med anledning av prop. 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m.

Motion 2002/03:So45 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kriminaliseringen av misshandel som riktar sig mot barn bör särregleras.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en analys av vilka konsekvenser en särreglerad kriminalisering av barnmisshandel kan få i enlighet med vad som i motionen anförs.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utvidga begreppet närstående person.

Allmänt

Att skapa bästa tänkbara skydd för barn är en av välfärdssamhällets mest angelägna uppgifter. För de mest utsatta barnen – de vars behov av skydd är mest skriande – innebär regeringens förslag en stärkt rättslig ställning och ett bättre skyddsnät mot övergrepp, hot och sociala missförhållanden. Centerpartiet vill därför uttrycka sin allmänna tillfredsställelse med motionens innehåll som ligger i linje med Centerpartiets politiska arbete och tidigare initiativ för att stärka barns ställning i samhället och förverkliga barnkonventionens innehåll i lagstiftningen.

Eftersom barn ofta befinner sig i beroendesituationer och av mognadsskäl ofta inte kan förstå och hävda sina rättigheter, är barnens skydd ofta helt avhängigt vuxna människors benägenhet att ingripa. Att förstärka och precisera denna skyldighet är därför en viktig åtgärd.

Brist på helhetssyn är ofta ett hinder när komplexa sociala problem ska hanteras. Det är särskilt påtagligt i arbetet kring barn och ungdomar i skol- och gymnasieålder eftersom de då i växande utsträckning är verksamma på olika arenor – familj, skola, fritidsysselsättningar, det offentliga rummet m.m. – där föräldrarnas, lärares och andra vuxnas möjligheter till insyn är begränsad. Den gemensamma skyldigheten för olika myndigheter samt skolan att vid behov samverka kring barn och ungdomar som far illa ger ett nödvändigt ramverk för att effektivisera detta arbete. Det kan också påpekas att liknande insatser redan sker inom ramen för Socsam-försöken i vissa svenska kommuner.

Förslaget om att öppna en möjlighet för överflyttning av vårdnaden för ett barn som i mer än tre år varit placerat i samma familjehem är en konsekvens av principen att barnets intressen – inte vuxnas rätt – sätts i centrum för lagstiftningen. Det är dock viktigt att understryka att detta handlar om en möjlighet som bör användas med stor försiktighet. Vi förutsätter också att tillämpningen av en ändrad lagstiftning på detta område noggrant följs.

Barnmisshandel i straffrätten

Barnen har rätt att känna trygghet under uppväxten. Det är viktigt för självrespekten och den inre tryggheten att bli bekräftad av andra och att få känna att man har betydelse för andra. Tryggheten under uppväxttiden är ofta avgörande för barnets framtid. Otrygghet leder däremot ofta till frustration, aggression och förtvivlan.

Våld som förvandlar barns trygghet till en tillvaro i skräck måste bekämpas betydligt mer effektivt. Samhällets mål måste vara en nollvision för våld mot barn. Barn är mer sårbara än vuxna människor. Det finns därför all anledning att se särskilt allvarligt på när barn utsätts för fysiskt eller psykiskt våld.

Vi anser det viktigt att ha ett strukturellt förhållningssätt till misshandel av barn liksom det är till misshandel av kvinnor. Samhället måste på ett tydligt sätt markera allvaret i brott mot barn, och detta bör även komma till uttryck i straffrätten.

En särreglering av brott mot barn bedömer vi som nödvändig för att stoppa den negativa utvecklingen. Om detta införs skulle det ur ett barnperspektiv bli ett ökat skydd för barnen. Detta är enligt vår uppfattning av utomordentlig stor betydelse. Kriminalisering av misshandel som riktar sig mot barn bör följaktligen särregleras. Detta bör ges regeringen till känna.

En djupare analys krävs av vilka konsekvenser en särreglerad kriminalisering av barnmisshandel kan få. En utredning bör därför genomföras. Idag är flera former av barnmisshandel straffbart. Det finns dock fortfarande allvarliga former av barnmisshandel som svårligen kan lagföras med dagens lagstiftning, såsom att ett barn tvingas bevittna våld och hot mot närstående. Enligt vårt synsätt är barn som bevittnar våld inom familjen brottsoffer. Riksdagen bör besluta att uppdra åt regeringen att återkomma med en analys av vilka konsekvenser en särreglerad kriminalisering av barnmisshandel kan få, i enlighet med vad som ovan anförts.

Höjningen av straffvärdet av brott som drabbar närstående barn välkomnas av Centerpartiet. Däremot är det föreslagna begreppet närstående person för snävt hållet. Den som står barnet nära behöver inte alltid vara en förälder eller annan släkt. Barn kan också ha mycket stor tillit till andra vuxna personer i sin vardagliga närhet. Det kan t.ex. vara en idrottsledare eller en lärare. De vuxna som barnet ser upp till och litar på har ett speciellt ansvar att inte svika det förtroende som byggts upp under en längre period. Vad som ovan anförts om att utvidga begreppet närstående person bör ges regeringen till känna.

Elanders Gotab, Stockholm 2003

Stockholm den 10 mars 2003
Kenneth Johansson (c)
Johan Linander (c)	Margareta Andersson (c)
Sofia Larsen (c)