med anledning av prop. 2003/04:140 Kunskap och kvalitet - elva steg för utvecklingen av gymnasieskolan

Motion 2003/04:Ub11 av Sofia Larsen m.fl. (c)

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 1

2 Förslag till riksdagsbeslut 2

3 Gymnasieskolan – en del i det livslånga lärandet 3

4 Hur ser det ut i dag? 3

5 För en bättre gymnasieskola 4

6 Gymnasieexamen 5

7 Individuella programmet 5

8 Individuell studieplan 6

9 Frisökning – elevernas rätt att välja skola 6

10 Förstärkt kvalitet på yrkesutbildningarna i gymnasieskolan 7

11 En modern lärlingsutbildning 7

12 Kärnämneskurs i historia 8

13 Rätten att tentera upp betyg 8

14 Elevinflytande 9

15 Jämställdhet 9

16 Utbildningsgaranti 10

17 Nationellt kvalitetsinstitut 10

2 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att införa en individuell kunskapsrätt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att införa flexibel skolstart.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att eleven måste vara godkänd i samtliga kärnämnen och inriktningsblockets karaktärsämnen för att få ut gymnasieexamen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att på sikt avskaffa individuella programmet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Skolverket får i uppdrag att se till att skolorna följer de uppsatta reglerna om att alla elever skall ha en individuell studieplan.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att en kontrollstation införs efter tre år för att se hur utfallet med frisök blev.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att en översyn bör göras av reglerna för inackorderingsstöd.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Yrkesutbildningsdelegationen bör se över frågor om handledare samt ersättning vid APU.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Skolverket bör se över hur ett hållbart finansieringssystem för lärlingsutbildningen kan se ut.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Svenskt Näringsliv, Företagarna samt Kommunförbundet m.fl. involveras i arbetet med att utforma en ny modern lärlingsutbildning.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att det individuella valet minskas till 250 poäng och att karaktärsämnena samt gymnasiearbetet omfattas av 1 450 poäng.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att möjligheten att genomgå prövning för att höja betyg bör återinföras i gymnasieförordningen.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att permanenta den försöksverksamhet som i dag pågår med lokala styrelser med elevmajoritet i gymnasieskolan.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen bör återkomma med förslag på hur vi skall få en mer jämställd gymnasieskola.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om införandet av en utbildningsgaranti upp till 25 års ålder.

3 Gymnasieskolan – en del i det livslånga lärandet

Vi måste hela tiden sträva efter att utveckla utbildningssystemet för att möta kraven från individ och samhälle. Det handlar om viktiga vägval inför framtiden. Att avsätta resurser för utbildning är ett led i att skapa tillväxt men också ett led i att skapa livskvalitet för den enskilda människan där alla människor måste få möjlighet och stimulans att nå toppen av sin egen förmåga. I Centerpartiets utbildningspolitik tar vi sikte på det livslånga lärandet, eftersom vi ser att kunskapskraven hela tiden ökar i samhället. Kunskapskrav som innebär att vi hela tiden måste ha förmågan att lära och lära om, att lärandet är en process som återkommer under hela livet. Att förbereda eleverna för detta förutsätter att gymnasieskolan lägger en bra grund. Centerpartiet stod bakom beslutet om gymnasiereformen som togs i riksdagen 1991.

Målet för gymnasiereformen var att höja ambitionsnivån för gymnasieskolan och anpassa utbildningen till allt högre krav som ställs i arbetslivet. Beslutet innebar bl a att gymnasieutbildningen skulle ge behörighet för högskolestudier. Vi vill hålla fast vid en hög ambitionsnivå som ger högskolebehörighet, men vi vill också att tydligare fokus läggs vid att alla elever får tillräckligt med baskunskaper med sig.

4 Hur ser det ut i dag?

I dag brottas gymnasieskolan med en rad olika problem, problem som är större än att de går att lösa med – elva steg för utveckling av gymnasieskolan. Av dem som började gymnasieskolan hösten år 2000 fick 66 procent slutbetyg inom tre år, elever på individuella program får slutbetyg i ännu mindre omfattning än elever på nationella och specialutformade program. Gymnasiekommitténs analys av dagens gymnasieskola visar att gymnasieskolan är könsuppdelad med tydliga flick- och pojkprogram. Det är stora statusskillnader mellan de olika gymnasieprogrammen, social snedrekrytering förekommer, att komplettera sina betyg på komvux ingår i planerna för många elever redan under gymnasietiden, betygsstress och fragmentisering ingår i elevernas vardag.

Det är ett misslyckande för gymnasieskolan som inte kan accepteras och det är ett misslyckande för regeringen som har makten att förändra men inte viljan.

Regeringens proposition är ett tydligt bevis på att de inte tar problemen på allvar. Det behövs mer än lite förändring här och där för att lösa problemen i gymnasieskolan. Regeringen har konsekvent i sin förda skolpolitik lappat och lagat i skolpolitiken istället för att i grunden ompröva och våga ta förändringsbeslut som spelar roll för elever och lärare.

Centerpartiet anser att delar av gymnasieskolan behöver förändras men den stora lösningen finns på annat håll. Gymnasieskolans problem kommer till stor del från grundskolan eftersom många elever inte får med sig tillräckliga kunskaper därifrån. Om regeringen inte börjar från början och löser problemen där de uppstår kommer vi aldrig att få den gymnasieskola vi önskar, en gymnasieskola som höjer den allmänna utbildningsnivån och förbereder alla för ett livslångt lärande. En uppmaning till regeringen är att istället för att koncentrera sig på att hitta små lösningar för gymnasieskolan borde regeringen lägga mer kraft vid att se till att alla elever har med sig tillräckliga förkunskaper från grundskolan.

5 För en bättre gymnasieskola

Vi har återkommande här i riksdagen motionerat om en helt annan utbildningspolitik än den regeringen står för, en utbildningspolitik som utgår från den enskilda eleven i varje skolform och som stärker helhetssynen på lärandet. Skolan måste ta större hänsyn än vad den gör idag till att eleverna är olika och lär på olika sätt. Om vi utgår från att alla elever behöver olika lång tid på sig att lära då måste vi också ta beslut som gör det möjligt för eleven att utvecklas i sin egen takt.

De viktigaste inslagen i en utveckling av gymnasieskolan:

1. Grundskolan måste ge en bra grund för den fortsatta utbildningen och inte skjuta över sina misslyckanden på gymnasieskolan. Skolan måste utgå från kunskapsmålen snarare än antalet år i skolan. I stället för att skicka en elev vidare i skolsystemet, vare sig eleven har nått kunskapsmålen eller ej, anser vi att kommunen och skolan har ett åtagande som inte är avklarat förrän eleven nått kunskapsmålen. Vi vill därför ändra skolplikten till att bli en individuell kunskapsrätt. Detta bör ges regeringen till känna.

2. Se till att alla får den hjälp och det stöd de behöver där den individuella studieplanen bör spela en viktig roll för alla elevers studieuppläggning och genomförande. Planen måste följas upp, utvärderas och revideras vid behov.

3. Som ett led i våra tankar om individuell kunskapsrätt blir steget till att införa flexibel skolstart naturligt. Med flexibel skolstart menar vi att vi går från dagens fyrkantiga skola, där elevernas ålder styr mer än den kunskaps- och mognadsnivå som de befinner sig på, till en verkligt individanpassad skola. Det handlar om att ge möjlighet för elever att börja förskoleklass, grundskola och gymnasieskola vid fler tidpunkter än bara på höstterminen. Det öppnar för vissa elever att gå snabbare fram medan andra ges möjligheten att ta längre tid på sig. Vad som ovan anförs om att införa flexibel skolstart bör ges regeringen till känna.

6 Gymnasieexamen

Centerpartiet har länge drivit på att det ska införas en gymnasieexamen. Vi ser många fördelar med införandet av en gymnasieexamen – bl a är den ett viktigt steg för att kvalitetssäkra utbildningen, den kan bli ett incitament för eleverna att gå igenom gymnasiet och eleverna får lättare att styrka sin behörighet när de vill studera vid utländska universitet. Gymnasieexamen får dock inte bli en ny version av gamla tiders studentexamen, som genom sina avgörande provtillfällen mer prövade elevernas nerver än deras kunskaper.

Enligt regeringens förslag bör kraven för gymnasieexamen och grundläggande behörighet överensstämma, dvs. att eleven har lägst betyget godkänt i minst 90 procent av de gymnasiepoäng som fordras för en fullständig studiegång inklusive godkänt betyg i gymnasiearbetet. Med regeringens förslag innebär detta att en elev kan få ut examen utan att ha klarat t ex svenska eller att vara godkänd i något av de ämnen som är viktiga för programmets karaktär.

För att få ut gymnasieexamen måste eleven vara godkänd i samtliga kärnämnen och inriktningsblockets karaktärsämnen. Detta bör ges regeringen till känna.

7 Individuella programmet

Efter drygt tio års erfarenhet med individuella programmet kan vi konstatera att grundtanken med individuella programmet bara delvis uppnås. I dag är andelen elever på IV 7,2 procent, i storstäderna är andelen elever på 10,7 procent och i vissa kommuner är det så många som 14 procent som läser på IV. Grundtanken med programmet, att förbereda eleverna för studier på ett nationellt program, anses av många lärare som alltför begränsad och för vissa elevgrupper helt orealistiskt. Många menar att uppdraget måste ses i ett bredare perspektiv än att bara ge kunskaper. I gymnasieutredningen redovisas att det som av skolorna uppfattas som de största problemen och svårigheterna är elevernas bristande motivation, självförtroende samt kunskapsluckor. Små resurser, ökande elevantal, svag koppling mellan IV och nationella program samt oklara mål är andra orsaker som anges. Regeringen föreslår nu att IV ska förbättras genom att eleverna ges rätt till utbildning på heltid från den 1 juli 2006. Frågan om resurser tänker regeringen återkomma med.

Med vår syn på skolpolitiken blir det naturligt att individuella programmet avskaffas på sikt. Problemen måste lösas där de uppstår. Om vi hela tiden skickar elever vidare inom skolsystemet utan tillräckliga kunskaper och låter någon annan lösa problemen har vi fått ett skolsystem som lappar och lagar i slutet istället för att ge alla chansen att från början nå kunskapsmålen. Det måste finnas många olika lösningar för eleverna utifrån vad som bäst passar den enskilde eleven. För elever som inte nått grundskolans mål i ett eller två ämnen kan en individuell studiegång med särskilt stöd och extraundervisning i gymnasieskolan vara ett alternativ. Men för elever med stora kunskapsluckor, dvs. elever som inte har klarat kunskapskraven i fler än två ämnen, ser vi att det är bäst att dessa elever läser färdigt inom grundskolans försorg.

Vad som ovan anförs om att på sikt avskaffa individuella programmet bör ges regeringen till känna.

8 Individuell studieplan

Det finns redan i dag ett uttryckt krav på att varje elev i gymnasieskolan ska ha en individuell studieplan. Det har dock visat sig att skolorna inte alltid lever upp till detta krav. Det är viktigt att individuella studieplaner upprättas för varje elev. Utvecklingssamtal ska genomföras minst en gång per termin. Skolverket bör få i uppdrag att se till att skolorna följer de uppsatta reglerna om att alla elever ska ha en individuell studieplan. Detta bör ges regeringen till känna.

9 Frisökning – elevernas rätt att välja skola

Genom införandet av frisökning ges möjlighet för den enskilda eleven att söka program i andra kommuner, även om dessa finns i hemkommunen.

Ur elevens perspektiv anser vi att frisökningen är bra. Det är en självklarhet för oss att den enskilda eleven ska ha rätt att välja kommunal skola, precis som eleven i dag har rätt att välja en fristående skola. Gymnasieutredningen konstaterade att dagens system leder till vissa inlåsningseffekter där det för eleven kan framstå som svårförståeligt att de, i de fall ett program endast har lokal inriktning, är förhindrade att söka inriktning i andra kommuner än hemkommunen. Detta gäller t ex teknikprogrammet där en elev kan tänkas vilja gå en designinriktning som finns i grannkommunen men som hänvisas till hemkommunens teknikprogram där kanske endast en datainriktning kan erbjudas. Samma sak gäller för hantverksprogrammet, där en elev kan vara förhindrad att söka exempelvis en floristinriktning i en annan kommun med hänvisning till att man erbjuder hantverksprogrammet i hemkommunen om än med en annan inriktning. (Gymnasieutredningen)

Ur kommunens perspektiv måste vi vara medvetna om att den ökade valfriheten också påverkar förutsättningarna för en liten kommun att ha en egen gymnasieskola. Några elevers intresse för att välja en utbildning utanför hemkommunen riskerar att elevunderlaget blir alltför litet och två olika elevgruppers intressen kan komma att ställas mot varandra. Det kommer således att kunna inträffa att hemkommunen har ledig kapacitet att ta emot en elev som valt – och kommit in på – en liknande utbildning i en annan kommun. Det motsvarar den situation som i dag finns i förhållande till enskilda skolor. Förslaget kan leda till en ökad kostnad för hemkommunen. Gymnasiekommittén räknar dock med att det efter någon tid kommer att visa sig vart elevströmmarna går och kommunerna kommer att kunna anpassa sin organisation därefter. (Gymnasieutredningen)

Eftersom vi som princip finner det rätt att eleven ska ha rätten att välja skola anser vi att frisökning är bra. Men för att säkerställa att bl a små kommuner inte drabbas av frisökningen anser vi att det efter tre år bör införas en kontrollstation för att se hur utfallet blev. Detta bör ges regeringen till känna.

Regeringen bedömer att inackorderingsstödet inte bör utvidgas till att omfatta frisökning för att inte öka hemkommunernas kostnader. Vi anser dock att en översyn bör göras av reglerna för inackorderingsstöd. Detta bör ges regeringen till känna.

10 Förstärkt kvalitet på yrkesutbildningarna i gymnasieskolan

Alla kan nog stryka under vikten av att ha ett väl fungerande samarbete mellan utbildning och arbetsliv. Att arbetsplatsförlagt lärande är viktigt för att få kunskap inom yrkeslivet är naturligtvis självklart men det är också viktigt för att bidra till att skapa motivation för eleven i den aktuella utbildningen och förbereda eleven för yrkeslivet.

Som regeringen själv tar upp i propositionen finns det i dag stora problem att få APU-platser i tillräcklig omfattning. I dag är verkligheten den att 60 % av eleverna på yrkesförberedande program får APU. För 40 % av eleverna i yrkesutbildning har APU inte kunnat ordnas.

Vi välkomnar att regeringen tillsätter en yrkesutbildningsdelegation som kan spela en central roll i arbetet att stärka samarbete mellan utbildning och arbetsliv. Centerpartiet anser att delegationen bör se över följande frågor:

Handledare – i dag är det stor brist på utbildade handledare och handledarutbildningens kvalitet varierar. Det bör finnas en grundutbildning samt återkommande handledarträffar för både nya och erfarna handledare.

Ersättning – I dag varierar kraven på ersättning från bransch till bransch. Företagens kostnader beror på behovet av instruktörer och handledare, utnyttjande av maskiner och annan utrustning, material och produktionsbortfall.

Vad som ovan anförs om att Yrkesutbildningsdelegationen bör se över frågor om handledare samt ersättning bör ges regeringen till känna.

11 En modern lärlingsutbildning

Det är viktigt att öppna fler vägar fram till en godkänd gymnasieutbildning. Lärlingsutbildningen är en form där det praktiska lärandet kommer till sin rätt. Eleverna får en utbildning som förenar teori och praktik i skolmiljö och i arbetsliv. Centerpartiet har i många år efterlyst att regeringen skall ta itu med frågan och återkomma med ett förslag. Tyvärr har regeringen varken lagt tid eller resurser på att få till stånd en fungerande lärlingsutbildning. Hösten 1997 startade en försöksverksamhet där 31 skolor i 28 kommuner ville vara med. Våren 2000 omfattade verksamheten 18 skolor och berörde endast 300 elever. 2001 upphörde försöket. Därefter kom lärande i arbetsliv, inom ramen för individuella programmet, 2001 att omfatta 153 elever och hösten 2002 var det 102 elever. Vi kan nu återigen konstatera att regeringen i sin proposition inte tänkt över frågan utan bara lämnar ett uppdrag till Skolverket att utreda och lämna förslag till närmare utformning och reglering av en lärlingsutbildning.

Uppläggningen av lärlingsutbildningen måste vara flexibel och anpassas efter rådande förhållanden. Centerpartiet anser att kraven måste utformas så att många lärlingsplatser kan skapas i småföretag. Vi vill särskilt understryka vikten av att en stor del av utbildningen förläggs ute på en arbetsplats och inte sker inom skolans väggar. Att anpassa kärnämnen efter utbildningens inriktning är också av stor vikt.

I ett ökat samarbete mellan skola och arbetsliv är det viktigt att arbetslivet får ett större inflytande över utformandet av en lärlingsutbildning. Därigenom bedöms också arbetslivets företrädare få större intresse av att ta ansvar för utbildningar. Nu när Skolverket skall utreda och hitta former för en ny lärlingsutbildning bör Svenskt Näringsliv, Företagarna samt Kommunförbundet med flera involveras i arbetet. Detta bör ges regeringen till känna.

Ett viktigt incitament för att få en fungerande lärlingsutbildning är resursfrågan. Utbildning kostar vare sig den äger rum i skolan eller i företag. För att särskilt små företag skall kunna medverka i lärlingsutbildning måste ersättningsfrågan lösas. För att få en hög kvalitet på lärlingsutbildningen och för att stärka intresset från både elever och företagare kan det eventuellt handla om att hitta ett system som bygger på en lärlingspeng. Skolverket bör se över hur ett hållbart finansieringssystem för lärlingsutbildningen kan se ut. Detta bör ges regeringen till känna.

12 Kärnämneskurs i historia

Vi välkomnar att regeringen nu inför historia som kärnämne. Vi menar dock att införandet inte får ske på bekostnad av att karaktärsämnena minskas, som nu är fallet med regeringens förslag. Vi föreslår istället att det individuella valet minskas till 250 poäng och att karaktärsämnena samt gymnasiearbetet omfattas av 1 450 poäng. Detta bör ges regeringen till känna.

13 Rätten att tentera upp betyg

Det bör införas möjlighet att tentera om gymnasiekurser då det nya betygssystemet är målrelaterat och tanken är att betygen ska återspegla elevens kunskaper och inte dennes prestation. I förhållande till en grupp är det naturligt att möjligheten finns att genomgå särskild prövning för att höja ett betyg. Centerpartiet har tidigare avvisat regeringens inskränkningar i rätten att genomgå särskild prövning och vill att möjligheten till konkurrenskomplettering återinförs. Av praktiska skäl kan det övervägas om möjligheten till konkurrenskomplettering bör begränsas under terminstid. Prövningsinstrumentet är i dag reserverat för dem som saknar betyg eller har betyget icke godkänd i en kurs. Möjligheten att genomgå prövning för att höja betyg bör åter införas i gymnasieförordningen – det ska vara möjligt att tentera om gymnasiekurser.

Vad som ovan anförs om rätten att tentera om betyg bör ges regeringen till känna.

14 Elevinflytande

I och med 1994 års läroplaner betonas elevinflytandet med större eftertryck än tidigare. Elevinflytande är ett mångtydigt begrepp. Det handlar om arbetet i skolan, skolans arbetsmiljö och formella beslutsprocesser. Elevinflytande handlar dessutom om inflytande på arbetet i klassrummet och det egna lärandet. Enligt Skolverket finns ett nära samband mellan elevernas inflytande över undervisningen och elevernas färdigheter.

Centerpartiet anser att eleverna ska ha ett inflytande i skolan som växer med stigande ålder. Varje skola har ett uppdrag att se till att alla elever, oavsett kön och social bakgrund, får ett verkligt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och innehåll i undervisningen. Vi anser också att vid nyrekrytering av lärare bör även elever vara med vid anställningsförfarandet.

Sedan 1997 pågår en försöksverksamhet med lokala styrelser med elevmajoritet i gymnasieskolan. Centerpartiet anser att vi inte behöver fortsätta med försöksverksamheten med lokala styrelser längre. Vi vill permanenta försöksverksamhet med lokala styrelser med elevmajoritet i gymnasieskolan nu. Detta bör ges regeringen till känna.

15 Jämställdhet

Gymnasiekommitténs analys av dagens gymnasieskola visar att gymnasieskolan är könsuppdelad med tydliga flick- och pojkprogram. Den menar till och med att den traditionella könsfördelningen är mycket lik den vi hade vid gymnasieskolans etablering 1971, för 30 år sedan. Det är fortfarande så att flickor oftare väljer humanistiska/sociala utbildningar och pojkar naturvetenskapliga/tekniska utbildningar. Gymnasiekommittén menar också att de flesta av de informations- och rekryteringskampanjer som gjorts har alla i huvudsak endast fått kortsiktiga effekter. Det har varit speciellt svårt att få en jämnare könsfördelning på de pojkdominerade studieprogrammen. Det är gymnasiekommitténs uppfattning att mer otraditionella val av studie- och yrkesinriktning endast kan åstadkommas genom att hela miljön förändras, både i skolan och i arbetslivet. Påverkan måste börja tidigt, helst redan i förskolan. För att främja intresset för otraditionella val måste man väcka nyfikenheten, men också vidga elevers syn på vad det är normalt för pojkar respektive flickor att syssla med. I skolan måste undervisningen utvecklas så att den blir attraktiv för elever av båda könen. Arbetslivet måste också ta sin del av ansvaret och skapa arbetsmiljöer, där både män och kvinnor finner sig tillrätta. (Gymnasieutredningen)

Regeringen bör snarast återkomma med konkreta förslag på hur vi ska få en mer jämställd gymnasieskola. Detta bör ges regeringen till känna.

16 Utbildningsgaranti

Vid gymnasiestudier påbörjade före 20 års ålder skulle en garanterad rättighet att fullfölja utbildningen, upp till 25 års ålder, öka möjligheten för fler att få en godkänd gymnasieutbildning. En sådan utbildningsgaranti bör därför införas. Samtidigt bör man kunna genomföra utbildningen i sin egen takt, varvat med arbete.

Vad som ovan anförs om att införa en utbildningsgaranti bör ges regeringen till känna.

17 Nationellt kvalitetsinstitut

Skolverket har delats i två myndigheter där Skolverket står för granskning och tillsyn och Utvecklingsmyndigheten ansvarar för utvecklingsfrämjande insatser.

För att ge kommunerna stöd i kvalitetsarbetet anser Centerpartiet att ett nationellt kvalitetsinstitut bör inrättas, istället för utvecklingsmyndigheten. Ett nationellt kvalitetsinstitut kan åstadkomma en jämförelse kommun för kommun och skola för skola. Ett sådant institut bör ha till uppgift att såväl sammanställa uppgifter för nationella jämförelser som att utveckla metoder för att förbättra utvärderingen och stödja kommunernas kvalitetsarbete. Ett nationellt kvalitetsinstitut bör vara fristående. Vi vill i dag inte avgöra var huvudmannaskapet ska finnas, men det bör övervägas om det ska omfatta lärar-, elev- och föräldraorganisationer likaväl som arbetsgivarna i Kommunförbundet. Regeringen bör ta initiativ för inrättandet av ett nationellt kvalitetsinstitut. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 13 maj 2004
Sofia Larsen (c)
Birgitta Sellén (c)	Jan Andersson (c)
Margareta Andersson (c)	Birgitta Carlsson (c)
Kenneth Johansson (c)	Håkan Larsson (c)