med anledning av prop. 2002/03:12 Olika bostadsrättsfrågor

Motion 2002/03:Bo5 av Nina Lundström m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om andrahandsupplåtelse.

2. Riksdagen avslår förslaget om att bostadshyresgäster skall vara folkbokförda i fastigheten för att räknas med i den kvalificerade majoriteten för ombildning till bostadsrätt.

Bostadsrätt – en liberal bostadsform

Att bo i bostadsrätt innebär dels valfrihet och flexibilitet i boendet, dels ett samlat ansvar för det gemensamma som ägs och förvaltas av bostadsrättsföreningen. Detta ställer krav på hur lagstiftningen kring bostadsrätter är utformad.

I propositionen presenteras en rad förslag till förändringar i bostadsrättslagen. Många av förslagen är acceptabla speciellt när det gäller ytterligare tydliggörande om vad som är bostadsrättshavarens respektive föreningens rättigheter och skyldigheter. Vad Folkpartiet inte kan acceptera är de regler som införts under senare år och som försvårar ombildningen av hyresrätter till bostadsrätter. I propositionen föreslås ytterligare begränsningar.

Förstärk rätten att få hyra ut i andra hand

Utgångspunkten avseende andrahandsuthyrning, så kallad andrahandsupplåtelse, behöver vara den enskildes rätt, som bostadsrättsägare, att få hyra ut bostaden i andra hand under förutsättning att detta ej är till men för föreningen samt de boende. Den enskilde kan idag, efter ett nej från styrelsen, få saken prövad i hyresnämnden som kan överpröva föreningens beslut. Det finns anledning att förstärka den enskilde bostadsrättsägarens möjligheter att kunna hyra ut i andra hand. Anmälan bör göras till föreningen så att styrelsen kan få frågan prövad i hyresnämnd om styrelsen anser att befogad anledning att tillåta inte föreligger.

Det skall vara enkelt att ombilda hyresrätt till bostadsrätt

Ett viktigt sätt att ge den enskilda människan mer makt över det egna boendet är alltså att låta de hyresgäster som så önskar ombilda sina hyresrätter till bostadsrätter. Bostadsrätten är en upplåtelseform som innebär ökat inflytande och ökat ansvar för den enskilda människan. Att fler människor direkt eller indirekt äger sin bostad, antingen i form av ägarlägenheter eller bostadsrätter, är en utveckling som bör uppmuntras.

På flera håll i landet, bland annat i Stockholm, väljer nu alltfler människor att bilda bostadsrättsföreningar och ombilda sina hyresrätter till bostadsrätter. Detta utvidgade privata ägande har inte setts med blida ögon av Socialdemokraterna. Regeringen har blåst till strid mot den privata äganderättsrevolutionen. En regel har införts som innebär att minst två tredjedelar, i stället för att som tidigare enbart hälften, av hyresgästerna måste vara överens om att ombilda en fastighet från hyresrätter till bostadsrätter för att en bostadsrättsförening skall kunna bildas.

Där Socialdemokraterna har makten i kommunen är det än svårare att bilda bostadsrätter då man inte tillåter att allmännyttans hus säljs till de boende. Ett exempel på detta är Stockholms stad där den nya vänstermajoriteten sagt sig vilja stoppa alla ombildningar från hyresrätt till bostadsrätt.

I propositionen föreslår regeringen att bostadshyresgäster skall vara folkbokförda i fastigheten för att räknas med i den kvalificerade majoriteten för ombildning till bostadsrätt. Folkpartiet ser detta förslag som ytterligare en åtgärd som gör det svårare att omvandla hyresrätter till bostadsrätter, och propositionen bör därför avslås i denna del. Problem kan t ex uppstå om en som skall flytta in i en hyresrätt inte får yttra sig eller om en person som är långvarigt sjuk och hyr ut sin lägenhet till någon annan inte får rösta för ombildning.

Ägarlägenheter

Värnet av den privata äganderätten är en grundläggande princip i liberal politik. Att ha makt över sin inkomst och den egna egendomen ger den enskilda människan frihet att forma sitt liv efter just sina önskemål och värderingar. Inom bostadssektorn är det privata ägandet satt på undantag. Till skillnad från många andra europeiska länder saknas det i Sverige möjlighet att direkt äga sin egen lägenhet.

Boendet utgör för de flesta människor en stor del av hushållsekonomin. De flesta av oss tillbringar också en inte oansenlig del av vardagen i bostaden. Få reformer skulle därför innebära en sådan kraftig förstärkning av egenmakten som om en lag om ägarlägenheter infördes. Den som äger sin egen lägenhet behöver inte fråga hyresvärden eller bostadsrättsföreningen om lov; hon eller han bestämmer själv. För lägenhetsinnehavaren blir det exempelvis lättare att belåna lägenheten för att göra investeringar.

Kravet på att införa ägarlägenheter har stått på den liberala politiska dagordningen sedan slutet av 1800-talet.

På bland annat Folkpartiets initiativ beslöt riksdagen 1999 att begära att regeringen skulle tillsätta en utredning med uppgift att ta fram ett förslag som innebär att ägarlägenheter kan införas.

Förutom att ge den enskilde större makt över sitt eget boende banar också inrättandet av ägarlägenheter väg för ökat bostadsbyggande. Med ett vidgat utrymme att skapa ägarlägenheter förbättras villkoren att ägna sig åt vertikal fastighetsbildning. Vertikal fastighetsbildning innebär, till skillnad från den horisontella, att fastigheter kan byggas på varandra på höjden, inte enbart bredvid varandra. Det skapar ökad flexibilitet och pluralism i boendet.

Vertikal fastighetsbildning betyder med stor sannolikhet att det blir mer lönsamt att bygga hyresrätter. Ett trevåningshus skulle exempelvis kunna bestå av ett våningsplan med ägarlägenheter, ett med bostadsrätter och ett med hyresrätter. Inne i städerna skulle det också vara möjligt att bygga på en våning med bostäder ovanpå till exempel parkeringshus eller kontorsbyggnader. Folkpartiet anser att regeringen bör lägga fram ett förslag till riksdagen snarast om ett införande av vertikal fastighetsbildning.

Oäkta bostadsrättsföreningar

Som oäkta bostadsrättsförening räknas en förening där mindre än 60 % av verksamheten utgör upplåtelse av bostäder med bostadsrätt till fysiska personer. En sådan förening beskattas på sedvanligt sätt för inkomst av näringsverksamhet. En status som oäkta bostadsrättsförening leder till en mer oförmånlig beskattning vad gäller både själva föreningen och medlemmarna.

En äkta bostadsrättsförening skall, i stället för inkomster och utgifter i fastighetsförvaltningen, som inkomst redovisa 3 % av fastighetens taxeringsvärde. Därutöver skall man redovisa ränteintäkter, och avdrag får göras för räntekostnader. En oäkta bostadsrättsförening beskattas däremot på samma sätt som aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Reglerna om vilka bostadsrättsföreningar som skall räknas som äkta eller oäkta tar ingen hänsyn till behovet av samhällsservice i bostadsområdena, till exempel i form av skolor, förskolor, fritidshem och vårdcentraler. Konsekvensen blir att det är svårare att täcka lokalbehovet för samhällsservicen i stadsdelar med många bostadsrätter, eftersom dessa då löper risk att klassas som oäkta föreningar.

Ett exempel på detta inträffade i år i Solna, där hyresgäster på Johan Enbergs väg fått möjlighet att köpa sina lägenheter av det kommunala bostadsbolaget och ombilda dessa till bostadsrätter. En av de nybildade bostadsrättsföreningarna var dock tvungen att säga upp hyreskontraktet för den lokala vårdcentralen för att slippa beskattas som oäkta bostadsrättsförening. Hyresintäkten från vårdcentralen var helt enkelt en för stor andel av föreningens samlade intäkter. Följden har blivit att en väl fungerande och omtyckt vårdcentral tvingas flytta.

Invånarnas behov av barnomsorg, skola, vård och omsorg skiljer sig naturligtvis inte åt beroende på bostadens upplåtelseform. När regelverket om oäkta bostadsrätter i praktiken försvårar samhällsservicen i områden med många bostadsrätter visar detta på en brist i lagstiftningen. Motivet till reglerna är att en bostadsrättsförening inte skall ha som huvudsaklig verksamhet att bedriva kommersiell uthyrning av kontor, affärslokaler med mera. Däremot kan det inte anses försvarligt att skattereglerna innebär att lokaliseringen av samhällsservice till områden med många bostadsrätter försvåras.

En översyn av regelverket bör därför göras så att hyresintäkter från viss samhällsnyttig verksamhet (till exempel skolor, fritidshem och vårdcentraler) skall undantas eller bedömas mer förmånligt vid avgörandet av om huruvida bostadsrättsföreningen skall beskattas som äkta eller oäkta bostadsrättsförening.

Elanders Gotab, Stockholm 2002

Stockholm den 14 november 2002
Nina Lundström (fp)
Lars Tysklind (fp)	Gunnar Andrén (fp)
Yvonne Ångström (fp)	Solveig Hellquist (fp)
Allan Widman (fp)