med anledning av prop. 2002/03:100 2003 års ekonomiska vårproposition

Motion 2002/03:Fi23 av Mats Odell m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om efterlevnaden av budgetlagen.

2. Riksdagen beslutar att i övergångsbestämmelserna till lagen (2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl. införa en ny punkt, 6, av följande lydelse: 6. Bostadstillägg som betalas ut i juni 2003 enligt äldre bestämmelser med stöd av punkterna 3 och 4 får även betalas ut för tiden juli till och med december 2003. Detta gäller endast under förutsättning att den försäkrade uppfyller förutsättningarna för rätt till bostadstillägg enligt 2 § och ansökan kommit in till försäkringskassan enligt 22 § före den 1 juli 2003.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att omfördelning av statliga tillgångar måste ske inom statsbudgeten.

4. Riksdagen beslutar att utforma och anta en lag om gemensamt omstruktureringskonto för statliga bolag i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen.

Budgetlagen

Budgetlagen skapades för att garantera ett gott förvaltarskap av samhällets gemensamma resurser. Men regeringen har successivt urholkat utgiftstakens roll som budgetpolitisk restriktion genom olika typer av trixande.

Regeringen har ett ansvar att handla, inte bara efter lagens bokstav utan även efter dess anda. Om landets regering inte själv är beredd att leva efter de värderingar som kommer till uttryck, bland annat i budgetlagens förarbeten och den diskussion som föregick stiftandet av lagen, kan man inte förvänta sig att medborgarna ska leva upp till den gemensamma värdegrund som kommer till uttryck i våra lagar.

En viktig princip i den statliga budgetprocessen är att inkomster och utgifter ska redovisas brutto. Bruttoredovisning innebär att budgeten blir tydligare och att olika åtgärder enklare kan prövas mot varandra. I syfte att kringgå utgiftstaket redovisar regeringen vissa utgifter som en minskning av statens inkomster trots att de är bidrag och således borde behandlas som utgifter. När det gäller den föreslagna förbättringen av kapitalstrukturen i statliga bolag är tanken att inte göra någon redovisning alls i statsbudgeten.

Vi ser med oro på det allt mer oförblommerade trixandet med utgiftstaket från socialdemokraternas sida.

En förbättrad kapitalstruktur i statliga bolag

I tilläggsbudget för 2003 lämnar regeringen ett förslag till vad man kallar en förbättrad kapitalstruktur i statliga bolag. Regeringen föreslår att det i samband med en översyn av kapitalstrukturen i statligt ägda bolag, genom extra utdelningar, ska tillföras tre miljarder kronor till ett särskilt konto i Riksgäldskontoret. Behållningen på kontot ska brukas för insatser i av staten hel- och delägda bolag.

Regeringen motiverar sitt förslag med att privata företagsägare i en koncern har en möjlighet att fördela resurser mellan olika dotterföretag och att staten kan ha behov av att göra insatser i företag som har ekonomiska problem samt att fullgöra hembudsavtal av olika slag. I dagsläget krävs riksdagsbeslut för att regeringen ska kunna agera. Detta anser regeringen hämmar statens, läs regeringens, företagsförvaltning till nackdel för företagens utveckling.

Kristdemokraterna har tidigare framhållit att bristsituationer i statligt ägda bolag bör avhjälpas antingen genom en omfördelning av statliga tillgångar genom extrautdelningar eller försäljningar eller genom att privata investerare skjuter till kapital. Att regeringen nu presenterar en modell som bygger på kristdemokratiska förslag måste delvis hälsas med tillfredsställelse. Dock avviker regeringens förslag på en viktig och avgörande punkt från Kristdemokraternas linje. Partiet har alltid framhållit att denna typ av överföringar av statliga tillgångar måste göras inom statsbudgeten.

Lagen (1996:1059) om statsbudgeten ställer krav på att statsbudgeten ska omfatta alla inkomster och utgifter om inte inkomsterna i en verksamhet endast bidrar till att täcka verksamhetens utgifter (17 §) eller statens kostnader helt ska täckas av verksamhetens intäkter (18 §). Ingen av de två sistnämnda bestämmelserna torde vara tillämplig på den modell med konto i Riksgäldskontoret som regeringen nu föreslår. Därför ska inkomsterna redovisas under en inkomsttitel och insättningen på kontot hos Riksgäldskontoret, alternativt utbetalningen till berörda bolag, redovisas på anslag.

Regeringens föreslagna modell bidrar till att ytterligare försvåra genomlysningen av statsbudgeten och regeringens förvaltning av de statliga bolagen. Det är oroväckande att ett av motiven till förslaget är att riksdagens medverkan i beslutsprocessen anses hämma statens förvaltning av bolagen till nackdel för bolagens utveckling och att regeringen därmed föreslås få möjlighet, även om det endast är i undantagsfall, att själv disponera medlen på kontot för att göra nödvändiga kapitalinsatser.

I sammanhanget är det värt att påminna om EG-kommissionens direktiv av den 25 juni 1980 om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag. Enligt direktivet ska finansiella förbindelser mellan offentliga myndigheter och offentliga företag redovisas öppet så att det klart framgår vilka offentliga medel som tillförs statligt ägda företag samt på vilket sätt dessa medel används. Det görs ingen skillnad på om överföringen avser skattemedel, lån, garantier, vinstmedel, omdisponering av tillgångar, avkall på marknadsmässig avkastning på kapital eller andra former av offentliga medel. Att finansiera förändringar av kapitalstrukturen i statligt ägda bolag utanför statsbudgeten bidrar snarare till att minska öppenheten än till att öka den. Modellen innebär sålunda även ett avsteg från den process mot ökad öppenhet som bedrivs inom EU och där Sverige har arbetat för att driva utvecklingen framåt.

Eftersom det även i framtiden kan finnas behov av att göra förändringar i kapitalstrukturen i statliga företag kommer den modell som regeringen nu föreslår att få en permanent karaktär. För att öka öppenheten samt för att inordna modellen för förändringar i statliga bolags kapitalstruktur i statsbudgeten, bör riksdagen stifta en lag som avgränsar kontots användning och beskriver hur de medel som använts ska redovisas i statsbudgeten. En sådan lag bör tydligt avgränsa regeringens befogenhet att göra kapitalinsatser utan att i förväg ha inhämtat riksdagens godkännande. Lagen kan ha den lydelse som anges nedan. Det bör ankomma på utskottet att utforma den exakta lydelsen.

Lag om gemensamt omstruktureringskonto för statliga bolag

1 § I denna lag menas med statliga bolag varje bolag där staten direkt eller indirekt kan utöva ett dominerande inflytande till följd av ägarskap, finansiell medverkan eller gällande regler.

Ett dominerande inflytande skall anses föreligga, när staten direkt eller indirekt

1. äger majoriteten av bolagets tecknade egenkapital,

2. kontrollerar majoriteten av röstetalet för bolagets samtliga aktier, eller

3. har rätt att utse fler än hälften av medlemmarna i bolagets administrativa eller verkställande ledning eller i dess styrelse.

I denna lag menas med gemensamt omstruktureringskonto det konto i Riksgäldskontoret som avses i 2 §.

2 § För att staten skall kunna anpassa kapitalstrukturen i de statliga bolagen skall ett särskilt räntebärande konto inrättas i Riksgäldskontoret. Till detta konto skall inte knytas någon kreditmöjlighet.

3 § Riksdagen kan besluta om att hela eller delar av den utdelning som staten erhåller från de statliga bolagen skall avsättas på det gemensamma omstruktureringskontot.

Sådan utdelning och avsättning som avses i första stycket skall redovisas brutto på statsbudgeten mot av riksdagen beslutade inkomsttitel i enlighet med lagen (1996:1059) om statsbudgeten.

4 § Riksdagen beslutar om ianspråktagande av de medel som finns tillgängliga på det gemensamma omstruktureringskontot. Regeringen kan i de undantagsfall där beslut inte kan vänta, efter riksdagens bemyndigande, ianspråktaga mindre belopp upp till ett tak som riksdagen beslutar.

Riksdagen kan besluta att regeringen, under det tak som avses i första stycket, endast får utnyttja ett lägre belopp vid varje enskilt tillfälle.

I de fall regeringen utnyttjar det bemyndigande riksdagen givit enligt första stycket, skall regeringen i efterhand inhämta riksdagens medgivande.

5 § Ianspråktagande av medel på det gemensamma omstruktureringskontot skall redovisas mot anslag i enlighet med lagen (1996:1059) om statsbudgeten.

6 § Regeringen skall till riksdagen årligen redovisa inbetalningar och utbetalningar från det gemensamma omstruktureringskontot samt behållningen på kontot per den sista december närmast föregående år. Denna redovisning skall göras i regeringens årliga redogörelse för företag med statligt ägande samt i årsredovisningen för staten.

Bostadstillägg till pensionärer

Regeringen föreslår i tilläggsbudgeten för 2003 att bostadstillägg som betalats ut under juni 2003 enligt äldre bestämmelser får betalas ut även under juli och augusti 2003 om ansökan om bostadstillägg har lämnats in senast den 30 juni 2003. Förslaget baseras på en skrivelse från Riksförsäkringsverket (dnr S2003/1696/SF). I skrivelsen föreslår verket en förlängning med sex månader, det vill säga till utgången av år 2003. Syftet med Riksförsäkringsverkets förslag är att ge försäkringskassorna en reell möjlighet att handlägga de aktuella ärendevolymerna. Eftersom förslaget inte innebär någon merkostnad av en sådan storlek att en särskild reglering är nödvändig anser Kristdemokraterna att försäkringskassorna bör ges den tid som Riksförsäkringsverket ursprungligen föreslog. En ny punkt, 6, med den lydelse som yrkas ovan, bör därför införas i lagen (2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl.

Elanders Gotab, Stockholm 2003

Stockholm den 5 maj 2003
Mats Odell (kd)
Stefan Attefall (kd)	Olle Sandahl (kd)
Annelie Enochson (kd)	Per Landgren (kd)
Lars Gustafsson (kd)	Maria Larsson (kd)
Lars Lindén (kd)