med anledning av prop. 2002/03:110 Lag om elektronisk kommunikation, m.m.

Motion 2002/03:T13 av Erling Bager m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om lokalisering av det europeiska kommunikationskontoret (ECO).

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ökad mätbarhet i målformuleringen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om organisation av auktioner för kommunikationssystem.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vidgad analys av användning av delar av radiosändning för digitala tjänster.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om villkor för utbudet av samhällsomfattande tjänster.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om tillgänglighållande av samhällstjänster via smalband.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ökad uppmärksamhet på funktionshindrades behov.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ge Konkurrensverket i uppgift att kontrollera tillämpning och bedömning av tvister inom den nya lagens område.

Motivering

När det gäller IT och telekom var Sverige tidigt ett föregångsland som lett teknikutvecklingen på området. De sista årens konjunkturnedgång har slagit hårt mot dessa branscher. Folkpartiet tror fortsatt att IT- och telekomsektorn har goda chanser att komma tillbaka som en stark del av det svenska näringslivet. Folkpartiet har ställt sig kritiskt till regeringens politik i flera viktiga avseenden på detta område. Vi har varit kritiska till den statliga satsningen på marksänd digital-TV. Likaså har vi kritiserat statens handläggande vid utdelande av licenser för den tredje generationens mobiltelefoner (UMTS). De särskilda bredbandspengar som regeringen anslagit motsätter vi oss fortsatt. Det är näringslivet som genom teknikutveckling skall gå i bräschen för en IT-utbyggnad, inte staten som ska uppträda teknikneutralt. Folkpartiet vill vidare ha en ständig diskussion och förslag på frågor som rör tilliten till IT när det gäller integritet, säkerhet, kryptering m.m. E-handeln måste förbättras och utvecklas. Yttrandefriheten på nätet måste hävdas med kraft.

Propositionen omfattar ett förslag till en ny lag om elektronisk kommunikation, som ensam skall ersätta ett antal tidigare lagar med anknytning till telekommunikationsområdet, främst telelagen och lagen om radiokommunikation. Propositionens förslag tar sin utgångspunkt i ett antal europeiska direktiv som rör teknisk kommunikation, vilka därmed införlivas i svensk rätt. Det är värdefullt att så sker. Det har tidigare varit svårt att nå rättslig överblick över ett stort intresseområde, som befinner sig i snabb utveckling. Slutligen föreslås en ändring av en tidigare konvention till en konvention om inrättande av ett europeiskt kommunikationskontor (ECO). Denna europeiska myndighet skulle kunna vara en av dem som med fördel skulle kunna lokaliseras till Sverige.

Mätbara mål

De mål om elektronisk kommunikation (avsnitten 7.3 och 7.4) som formuleras i propositionen, är värdefulla som grund för politiska åtgärder inom området. De hade emellertid, vilket också påtalats av remissinstanser, kunnat formuleras på ett mer mätbart sätt, vilket skulle ha underlättat tillämpbarheten av målen.

Auktioner och skönhetstävlingar

Det är av stort värde att i propositionen kunna notera att regeringen, liksom Folkpartiet redan vid upprepade tillfällen starkt förordat, i en valsituation föredrar modellen auktioner (marknadsnära bedömningar) framför modellen skönhetstävlingar (politiska bedömningar). Detta är en fråga där valet står mellan två ytterligheter där vid tillämpning ofta ingen ensam är fullkomlig. Auktioner bör, när de används, organiseras så att de kan fungera som urvalsinstrument snarare än som intäktsgenerator. Man ska inte underskatta den ekonomiska drivfjädern i en sådan urvalsmekanism.

Användning av delar av radiosändning för digitala tjänster

I lagförslaget om radioanvändning (avsnitt 14.3.4) framförs att tillstånd som avser digital utsändning av radioprogram till allmänheten skall kunna förenas med rätt att använda radiosändaren för annan användning, motsvarande högst 20 % av den digitala kapaciteten i frekvensområdet. Med en sådan regel skulle t ex uppkoppling mot Internet med tillhandahållande av interaktiva tjänster för digital radio och digital TV bli regelmässigt möjlig som komplement till digitala radio- och TV-sändningar. Här kan t ex innehållstjänster eller konsumentupplysning tänkas bli aktuella.

Emellertid är det tveksamt om inte ett sådant förslag menligt skulle kunna påverka konkurrensen på berörda tjänstemarknader. Dessutom är andelen 20 % inte motiverad, utan förefaller vara en uppskattning. Denna fråga är viktig om man vill värna om balans och konkurrens rörande informationstjänster, vilket framförs i andra sammanhang i propositionen. Detta förslag bör därför ytterligare analyseras, och verkliga prov bör utföras och utvärderas, innan det införs rättsligt.

Frågor rörande samhällsomfattande tjänster

Förslagen om villkor för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster (avsnitten 18.1 och 18.2) är väsentliga, särskilt i och med att tillgång till Internet berörs. Det är klokt att i lag inte fastskriva vissa kommunikationshastigheter i den fas av snabb utveckling som vi befinner oss. Förutom de telefoninära tjänster som berörs är användningen av Internet som bärare av samhällsinformation särdeles viktig. Alla medborgare måste kunna garanteras ett utbud av grundläggande informativa samhällstjänster. Detta är ett demokratiskt krav. För detta är Internet naturligt. Därmed är tillgången till Internet en väsentlig samhällsfråga.

För närvarande har ungefär två tredjedelar av svenska folket tillgång till Internet. Merparten använder smalband, endast ca 15 % har bredband. Bredband innebär en väsentlig teknisk utveckling, men bredband kan inte anses nödvändigt för alla samhällstjänster. För en del av dessa räcker smalbandsöverföring (med 56 eller 28 kbit/s). Även med en tydlig ökning av takten i utbyggnad av bredband så kommer det rimligen att ta lång tid, kanske mellan 10 och 20 år, innan merparten av svenska medborgare har tillgång till bredband. Det är viktigt att staten upprätthåller en teknikneutralitet i sitt eget agerande. Det finns alltfler uppgifter som tyder på att de bredbandspengar som står till regeringens förfogande används på ett sätt så att privata alternativ väljs bort till förmån för kommunala bolag. Resultatet av en sådan utveckling främjar inte nödvändigtvis företag och privatpersoner i glesbygder.

Beslut i nuläget kan inledas med att i ett demokratiskt perspektiv främja tillgång till smalband till alla samhällsmedborgare. Därmed sprids kunskap om Internets fördelar, med en ökande efterfrågan på bredband som följd. Detta resonemang leder fram till att det är av värde att i nuläget och för ett antal år framåt, med information, utbildning m m, stödja tillgången på smalband för förmedling av samhällsinformativa tjänster, särskilt till geografiskt avlägsna delar av vårt land, och socialt för användning av särskilda medborgargrupper.

I propositionen anges att det i den nya lagen särskilt bör anges att funktionshindrades behov ska beaktas. Detta bör ske såsom en samhällsomfattande tjänst. I propositionstexten skrivs att alla som tillhandahåller en allmänt tillgänglig telefonitjänst ska vara skyldiga att tillhandahålla tjänster som är anpassade till funktionshindrades behov. Det finns anledning att oreserverat ställa sig bakom denna utveckling.

Myndighetsorganisationen

Det finns, vilket också framhållits av flera remissinstanser, principiella problem med att samla normerande, verkställande och dömande funktioner inom en och samma myndighet. Starka skäl talar för att redan nu ge Konkurrensverket i uppgift att kontrollera tillämpning och bedömning av tvister inom den nya lagens område.

Stockholm den 11 april 2003
Erling Bager (fp)
Runar Patriksson (fp)	Christer Winbäck (fp)
Anna Grönlund (fp)	Lennart Fremling (fp)
Marie Wahlgren (fp)	Eva Flyborg (fp)
Yvonne Ångström (fp)	Nyamko Sabuni (fp)
Jan Ertsborn (fp)	Hans Backman (fp)
Nina Lundström (fp)