med anledning av prop. 2003/04:160 Fortsatt arbete för en säker vägtrafik

Motion 2003/04:T22 av Erling Bager m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar med ändring av förslag till lag om ändring i körkortslagen (1998:488) att 4 kap. 6–7 §§ skall ha följande lydelse.

6 §

Uppsikt under övningskörning inom polisväsendet eller Försvarsmakten får utövas endast av den som

1. fyllt 21 år,

2. har körkort för fordon av det slag körningen avser och

3. under sammanlagt minst tre av de senaste tio åren haft ett sådant körkort.

Uppsikt enligt första stycket får dock inte utövas av den vars körkort under de senaste tre åren har varit återkallat enligt

1. 5 kap. 3 § 1, 5 eller 6, eller

2. 5 kap. 3 § 2–4, om den sammanlagda spärrtid som under de senaste tre åren har bestämts enligt 5 kap. 6 § överstiger tre månader,

eller av den vars körkort under de senaste fem åren har varit återkallat för rattfylleri.

Med återkallelse avses i andra stycket även återkallelse tills vidare enligt 5 kap. 5 § och med spärrtid sådan giltighetstid som beslutats enligt paragrafen.

7 §

Uppsikt under övningskörning som avses i 5 § 3 får utövas endast av den som har godkänts som handledare för den som övningskör. Sådant godkännande får meddelas den som

1. fyllt 24 år,

2. har körkort för fordon av det slag körningen avser,

3. under sammanlagt minst fem av de senaste tio åren haft ett sådant körkort och

4. har genomgått introduktionsutbildning tillsammans med den som skall övningsköra, om det är fråga om övningskörning för förarbehörigheten B.

Ett godkännande som handledare får dock inte meddelas den vars körkort under de senaste tre respektive fem åren varit återkallat enligt vad som sägs i 6 § andra och tredje styckena.

Fortfarande långt kvar till nollvisionen

Riksdagens beslut 1997 om nollvisionen – att ingen skall dödas eller svårt skadas i trafiken – kan ses som en milstolpe i synen på trafiksäkerhetsarbetet i vårt land. Folkpartiet stod helt bakom detta beslut liksom beslutet om ett etappmål om att högst 270 människor skall dödas i trafiken år 2007. Nollvisionen ställer krav på aktiva åtgärder för att påverka och förändra alla de faktorer som kan bidra till en säkrare vägtrafik. Folkpartiet stöder uppfattningen att nollvisionen liksom dess etappmål för år 2007 skall ligga fast.

Sju år efter beslutet om nollvisionen tvingas vi konstatera att det fortfarande är alldeles för långt kvar till dess uppfyllelse. De gångna sju åren har antalet döda varierat mellan 500 och 600 årligen. Under 2002 kunde vi rent av se en ökning av antalet trafikdödade medan 2003 innebar en sänkning.

Bakom denna bekymmersamma utveckling kan vi dels se en ökad trafikvolym, dels också att åtgärderna för att främja nollvisionens förverkligande urholkats, inte minst genom att anslag och resurser som satsas i infrastrukturförbättringar inkl. trafiksäkerhetsfrämjande sådana skurits ned. Regeringens ovilja att pröva alternativa finansieringsformer som t ex PPP-lösningar har väsentligt minskat de resurser som hade kunnat bidra till ytterligare utbyggnad av t ex mötesseparerande åtgärder på hårt trafikerade vägar.

Folkpartiet menar att det allra effektivaste sättet att bekämpa trafikolyckorna är att säkrare vägar byggs. Farliga vägavsnitt måste byggas bort. I en del fall måste nya vägar byggas, i andra fall kan säkerheten höjas genom att räta ut dem och/eller sätta upp mitträcken och viltstängsel. Vi förordar dessutom att försök görs med flexiblare hastighetsgränser som baseras på trafikmängd, vägbanans utformning och andra omständigheter relaterade till den aktuella vägsträckan. Inte heller i regeringens proposition Utökade planeringsramar för väg- och järnvägsinvesteringar 2004–2015 presenteras tillräckliga resurser för att snabbare kunna bygga bort orsaker till bristande trafiksäkerhet. Regeringens samarbete med sina stödpartier innebär en politiskt betingad snedprioritering av investeringar i vårt vägnät.

Under de senaste åren kan vi också se en utveckling mot en gentemot medtrafikanter alltmer hänsynslös bilkörning, vilket tar sig uttryck i bilkörning under inflytande av alkohol, droger och allvarliga mediciner liksom allt mer omfattande överskridande av gällande hatsighetsbegränsningar. Folkpartiet har i sin motion med anledning av prop. 161 Alkoholpolitiska frågor utvecklat sin syn på behovet av krafttag för att förverkliga synen på trafiken som en alkoholfri zon. Vi förordar rutinmässig kontroll, nollgräns samt enhetligt straffvärde för alkoholpåverkan vid bilkörning liksom att vårdinsatser mot missbruket kopplas till domen. Dit hör vidare behovet av en utökad polisövervakning av överträdelser mot rattfylleribestämmelser och hastighetsöverskridanden. Till skillnad från vad som framhålls i propositionen menar vi att polisövervakningen eftersatts och måste utökas. Vi förordar slutligen införande av alkolås i alla bilar med förtur för dem som används för personbefordran eller transport av farligt gods.

Liksom i nämnda motion med anledning av propositionen om alkoholpolitiska åtgärder tvingas vi konstatera, trots att vi vid upprepade tillfällen krävt och föreslagit åtgärder för att stärka trafiksäkerheten, att även föreliggande proposition, Fortsatt arbete för en säkrare vägtrafik, i hög utsträckning är en redogörelse för de utredningar som regeringen satt igång eller avser att sätta igång. Denna senfärdighet kostar liv på våra vägar. Dessa utredningar är givetvis välkomna, men nu fordras framförallt att de resulterar i förslag som kan leda till beslut.

Barn och ungdom i trafiken

Barn och ungdomar är särskilt utsatta i trafiken då de dels är mer sårbara rent fysiskt, dels har svårare att överblicka vad som sker i trafiken. Unga, nyblivna bilförare är särskilt olycksdrabbade på våra vägar.

Barns och ungdomars färd till och från skolan utgör en stor del av deras vistelse i trafiken. Dessa transporter måste göras så säkra som möjligt. Vi kräver att alla skolskjutsar utrustas med säkerhetsbälten och alkolås. Upphandlingsreglerna för kommunernas upphandling av skolskjutsverksamhet måste ses över så att detta kan tillgodoses.

Cykel och moped är likaså viktiga transportmedel för barn och ungdomar i trafiken både till/från skolan och på fritiden. På dessa fortskaffningsmedel är barn och ungdomar väldigt sårbara. Särskilt vad gäller mopedåkning kan vi de sista åren se en starkt oroväckande trend mot alltfler döda och skadade. Alldeles för ofta används inte hjälm på föreskrivet sätt. Trimning för att mopeden ska kunna framföras i betydligt högre hastighet än som avsetts är alldeles för vanligt förekommande. Krafttag måste tas för att komma till rätta med trimning av mopedmotorer samt med framförande av trimmade mopeder.

Vi välkomnar regeringens förslag om att riskfaktorer som alkohol- och droganvändning ska få större utrymme i körkortsutbildningen liksom att en gemensam utbildning för handledare och den övningskörande vid privat övningskörning införs. Även i den senare bör alkoholen som riskfaktor belysas.

Vi delar NTF:s bedömning att regeringen går för långt i sin uppmjukning av reglerna om obrutet körkortsinnehav för godkännande av handledare vid privat övningskörning. Vid återkallande orsakat av rattfylleri bör fortsatt femårsregeln gälla. Även om detta kan leda till svårigheter för privat övningskörning av ungdomar vars föräldrar dömts för rattfylleribrott, menar vi att det är en ytterligare signal om hur allvarligt samhället ser på omdömesgillheten hos en handledare som gjort sig skyldig till rattfylleri. Förslaget till lag om ändring i 5 kap. 6 och 7 §§ körkortslagen bör därför ändras i enlighet med detta.

Stockholm den 23 juni 2004
Erling Bager (fp)
Runar Patriksson (fp)	Christer Winbäck (fp)
Anna Grönlund Krantz (fp)	Lennart Fremling (fp)
Marie Wahlgren (fp)