med anledning av prop. 2003/04:45 Stärkt konsumentskydd vid småhusbyggande

Motion 2003/04:L13 av Inger René m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår regeringens proposition 2003/04:45.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ytterligare beredning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en analys av konsumentens kostnader för de nya regelverken.

4. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på hur en färdigställandeförsäkring kan utformas med större inslag av frivillighet och konkurrensneutralitet i enlighet med vad som anförs i motionen.

5. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om hur felansvaret kan utformas med ett väsentlighetsrekvisit i enlighet med vad som anförs i motionen.

Bakgrund

I proposition 2003/04:45 föreslås att den konsumenträttsliga regleringen av avtal mellan konsument och näringsidkare som rör uppförande och om- eller tillbyggnad undantagslöst ska vara tvingande till konsumentens förmån. Dessutom föreslås att det i konsumenttjänstlagen tas in särskilda bestämmelser som avser uppförande och tillbyggnad av småhus. Till förslaget knyts att näringsidkaren ska svara för bristfälligheter som visar sig inom tio år efter slutbesiktning. Propositionen föreslår också att det i lagen om byggfelsförsäkring införs regler om att det i vissa fall ska finnas ett färdigställandeskydd respektive avhjälpandeskydd vid byggnadsarbeten på småhus.

Vi anser att förslaget har omfattande brister och föreslår därför avslag till regeringens proposition. Förslaget bör återremitteras för ytterligare beredning. Vilka områden som bör utredas ytterligare framgår i det följande.

Konsekvenserna för konsumentens kostnader outredda

Regeringens förslag innebär ytterligare ökade kostnader för konsumenterna. Ökade krav på skriftlig dokumentation ökar byråkratin och ökar den arbetstid som måste läggas ned på formkrav. Den generella konsumentgarantin på två år innebär en ordentlig skärpning av av dagens regler både vad gäller felens art och följderna av fel. Det gör att risktagandet för den enskilda företagaren ökar avsevärt. När det gäller kraven på färdigställandeskydd respektive avhjälpandeskydd vid byggnadsarbeten på småhus kommer det att driva upp kostnaderna ordentligt för byggandet. Mängden ärenden som berörs av den nya försäkringen kommer drastiskt att öka arbetsbelastningen för byggnadsnämnderna. Det leder till att den avgift som varje konsument ska betala i fråga om ärenden om bygganmälan av allt att döma blir högre.

Det hade då varit önskvärt med en bättre utvecklad analys av kostnaderna som konsumenterna i slutänden får stå för. Det saknas också en analys av vilka konsekvenser förslaget får för konkurrensen och möjligheterna för mindre byggföretag att utmana etablerade aktörer. Detta är en återkommande, men för den skull inte mindre allvarlig, brist i regeringens lagförslag. Vi anser därför att regeringen bör ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med en utförligare analys av konsumenternas kostnader för lagförslagen.

Ge utrymme för en bättre konkurrens i byggbranschen

Konkurrensverket har vid ett flertal tillfällen framfört att byggbranschen tillhör en av de sektorer som varit mest drabbad av bristande konkurrens. Det är knappast överraskande med tanke på att regelverken för branschen hindrar nya etableringar. Hela fastighets- och byggsektorn har under en lång tid varit reglerad. Planmonopol och olika standarder har effektivt hindrat en sund konkurrens. Politiska mål om rättvist boende har styrt och lett till en sämre konkurrens som i slutänden underminerat marknaden och drivit upp kostnaderna för konsumenternas byggande och boende.

Osund konkurrens kan bara lösas genom att konkurrensen ökar genom nya företag som kan konkurrera med de gamla strukturerna. För det krävs fler företag som har bättre idéer, bättre anställda och bättre erbjudanden till konsumenterna än de befintliga och etablerade företagen.

Vid en fungerande konkurrens blir ett starkt konsumentskydd ytterligare en konkurrensfördel. Detta gäller inte minst småhus. Konsumenterna kan då erbjudas ett bättre skydd än vad som erbjuds i tvingande lagstiftning, och vi beklagar därför att regeringen i sin beredning inte väljer att ägna mer tid och kraft åt att presentera förslag som ökar konkurrensen inom byggbranschen. Vi anser därför att regeringen bör ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag om hur konkurrensen kan bli bättre i byggbranschen.

Frivillighet vid färdigställande- och avhjälpandeförsäkring

Som framgår av regeringens förslag kommer många mindre åtgärder som tidigare inte omfattades av något obligatoriskt fullgörandeskydd med lagförslagen att påtvingas detta. Nyinvesteringar och ändringsåtgärder i småhus är många gånger av kostnadsmässigt sett begränsad omfattning, och därför kommer extrakostnaden för ett obligatoriskt fullgörandeskydd att utgöra en förhållandevis stor andel av den totala kostnaden. I och med att utredningen dessutom föreslår att byggfelsförsäkringen ska kunna förenas med en självrisk på upp till ett halvt basbelopp kan försäkringsskyddet för mindre åtgärder i praktiken bli obefintligt. Vi motsätter oss att det obligatoriska fullgörandeskyddet ska utvidgas på detta sätt. Det framstår som orimligt att belasta små projekt med höga kostnader för fullgörandeskydd som kanske inte ens efterfrågas eller fyller någon funktion på grund av reglerna om självrisk. Dessutom medför förslaget ett starkare avtalsskydd, med bland annat krav på skriftlighet och besiktning. Detta innebär att små projekt fångas upp av konsumentskydd på ett tillfredsställande sätt.

För oss talar mycket för att färdigställande- och avhjälpandeförsäkringar ska ha frivillighet som utgångspunkt. Nyttan med en obligatorisk försäkring för många mindre åtgärder i samband med småhus står inte i rimlig proportion till kostnaden och det administrativa merarbete som förslaget medför. Mot bakgrund av detta anser vi att regeringen bör ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag på hur en färdigställandeförsäkring kan utformas med större inslag av frivillighet och konkurrensneutralitet.

Väsentlighetsrekvisit för felansvaret

Den reglering som gäller i dag innebär att konsumenten har bevisbördan för att uppkommet fel förelegat redan vid tiden för färdigställandet eller vid varans avlämnande. Denna bevisbörda torde inte vara svår att bära i fråga om fel i småhusentreprenader eller köp av byggnadsdelar. Vidare finns i gällande lagstiftning en klar reglering i fråga om avtalade garantier.

Med regeringens förslag kommer entreprenörens ansvar därmed att omfatta även småfel under tio år efter färdigställandet av småhuset. Den kostnadsökning som detta kan förväntas medföra för reklamationshantering m.m. uppvägs knappast av den ökade nyttan för konsumenten. Dessa kostnader kommer att belasta småhusproduktionen och därmed slutligen småhuskonsumenterna.

Vi beklagar avsaknaden av väsentlighetsrekvisit i regeringens förslag. Vi anser att ansvaret under den förlängda ansvarsperioden endast bör gälla fel av viss betydelse. Risk finns annars att entreprenörerna under en lång följd av år tvingas hantera och administrera en mängd bagatellartade fel. Den kostnad det innebär för entreprenören – och som överförs på konsumenterna – står inte i rimlig proportion till det skydd som konsumenten efterfrågar.

Därför borde ett väsentlighetsrekvisit tillföras vad gäller näringsidkarens ansvar under ansvarsperioden. Vi anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur felansvaret kan utformas med ett väsentlighetsrekvisit.

Stockholm den 31 mars 2004
Inger René (m)
Bertil Kjellberg (m)	Henrik von Sydow (m)
Hillevi Engström (m)	Nils Fredrik Aurelius (m)
Henrik S Järrel (m)