med anledning av prop. 2003/04:161 Alkoholpolitiska frågor

Motion 2003/04:So35 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att för att genomföra handlingsplanen krävs ekonomiska resurser.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införselkvoterna också måste diskuteras.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i EU-arbetet skall prioritera skyddsintresset före gemenskapsintresset.

Propositionen

Efter en dom från Marknadsdomstolen om alkoholreklam skyndade sig regeringen att producera en proposition om alkoholreklam. Den blev visserligen tam, men sex partier valde att tillsammans göra det som göras kunde utifrån EG-rättsliga synpunkter och godkände propositionen, trots att den blev tandlös.

Senare lades till propositionen ett avsnitt där regeringen redovisar vidtagna, pågående och planerade åtgärder inom områdena alkohol och trafik, illegal alkoholhantering, förebyggande insatser, information och opinionsbildning samt fördjupat internationellt samarbete inom det alkoholskadeförebyggande området (citat ur propositionen).

Många åtgärder är bra och en del rent av nödvändiga. Utan ekonomiskt tillskott är de dock ett slag i luften. För en alkoholhandlingsplan har åren 2001–2004 avsatts 680 miljoner kronor för alkoholförebyggande arbete och stöd till frivilligorganisationerna. Nu behövs nya pengar eftersom regeringen har lovat en ny handlingsplan från år 2005, som eventuellt ska slås samman med narkotikahandlingsplanen.

Dessutom skriver regeringen att Alkoholkommitténs insatser när det gäller information, opinionsbildning och lokalt förebyggande arbete skall intensifieras.

Skatter

Beträffande alkoholskatten redovisar regeringen i skrivelsedelen att alkoholskatten som ett alkoholpolitiskt redskap kommer att analyseras i budgetpropositionen för 2005 och bedömas utifrån erfarenheter i omvärlden. I propositionen skriver regeringen att mot bakgrund av de effekter som Finland nu erfar av sänkningen av alkoholskatter är regeringens bedömning att man bör avvakta med att fatta beslut om skattesänkningar. Man konstaterar vidare att Konsekvenserna av ett alltför snabbt beslut om skattesänkningar kan få dramatiska folkhälsokonsekvenser.

Utredningen om bl.a. gränshandel, privatinförsel, smuggling och vidareförsäljning (S 2004:1) har dock redan aviserat att en sänkning av skatten på ren sprit är att föredra. Dessa budskap är motstridiga och regeringens avsikt är svårtolkad.

Ytterligare en fråga är om analysen i budgetpropositionen kommer att utgå från ett färdigt förslag.

Dilemmat skatt/införselkvot

Det faktum att EU-länderna själva får bestämma över alkoholskatterna blir ett verkningslöst instrument om man samtidigt får ta in i landet hur mycket alkohol som helst. Detta dilemma berörs inte i propositionen.

Beträffande skrivelsedelen valde Miljöpartiet att stå utanför och följaktligen skriva motion. Vi måste redan nu innan budgetförhandlingarna fritt kunna diskutera skatter, införselkvoter och skatter i förhållande till införselkvoter. Redan nu måste vi också analysera frågan och läget utifrån erfarenheter i omvärlden.

I propositionen är det skrivet: En rätt avvägd sänkning av spritskatten skulle eventuellt göra det möjligt för Systembolaget att återta marknadsandelar och därmed stärka Systembolagets funktion i den svenska alkoholpolitiken. Samtidigt skulle en sänkning av skatten på spritdrycker bidra till en ytterligare ökning av den totala alkoholkonsumtionen och därmed skadorna.

Hur man än gör beträffande skatten blir det alltså fel – detta för att det absolut största felet redan är gjort. När Sverige inträdde i EU fick vi av regeringen ett löfte att behålla vårt lands alkoholpolitik.

Vi fick också av EU ett undantag beträffande införselkvoter fram till 1996. Undantaget förlängdes sedan fyra år till. År 2000 ansåg kommissionen att det svenska undantaget måste upphöra. Den svenska regeringen gick då med på att avveckla införselbegränsningarna fram till år 2004. Någon högsta gräns för vad som nu får tas in finns inte. Enligt kommissionen är ett förbud mot införsel av en produkt den kraftigaste restriktiva åtgärd en medlemsstat kan vidta när det gäller fri rörlighet för varor. (Det sista stycket är uppgifter från riksdagens utredningstjänst).

Sveket mot solidariteten i samhället

Sveket mot den svenska alkoholpolitiken slår direkt mot det svenska samhället. Det slår mot de svagaste i samhället: barnen, utslagna människor, hemlösa, misshandlade kvinnor och män, trafikoffer, missbrukare – alla drabbas de av att den svenska alkoholpolitiken har havererat på grund av införandet av EU-regler. Därutöver drabbas samhället av ökade kostnader för missbruk, trafikoffer, brottsoffer, sjukvård, sjukskrivningar.

Detta handlar inte om att plädera för absolutism eller total avhållsamhet. Det handlar om solidaritet. Solidaritet med alla offer för våld och kriminalitet. En effektiv alkohol- och drogpolitik skulle tydligt kunna minska utslagningen och våldet i samhället.

Finns det något man kan göra?

Ett bättre sätt att använda de pengar som en skattesänkning kostar vore att förstärka vårdens resurser och att påverka vårt alkoholbeteende.

Det finns faktisk fler alternativ:

• Det behövs kraftiga insatser mot den omfattande vidareförsäljningen av privat införd alkohol som nu pågår.

• Kunskap om effektiva förebyggande åtgärder finns. Här behövs stark och uthållig finansiering – tvärtemot minskade anslag och bantade behandlingsmöjligheter.

• Den allra största och absolut viktigaste åtgärden är att göra allt för att försöka minska införselkvoterna. På kontinenten har vuxit upp gigantiska lågprisvaruhus, som koncentrerat sig på att sälja ren sprit i lådor pallvis, sprit som är fabricerad enbart för att försäljas främst till de nordiska länderna.

Trots alla relativt goda förslag regeringen vill ta till om alkoholflödet fortsätter måste den för att slippa bli anklagad för att begränsa det fria varuutbudet visa att det egentligen inte finns några alternativa åtgärder för att skydda folkhälsan annat än att återinföra införselbegränsningar. De åtgärder regeringen föreslår i skrivelsen är endast svagt lindrande gentemot den stora skadan från de enorma kommersiella krafterna.

Hittills har regeringen ställt gemenskapsintresset före skyddsintresset. Det måste vi absolut hjälpas åt att ändra på.

Snabb hjälp i form av det nya konstitutionsfördraget kan inte förväntas. Det behövs mycket styrka, mycket mod och en solidarisk uppslutning från andra länder, som faktiskt börjar förstå att den ökande alkoholförbrukningen är en tickande bomb, när det gäller folkhälsan – ett fruktansvärt hot mot alla – barn, unga och gamla.

Stockholm den 23 juni 2004
Kerstin-Maria Stalin (mp)
Mona Jönsson (mp)	Ulf Holm (mp)
Lotta N Hedström (mp)