med anledning av prop. 2003/04:51 Kust- och insjöfiske samt vattenbruk

Motion 2003/04:MJ19 av Sverker Thorén m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att begränsningar av tillträdet till fiskeresursen aktivt skall användas som ett förvaltningsinstrument för att åstadkomma god fiskevård.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att åtgärder avseende tillträdet till fiskeresursen i så hög utsträckning som möjligt bör ske i kombination med lokal eller regional samförvaltning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samförvaltningsprojekt.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om prov med kvoterade fördelningsmodeller.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett uppdrag till Fiskeriverket angående prov med fredade områden vars storlek varierar i takt med beståndsvariationen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fiske med nät av icke yrkesfiskare i vattenområden grundare än tre meter på västkusten.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppdrag att finna möjligheter att överlåta rätten till handredskapsfiske till fiskevårdsområdesföreningar i de fall fiskevårdsområden bildas samt att lösa frågan om finansiering av fiskevården.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för förbättrad fiskerikontroll.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den lokala kunskapen hos fiskare och andra intressenter måste tas till vara vid kunskapsinsamling.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett uppdrag ges att utarbeta en strategi för fisk- och fiskeforskning.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om forsknings- och myndighetsnärvaro vid Österjöns viktigaste fiskeområden

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en nationell och europeisk marin strategi.

Hållbar utveckling av kust- och insjöfiske och vattenbruk

Hållbar utveckling måste bli mer än ord. Efter att i årtionden ha försetts med information, utbildning och pekpinnar från stat, politiska partier och intresseorganisationer förväntar sig nu företag och medborgare att vi politiker ska leverera, leverera verkliga möjligheter att välja och agera på ett långsiktigt hållbart sätt. För att politiken ska vara genomförbar måste den ha folklig uppslutning och trovärdighet. Detta gäller även förvaltningen och nyttjandet av kust, insjöfiske och vattenbruk.

Förväntningarna på vad som skulle levereras i regeringens under flera år uppskjutna prop. 2003/04:51 var stora. Fiskevården är eftersatt och fiskebestånd hotade. De senaste årens många utredningar med konkreta förslag i dessa frågor och Havsmiljökommissionens konstaterande förra året att vi kommit till vägs ände med nuvarande sätt att förvalta, nyttja och påverka haven bidrog till dessa förväntningar. Folkpartiet liberalerna beklagar därför att propositionen utmynnar i ca 14 nya utredningar i stället för konkreta förslag. Att så många positiva deklarationer utmynnar i så få konkreta förslag är illavarslande. Vi menar att vi kan åtgärda brister från 1985 års beslut om det fria handredskapsfisket, snabbt få igång fler försök med olika former av lokal/regional fiskeförvaltning, förbättra fiskerikontrollen, stärka forskningen samt nå ett beslut om finansiering för fiskevården.

Förvaltningsformerna och det fria handredskapsfisket

Fiskerinäringens, miljöorganisationers och andra berörda intressenters inflytande och ställning i förvaltningen av fiskresurserna skall stärkas, skriver regeringen i ett av de tre nya målen för den nationella politiken för kust- och insjöfiske samt för fritidsfiske och vattenbruk. Man fortsätter med att påpeka att på lokal eller regional nivå bör därför lokal eller regional samförvaltning utvecklas. En bred förankring och involvering av berörda intressenter stärker och tydliggör det lokala perspektivet och fungerar både som mål och medel. Detta är enligt Folkpartiet en av grundbultarna i en politik för att nå de många viktiga mål propositionen pekar ut om att stärka och utveckla kust-, insjöfiske och vattenbruk med tillämpning av försiktighetsprincipen och ekosystemansatsen inom ramen för biologiska säkra gränser. Men det räcker inte att som regeringen bara tala om detta och att i framtiden eventuellt kunna implementera detta. Redan i Levande skärgård, SOU 2000:67, fanns detaljerade förslag på lokala förvaltningsmodeller och i Koster-Väderöfjorden och Gullmarsfjorden har lyckade försök gjorts med bred lokal förankring de senaste åren. Det är dags att nu gå från ord till handling. Yrkesfisket och annan fiskeanknuten yrkesmässig verksamhet måste ges goda förutsättningar istället för att utredas. Regeringen tar i propositionen upp ett antal frågor i avsnittet Förvaltningsformer som har helt avgörande betydelse för kustfisket. Här finns behov av en rad konkreta åtgärder för att förbättra fiskevården och utveckla kustfisket. Propositionen är mycket allmänt formulerad och saknar till stor del konkreta förslag, även om den uttrycker en principiell syn på fiskevården och kustfisket som Folkpartiet delar. Vi tvingas också konstatera att propositionen även i övrigt i detta avsnitt är så vagt och luddigt formulerad att det många gånger är svårt att avgöra vad som egentligen menas. I fråga om tillträde till fiskresursen anser vi att riksdagen tydligt bör uttala sig för att begränsningar av detta aktivt används som ett förvaltningsinstrument för att åstadkomma en god fiskevård och därmed en positiv utveckling av kustfisket liksom fisket i de stora sjöarna. Lagstiftningen gör det möjligt att begränsa yrkesfiskelicenser och fartygstillstånd till vissa geografiska områden och/eller vissa slags fisken. Dessa möjligheter har dock ännu inte utnyttjats i nämnvärd grad av Fiskeriverket. Riksdagen bör vidare uttala sig för att yrkesfisket och annan fiskeanknuten yrkesmässig verksamhet ges goda förutsättningar i kustzonen och de stora sjöarna. En förutsättning för detta är goda fiskbestånd och goda ekologiska förhållanden i övrigt. Åtgärder avseende tillträde bör så långt som möjligt ske inom ramen för eller i kombination med lokal eller regional samförvaltning (se nedan).

Samförvaltning

Samförvaltning har enligt vår uppfattning förutsättning att bli ett effektivt instrument för att förbättra förvaltningen av kust- och insjöfisket. Vi delar regeringens uppfattning att pilotprojekt bör genomföras och utvärderas i olika områden så att förvaltningsmodellen kan anpassas till vårt land. Dock anser Folkpartiet att antalet pilotprojekt bör utgöra minst åtta, varav två i insjöar. I dessa bör ingå Kosterfjorden och Gullmaren på västkusten där lokal samförvaltning redan påbörjats. Åtminstone två av pilotprojekten bör ingå i försöksverksamhet med integrerad kustzonförvaltning med en vidare krets av intressenter engagerade, bl a kommuner som har en nyckelroll i sammanhanget. Vi delar regeringens uppfattning att Fiskeriverket i högre utsträckning bör utnyttja sina bemyndiganden att fördela kvoterade bestånd med syfte att främja kustfisket. Så bör bl a ske i samband med den föreslagna försöksverksamheten med samförvaltning. Vi menar dock – till skillnad från regeringen – att helt nya fördelningsmodeller bör prövas. Det gäller i första hand individuella kvoter för vissa fiskarter, t ex torsk, och geografiska områden. Som ett första steg föreslår Folkpartiet kvotsystem som fördelas varje år och som inte medför äganderätt eller är överförbara. Men på sikt är vi principiellt för individuellt överförbara kvoter (IÖK) med äganderätt. Regeringen förordar att tekniska åtgärder som exempelvis reglering av fiskeredskap och fiskemetoder bör användas mer aktivt. Regeringen formulerar sig dock tämligen allmänt och presenterar få konkreta åtgärder och för fram påpekanden som redan utgör väl etablerad praxis i fiskeriförvaltningen. Folkpartiet efterlyser framför allt klara uttalanden från riksdagens sida om att Sverige – i likhet med flertalet andra länder – nu på allvar måste börja avsätta skyddade områden i kustzonen, både för att skydda den marina miljön och förstärka fiskbestånden till nytta för fisket. Naturvårdsverket, Fiskeriverket och länsstyrelserna tillsammans med regionala och lokala intressenter har här en viktig uppgift. Utländska erfarenheter tyder på att fredade områden i havet, vars storlek får variera i takt med fiskbeståndens variation, kan vara ett effektivt instrument i fiskeriförvaltningen. Fiskeriverket bör ges i uppdrag att på försök pröva denna modell i något område på västkusten och redovisa erfarenheterna till regeringen. Slutligen anser vi att det av beståndsvårdsskäl är nödvändigt att fiske med nät av icke yrkesfiskare upphör i vattenområden grundare än 3 m på västkusten. I avsnittet om fritidsfiske och fisketurism tar regeringen bl.a. upp frågan om det fria handredskapsfisket och en modell för finansiering av fiskevården. Folkpartiet anser att reformen om det fria handredskapsfisket i princip bör ligga fast. Dock bör förutsättningarna att överlåta rätten till handredskapsfiske till fiskevårdsområdesförening i de fall fiskevårdsområden bildas lösas genom att tillsätta en parlamentarisk kommitté. Därmed skulle betydande fördelar nås från bl.a. fiskevårdssynpunkt. Den föreslagna kommittén bör också lösa frågan om finansiering av fiskevården, bl.a. genom någon form av avgiftssystem. Detta kan lösas obyråkratiskt och smidigt t.ex. enligt norsk modell. I Norge har man ett system där man genom enkel betalning på vilket postkontor som helst får ett kvitto som bevis. Behovet av resursförstärkning på detta område är akut. Utredningen bör således bli bredare och mer förutsättningslös än som nu antyds i propositionen.

Förbättrad fiskerikontroll

Folkpartiet liberalerna får i propositionen sin långvariga kritik av fiskerikontrollen bekräftad av regeringen. Vi har länge krävt skärpning av denna kontroll så att rätt redskap används, minimimått hålls, att rätt dokumentation finns och att olagligt fiske förhindras. Regeringen skriver att landningskontrollen av fångsterna kommer även fortsättningsvis att vara av central betydelse. Dessutom krävs ett fortsatt arbete med att utveckla och förbättra den svenska fiskerikontrollen. I detta arbete vill Folkpartiet fokusera på förbättrad och utökad satellitbaserad övervakning, landningskontroll men även ytterligare sjökontroller för olika slags fisken. Det under senare år fördjupade samarbetet mellan Fiskeriverket och Kustbevakningen måste fortsätta att utvecklas också med andra länder, främst inom ramen för EU-samarbetet och den gemensamma fiskeripolitiken. Det Fiskens FBI, för skärpt kontroll av efterlevnad av fiskerireglerna, som Folkpartiet föreslagit både i EU och nationellt borde nu kunna bli verklighet. Nationellt kan detta ske genom utökad samverkan mellan Fiskeriverket, Kustbevakningen, Sjöfartsverket och Tullverket och inom EU bl.a. i en gemensam regional förvaltning av Östersjön. Det miljölotssystem vi länge förordat för kontroll/övervakning av både hushållning med havets resurser och hotet mot den marina miljön är ett av de viktigaste redskapen.

Forskning

Medvetenhet och kunskap om havet måste förbättras på alla nivåer i samhället. Kunskaperna om fiskbestånd av betydelse för kust- och insjöfisket samt fritidsfisket är inte tillräckliga för att tillse att fisket bedrivs på ett långsiktigt hållbart sätt. Förstärkt forskning krävs om fisksamhällen, reproduktionsområden, biologiska effekter av fiskemetoder och biologisk mångfald. Vi vill understryka att vid kunskapsinsamlingen måste den lokala kunskapen hos fiskare och andra intressenter tas till vara. Samverkan på forskarnivå mellan limnologer och marinbiologer är helt nödvändig. Avsiktsförklaringarna från regeringen i dessa avsnitt är goda men de konkreta förslagen få. Det uppdrag regeringen har för avsikt att ge FORMAS, att i samverkan med Fiskeriverket och andra berörda myndigheter och andra forskningsfinansiärer utarbeta en strategi för fisk- och fiskeforskning, bör ges omedelbart och med en mycket snar tidpunkt för redovisning. Vi anser att det är viktigt med en utökad forskning och myndighetsnärvaro vad gäller Östersjöproblematiken. Stockholms Marina forskningscentrum, där Kalmar högskola ingår, kan med den marina kompetens och de resurser som finns vid Kalmarsundslaboratoriet bidra till detta. Läget, mitt i Östersjöns viktigaste fiskeområde (mellersta och södra Östersjön), och att FN finns på plats genom sitt Global International Waters Assessement-projekt talar också för detta. Även Fiskeriverkets närvaro på plats vid Östersjön kan behöva utökas och eventuellt lokaliseras där forskning bedrivs.

Konsumentperspektivet

Konsumenter kräver information om hur och var olika produkter är producerade och om det skett på ett miljövänligt sätt. Idag finns krav på att all fisk ska vara ursprungsmärkt. Konsumenternas växande miljö- och kvalitetsmedvetande innebär också krav på ett mer selektivt och beståndsvårdande fiske. Folkpartiet föreslog i februari 2002 miljömärkning av fiske och fiskeprodukter som skulle göra det möjligt för konsumenter att göra ett aktivt miljöval och för fiskare att få bättre betalt för sin fisk. Miljömärkningen av fiske och fiskeprodukter skulle gälla produkter som tagits fram genom ett skonsamt och selektivt fiske där man undvek att fiska på hotade bestånd. Det är därför glädjande att regeringen gått på Folkpartiets linje bl.a. vad gäller krav på ursprungsmärkning och fångstmetoder.

Nationell och europeisk marin strategi

Regeringens Havsmiljökommission kom till slutsatsen att vi har kommit till vägs ände och frågar sig om det inom ramen för befintliga strukturer och förvaltning är möjligt att lösa problemen. Vårt svar är nej, arbetet för att få bort synen på havet och dess resurser som allas rätt men ingens ansvar måste nu intensifieras i riksdag, EU-parlament och i FN. Nationellt måste de mest akuta delarna i en marin strategi, där även förslag från denna proposition ingår, snarast sjösättas. Sverige bör genom detta och ett snabbt genomförande av lokal/regional samförvaltning bli ledande och pådrivande i arbetet med att utveckla EU:s marina strategi.

Stockholm den 23 januari 2004
Sverker Thorén (fp)
Lennart Fremling (fp)	Anita Brodén (fp)
Marie Wahlgren (fp)	Heli Berg (fp)