med anledning av prop. 2003/04:100 2004 års ekonomiska vårproposition

Motion 2003/04:Fi27 av Mats Odell m.fl. (kd)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår regeringens förslag om att införa ett nytt bidrag för installation av hissar (förslag nummer 25 och 26).

2. Riksdagen avslår regeringens förslag om att utöka investeringsstimulansen för byggande av mindre hyresbostäder och studentbostäder till att omfatta även ombyggnad av vindsutrymmen och lokaler till bostäder.

3. Riksdagen avslår regeringens förslag till ny bemyndiganderam för anslag 34:3 Åtgärder för biologisk mångfald.

4. Riksdagen avslår regeringens förslag om ett tillfälligt sysselsättningsstöd 2005 i tilläggsbudgeten för 2004 (förslag nummer 41).

5. Riksdagen avslår regeringens förslag nummer 40 angående kapitalstrukturen i statliga bolag och 36 angående låneramar för Euromaint AB, Green Cargo AB och Jernhusen AB i propositionen för tilläggsbudgeten för 2004 i enlighet med vad som anförs i motionen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall återkomma till riksdagen med lagförslag som avgränsar regeringens befogenhet att göra kapitalinsatser i statliga bolag utan att i förväg ha inhämtat riksdagens godkännande.

7. Riksdagen beslutar enligt de anslagsförändringar i tilläggsbudgeten för 2004 som föreslås i nedanstående tabell:

Anslag (kr)	Regeringens förslag i tilläggsbudget för 2004	Anslagsförändringar	Ny ram
Anslag 22:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd	46 619 000 000	–3 892 000 000	42 727 000 000
Anslag 48:1 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting	41 542 000 000	2 600 000 000	44 142 000 000

2 Förslag i tilläggsbudgeten som bör förändras

2.1 Arbetsmarknad

Regeringen föreslår i tilläggsbudgeten att anslag 22:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd ska ökas med inte mindre än 7 366 miljoner kronor.

Kristdemokraterna anser att regeringen valt en felaktig väg för att lösa den arbetslöshetskris man själv är ansvarig för. Staten måste istället satsa offensivt för att lösa arbetslösheten med riktiga jobb som faktiskt ökar välfärden i samhället. Kristdemokraterna föreslår därför att ramanslaget till anslag 22:2 istället ökar till 43 027 miljoner kronor. De resterande 3 592 miljoner kronorna ska användas till att stimulera sysselsättning i kommunsektorn samt att införa en fullständig avdragsrätt för hushållstjänster.

2.1.1 AMS-politiken till vägs ände

Den nuvarande arbetsmarknadspolitiken har nått vägs ände. Arbetslösheten är hög, både den öppna och den dolda. Lägger vi till alla som är sjukskrivna framstår krisen i all sin tydlighet. Många studier visar de låga, och ibland obefintliga, ekonomiska incitamenten för en arbetslös att ta ett arbete. Nu krävs det åtgärder på bred front för att vända utvecklingen. Men det är inte AMS-jobb som är lösningen, utan riktiga arbeten. Forskning vid Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, och andra institut visar också att arbetsmarknadsmyndigheterna inte fungerar. Där har man konstaterat en rad missförhållanden.

Sökaktiviteten bland de arbetslösa är låg. Den näst intill upphör vid placering i program. Den verkar dock konstant under arbetslöshetsperioden. Detta trots att den arbetslöses jobb just är att söka jobb.

I aktivitetsgarantin vet knappt 40 procent av deltagarna att de har en handlingsplan. Närmare hälften träffar sin handledare mindre än en gång per månad. Deltagarna minskar sitt geografiska och yrkesmässiga sökområde. Detta trots att själva idén med aktivitetsgarantin är att de arbetslösa ska få en personlig handlingsplan med förstärkt stöd av en arbetsförmedlare.

Utländska studier har tidigare pekat på risken för att arbetslösa anpassar sig till ett bidragsberoende och slutar söka jobb. Ur detta kan det uppstå så kallade arbetslöshetskulturer. Där upplevs inte individuell arbetslöshet som så svår eftersom alla kamrater också är arbetslösa. Svenska uppgifter antyder nu detta mönster bland arbetslösa ungdomar i Stockholm. De ungdomar som bor i ett område med hög arbetslöshet har i genomsnitt 25 procent längre arbetslöshetsperiod jämfört med liknande ungdomar som bor i ett område med låg arbetslöshet.

Arbetsmarknadsverket har stora brister i styrsystemen, omfattande byråkrati och oklar rollfördelning på flera områden. Regeringen konstaterar själv i en skrivelse (2000/01:142 Arbetsmarknadsverkets organisation) att styrningen i verket inte fungerar på ett bra sätt. Detta trots att arbetsmarknadspolitiken varit en prioriterad fråga för regeringen.

Riksrevisionsverket har i flera olika rapporter riktat kritik mot delar av de verksamheter som verkställer den svenska arbetsmarknadspolitiken. I rapporten Effektiviteten i arbetsförmedlingen (RRV 1999:15) granskar Riksrevisionsverket arbetet på arbetsförmedlingskontoren. Granskningen visar att det finns ett klart samband mellan kontorens interna arbetssätt och graden av måluppfyllelse. I en särskild studie av arbetsmarknadsutbildningarna (RRV 1999:45) ser verket ett tydligt samband mellan olika sätt att arbeta och i vilken utsträckning deltagarna fått arbete efter avklarad utbildning. Man framhåller till exempel att de arbetsmarknadsutbildningar som slår väl ut är plats- och företagsinriktade. Detta visar på vikten av att använda arbetsmarknadsutbildningen för en mer strategisk och tillväxtorienterad roll än övriga åtgärder och i en prioritering av systematiska företagskontakter. Detta till trots görs inga radikala försök att skapa en effektivare arbetsmarknadsmyndighet.

2.2 Kortsiktiga bidrag till bostadssektorn

I tilläggsbudgeten för 2004 utvidgar regeringen den kortsiktiga bidragsorienterade bostadspolitik som försatt bostadsbyggandet i en allvarlig kris. Kristdemokraterna motsätter sig dessa åtgärder som ytterligare bidrar till en minskning av den långsiktighet och förutsägbarhet som alla aktörer inom bygg- och bostadssektorn efterfrågar.

Det krävs mycket betydande insatser i bostadsbeståndet för att möta dels den demografiska utvecklingen med en allt äldre befolkning som också med försämrad rörlighet vill bo kvar i sina bostäder, dels det stora underhållsbehovet hos bostadshus byggda under miljonprogrammet.

I tilläggsbudgeten föreslås ett investeringsbidrag för installation av hissar som påbörjas under perioden 15 april–31 december 2004. Stödet föreslås vara begränsat till 30 miljoner kronor. Detta förslag läggs trots att Boverket konstaterat att ett särskilt stöd till hissinstallation kräver en period om fem till sex år för att vara verkningsfullt. Genom ett tillfälligt bidrag, som räcker till cirka 100 hissar, spär regeringen enbart på osäkerheten om de framtida villkoren för finansiering av bostadsinvesteringar. Detta kommer att leda till att väsentliga åtgärder skjuts på framtiden i avvaktan på mer gynnsamma bidragstider.

Kristdemokraterna instämmer istället i vad Boverket konstaterade i sin rapport Bättre koll på underhåll från augusti 2003: Ett kontinuerligt underhåll kräver ett ekonomiskt hållbart bostadsbestånd, där inkomster finansierar nödvändiga investeringar.

Att planera för och finansiera underhåll och ombyggnad av bostäderna måste vara fastighetsägarens ansvar, men staten behöver se till att rimliga förutsättningar finns för detta ansvarstagande. Ett långsiktigt ägaransvar skulle underlättas av att statens bostadspolitik blev just långsiktig, istället för som i dag tillfällig och oförutsägbar.

Ekonomiskt sunda bostadsbolag och bostadsrättsföreningar är en nödvändighet för att dessa omfattande åtgärder ska komma till stånd. En avgörande fråga för staten måste därför vara att åstadkomma en rimligare beskattning och ett hyressättningssystem som skapar incitament för fastighetsägare att investera i underhålls- och ombyggnadsåtgärder.

Förslag 25 och 26 i regeringens förslag till riksdagsbeslut bör därför avslås.

Utifrån samma utgångspunkter anser Kristdemokraterna att regeringens förslag att utöka investeringsstimulansen för byggande av mindre bostäder till att omfatta även vindsutrymmen bör avslås. Kristdemokraterna har vid upprepade tillfällen föreslagit att denna tillfälliga investeringsstimulans, som ensidigt riktas till de minsta och enklaste hyresrätterna, bör ersättas av en byggmomssänkning som riktar sig mot alla nyproducerade bostäder i flerbostadshus, oavsett storlek och upplåtelseform.

I avvaktan på att regeringen inom EU verkat för att möjliggöra en sådan sänkt byggmoms, bör skattesänkningen på byggandet lösas genom att fastighetsägaren efter deklaration erhåller en skattereduktion som motsvarar hälften av den erlagda byggmomsen, dvs 10 procent av byggkostnaden.

2.3 Åtgärder för biologisk mångfald

Kristdemokraterna föreslår en långsammare takt och ett ökat inslag av frivilliga skogsvårdsavtal i arbetet med att bevara nyckelbiotoper i skogsmark. Därigenom anser Kristdemokraterna att det av regeringen föreslagna bemyndigandet för 2005 under anslag 34:3 Åtgärder för biologisk mångfald bör avslås.

2.4 Kommuner och landsting

Kristdemokraterna anser inte att regeringens förslag att sänka statsbidragen 2004 med 2,6 miljarder kronor är förankrat i den verklighet som Sveriges kommuner och landsting nu befinner sig i. Visserligen har skatteintäkterna blivit lägre än vad man tidigare hoppades. Men även regeringen måste bära bördan för arbetslösheten, som ju är en direkt följd av otillfredsställande nationell näringslivs- och arbetsmarknadspolitik.

Beloppet behövs för att säkra de välfärdsåtaganden som den offentliga sektorn gjort. Om kommunerna får behålla beloppet kommer det i huvudsak att gå till att behålla och anställa personal vilket i sin tur sänker arbetslösheten.

Enligt regeringens proposition om tilläggsbudgeten för 2004 ska ett tillfälligt sysselsättningsstöd utbetalas till kommuner och landsting nästa år, dvs. 2005. Kristdemokraterna anser inte att detta förslag hör hemma i tilläggsbudgeten för 2004 utan i budgetpropositionen som läggs på hösten. Förslaget är även tvivelaktigt ur konkurrenssynpunkt då det subventionerar offentligt producerade välfärdstjänster framför privat producerade välfärdstjänster.

Låga löner och brist på kompetensutveckling är de största svagheterna i dagens vård och omsorg. Kristdemokraterna anser därför att det är angeläget att det tillfälligt vidgade rekryteringsbidraget som planeras träda i kraft i höst går till vård- och omsorgspersonal.

2.4.1 Strategiska höjningar av resurserna till psykiatrin

Efter flera tragiska våldshandlingar under det senaste året har den psykiatriska vården hamnat i fokus för samhällsdebatten. Bristerna inom den psykiatriska vården är omfattande och akuta åtgärder behöver vidtas omedelbart.

Socialminister Lars Engqvists enda svar på de uppenbara problemen inom den psykiatriska vården har hittills varit att tillsätta psykiatrisamordnaren Anders Milton. Men de resurstillskott och åtgärder som flera bedömare, inklusive psykiatrisamordnaren, ser som helt nödvändiga uteblir.

Det har funnits stora förhoppningar på konkreta förslag i regeringens vårbudget så att kommuner och landsting kan ta bättre hand om de psykiskt sjuka. I detta läge gör dock den socialdemokratiska regeringen överhuvutaget ingenting för att förbättra situationen, trots att det finns goda idéer och bra initiativ att stödja.

Landsting och kommuner skyller på varandra beträffande ansvaret för de psykiskt sjuka. Ingen tar ett riktigt ansvar för den enskildes vårdbehov. Psykiskt funktionshindrade har blivit alltmer isolerade, utan daglig sysselsättning. Många svårt psykiskt sjuka personer far mycket illa och självmordsfrekvensen är hög. Deras misär förstärks ofta av narkotikamissbruk och hemlöshet. Dessa människor måste få möjlighet till ett värdigt liv.

Till de allra mest utsatta hör personer med en så kallad dubbeldiagnos – missbruk i kombination med en psykisk sjukdom. Här saknas inte bara resurser utan även kompetensen för att ta hand om denna grupp. En annan grupp som inte får tillräcklig vård är barn med psykiska störningar. Köerna till barnpsykiatrin är oacceptabelt långa. Väntetiderna uppgår till månader och år – om det alls går att få någon vård. De barn som idag inte får nödvändig hjälp utvecklar med så mycket större sannolikhet psykisk sjukdom senare i livet. Dessutom finns risk för att barnets normala utveckling hämmas.

Människor som drabbas av psykisk sjukdom saknar ofta förmågan att tala för sig. Deras vårdbehov kan vara omfattande. Ju längre den socialdemokratiska regeringen väntar med nödvändiga åtgärder för psykiatrin i sin helhet desto mer förstärks den stigmatisering och det lidande som psykiskt sjuka så ofta drabbas av. Psykiskt funktionshindrade och sjuka måste få ett värdigt liv med samma möjligheter som andra i vårt samhälle.

Det är nödvändigt med en allmän förstärkning av den psykiatriska vården och stödet till psykiskt funktionshindrade personer. Det behövs bland annat fler slutenvårdsplatser för de personer som vill ha vård och ökad kapacitet i öppenvården. Den psykiatriska vården behöver en både organisatorisk och en resursmässig upprustning. Därtill krävs en förutsättningslös diskussion kring den vårdideologi och den metodik som styr dagens psykiatriska vård.

På kort sikt finns ett stort behov av kvalitetshöjande åtgärder. Kristdemokraterna vill för innevarande år förstärka resurserna för att förbättra den psykiatriska vården och avsätter därför 300 miljoner kronor. Eftersom behoven varierar över landet är det en fördel att kommunerna och landstingen själva får möjlighet att bestämma var resurserna satsas.

Satsningen ska i första hand syfta till att åtgärda kvalitetsproblem inom psykiatrin. Den kunskap om psykiatrisk vård som redan finns måste föras ut i kommuner och landsting. Effektivare vårdmetoder och smidigare samverkan mellan huvudmännen är nödvändigt. Det kan handla om att stimulera samordningen mellan kommunernas och landstingens respektive ansvarsområden.

2.5 Avdragsrätt för hushållstjänster

Kristdemokraterna har tillsammans med de andra borgerliga partierna föreslagit en femtioprocentig avdragsrätt för hushållens köp av tjänster upp till ett värde av 50 000 kronor per år. Regeringens förslag om ROT-avdrag (reparation, ombyggnad och tillbyggnad) bör inkluderas i avdragsmöjligheten. Men till skillnad från regeringen anser Kristdemokraterna att det inte finns någon principiell skillnad mellan å ena sidan städning och fönsterputsning i hemmet och å den andra tapetsering och målning. Alltsammans syftar till att skapa vita arbetstillfällen på en tyvärr alltför svart marknad och till att låta förvärvsarbetande få mer tid över till ett mer harmoniskt familjeliv i en stressad tillvaro. Sysselsättningseffekten som kommer av hushållens köp av tjänster blir omedelbar. Samtidigt anser Kristdemokraterna att en positiv hälsoeffekt uppstår som minskar sjukfrånvaron när hushållen får möjlighet att köpa tjänster till hemmet.

Kristdemokraterna avsätter 992 miljoner kronor för detta ändamål år 2004 och anser liksom regeringen att åtgärden kan sättas in retroaktivt från den 15 april 2004. Vårt förslag kommer dessutom att göra många svarta hushållstjänster vita. I samband med att regeringen återkommer med sin särproposition om de i den ekonomiska vårpropositionen aviserade ROT-avdragen avser Kristdemokraterna att ytterligare precisera sitt förslag om hushållstjänster.

3 Regeringens tilläggsbudget om statliga bolag

I regeringens förslag till tilläggsbudget 2004:1 avsnitt 7.1.18 och 7.1.20 föreslås dels att riksdagen godkänner att regeringen under 2004 får besluta om låneramar i Riksgäldskontoret för Euromaint AB, Green Cargo AB, Jernhusen AB och AB Swedcarrier för 2005 och 2006 som sammanlagt uppgår till högst 2 300 miljoner kronor (avsnitt 7.1.18), dels att riksdagen godkänner vad regeringen förordnar om en förbättrad kapitalstruktur i statliga bolag (avsnitt 7.1.20). Det sistnämnda förslaget innebär bland annat att det knyts en kredit om 2 000 miljoner kronor till det särskilda konto i Riksgälden som inrättades 2003 för att föra pengar till SJ AB och Teracom AB från andra statliga bolag.

3.1 Kristdemokraternas grundläggande inställning

Kristdemokraterna anser att statens roll i samhällsekonomin ska vara att sätta ramar och övervaka spelreglerna på marknaden, ansvara för samhällsplanering och infrastruktur samt att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt. När staten agerar såväl domare som spelare på marknaden är risken stor att konkurrensen snedvrids och att investeringar inte görs på ett optimalt sätt i de företag som har de bästa förutsättningarna.

Eftersom det är staten som sätter spelreglerna inom näringspolitiken bör staten inte själv äga företag, utom när det finns särskilda skäl för det. Statens dubbla roller inom näringspolitiken hindrar förutsättningarna för en sund och rättvis konkurrens. Den nu föreslagna låneramen för de fyra före detta SJ-bolagen är ett tydligt exempel på när statens dubbla roller sätter en sund konkurrens ur spel. Bolagens konkurrenter har inte möjligheten att, med den säkerhet som en statligt garanterad låneram ger, söka krediter på marknaden till låga kostnader. De kan inte heller vända sig till Riksgäldskontoret för att få lån som i grunden garanteras av statskassan.

I propositionen uppger regeringen att en fortsatt finansiering på den öppna kreditmarknaden förutsätter dock att bolagen ännu några år har kvar en lånemöjlighet i Riksgäldskontoret som vid behov kan utnyttjas. Detta är ett klart och tydligt uttryck för att de fyra SJ-bolagen inte agerar under normala marknadsmässiga villkor. De fyra SJ-bolagen bedöms alltså av regeringen inte vara tillräckligt kreditvärdiga för att kunna uppta lån på den öppna kreditmarknaden utan stöd av staten och erbjuds därför lån hos Riksgäldskontoret till bättre villkor än den öppna marknaden kan erbjuda.

För de lån som Riksgälden ställer ut inom de beslutade låneramarna finns inget regelverk med krav på riskbaserade avgifter. Det innebär att lån kan ges utan riskbaserade avgifter och därmed till kostnader som understiger de som låntagarna skulle behöva betala på den öppna marknaden.

3.2 Regeringen i strid med EG-rätten

Kristdemokraterna anser att regeringen genom att utfärda låneramar utan föregående kreditprövning åt bolag som agerar på en konkurrensutsatt marknad förbigår den så kallade marknadsinvesterarprincipen som ligger till grund för att avgöra vad som utgör statsstöd enligt EU:s regelverk.

Enligt EG-kommissionens direktiv av den 25 juni 1980 ska finansiella förbindelser mellan offentliga myndigheter och offentliga företag redovisas öppet så att det klart framgår vilka offentliga medel som tillförs statligt ägda företag samt på vilket sätt dessa medel används. Det görs ingen skillnad på om överföringen avser skattemedel, lån, garantier, vinstmedel, omdisponering av tillgångar, avkall på marknadsmässig avkastning på kapital eller andra former av offentliga medel. Att finansiera förändringar av kapitalstrukturen i statligt ägda bolag utanför statsbudgeten bidrar snarare till att minska öppenheten än till att öka den.

Ett lån är, enligt EU:s regler, att anse som statsstöd om räntan eller kraven på säkerhet för lånen inte återspeglar den risk som lånet innebär. Detta bedöms utifrån om villkoren överensstämmer med de som normalt skulle ges av en bank eller annan finansiär på den öppna finansmarknaden.

3.3 Regeringen snedvrider konkurrensen genom statliga krediter

Regeringen begär riksdagens godkännande för att utfärda en sammanlagd låneram om 2 300 miljoner kronor för åren 2005 och 2006. När SJ bolagiserades var ambitionen att samtliga lån i Riksgäldskontoret skulle vara återbetalda vid utgången av 2003. Kristdemokraterna anser att de statliga bolag som agerar på en konkurrensutsatt marknad också ska finna sin finansiering på den öppna kreditmarknaden. Värt att notera är också att de bolag som nu föreslås få en fortsatt låneram tillsammans endast hade lån om 1 250 miljoner kronor i Riksgäldskontoret vid utgången av 2003. Green Cargo har inga lån i Riksgäldskontoret och Swedcarrierkoncernen, där Jernhusen och Euromaint ingår, har numer en låneram hos ett bankkonsortium om 4 000 miljoner kronor till och med utgången av 2006. Av den låneram på 2 000 miljoner kronor som regeringen ansåg vara nödvändig för att garantera SJ AB:s fortlevnad, har bolaget hitintills utnyttjat 0 kronor. Utifrån denna bakgrund tycks det som om bolagen kan finna finansiering på den öppna kreditmarknaden och att låneramarna i Riksgäldskontoret enbart utgör en säkerhet som kan bidra till att pressa bolagens kreditkostnader på ett sätt som snedvrider konkurrensen.

3.4 Tidigare riksdagsbeslut

Riksdagen beslutade våren 2003 (prop. 2002/03:100, bet. 2002/03:FiU21, rskr. 2002/03:235) bland annat att i samband med den ekonomiska kris som uppkommit i SJ AB godkänna att högst 3 000 miljoner kronor överförs från de statliga bolagen som extra utdelningar 2003 till ett extra konto i Riksgäldskontoret för insatser i av staten hel- eller delägda bolag. Efter motioner från bland annat Kristdemokraterna beslutade riksdagen att göra vissa justeringar i regeringens ursprungliga förslag.

• För det första beslöt riksdagen att bemyndigandet inte skulle innebära att regeringen i brådskande fall och för smärre belopp får besluta om kapitalinsatser. Riksdagen bör besluta i varje enskilt fall om kapitalinsatser.

• För det andra beslöt riksdagen att bemyndigandet skulle tidsbegränsas. Riksdagen ansåg att det föreslagna sättet att föra inkomster från extrautdelningar till ett särskilt konto i Riksgäldskontoret måste vara en engångsåtgärd. I beslutet betonades också att kontots varaktighet bör vara föremål för riksdagens årliga prövning.

• Slutligen beslöt riksdagen att det tydligt skulle framgå att maximalt 3 miljarder kronor får överföras till det särskilda kontot.

I sitt yttrande över regeringens förslag framhöll konstitutionsutskottet att det kan finnas anledning att i lämpligt sammanhang närmare överväga formerna för kapitalomstruktureringar i den statliga företagssfären. Man sa att om regeringen menar att det ska finnas en permanent särskild ordning för sådana beslut, bör den återkomma till riksdagen med förslag om hur en sådan ordning bör regleras. Finansutskottet delade, i sitt betänkande, konstitutionsutskottets mening: Om ambitionen är att skapa ett bestående system för omfördelning av kapital mellan statliga bolag, är det angeläget att ett tydligt regelverk skapas för detta. I det sammanhanget bör utredas hur förslaget förhåller sig till budgetlagen och gällande praxis om hur kapitalutdelningar och kapitalinsatser ska beslutas och redovisas.

Finansutskottet ansåg att riksdagen i avvaktan på en formell reglering i samband med budgetpropositionen varje år bör ta ställning till hur stora medel som högst ska tillföras kontot i Riksgäldskontoret. Härvid ska det enligt utskottet framgå i vilken utsträckning överskottet från ett år bör överföras till nästa år eller tillföras statsbudgeten som inkomst.

Enligt riksdagens beslut får underskott ej uppkomma på kontot, det vill säga någon kredit ska inte vara knuten till kontot. I den mån kapitaltillskott behövs och de ej kan finansieras med tillgängliga medel på kontot bör tillskottet i stället tillskjutas genom att ett anslag anvisas över statsbudgeten.

Riksdagen fastställde att huvudprincipen bör vara att riksdagen varje höst i samband med det s.k. rambeslutet tar ställning till hur stora de extra utdelningarna högst får vara och därmed beräkna det belopp som ska tillföras kontot nästa budgetår. Detta belopp ska utgöra en ram för verksamheten. Beslut om kapitaltillskott till de statliga företagen bör sedan ske i varje enskilt fall i budgetprocessens andra steg under hösten eller senare på tilläggsbudget under det löpande budgetåret och beredas av berört utskott under förutsättning att ett beslut om extra inleveranser dessförinnan fattats av riksdagen och regeringen.

3.5 Kristdemokraternas förslag till beslut

Det är skrämmande att regeringen så snart efter ett riksdagsbeslut kommer med förslag som så tydligt går emot riksdagens uttalade vilja. Redan i samband med förra vårens hantering av regeringens förslag avvisade riksdagen argumentet om att riksdagens deltagande i beslutsprocessen kring de statligt ägda bolagen var till förfång för bolagen. Tvärtom ansåg sig finansutskottet vilja understryka att förslaget bör ges en sådan form att riksdagens inflytande garanteras på ett rimligt sätt och att riksdagen också ges möjlighet att utöva finansmakten på ett korrekt sätt. Vidare bör förslaget få en utformning som kan anpassas till riksdagens beslutsordning för statsbudgeten, den s.k. rambeslutsmodellen.

Inte nog med att regeringen nu ånyo försöker begränsa riksdagens inflytande över de statliga bolagen och beskära riksdagens möjlighet att utöva finansmakten, man tar även ytterligare steg för att permanenta en ordning som sades vara tillfällig. Detta gör man utan att föreslå den reglering av ordningen som riksdagen efterlyst.

Om nu en kredit knyts till kontot bidrar det till att ytterligare försvåra genomlysningen av statsbudgeten och regeringens förvaltning av de statliga bolagen. Det är oroväckande att ett av motiven till förslaget är att regeringen vill ha ett ökat handlingsutrymme på riksdagens bekostnad. Och att regeringen endast i efterhand ska behöva redogöra för vilka medel den tagit i anspråk för olika åtgärder. Ett tecken på den arrogans som regeringen visar gentemot riksdagen är att den föreslår att riksdagen ska godkänna att 2 645 miljoner kronor ska få användas under den tid som återstår av 2004 för att ge stöd åt icke namngivna statliga bolag.

Ifall det finns statligt ägda bolag som uppvisar problem av den art att de behöver kapitaltillskott i den storleksordning vi här talar om, bör regeringen omedelbart tillkännage för riksdagen vilka de bolagen är.

Det har nu, såsom Kristdemokraterna befarade förra året, visat sig att den modell som då infördes har fått en permanent karaktär. För att öka öppenheten samt för att inordna modellen för förändringar i statliga bolags kapitalstruktur i statsbudgeten, bör riksdagen stifta en lag som avgränsar kontots användning och beskriver hur de medel som använts ska redovisas i statsbudgeten. En sådan lag bör tydligt avgränsa regeringens befogenhet att göra kapitalinsatser utan att i förväg ha inhämtat riksdagens godkännande. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lag.

Slutligen föreslår Kristdemokraterna att riksdagen avslår regeringens förslag 36 och 40 i propositionen om tilläggsbudget för 2004 med motivering enligt ovanstående.

Stockholm den 3 maj 2004
Mats Odell (kd)
Stefan Attefall (kd)	Olle Sandahl (kd)
Annelie Enochson (kd)	Lars Gustafsson (kd)
Maria Larsson (kd)	Lars Lindén (kd)
Jakob Forssmed (kd)