med anledning av prop. 2002/03:70 Ytterligare åtgärder för att motverka våld i nära relationer

Motion 2002/03:Ju8 av Johan Linander m.fl. (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att barn som upplever våld inom familjen skall betraktas som brottsoffer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en nollvision för våld mot kvinnor och barn.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att besöksförbudet skall kunna omfatta förbud mot att vistas i en särskild kommun.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förändringar av lagen om besöksförbud.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att besöksförbudet skall kunna kombineras med fotboja.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förnyade rutiner och attityder inom polisen när det gäller våld mot kvinnor och barn.

Inledning

Det är välkommet att regeringen, i samma riktning som Centerpartiet tidigare motionerat om, föreslår ytterligare åtgärder för att motverka våld mellan personer som är eller har varit närstående. Det är emellertid angeläget att vidta fler åtgärder för att minska brott mot kvinnor och barn. Betecknande för våldet mot kvinnor och barn är att det sker inomhus och att offret är bekant med gärningsmannen. Detta gör att det ofta är svårt för utomstående att dels upptäcka våldet, dels vittna om det.

Våldsmiljö

Våld i hemmet drabbar inte bara den partner som utsätts för den direkta fysiska eller psykiska bilden. Ofta finns det också barn med i bilden, vilka far mycket illa. Barn som upplever familjevåld ska därför betraktas som brottsoffer under brottsrubriceringen psykisk barnmisshandel och därmed dels ha tillgång till en skadeståndsersättning för kränkning, dels till ersättning för sveda och värk. Barnets eget behov av skydd mot att direkt eller indirekt utsättas för våld och hot måste alltid beaktas. Vad som ovan anförts om att barn som upplever våld inom familjen skall betraktas som brottsoffer bör ges regeringen till känna.

Brottsoffrens situation måste uppmärksammas ytterligare. Hänsynen till offrens berättigade krav på skydd mot gärningsmannen måste alltid prioriteras. De som utsätts för brott eller är nära berörda av brott får ofta men för livet. Rapporter visar att väldigt många svåra upplevelser är bundna till tystnaden och hemlighållandet av våldet, liksom att ingen har ingripit.

Rätt till skydd, förtursbostad och ekonomiskt bistånd är tre viktiga bitar som det oftast är mycket stora problem med i praktiken. Det ekonomiska biståndet måste sättas i samband med hänsyn till skyddsbehovet. Det är ytterst viktigt att kvinnan inte ska vara beroende av den man som misshandlar eller hotar henne. I samband med skydd kan även merkostnader uppstå. I vissa fall känner kvinnan sig tvungen att fly sin hemort för att undgå att bli misshandlad och har därför inte möjlighet att sköta sitt jobb. Ett antal kvinnor lever under sådana allvarliga hot att de måste skapa sig en ny identitet samt flytta utomlands för att kunna leva ett drägligt liv. I dessa fall är det nödvändigt att handläggningen sköts professionellt och med totaldiskretion.

Våld som förvandlar kvinnors och barns trygghet till en tillvaro i skräck och som inskränker kvinnors frihet måste bekämpas betydligt mer effektivt. Samhällets mål måste vara en nollvision för våld mot kvinnor och barn. För att uppnå detta krävs omfattande åtgärder. Alla samhällets aktörer måste se över vilka möjligheter som finns att samverka för att öka kvinnors och barns trygghet och förebygga brott. Vad som ovan sagts angående en nollvision för våld mot kvinnor och barn bör ges regeringen till känna.

Besöksförbud

Alla omständigheter som kan benämnas familjevåld bör leda till kraftfulla åtgärder. Om skyddsåtgärder till stöd för misshandlade, hotade och förföljda kvinnor innebär inskränkningar i deras rörelsefrihet förtjänar detta särskild uppmärksamhet, då kvinnans frihet inskränks istället för mannens. Det naturliga borde istället vara att åtgärderna tar sikte på att begränsa gärningsmannens rörelse- och handlingsfrihet.

Det är därför positivt att regeringen i den aktuella propositionen föreslår att den som har överträtt ett så kallat utvidgat besöksförbud ska kunna förbjudas att uppehålla sig inom ett större område än vad som följer av ett vanligt utvidgat besöksförbud, det vill säga ett särskilt utvidgat besöksförbud. Centerpartiet vill dock gå ett steg längre så att förbudet även i vissa fall ska kunna avse en särskild kommun, ett område inom en kommun eller flera angränsande kommuner. Detta ska vara möjligt då hotbilden är ytterst allvarlig. Huvudregeln är att det är gärningsmannen och inte offret som ska flytta. Vad som ovan anförts om att besöksförbudet ska kunna omfatta förbud mot att vistas i en särskild kommun bör ges regeringen till känna.

Idag ses varje överträdelse som ett nytt brott, vilket innebär att varje överträdelse av besöksförbudet måste polisanmälas och en utredning av det nya brottet komma till stånd. Istället borde varje ny överträdelse per automatik betraktas som ett brott och utgöra grund för häktning. Fara för att den misstänkte återfaller i brottslighet, som är en av häktningsgrunderna, är ju då dokumenterad. Vad som ovan anförts om förändringar i lagen om besöksförbud bör ges regeringen till känna.

Centerpartiet har länge hävdat att besöksförbud även ska kunna avse den egna bostaden om det finns risk för att brott kommer att begås mot en sammanboende. Därför är det välkommet att regeringen äntligen har lyssnat på Centerpartiet så att lagen utformas så att den ökar den personliga friheten för den som utsatts och att den minskas för den åtalade.

Besöksförbudet ska gå att kombinera med fotboja. Domstol ska kunna besluta om övervakning som en särskild rättsverkan av överträdelse av besöksförbud och när sådan i tiden ska ske. Kravet på elektronisk övervakning ökar givetvis i förhållande till allvaret i hotet. Vad som ovan anförts om att besöksförbudet ska kunna kombineras med fotboja bör ges regeringen till känna.

Myndigheter

Polis, kriminalvård och sociala myndigheter måste arbeta gemensamt för att skydda kvinnan och eventuella barn i familjen. Det behövs exempelvis tydligare rutiner för tidiga beslut om förundersökning och en aktiv förundersökningsledning. Även informationen inom polisen måste förbättras. Attityderna hos poliskåren måste förändras när det gäller lägenhetsbråk, dvs våld inom hemmet, och dessa brott får inte betraktas som förmildrande för att tillbuden sker i hemmet. Att brottet sker i hemmet, som borde utgöra en trygg plats i tillvaron, ska snarare ses som en försvårande omständighet. Våld inom hemmet ska registreras för vad det är, familjevåld, och inte som lägenhetsbråk. Attitydfrågor som dessa bör tas upp i undervisningen på polishögskolorna.

Vidare är det skillnad på att förhöra och ta till vara vittnesmål från vuxna och barn. Det är därför av stor vikt att personal som möter barnen har kunskaper om barns kognitiva utveckling, hur barn tänker, uttrycker sig i olika åldrar och hur barn minns. Mer kunskaper inom krishantering, kulturer och religioner leder till ökad förståelse, bättre och säkrare bemötande av den som utsatts för våld. Vad som ovan anförts angående nya rutiner och attityder inom polisen bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 3 april 2003
Johan Linander (c)
Eskil Erlandsson (c)	Viviann Gerdin (c)
Kerstin Lundgren (c)	Agne Hansson (c)
Claes Västerteg (c)	Margareta Andersson (c)