med anledning av prop. 2002/03:35 Mål för folkhälsan

Motion 2002/03:So25 av Inger René och Hillevi Engström (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om målet för folkhälsan och utbildningen i grundskolan och gymnasieskolan.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att politiken inriktas än mer på forskning, utbildning och metodutveckling inom hälsoområdet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av kompetensutveckling för personal inom barn- och äldreomsorg.

Sammanfattning

God hälsa är A och O för oss alla oavsett ålder, oavsett om vi är flickor eller pojkar, kvinnor eller män och oavsett uppgift eller roll i samhället. En evig sanning. Regeringen uttrycker detta i proposition 2002/03:35 Mål för folkhälsan så här: Folkhälsan är av stor betydelse för samhällsutvecklingen och fortsätter: och insatserna för en bättre folkhälsa bör ingå som en viktig del i arbetet för en uthållig tillväxt, en god välfärd och ett ekologiskt hållbart Sverige.

Frågan blir: Hur uppnås målet om en bättre folkhälsa? För oss moderater är det en ideologiskt viktig fråga. Är det individens eller statens ansvar att människors hälsa blir bättre? Är det kommuner, landsting, frivilligorganisationer eller andra som har huvudansvaret? Eller är det rentav så att det är var och en av oss som vet vad vi kan och också vill ta ansvar för hälsan eller inte.

Intresset för mat och hälsa är numera mycket stort. Dagligen nås vi av larmrapporter om att vällevnadssjukdomarna ökar i allt snabbare takt. Ohälsotalen stiger och sjukvårdskostnaderna ökar till tidigare ofattbara nivåer.

Vår utgångspunkt och tro är att människor vill och kan göra sitt bästa för att hålla sig friska och att må bra. Det som är viktigt är att individerna, familjen och hushållen ges ökade möjligheter att kunna påverka sin egen situation. Politisk planering och styrning har vi nog av i Sverige. Låt människor få mer av alternativ. Använd de resurser som finns på ett bättre sätt.

Insatser inom skolan

Vi vill i vår motion ta upp två av de elva delmålen i propositionen – målområde 9: Ökad fysisk aktivitet och målområde 10: Goda matvanor och säkra livsmedel. Vi vill med utgångspunkt från dessa målområden knyta an till utbildningspolitiken. Vi anser att i stället för nya styrinstrument och planer är det bättre att utvärdera, förändra och bygga vidare på de insatser som redan görs i skolan från förskola till gymnasium och som finner sitt uttryck i läroplanerna.

I propositionen står så riktigt: Just för att de hälsorelaterade levnadsvanorna grundläggs under barn- och ungdomsåren och därmed har en sådan stor inverkan på individens hälsa under resten av livet, utgör flickor och pojkar, unga kvinnor och män några av de strategiskt sett viktigaste målgrupperna i folkhälsoarbetet. Dessutom når man alla barn och ungdomar genom förskolan med relevanta kunskaper och möjlighet att skapa goda vanor – inte bara de som är speciellt intresserade och frivilligt söker kunskaper eller de som kommer från hälsointresserade hemförhållanden.

Regeringen skriver kunskap och medvetenhet om matens betydelse för hälsan är lägre bland människor som har kortare utbildning jämfört med dem som har längre utbildningar.

Mot bakgrund av detta borde det varit självklart att förstärka insatserna där de når alla – dvs. i förskola/skola. Då är det förvånande att propositionen i så ringa omfattning behandlar skolans ansvar.

Regeringen skriver halvhjärtat i målområde 10: Skolan skall bl a genom ämnena idrott och hälsa och hem- och konsumentkunskap grundlägga en långsiktigt hälsofrämjande livsstil. Under målområde 9 uttrycker sig regeringen klart: Skolan har därför en central betydelse för att skapa ett livslångt intresse för motion, idrott och naturupplevelser. . Inom ämnet idrott och hälsa är målet att skapa och utveckla nya arbetsformer och stödjande miljöer som främjar fysisk aktivitet i det långsiktiga lärandet utifrån barns och ungdomars villkor.

Regeringen påstår i sina utgångspunkter i målområde 9: De som är fysiskt aktiva äter också mer hälsosamt och röker i mindre utsträckning än andra. Det är enligt vår uppfattning – en uppfattning som också vetenskapligt påvisats – så att inte bara motionen utan även maten har ovedersägliga samband för vår totala hälsa! Vår kommentar blir: Likaväl som ämnet idrott och hälsa i grundskolan nyligen har utökats borde därför också ämnet hem- och konsumentkunskap utökas.

Vi anser alltså att utbildningspolitiken skall inriktas på förstärkning av ämnet hem- och konsumentkunskap. Detta kan ske omedelbart i Sveriges alla grundskolor – även i dem där försök med borttagen timplan pågår. Dessutom behövs en utvärdering av ämnet särskilt i de lägre årskurserna. Det är inte ovanligt att undervisningen där handhas av lärare utan relevant utbildning, och effekten av detta på undervisningens innehåll och kvalitet har inte undersökts.

Ämnet idrott och hälsa inom gymnasieskolan bör förstärkas och förändras. Ämnet behöver även på denna nivå förändras så att detta kärnämne på ett grundligt sätt tar upp mat- och hälsoaspekten. Flera undersökningar (Skolverket), utförda i ett slumpmässigt antal utvalda gymnasieskolor, har visat en tydlig tendens att kostdelen inom ämnet idrott och hälsa får ingen eller obetydlig del av den totala undervisningstiden. Formen för matkunskap, där det över huvud taget förekommer inom ämnet, visar sig främst utgöra någon eller några timmar teoretisk undervisning. Det får anses mycket anmärkningsvärt att intentionerna i kursplanen följs i så ringa omfattning som undersökningsresultaten visar.

För att målen enligt kursplanen om mat och hälsa skall kunna uppnås krävs det dels en utveckling innehållsmässigt av ämnet, dels en praktiskt inriktad undervisning som ger ett bättre helhetsperspektiv på sambandet mellan maten, hälsan och behovet att röra på sig. Inte minst ur folkhälsosynpunkt är det viktigt att det inte bara blir teoretisk undervisning. För att kunna genomföra relevant och attitydpåverkande undervisning om mat krävs därtill att tillräckligt med tid anslås.

Vi anser också att politiken skall inriktas än mer på forskning, utbildning och metodutveckling inom hälsoområdet – både medicinska rön och mat/livsmedel skall användas som hälsoverktyg.

Kompetensutveckling för personal inom barn- och äldreomsorg och sjukvård

Samhället har i dag i allt större utsträckning övertagit ansvaret för mathållningen för barn och äldre. Skolans målsättning är att alla barn skall gå i förskola och många tillbringar en stor del av dagen där och intar då dagens alla måltider i förskolan.

Många äldre bor heltid inom någon form av äldreboende eller har hemtjänst med heldagsomsorg utan förmåga att själva laga sin mat. Ett antal gamla tillbringar längre eller kortare tid på sjukhus.

Gemensamt för maten såväl inom förskolan som inom äldreomsorgen är att den oftast är välkomponerad och innehåller alla de näringsämnen som är adekvata för respektive grupp. Men maten gör ingen nytta förrän den är uppäten! Inställningen till mat grundläggs tidigt i människans liv. Därför är det av största vikt att personalen inom barnomsorgen har kunskaper och attityder som stimulerar till goda matvanor.

Kunskapen om mat är inte mindre viktigt när det gäller äldre människor. Rapporter visar att många äldre lider av näringsbrist eller rent av undernäring. I hög grad är mat medicin. Lika lite som piller gör nytta i medicinkoppen gör maten nytta om den ligger kvar på tallriken. Också personal inom äldre- och sjukvården behöver kunskaper som hjälper dem när det gäller födointaget för gamla människor.

Stockholm den 22 januari 2003
Inger René (m)	Hillevi Engström (m)