med anledning av prop. 2003/04:136 Ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät

Motion 2003/04:Bo5 av Lars Ohly m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår proposition 2003/04:136.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en samlad information till medborgarna avseende antenner, basstationer och sändningsmaster.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om obligatoriskt samråd med bygg- och miljönämnd i samband med prövning av ledningsrätt.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om säkerhetsavstånd till skolor, förskolor och bostäder vid placering av sändningsmaster.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om obligatorisk bygganmälan avseende nya basstationer och mobilantenner.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bygglov för sändningsmaster oavsett läge eller konstruktion.

Motivering

Vänsterpartiet delar majoritetens uppfattning om behovet av en utbyggnad av 3 G. Att använda ledningsrätten som ett medel för att genomföra utbyggnaden skulle kunna vara en riktig åtgärd och ökar utan tvekan möjligheterna till utbyggnad. Tyvärr tar propositionen bara sin utgångspunkt i behovet av utbyggnad och negligerar helt den oro och rädsla som många människor känner inför den stora utbyggnad som förestås. Regeringen hade haft möjligheten att i propositionen skärpa lagstiftningen kring placering, bygglov och bygganmälan och därmed skapa en större acceptans hos befolkningen för utbyggnaden. Den stora oro många känner visar sig tydligt i Krisberedskapsmyndighetens undersökning, där 59 % av de tillfrågade inte ville ha en mast i sin närmiljö och 77 % över huvud taget inte var intresserade av utbyggnad. Regeringen har i stället valt att helt ignorera oron samt rätten till insyn och inflytande. Utifrån de stora brister som propositionen uppvisar yrkar vi avslag på propositionen. Detta bör ges regeringen till känna.

I det fall vårt avslagsyrkande inte vinner riksdagens gehör föreslår vi förändringar i propositionen.

Inledning

Vänsterpartiet har vid ett flertal tillfällen motionerat om att försiktighetsprincipen ska råda när det gäller strålning från mobilmaster. Den stora utbyggnad som nu är på gång med tredje generationens mobiltelefoni ger anledning till att se över regelverket kring samhällsansvar och information till allmänheten.

Utbyggnaden av 3 G-nätet kräver 6 000 sändningsmaster och minst 30 000 nya antenner som monteras på bostadshus och andra byggnader. 3 G använder en högre frekvens som innebär att räckvidden från basstationernas antenner är kortare än för GSM-mobiltelefoner, vilket tillsammans med den större överföringskapaciteten gör att det behövs fler basstationer för 3 G.

Oro för strålning

Krisberedskapsmyndigheten (KBM) visar i sin undersökning av svenska folkets syn på den tekniska utvecklingen av 3 G, att det råder stor osäkerhet och oro hos människor. Undersökningen genomfördes genom intervjuer. Resultatet av undersökningen borde fått regeringen att tänka efter och se till att utbyggnaden skedde på ett sådant sätt att människors oro togs på allvar och att information och insyn i processen var så stor som möjligt. Enligt undersökningen var 27 % oroade för människors och djurs hälsa, 48 % hade litet förtroende för myndigheter som ansvarar för eventuella strålningsrisker och 33 % ansåg att kompetensen hos myndigheterna var otillräcklig. Nästan hälften av de tillfrågade tycker att man inte bör satsa på 3 G-tekniken om man inte med hundra procents säkerhet kan fastslå att den inte innebär någon hälsorisk. 59 % ville inte ha en 3 G-mast placerad i sin närmiljö och 73 % säger sig vara ointresserade av utbyggnad av 3 G över huvud taget.

Förändringen av lagstiftningen som föreslås i propositionen verkar enbart ta sikte på att underlätta utbyggnaden av 3 G. En följd av lagförslaget blir att fastighetsägare och hyresvärdar, som i dag inte accepterar att upplåta plats för mobiltelefonantenner och basstationer, kan tvingas avstå från mark eller utrymme till operatörer. Fastighetsägare och bostadsrättsinnehavare har i dag, genom att kunna säga nej till att upplåta plats, ett direkt inflytande över utbyggnaden medan hyresgäster bara har ett indirekt inflytande genom fastighetsägarnas ställningstagande. Hyresgästföreningen har i sitt remissyttrande pekat på den stora oro som många av deras medlemmar vittnat om. Hyresgästföreningen pekar även på det ökade inflytande som uppnåtts genom frivilliga överenskommelser mellan hyresvärdar och föreningen, vilket gett hyresgästerna ett direkt inflytande. HGF, SABO och Sveriges fastighetsägarförbund har enats om en gemensam policy för uppsättning av basstationer för mobiltelefoni där det bland annat framgår att berörda hyresgäster ska informeras om basstationer. Detta innebär att hyresgästerna har fått ett mer direkt inflytande innan det tecknas avtal av t.ex. basstationer i bostadsområdet.

I propositionen tas inte konsument- och hyresgästinflytandet upp över huvud taget och lagförslaget kommer att leda till ett minskat inflytande eftersom de tidigare frivilliga överenskommelserna inte längre kan efterlevas.

Diskussionen om farorna från strålningen från 3 G-master och 3 G-antenner pågår inom vetenskapen och olika skolor har fått olika genomslag i världen. Om vi bara ser på olika gränsvärden för strålning från 3 G-master, kan vi konstatera att nivåerna skiftar stort mellan olika länder och att gränsvärdet för Sverige i ett internationellt perspektiv är högt. Strålningen som mäts i watt per kvadratmeter ligger t.ex. i Italien på 0,09 W/kvm, i Frankrike (Paris) på 0,01 W/kvm, i Belgien på 0,024 W/kvm medan Sverige och Tyskland har satt gränsvärdet 10 W/kvm.

Oavsett vilken teori vi väljer att förlita oss till är det viktigt att människors oro tas på allvar och att alla har rätt till information om strålningens omfattning i närmiljön. I dag är det bara Post- och telestyrelsen (PTS) och operatörerna som har en samlad information om var alla master, antenner och basstationer är placerade. Regeringen bör ta initiativ till att göra denna information tillgänglig för alla medborgare och se till att kommunerna har en samlad information till medborgarna. Detta bör ges regeringen till känna.

Hur kan vi möta oron?

Det finns en bred enighet i riksdagen om en utbyggnad av tredje generationens mobiltelefonnät. Vänsterpartiet delar uppfattningen om att den nya tekniken är viktig. Utbyggnaden bör dock ske på ett sådant sätt att människors oro minimeras. Propositionen visar tyvärr inte någon ansats till en sådan hållning. Vi föreslår därför att det ska vara obligatoriskt med samråd med bygg- och miljönämnd i samband med att ledningsrätten prövas. Detta bör ges regeringen till känna.

Vi anser också att det bör finnas ett säkerhetsavstånd och föreslår därför att sändningsmaster inte får placeras närmare än 150 meter från bostäder och 300 meter från skolor och förskolor. Detta bör ges regeringen till känna.

Bygganmälan för basstationer och antenner

Vi vet att det de närmaste åren kommer att sättas upp en stor mängd basstationer och antenner överallt i vårt samhälle och för att få en klar bild av var och hur stor koncentrationen är i olika områden bör nya anläggningar inte få uppföras innan en bygganmälan har gjorts. En bygganmälan skulle ge kommunen och kommunmedborgarna en samlad bild av nytillkomna antenner och basstationer. Utifrån denna information ökar medborgarnas möjlighet att välja vilken strålningsmiljö man vill leva i. I en sådan bygganmälan ska hyresgästerna beredas möjligheter att framföra sina synpunkter och dessa synpunkter ska beaktas i den fortsatta hanteringen. Regeringen bör därför ta initiativ till en lagförändring som innebär att bygganmälan måste ske innan nya basstationer och antenner tas i bruk. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Bygglovsplikt för alla sändningsmaster

Det finns i dag olika sätt att sätta upp sändningsmaster och reglerna för vad som kräver bygglov är osäkert. Enskilda master kräver bygglov medan master på byggnader inte behöver vara bygglovspliktiga. För att undgå bygglov har det förekommit att operatörer dolt sändningsmasterna i form av flaggstänger. För att tydliggöra reglerna bör regeringen ändra lagstiftningen på ett sådant sätt att alla sändningsmaster oavsett konstruktion och läge kräver bygglov. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 28 april 2004
Lars Ohly (v)
Lars Bäckström (v)	Rossana Dinamarca (v)
Mats Einarsson (v)	Marie Engström (v)
Owe Hellberg (v)	Berit Jóhannesson (v)
Alice Åström (v)	Sten Lundström (v)