med anledning av prop. 2002/03:40 Elcertifikat för att främja förnybara energikällor

Motion 2002/03:N8 av Eva Flyborg m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår regeringens proposition 2002/03:40.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utvärdering av energipolitiken och energiforskningen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om handel med utsläppsrätter.

Inledning – En fri energimarknad

För oss liberaler är det självklart att en rationell energipolitik bäst främjas genom fri energiproduktion precis som i ekonomin i övrigt. Staten skall uppställa krav beträffande hälsa, säkerhet och miljö och kontrollera att kraven uppfylls samt främja forskning och utveckling. Staten skall inte förbjuda någon specifik teknik för energiproduktion, om den uppfyller miljö- och säkerhetskrav.

Den politiska styrningen av energiproduktionen måste förändras. Valet av energiproduktion skall inte träffas av politikerna genom politiska beslut. Konsumentstyrning och marknadsekonomi skall råda inom de ramar miljökraven sätter. Det innebär att alla typer av produktionsanläggningar för energi skall tillåtas, förutsatt att de uppfyller generella krav på hälsa, miljö och säkerhet.

God tillgång på energi är en förutsättning för välstånd. Elektriciteten är mycket viktig för industrin, handeln, jordbruket, servicenäringarna och hushållen, dvs för hela vårt samhälle.

Propositionen låser fast Sverige i en felaktig energipolitik

Den av regeringen förda energipolitiken skadar Sverige allvarligt. Den förtida och felaktiga avstängningen av ren och säker kärnkraft har gjort Sverige sårbart ur elförsörjningssynpunkt. Vid kapacitetstoppar är Sverige tvingat att importera el från andra länder och en stor del av denna el är producerad i miljöskadliga fossileldade anläggningar. Just elen är av betydligt större betydelse i Sverige än i andra länder i Europa eftersom den svenska energikonsumtionen i så stor grad byggts upp på god tillgång på el.

Gröna certifikat – ett krångligt och oliberalt förslag

Regeringens nya förslag när det gäller omställningen av energisystemet är ett införande av elcertifikat som sägs främja förnybara energikällor. Vad som gör att just de utpekade energislagen är bättre än andra förefaller att vara oklart. Likaså vad som är att betrakta som grön el.Vad som t ex är att anse som biobränsle är inte specificerat eller om torv kommer att räknas som biobränsle. Systemet går ut på att den som producerar förnybar el, utan vederlag, tilldelas ett elcertifikat. Det krävs att man köper certifikat. Den som inte klarar av detta åläggs att till staten erlägga en sanktionsavgift. Sanktioner skall även utgå om det inte finns någon grön el att köpa. På så sätt anser staten att det blir ekonomiskt fördelaktigare att skaffa certifikat för förnybar el.

Certifikaten är tänkta att ersätta stödet till förnybar energiproduktion från och med i år. Folkpartiet anser att systemet är administrativt krångligt och kostnaderna höga. Det skall t ex krävas två nya statliga myndigheter för att sköta certifikaten. Att köpa certifikat är inget fritt val och det ger ingen grön el per automatik i kontakterna. I propositionen ges heller inga klara besked om vilka problem systemet skall lösa. Vi nöjer oss med att konstatera att det inte utgör någon lösning på klimatproblemen.

Regeringen försökte redan i den energipolitiska propositionen våren 2002 (prop. 2001/02:143) att införa gröna certifikat. Förslaget stupade den gången på att Lagrådet hade mycket starka invändningar mot systemet bl.a. för att vissa rättsliga konstruktioner som inte tidigare funnits i lagstiftningen skulle införas. I det nu liggande förslaget är dessa problem till viss del utredda men Lagrådet anser fortfarande att vissa nya rättsliga konstruktioner uppkommer som kräver mer ny lagstiftning som följd.

Dessutom har många tunga remissinstanser som t ex LRF, Naturskyddsföreningen och Svenska Bioenergiföreningen avstyrkt förslaget och istället förordat ett system där förorenaren betalar. LO är skeptiskt mot förslaget då man är osäker på om den teoretiska modellen för systemet kan omsättas i praktiken.

Folkpartiet delar de invändningar som förs fram mot certifikatssystemet och vi anser därför att propositionen bör avslås. Att Sverige inte har ett energisystem som är förnyelsebart idag beror på statsmaktens försummande under flera årtionden. Nya energislag och ny teknik har endast introducerats i liten skala och därför är det fel att den enskilde individen nu ska straffas genom att den som inte köper förnybar el ska belastas ekonomiskt för detta. Vi anser också att det är olyckligt att systemet ska införas så snabbt som redan den 1 maj i år.

Folkpartiet anser att hela energipolitiken och energiforskningen bör utvärderas för att förslag om en ny och radikalt annorlunda energipolitik skall kunna läggas fram. Den hittills förda politiken är felaktig. Samtidigt har forskningen i nya energislag gått i stå. Det är samma lösningar på energiproblem som diskuteras nu som för 25 år sedan. Regeringen bör därför under två års tid utvärdera och analysera energipolitiken i dess helhet.

På energiområdet är det viktigt att lyfta fram det internationella samarbetet, inte minst inom EU. Utsläpp från energianläggningar känner inga nationsgränser. Folkpartiet har vid flera tillfällen pläderat för ett system med handel av utsläppsrätter samt införande av en europeisk koldioxidavgift. Vi anser att detta system borde vara värt att pröva också här istället för att införa ett certifikatssystem som bygger på krångel och tvång.

Elanders Gotab, Stockholm 2003

Stockholm den 5 februari 2003
Eva Flyborg (fp)
Yvonne Ångström (fp)	Nyamko Sabuni (fp)
Jan Ertsborn (fp)	Nina Lundström (fp)
Lena Ödeen (fp)	Lennart Fremling (fp)
Sverker Thorén (fp)	Anita Brodén (fp)
Marie Wahlgren (fp)	Heli Berg (fp)