med anledning av prop. 2003/04:164 Sveriges antagande av rambeslut om angrepp mot informationssystem

Motion 2003/04:Ju32 av Beatrice Ask m.fl. (m)

1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att propositioner om EU:s rambeslut inom det rättsliga området även bör innehålla förslag om svensk följdlagstiftning.

2 Inledning

Olika typer av angrepp mot datorer, nätverk och informationssystem har blivit ett allt större problem. När viktiga system angrips kan det få mycket stora följder såsom försenade löneutbetalningar, stoppade radioutsändningar eller att andra samhällsviktiga funktioner slås ut för kortare eller längre tid. En likartad europeisk lagstiftning på detta område är således välkommen inte bara ur ett brottsbekämpande perspektiv utan även ur demokratisk synpunkt.

Emellertid har den svenska regeringen ånyo misslyckats med att, i samband med propositionen om antagande av rambeslut, presentera förslag på följdlagstiftning. Regeringen har endast, som vid tidigare rambeslut, lämnat en kortare översikt av de förslag som kan tänkas komma i anledning av nu aktuellt rambeslut. Såsom Moderata samlingspartiet tidigare har deklarerat är denna hållning inte acceptabel. I detta sammanhang bör påpekas att regeringen nu ytterligare tagit ett steg från den gängse demokratiska processen genom att frångå det sedvanliga remissförfarandet.

Regeringen har hänvisat till att aktuellt rambeslut måste antas i juni 2004, vilket medfört att följdlagstiftning och remissförfarande inte kunnat inväntas. Vi finner denna förklaring anmärkningsvärd då enighet om rambeslutets innehåll nåddes redan i februari 2003. Regeringen har således haft god tid på sig att lämna förslag på lagstiftning i dessa frågor, vilket i sin tur skulle ha medfört att ett rambeslutet och aktuell följdlagstiftning hade kunnat läggas fram på riksdagens bord samtidigt.

3 Rambeslut som metod

Rambeslut är bindande för medlemsstaterna såvitt avser det resultat som skall uppnås, men överlåter åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt. Rambeslut kan inte skapa rättigheter eller skyldigheter för enskilda personer så länge de inte har införlivats med nationell rätt (de saknar så kallad direkt effekt). Således krävs nationell följdlagstiftning för att implementera ett europeiskt rambeslut i svensk rätt.

Det europeiska konventet om EU:s framtid har presenterat förslag på att tillnärmningen av lagstiftning inom exempelvis materiell straffrätt skall ske genom direktiv, i stället för som i dag genom rambeslut. Vi välkomnar en sådan ordning.

Innan detta realiserats är det emellertid viktigt att regeringen anstränger sig mer för att redovisa hur man avser att uppfylla lagstiftning påkallad av rambeslut inom det svenska rättssystemet.

4 Kritiken mot regeringens förfarande i rambeslutsprocessen

Bristen på insyn i processen och problemen med att följdlagstiftning inte presenteras samtidigt som antagandepropositionen har vid det här laget framförts ett flertal gånger. Lagrådet har vid upprepade tillfällen konstaterat att beredningen av rambesluten skiljer sig från vad som normalt tillämpas i samband med internationella överenskommelser som kräver lagstiftning.

Det finns ingen anledning att beredningskraven skall ställas lägre när det gäller rambeslut och därav föranledd lagstiftning än vid andra former av internationella överenskommelser. Lagrådet anser därför att rambeslut, särskilt i de fall de innebär mer komplicerade rättsliga ställningstaganden, bör göras till föremål för en bred och omfattande debatt före riksdagens godkännande.

Emedan rambeslut binder medlemsstaterna vad avser utförandet är möjligheterna att vid tillfället för behandlingen av genomförandepropositionen framföra synpunkter på lagstiftningen begränsade. Det intressanta är möjligheten att få en analys av ett kommande rambesluts effekter på svensk lagstiftning redan innan godkännandepropositionen lagts fram. Sedan ett rambeslut väl godkänts finns det ingen anledning att behandla de grundläggande rättspolitiska frågor som rambeslutet kan ge anledning till. Detta skapar ett demokratiskt problem för Sveriges lagstiftande församling. Då genomförandepropositionen presenteras är riksdagens händer bundna.

Regeringen har gjort det till en permanent arbetsmetod att presentera antagandepropositioner till europeiska rambeslut utan att samtidigt redovisa fullständiga förslag till svensk följdlagstiftning. Det är tveksamt huruvida processen lämnar utrymme för eftertanke och analys på det sätt som krävs för att kunna genomföra en gedigen och ändamålsenlig lagstiftningsprocess.

Regeringen påpekar själv att utformningen av de lagändringar som kan bli nödvändiga kräver noggranna överväganden och att relevanta frågeställningar bör övervägas noga utifrån ett gediget beredningsunderlag. Detta borde ha gjorts under den långa process som föregick antagandet av utkast till förevarande rambeslut. Att nu hasta igenom beslutet utan att ha ett tillräckligt beredningsunderlag för följdlagstiftning är inte förenligt med god lagstiftningssed.

5 Analys, förarbete och förankring i det europeiska samarbetet

Vi ställer oss bakom den gemensamma europeiska kampen mot grov organiserad brottslighet och strävan efter ett gemensamt område av frihet och säkerhet. Däremot är vi övertygade om att kampen inte går förlorad om varje instrument tas fram med beaktande av rättssäkerhetsaspekter och genom parlamentarisk insyn. Dagens system är enligt vårt förmenande inte tillräckligt bra i dessa avseenden.

Vi anser att man måste efterkomma de krav som framställts av svensk rättsexpertis. Därför presenterade vi i december 2001 rapporten Analys, förarbete och förankring i det europeiska samarbetet i vilken vi ställde upp ett antal krav.

Bland annat anförde vi moderater att

• regeringen bör lägga fram relevanta förslag till följdändringar i den svenska lagstiftningen samtidigt som rambesluten presenteras för riksdagen,

• regeringen bör ta initiativ till en förenklad remissrunda hos svensk rättsexpertis före beslut om antagande av rambeslut före samt att

• regeringen bör ta initiativ till en analys av hur övriga medlemsstaters rättsordningar fungerar i praktiken.

I detta sammanhang skall anmärkas att regeringen nu frångått det brukliga remissförfarandet i samband med rambeslut. Regeringen har hänvisat till tidsnöd och således har endast ett fåtal institutioner beretts tillfälle att lämna synpunkter på propositionen. Dessa synpunkter har heller inte presenterats i någon sammanställning som är brukligt. Vid kontroll av de svar som har lämnats till Justitiedepartementet kan konstateras att ett flertal remissvar består av en tjänsteanteckning eller ett kortfattat e-postmeddelande vari sägs att myndigheten inte har något att invända mot föreslagen lagstiftning (Försvarets radioanstalt, Högkvarteret, Justitiekanslern, Krisberedskapsmyndigheten, Post- och telestyrelsen, Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren och Svea hovrätt). Vidare kan konstateras att instanserna har haft mycket kort tid på sig för yttrande, endast cirka tio dagar mot den normala tiden om tre månader. I samband med detta kan även ifrågasättas urvalet av instanser då inte något företag som i dag arbetar med datasäkerhetsfrågor har fått yttra sig. Med detta förfarande har regeringen inte på något sätt förankrat förslaget och därmed i än högre utsträckning omöjliggjort bedömning av kommande lagstiftning. Vi moderater har vid ett flertal tillfällen framfört krav på ett förenklat remissförfarande i enlighet med ovan avgivna förslag men detta endast under förutsättning att följdlagstiftning skulle kunna presenteras vid samma tidpunkt. De underhandskontakter som nu tagits med vissa myndigheter är inte tillräckliga och någon ordnad form för hur ett förenklat remissförfarande skulle genomföras har inte utarbetats.

6 Rambeslutet om angrepp mot informationssystem

Datavirus och systemangrepp är som nämnts i inledningen ett gissel i vårt alltmer automatiserade samhälle. Företag och institutioner driver en ständig kamp mot de element som angriper deras system. Alltför ofta saknas tillräckligt skydd eller uppdaterade säkerhetsprogram, vilket leder till för brottslingarna lyckade angrepp med stora kostnader som följd. När angreppen rör samhällsviktiga funktioner får problemet även en demokratisk vinkel. Utan radio, TV eller tillgång till datatrafik riskerar nyheter och annan viktig information att stoppas, vilket i sin tur kan leda till än större samhällsproblem.

Vi har således inget att erinra mot de lagförslag som föreslås i rambeslutet. Regeringens saktfärdighet drabbar emellertid den demokratiska processen. Även om den kommande följdlagstiftningen inte synes vara omfattande och svensk lagstiftning i stora delar redan uppfyller rambeslutets förslag är det oacceptabelt att regeringen ånyo sätter demokratin i andra rummet.

Sammanfattningsvis välkomnar vi moderater att nu aktuella frågor lyfts upp på regeringens bord. Vi anser det dock oacceptabelt att regeringens oförmåga och vånda att presentera lagförslag får till effekt att demokratin sätts på undantag med följd att riksdagen tvingas fatta beslut om lagstiftning som inte kan överblickas på ett tillfredsställande sätt. I detta sammanhang skall nämnas att bl.a. Sveriges advokatsamfund i sitt yttrande riktar stark kritik mot regeringens förfaringssätt. Sammantaget medför detta att Moderaterna inte kan delta i antagandet av rambeslutet.

Stockholm den 22 juni 2004
Beatrice Ask (m)
Jeppe Johnsson (m)	Cecilia Magnusson (m)
Hillevi Engström (m)	Bengt-Anders Johansson (m)
Anita Sidén (m)