med anledning av prop. 2003/04:131 Internationella adoptionsfrågor

Motion 2003/04:So20 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen antar förslaget i proposition 2003/04:131 om lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling med den ändringen att 8 e § utgår.

2. Riksdagen godkänner vad som i motionen anförs om innebörden av
   6 a § 4 lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling.

3. Riksdagen antar förslaget i proposition 2003/04:131 om socialtjänstlagen (2001:453) med den ändringen att 6 kap. 12 § andra styckets sista mening, samt tredje stycket, utgår.

4. Riksdagen antar förslaget i proposition 2003/04:131 om äktenskapsbalken med den ändringen att den sista av de föreslagna nya meningarna utgår.

5. Riksdagen antar förslaget i proposition 2003/04:131 om lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap med den ändringen att den sista av de föreslagna nya meningarna utgår.

2 Motivering

Den utredning som ligger till grund för propositionen fick en hel del välförtjänt kritik för ett förslag om en mer stel övre åldersgräns för adoptivföräldrar. Regeringen har inte följt utredningen i den delen utan kommit med ett, enligt vår uppfattning, mer rimligt förslag. Våra synpunkter på åldersgränsfrågan är därmed tillgodosedda.

I propositionen heter det att det yttersta målet bör vara att internationell adoption blir obehövlig. Så som tillståndet i världen är, och kommer att vara under all överblickbar framtid, är detta ett utopiskt uttalande. Det kommer att finnas många barn för vilka adoption betyder att de undslipper djup misär och en död i förtid. Lagstiftningen bör utformas även med hänsyn till detta och till att internationell adoption inte skall försvåras i onödan.

2.1 Villkor för att bedriva adoptionsförmedling i visst land

När de gäller de krav beträffande ekonomiska frågor som, med den nya 6 a § i lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling, uppställs för auktorisation att arbeta med adoptionsförmedling i ett annat land är punkt 3, om redovisningen, av central betydelse. Den är också väl utformad och väl motiverad i propositionen.

När det gäller punkt 4 i samma paragraf föreslår vi att utskottet i sitt betänkande ser till att förarbetena får ett innehåll som gör att riksdagen ansluter sig till det Nämnden för internationella adoptioner (NIA) anfört, dvs:

Det är en humanitär självklarhet att ge en viss rimlig ersättning till ett barnhem för de barn som är kvar på barnhemmet, när förhållandena är undermåliga. Det gagnar samtliga barn – de som blir kvar och de som adopteras internationellt – att levnadsbetingelserna på barnhemmen är goda.

Behovet av ett förtydligande på denna punkt kommer av att regeringen visserligen på sidan 40 i propositionen säger sig i mångt och mycket dela NIA:s synpunkter, men sedan på sidan 41 inskränker den acceptabla ersättningsnivån till barnhemmet till att avse endast kostnader som är förknippade med den internationella adoptionsverksamheten, däribland de kostnader som avser det barn som blir adopterat. Om inte riksdagen ändrar på detta är risken att den nya myndighetens tillämpning blir alltför snäv och att detta blir till skada för barn som inte blir internationellt adopterade.

2.2 Medel för återbetalning vid avveckling

Det viktiga är här den föreslagna 8 d §, som är bra utformad. Däremot är den föreslagna 8 e § mindre rimlig och bör utgå. Den innebär ett krav på att en förening som nybildas för adoptionsförmedling skall ha ett startkapital som även räcker till att fondera medel för eventuella avvecklingskostnader. En sådan bestämmelse kan, utan att medföra några större fördelar, komma att i onödan försvåra nybildning.

2.3 Föräldrautbildningen

Enligt den föreslagna ändringen i socialtjänstlagen är ett av de centrala villkoren för att socialnämnden skall lämna medgivande till adoption att särskild hänsyn har tagits till om den sökande har kunskaper och insikter om adoptivbarn och deras behov. Denna bestämmelse är fullt tillräcklig, och det behövs inte någon föreskrift i lag om obligatoriskt deltagande inför den första adoptionen i sådan särskild föräldrautbildning som är kommunalt anvisad. Föräldrautbildningen behöver inte i samtliga fall ha just en sådan anknytning till kommunen. Studieförbund och andra ideella sammanslutningar kan ha en viktig roll i sådan utbildning. Att den nya adoptionsmyndigheten utarbetar ett utbildningsmaterial på det sätt som redovisas i propositionen är däremot ett bra förslag.

Propositionens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen bör bifallas med den ändringen att i 6 kap. 12 § stryks andra styckets sista mening samt tredje stycket.

2.4 Äktenskaps- och partnerskapshinder

Vi motsätter oss att regeringen när det gäller äktenskaps- och partnerskapshinder inte fullt ut jämställer adoptivbarn med biologiska barn. Visserligen föreslår regeringen att möjligheten till äktenskap mellan adoptivbarn och adoptivförälder avskaffas helt, vilket är en förändring som Folkpartiet liberalerna välkomnar och som vi också aktivt arbetat för.

Däremot kvarstår i propositionens förslag en skillnad när det handlar om syskon. De som biologiskt är helsyskon kan i dag inte ingå äktenskap eller partnerskap. Regeringen väljer där att behålla en möjlighet till äktenskap eller partnerskap mellan ett adoptivbarn och adoptivföräldrarnas biologiska barn.

Denna särbehandling av adoptivbarn är mycket tveksam. Ur lagstiftarens synvinkel måste det överordnade målet vara uppväxtförhållanden där adoptivbarnets relation till sina familjemedlemmar i adoptivfamiljen i så liten utsträckning som möjligt skiljer sig från ett icke adopterat barns relation till familjemedlemmarna i sin biologiska familj. De sociala och psykologiska faktorer som talar emot äktenskap mellan personer som biologiskt sett är helsyskon borde därför väga lika tungt när det gäller äktenskap mellan ett adoptivbarn och adoptivföräldrarnas biologiska barn. Motsvarande gäller för äktenskap mellan två adoptivbarn som vuxit upp i samma adoptivfamilj men har olika biologiska föräldrar.

Det bör finnas samstämmighet mellan äktenskapsbalk, partnerskapslag och brottsbalk i regleringen av vilka förbindelser mellan släktingar som är tillåtna och förbjudna. Dessa frågor bör prövas när riksdagen behandlar den sedan länge aviserade propositionen om ny sexualbrottslagstiftning. I avvaktan på detta bör riksdagen nu fastslå att särregleringen för adoptivbarn helt bör avskaffas även vad gäller äktenskap eller partnerskap mellan helsyskon. Detta uppnås genom att riksdagen, i propositionens förslag om både 2 kap. 3 § äktenskapsbalken och 1 kap. 3 § i lagen om registrerat partnerskap, godkänner den första av de båda föreslagna nya meningarna men låter den andra utgå.

Stockholm den 5 maj 2004
Kerstin Heinemann (fp)
Gabriel Romanus (fp)	Marita Aronson (fp)
Mia Franzén (fp)	Martin Andreasson (fp)
Jan Ertsborn (fp)	Linnéa Darell (fp)
Christer Winbäck (fp)