med anledning av prop. 2003/04:111 Ett utvidgat straffansvar för människohandel

Motion 2003/04:Ju22 av Johan Pehrson m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att offren för människohandel i normalfallet skall beviljas permanenta uppehållstillstånd av humanitära skäl.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att säkerställa brottsoffrets säkerhet i hemlandet genom samarbete mellan polismyndigheter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tullens befogenheter att ingripa mot människohandel samt ökad samordning mellan tull, polis och kustbevakning.

Inledning

Regeringens proposition 2003/04:111 Ett utvidgat straffansvar för människohandel föreslår ett antal åtgärder som syftar till att utvidga skyddet mot människohandel. Bland annat föreslås att bestämmelsen i 4 kap. 1 a § brottsbalken om människohandel för sexuella ändamål, skall utvidgas till att omfatta människohandel som inte är gränsöverskridande samt innefatta människohandel som syftar till andra former av utnyttjande än sexuellt utnyttjande, t.ex. utnyttjande i krigstjänst, tvångsarbete och avlägsnande av organ. Det föreslås även att försök, förberedelse och stämpling till människohandel samt underlåtenhet att avslöja brottet ska kriminaliseras. Propositionen föreslår även att riksdagen skall godkänna Förenta nationernas tilläggsprotokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn. Protokollet är ett tilläggsprotokoll till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Vidare behandlar propositionen ett av EU upprättat rambeslut.

Det är Folkpartiet liberalernas uppfattning att propositionen är ett steg framåt i kampen mot den organiserade brottsligheten. Det är t.ex. bra att vi får en lag mot människohandel oavsett vilken typ av handel det är som bedrivs och att lagstiftningen även omfattar sådan handel som inte är gränsöverskridande. Vi ser också positivt på att en utredning tillsätts med syfte att följa upp tillämpningen av människohandelsbrottet samt se över om rekvisiten är ändamålsenliga.

Utöver de förslag som anges i propositionen kan och bör dock fler åtgärder vidtas för att bekämpa människohandel.

Offrens status i destinationslandet

I Anhörigkommitténs slutbetänkande Människosmuggling och offer för människohandel (SOU 2002:69) föreslogs en särskild bestämmelse i utlänningslagen om att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får ges en utlänning om det med hänsyn till genomförandet av en förundersökning eller huvudförhandling i brottmål kan anses befogat. Folkpartiet liberalerna står bakom detta förslag men menar att det inte är en tillräcklig förbättring att offren för människohandel skall få stanna i Sverige endast under den tid som rättsprocessen kräver. Dessa människor har drabbats av så fruktansvärda övergrepp att de skall kunna beviljas permanenta uppehållstillstånd. En ny lagstiftning om humanitära skäl bör därför bl.a. innebära att offer för människohandel i normalfallet skall ges rätt att stanna i Sverige.

Förebyggande åtgärder och brottsoffrens återvändande

Sidas insatser i Östeuropa bör utökas för att intensifiera rättssamarbetet samt underlätta hemkomsten och återanpassningen för offer. Det förekommer idag stöd till ett antal projekt som i många fall är bra, men omfattningen är inte tillräcklig. Det är viktigt att stöd ges till olika NGO:er, vilka ofta har bra kontaktnät och bättre möjligheter att kunna nå de mest utsatta offren än myndigheter. Vid hemskickandet av offer för människohandel måste deras säkerhet sättas i fokus. Det skall finnas ett fungerande samarbete mellan polismyndigheter så att det offer som blir överlämnat eller frivilligt väljer att åka hem garanteras ett tryggt mottagande.

Tullens betydelse för att bekämpa människohandelsbrott

Vid Sveriges EU-inträde 1995 förändrades villkoren för tullens arbete. Sedan den 25 mars 2001 deltar Sverige operativt i Schengensamarbetet. Detta innebär att Sverige inte längre har någon personkontroll vid s.k. inre gräns. För att den fria rörligheten för personer inte ska utnyttjas av gränsöverskridande brottslingar innefattar Schengenavtalet en rad s.k. kompensatoriska åtgärder, t.ex. polissamarbete och rättsligt samarbete. För att stärka den svenska tullens verksamhet bör tullen ha befogenhet att ingripa mot människohandel över hela Sveriges territorium. Ett system med möjlighet till tullkontroll över hela territoriet skulle dessutom medföra en smidigare gränspassage för det legala handelsflödet.

För att effektivt kunna använda tullens register bör befogenhet att begära legitimation vid tullkontroll införas. Dessa utökade befogenheter får inte hindra en smidig och snabb gränspassage för den legala trafiken. De utökade befogenheterna ska uteslutande användas då det finns anledning att göra ett selektivt urval.

Samarbetet mellan tullen, polisen och kustbevakningen måste också bli bättre. Detta gäller framför allt de olika myndigheternas analys- och underrättelseverksamhet, men även det rent operativa samarbetet. Ett exempel där samarbetet bör utvidgas gäller tillgången till polisiära register. Även tullens och polisens kommunikationsnät bör så långt som möjligt samordnas. Slutligen har tullens och polisens anställda ett behov av utbildning i frågor som rör samverkan mellan myndigheterna.

Stockholm den 31 mars 2004
Johan Pehrson (fp)
Torkild Strandberg (fp)	Karin Granbom (fp)
Sverker Thorén (fp)	Cecilia Wigström (fp)