och angeläget steg som tas i och med det föreslagna rambeslutet att bekämpa trafficking. I sammanhanget är det också angeläget att påpeka att de kvinnor och unga flickor som fallit offer för den sexuella exploateringen får stöd för att kunna åka hem till sina familjer och få tillgång till rehabilitering för att kunna återvända till ett normalt liv. Många enskilda organisationer gör en viktig insats för att stödja kvinnorna i denna process.

Folkpartiet liberalerna är kritiskt till att förslaget till rambeslut inte alls behandlar de bakomliggande orsakerna till att människor söker sig i händerna på människohandlare. Några EU-länder öppnar nu för en riktad arbetskraftsinvandring för att komma till rätta med den arbetskraftsbrist som råder inom vissa sektorer på arbetsmarknaden. Det handlar således om önskad arbetskraft. Den icke önskade arbetskraften söker sig till EU på annat sätt, den söker sig i händerna på dem som sysslar med den organiserade brottslighet som människohandeln innebär. Med en mer liberal arbetskraftsinvandringspolitik skulle problemen med människohandel ej vara lika omfattande.

Genom att erbjuda reella möjligheter för människor från länder utanför EU att invandra lagligt för att söka jobb och på samma villkor som andra försörja sig själva och sina familjer minskar incitamenten att ta den organiserade brottsligheten till hjälp. Även om arbetskraftsinvandringen till att börja med sker under reglerade former, bör målet vara att den som vill ska kunna söka arbetstillstånd på plats i ett EU-land. Tidigare invandring till både Sverige och andra länder visar även att migranternas inkomster kan få stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen i hemlandet.

Ett annat viktigt skäl till att häva det invandringsstopp som flertalet EU-länder har sedan 1970-talet är det ökande behovet av arbetskraft. FN har beräknat att nettoinflödet av arbetskraft till EU skulle behöva uppgå till 3,6 miljoner per år fram till 2050 för att antalet personer i arbetsför ålder ska kunna hållas konstant. Den svenska ekonomiska historien är ett tydligt exempel på att invandring är positiv för ett lands utveckling.

Stockholm den 7 mars 2002
Johan Pehrson (fp)	Helena Bargholtz (fp)