med anledning av prop. 2002/03:117 Ett samhälle med giftfria och resurssnåla kretslopp

Motion 2002/03:MJ27 av Jan Andersson m.fl. (c)

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 21

2 Förslag till riksdagsbeslut 22

3 Inledning 23

4 Minska avfallsmängden 23

5 Giftfria kretslopp 24

6 Konsumenterna i fokus 24

7 Skatt på förbränning av osorterat avfall 25

8 Justerade mål på grund av reseinförsel av förpackningar 25

9 Matavfall till växtodling 26

10 Biogas 26

11 Försäkringslösning 27

12 Kvicksilveravfall 27

13 Varors sammansättning 28

2 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att samhällets totala avfallsmängd måste minskas och att resurssnåla kretslopp skall vara en tydlig målsättning i avfallshanteringen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att giftfria kretslopp tydligt skall forma avfallssystemet och även knyta miljömålet En giftfri miljö till avfallshanteringen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att konsumentens motivation och möjligheter att enkelt kunna sortera sitt avfall sätts i fokus.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att införa en skatt på förbränning av osorterat avfall.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att justera målen för vissa förpackningsmaterial med anledning av den privata införseln av sådana förpackningar i landet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att sammankoppla mängden matavfall som behandlas biologiskt med mängden växtnäring som återförs till växtodling.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att skattebefria all generering av biogas, oavsett typ av behandling.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att en frivillig försäkringslösning införs i producentansvaret.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att säkerställa att mellanlagringen av avfall med kvicksilverinnehåll inte orsakar någon risk för människors hälsa eller miljön, i väntan på ytterligare teknik.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om slutförvaring av kvicksilver.

3 Inledning

Att minska sopberget är kanske den mest konkreta miljöfrågan som engagerat svenska folket under ganska lång tid nu. Några årtionden av ansvarslöst slit-och-släng genererade sopor i en accelererande mängd och till slut fanns inget annat än att styra av från deponeringens återvändsgränd och istället styra mot kretsloppssamhället. Vägen dit är inte rak och enkel utan det finns flera olika lösningar för avfallstyp och plats. Vägledande för Centerpartiet är dock hela tiden den så kallade avfallshierarkin och att människors engagemang och insats för att minska avfallsmängden är en förutsättning och deras tilltro till avfallssystemet får därför inte fallera. I avfallshierarkin startar man med att undvika att avfallet uppkommer och försöker att återanvända produkter, exempelvis genom retursystem för glasflaskor. Om detta inte är möjligt skall avfallet återvinnas genom till exempel materialåtervinning. Nästa nivå är energiutvinning genom avfallsförbränning eller någon annan form av energiutvinning och om ingenting annat fungerar så är deponering den sista utvägen.

Snart tio år har nu gått sedan den borgliga fyrklöverregeringen satte producentansvaret i ordentlig rullning. Systemet med producentansvar har haft stora effekter för befolkningens avfallshantering och producenternas ansvar över de produkter de för ut på marknaden. Producentansvaret är dock inte något statiskt utan måste fortsätta att utvecklas och ambitionsnivån måste ständigt höjas.

4 Minska avfallsmängden

I inledningen till propositionen Ett samhälle med giftfria och resurssnåla kretslopp slår regeringen fast att det är nödvändigt att både mängden avfall och dess farlighet minskar. Centerpartiet anser att just detta måste vara en utgångspunkt i visionen om ett kretsloppsamhälle. Allt för mycket fokus har lagts på att utforma styrmedel och detaljer såsom t.ex. förpackningars utformning, i stället för att inspirera till att minimera avfallet. Det är hög tid att göra något åt det stora materialflödet i samhället och bygga vår välfärd och ekonomiska tillväxt på annat än resurser som mynnar ut i en ökad avfallsmängd. Trots att stora resurser, både ekonomiska och personella, läggs ner på materialåtervinning i och med producentansvaret, så har inte mängden avfall till deponering minskat. Varje omlopp i materialåtervinningen kräver energi och degraderar råvaran för de flesta material, så även vid ett idealt kretsloppssystem är den stora avfallsgenereringen resursförbrukande. Mot bakgrund av detta anser vi att miljömålet God bebyggd miljö måste omformuleras så att målet faktiskt utgör ett krav på att avfallsmängderna minskas. Idag lyder miljömålet God bebyggd miljö:

Minskning av avfallsmängder (2005)

Mängden deponerat avfall exklusive gruvavfall ska minska med minst 50 procent till år 2005 räknat från 1994 års nivå, samtidigt som den totala mängden genererat avfall inte ökar.

Sedan är det upp till samhället, producenter och svenska folket att se till att målet uppfylls. Politiken måste verka för att målet nås genom lagstiftning och olika former av ekonomiska styrmedel. Vad som ovan anförts bör ges regeringen till känna.

5 Giftfria kretslopp

I dagens kemikaliesamhälle kan det närmast liknas vid en utopi att nå ett samhälle med giftfria kretslopp, men det är bra att även regeringen har det som målsättning. Avfallshanteringen måste ta hänsyn till det stora flödet av kemikalier i samhället och de brister som idag råder i kemikaliepolitiken. En ökad mängd naturfrämmande ämnen i samhällets produkter, måste följas av en ökad ansträngning att skilja dessa ämnen från avfall som läggs på deponi, förbränns eller på annat sätt behandlas. För att sluta kretsloppen krävs rena material som inte medför att gifter anrikas i kretsloppen.

Vi menar att miljömålet En giftfri miljö även borde omfatta mål för utsortering av miljöfarligt avfall. De främmande ämnen som redan är ute i samhällets system är ett problem i realiteten och vi måste undvika att dessa okontrollerat diffunderar ut i ekosystemen. För att nå ett samhälle med giftfria kretslopp krävs att miljöfarligt avfall sorteras ut ur kretsloppen. Miljöbalken är tydlig med att varors och produkters påverkan på hälsa och miljö minimeras med beaktande av hela livscykeln. Information och ekonomiska styrmedel är också viktiga medel för att åstadkomma resultat. Vad som ovan anförts bör ges regeringen till känna.

6 Konsumenterna i fokus

I propositionen inleder regeringen med att säga att konsumenterna också måste stå i fokus i utformningen av avfallssystemen. En av visionerna då producentansvaret inrättades var att systemet skulle leda till att konsumenter skulle kunna tvinga fram förpackningar och produkter som är enkla att sortera och materialåtervinna. Producenterna skulle också få ekonomiska fördelar av att deras förpackningar enkelt går att återvinna. Verkligheten ser annorlunda ut nu. Konsumenternas arbetsinsats hemma under diskbänken är ett oavlönat arbete som verkar ha föga påverkan på produktutvecklingen.

Framtidens konsumenter, dagens barn och ungdomar, pekas ofta ut som hjältarna i kampen för att minska sopberget. Skolor och förskolor har gjort en enorm insats när det gäller att lära barn att sortera sopor och kompostera matavfallet. Skolans roll i att utbilda samhällsmedborgare och goda sopsorterare får aldrig underskattas och måste ske även om det inte finns eldsjälar bland personalen. Centerpartiet har tidigare lagt förslag i riksdagen med anledning av FN:s toppmöte i Johannesburg att införa en tydligare målformulering i läroplanen/kursplanen vad gäller kunskapen om en hållbar utveckling. Det finns anledning att återigen påpeka vikten av detta för att utbilda miljömedvetna konsumenter. Vad som ovan anförts bör ges regeringen till känna.

7 Skatt på förbränning av osorterat avfall

Eftersom avfallshierarkin är utgångspunkten för utformningen av avfallssystemet måste även de ekonomiska styrmedlen ta sin utgångspunkt i att deponering och förbränning skall komma i sista hand. Senare års explosionsartade utbyggnad av förbränningsanläggningar för avfall, till följd av deponiskatt och -förbud, är en alltför kortsiktig lösning som låser fast oss onödigt långt ner i avfallshierarkin.

Vid förbränning av speciellt osorterat avfall uppstår en mängd utsläpp som är skadliga för människors hälsa såväl som för naturen. Utsläppen av dioxiner i rökgaser, är ett stort problem och kunskapsluckan om flödet av dioxiner till miljön är stor. Det vore därför rimligt att av försiktighetsskäl skärpa kraven på kontroll av dioxinutsläpp från förbränning och deponering, tills vi säkrare vet vilka halter som sprids.

Liksom för alla verksamheter är tydliga och långsiktiga regler att föredra även inom avfallsområdet. Deponiförbudet har varit föranmält i god tid och Sveriges avfallsanläggningar förbereder sig nu för fullt för att finna nya lösningar. Det är bara att beklaga att styrmedlen på deponisidan inte följts av långsiktiga regler för förbränningssidan. De förbränningsanläggningar som idag har tagits i drift skall nu utnyttjas effektivt och i första hand förbränna sorterat avfall, där återanvändning och materialåtervinning inte bedöms som miljömässigt eller samhällsekonomiskt motiverat. Genom att styra mot förbränning av sorterat avfall kan man även minimera risken att miljöfarligt avfall okontrollerat hamnar i förbränningspannan. För att minska förbränningen av osorterat avfall föreslår vi följande åtgärder:

• Inför en skatt på förbränning av osorterat avfall i likhet med den deponiskatt som finns.

• Upprätta regler om vad som är att betrakta som sorterat respektive osorterat avfall.

• Utöka forskning och utveckling av småskalig resursåtervinning.

• Skärp kontrollen av dioxinutsläpp som genereras av avfallsförbränning

Vad som ovan anförs om förbränning av avfall bör ges regeringen till känna.

8 Justerade mål på grund av reseinförsel av förpackningar

Mängden insamlat och återvunnet glas är något som vi svenskar kan känna oss stolta över. År 2001 låg återvinningsgraden på 84 % vilket placeras oss på sjätte plats på Europatoppen (enligt Svensk Glasåtervinning AB). Återvinningsmålet är dock bara satt till 70 % efter 2001 års justering av producentansvarsmålen. Såväl återvinningsgraden som återvinningsmålet är dock inte helt överensstämmande med hur mycket glas som finns i omlopp i Sverige. Den privata införseln av alkohol ger upphov till en ansenlig mängd förpackningar, vilket gör att återvinningsmålet på t.ex. 70 % för glas, inte är baserat på att hela mängden är 100 %. Detta gäller även metallåtervinningen som får tillgång till de utländska ölburkar som inte går att panta i det befintliga retursystemet för aluminiumburkar, liksom de kartongförpackningar som finns för vin. Närmare 20 % av alkoholkonsumtionen beräknas baseras på resandeinförsel vilket gör att hela mängden förpackningar är > 100 %. Återvinningsmålet för dessa förpackningsslag måste därför justeras upp för att ambitionsnivån inte skall falna, så att dessa förpackningar åter hamnar på deponi.

Hänsyn måste även tas till materialbolagens merkostnad för insamling och behandling av dessa privat införda material. Vi anser liksom regeringen att omfattningen av detta bör utredas och hoppas att de skyndsamt kan komma med förslag på finansieringslösning. Risken finns att konsumenternas möjlighet att enkelt kunna sortera sina förpackningar minskar och därmed kan deras tilltro till systemet falna. Om inte materialbolagen ersätts för insamlingen av utländska förpackningar kommer de att kompensera detta på annat sätt, genom till exempel högre avgifter för svenska producenter och importörer eller minska på antalet insamlingsställen. Detta vore olyckligt. Vad som ovan anförts bör ges regeringen till känna.

9 Matavfall till växtodling

Centerpartiets målsättning med ett kretsloppssamhälle är att kretsloppen är slutna. Detta måste även vara målsättningen i utformandet av avfallssystemen. Vi välkomnar regeringens förslag till de två delmålen när det gäller återvinning av matavfall, men vi anser att de är mål bara för en del av kretsloppet. Om kretsloppscirkeln skall kunna slutas, krävs det även mål för hur växtnäringen skall kunna återföras till växtodlingen. Om man inför ett sådant mål kopplar man även att kvalitén på matavfallet måste vara så pass hög att det kan återföras till växtproduktionen utan risk för att naturfrämmande ämnen sprids i miljön. Vad som ovan anförts bör ges regeringen till känna.

10 Biogas

För Centerpartiet är miljötekniken framtidens teknik. Samhällets styrmedel får på intet sett vara hämmande så att nya tekniska lösningar, som så väl behövs, inte kommer fram på marknaden. Styrmedlen skall istället främja teknikutveckling och nya lösningar på miljöproblemen.

Ett exempel på när styrmedlen inte gynnar nya innovation är tekniker vid framställningen av biogas. Biologisk behandling som genererar biogas behandlas fördelaktigare än andra tekniker, som också visat sig fungera för att t.ex. framställa ersättning till diesel ur avfall. Antagligen finns det massor av liknande exempel som kanske inte får chansen att utvecklas enbart på grund av att styrmedlet är snävt utformat. Vad som ovan anförts bör ges regeringen till känna.

11 Försäkringslösning

Centerpartiet ställer sig positiva till att en försäkringslösning för producentansvaret utvecklas. Försäkringen garanterar en ekonomisk ersättning för långlivade produkter och säkerställer att producentansvaret även kommer att fungera på lång sikt. Vi föreslår därför att branschen, i samråd med Naturvårdsverket, utformar en försäkringslösning som långsiktigt kan säkerställa omhändertagande och behandling av uttjänta produkter. Detta bör ges regeringen till känna.

12 Kvicksilveravfall

Ett beslut innebärande en tvingande hantering av ett avfallsproblem är olyckligt. Det är inte givet att dagens teknik och syn på avfallshantering kommer att gälla i framtiden. Under de senaste 100 åren och med accelererande takt har nya upptäckter och lösningar kontinuerligt presterats. Det är därför sannolikt att en s.k. permanent lösning i framtiden kommer att klassificeras som dålig och därmed kommer att förändras med höga kostnader som resultat. Att idag bestämma att teknik och utnyttjande av grundämnen funnit en optimal slutgiltig lösning, och detta för all framtid är, inte rätt. Regeringens vilja att visa handlingskraft och initiativförmåga bör fokuseras på säkerhetstänkande, samordning och flexibla lösningar. Detta i avvaktan på att ett gemensamt grepp om kvicksilverhanteringen kan tas inom bl.a. det europeiska samarbetet. I föreliggande förslag till hantering av slutförvaring kan ifrågasättas om detta istället skulle tillämpas på avfall med lägre värden än 1 % kvicksilver ned till en nivå som med säkerhet kan anses vara tillfredsställande ur miljösynpunkt.

Kvicksilveranvändningen håller på att fasas ut i olika länder. Att i en sådan situation slutdeponera kvicksilver i länder som kommit långt i avvecklingsfasen, medan brytningen samtidigt fortsätter i andra länder, som har längre kvar, är vare sig effektivt, ekonomiskt eller miljövänligt ur ett globalt perspektiv. Begränsande system, i detta fall exportförbud, måste därför ändras så att helheten och totallösningen i alla delar blir bättre. Kostnaden för hantering av kvicksilveravfall kan vid återanvändning fördelas på fler parter och resurserna/insatserna även göras kraftfullare i ett sådant gränsöverskridande scenario. En export behöver inte leda till att ansvaret som åvilar producenten försvinner. Särskilt inte inom den gemensamma europeiska marknaden. Vad som ovan anförts bör ges regeringen till känna.

13 Varors sammansättning

Liksom när det gäller styrmedel för biogasproduktion är Centerpartiet av den åsikten att samhällets styrmedel och regleringar inte får hämma teknikutveckling. Regeringens förslag till lagtextändring i 15 kap. 7 § miljöbalken innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får lämna föreskrifter om inte bara förpackningar utan även varors sammansättning, återanvändbarhet och återvinningsbarhet, i de fall EU:s regelverk kräver det. Centerpartiet anser att detta kan ha en alltför stor påverkan på produktutvecklingen för vissa producenter och leder inte till tydligare regler. Inför istället generella förbud mot ämnen som inte bör finnas i omlopp. Vi ställer oss tveksamma till om EU-direktivet verkligen kräver en förändring av lagtexten. Flera tunga remissinstanser har avstyrkt förslaget. Det är möjligt att uppmuntra varors sammansättning på annat sätt än med lagtext.

Elanders Gotab, Stockholm 2003

Stockholm den 3 juni 2003
Jan Andersson (c)
Roger Karlsson (c)	Margareta Andersson (c)
Birgitta Carlsson (c)	Lars-Ivar Ericson (c)
Annika Qarlsson (c)	Birgitta Sellén (c)
Kenneth Johansson (c)	Anders Larsson (c)