med anledning av prop. 2003/04:51 Kust- och insjöfiske samt vattenbruk

Motion 2003/04:MJ21 av Jan Andersson m.fl. (c)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen avslår propositionen och tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ny politik för kust- och insjöfiske samt vattenbruk. Under förutsättning av avslag på yrkande 1:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att de föreslagna försöken med samförvaltning skall innebära att reellt inflytande ges åt de ingående parterna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att försöken med samförvaltning vad gäller fiskbestånd sker utifrån beståndens aktuella utbredningsområden.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ej införa ett system med individuellt överförbara kvoter.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att prioritera att redskapen utvecklas i syfte att åstadkomma ett mer selektivt fiske.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ersättningar till berörda näringsidkare vid temporära fiskestopp måste utbetalas skyndsamt.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att bredda synen på behovet av ökad forskning till att omfatta all marin och limnologisk forskning, inte endast forskning om fiskbestånd.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att de inskränkningar av äganderätten som regeringens bedömningar kan ge upphov till noga bör vägas mot effekten av föreslagen åtgärd.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att i det fall intrång sker i det enskilda ägandet skall ekonomisk kompensation utgå.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att det fria handredskapsfisket skall begränsas så att det även blir möjligt att bilda fiskevårdsområden i de områden som omfattas av det fria fisket.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att fiskevården skall finansieras inom ramen för statens budget och med hjälp av möjliga EU-medel.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om hur avgörande dioxinfrågan för Östersjöfisk är för att näringen skall kunna fortleva i området efter 2006.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att tillståndsgivning för vattenbruk skall baseras på utsläppsnivåer.

2 Bakgrund

Propositionen innehåller regeringens och dess samarbetspartiers (v och mp) förslag om riktlinjer för en nationell politik för kust- och insjöfisket inklusive fritidsfisket samt vattenbruket. Propositionens syfte är att stärka och utveckla dessa verksamheter inom ramen för en ekologisk, ekonomisk och social utveckling.

3 Inledning

Fiske och vattenbruk är av stor betydelse såväl för näringen som för rekreation och välbefinnande. Det är ett nationellt uppdrag att bedriva fiskerinäring. Fiskerinäringen har en stor betydelse i vår historia och bidrar än idag till att skapa tillväxt och arbetstillfällen. Fiskerinäringen har också en stor plats i vår kulturhistoria. En klok förvaltning av våra fiskbestånd är en förutsättning för att kunna utveckla svensk fiskerinäring, samtidigt som vi säkrar den biologiska mångfalden.

Den allt svårare situationen för dem som har havet som sitt levebröd är en tydlig effekt av havens och insjöarnas försämrade vattenmiljö. Att yrkesfiskarna får försämrade förhållanden är i första hand inte en fråga om arbetstillfällen utan ett problem med det nationella uppdrag som fiskarna har, nämligen att leverera fisk till landets konsumenter. Det är en stor rikedom att ha sjöar och hav som kan ge oss sunda och säkra livsmedel, som inte har transporterats över halva jordklotet innan vi dukar upp dem på våra matbord.

Fiskerinäringen måste, liksom andra näringar, ges tydliga regler och konkurrensvillkor. De miljöproblem som drabbar yrkesfiskets utkomstmöjligheter måste samhället också ta ansvar för. Tidigare politiska beslut om utsläppsnivåer och fiskekvoter, som orsakar miljöeffekter och hotade fiskbestånd, måste även samhället ta konsekvenserna av.

Förutom det behov av livsmedel som fisket ger handlar fiske för 3,4 miljoner svenskar om rekreation och möjlighet till att komma ut i naturen (enligt FISKE 2000 vilket man refererar till i propositionens bilaga 1). Fritidsfiske är ett spännande sätt att vistas i naturen på och det lockar hela tiden nya utövare, både bland barn och bland nya svenskar. Även den tätortsnära naturen erbjuder möjlighet till naturupplevelser tack vare fisket. Man behöver inte gå längre än till Stockholms ström för att finna bra fiskevatten. Fritidsfisket skapar också möjlighet för lokala näringsidkare att driva fisketuristföretag och därmed bedriva verksamhet i skärgården och bidra till bevarandet av vår kulturhistoria.

Under riksdagsårets allmänna motionstid lämnades det in ett antal centermotioner som hade anknytning till fisket och vattenbruket, t ex kommittémotionen Jordbruk med växtkraft och partimotionen Tid att agera för Östersjön. Flertalet av de yrkanden som motionerna innehöll har ännu inte behandlats av riksdagen, varför vi avstår från att återupprepa dessa krav. Det rör sig exempelvis om krav på bindande internationella överenskommelser och ökat internationellt samarbete, långsiktiga förvaltningsplaner av fiskbestånden, som säkrar beståndens fortlevnad, samtidigt som fisket med anslutande näringar ges möjlighet att utveckla sin verksamhet samt utbildningsbehovet inom fiskerinäringen.

4 Avsaknad av förslag i propositionen

Propositionen som regeringen nu har överlämnat till riksdagen har varit efterfrågad sedan länge. Såväl näring, fritidsfisket samt miljövården har länge efterlyst en förnyad fiske- och vattenbrukspolitik. Men lika efterlängtad, lika mycket besvikelse har propositionen väckt då den väl kom. Propositionen belyser vikten av en fungerande fiskerinäring samt vattenbruk och också problemen med att de biologiska gränserna redan nu är ansträngda. Det är skrivningar som vi till stora delar instämmer i. Problemet är att förslagen saknas, likväl de ekonomiska resurser, som många av de bedömningar som görs kräver. Effekten riskerar därför att bli den att fisket och vattenbruket inte kommer att kunna utvecklas inom en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar ram. Vi kan inte ställa oss bakom den politiken, eller snarare avsaknad av politik, och anser mot bakgrund av detta att regeringen bör återkomma till riksdagen med en proposition som inkluderar förslag och ekonomiska medel. Vad som ovan anförts om att avslå propositionen om kust- och insjöfiske samt vattenbruk bör ges regeringen tillkänna.

5 Samförvaltning

I enlighet med EU:s gemensamma fiskeripolitik (CFP) så är uppdraget att involvera yrkesfisket i förvaltningsprocessen. Att beslut fattas på den lägsta effektiva nivån är en självklarhet, varför vi välkomnar de idéer om försök med samförvaltning som förs fram i propositionen. Det är viktigt att ta till vara allas intresse och engagemang för fisket och vattenbruket. Det får dock inte bara bli en form av skendemokrati utan det måste vara verklig makt som flyttas. Besluten som fattas i samförvaltningen skall spela roll. Efter fösöksperiodens slut bör även denna fråga utvärderas. Vad som ovan anförts om att de föreslagna försöken med samförvaltning skall innebära att reellt inflytande ges åt de ingående parterna bör ges regeringen till känna.

Försöken med samförvaltning när det gäller fisk måste baseras på bestånden och inte på geografiskt etablerade gränsdragningar. Man bör därmed skilja på samråd och samförvaltning av marina och limniska miljöer samt samförvaltning med avseende på fisk och andra rörliga arter t.ex. fåglar. Vad som ovan anförts om att försöken med samförvaltning vad gäller fiskbestånd sker utifrån beståndens aktuella utbredningsområde bör ges regeringen tillkänna.

6 Fördelning av resursen utan ITQ-system

I propositionen förs ett resonemang om ett system med individuellt överförbara kvoter.

Centerpartiet ser ett antal klara brister med ett sådant system. Det är uppenbart att ett ITQ-system skulle innebära att värdet på kvoterna snabbt kapitaliseras. Följderna av detta riskerar att bli en accelererande koncentration av kvoter. Det finns även en risk att denna koncentration flyttas över till förädlingsindustrin, genom ett direkt eller indirekt ägande. Centerpartiet vill därför avråda från ett sådant system. Vad som ovan anförts om att ej införa ett system med individuellt överförbara kvoter bör ges regeringen tillkänna.

7 Tekniska åtgärder

7.1 Redskap/metoder

Vid nästan allt fiske uppkommer någon form av bifångst och undermålig fångst. Detta är ett enormt slöseri med havets resurser. Genom att utveckla och förbättra fiskeredskapen kan man styra mängden oönskad fångst. Utvecklandet av fiskeredskap/metoder är ett ytterligt betydelsefullt medel för att trygga livskraftiga fiskbestånd samtidigt som näringen ges förutsättningar att utvecklas. Ökade medel bör avsättas för att i samverkan mellan fiskare, forskare och redskapstillverkare utveckla skonsammare och mer selekterande redskap. Vad som ovan anförts om att prioritera att redskapen utvecklas i syfte att åstadkomma ett mer selektivt fiske bör ges regeringen tillkänna.

7.2 Skyddade områden

Centerpartiet anser att områden som kräver någon form av skydd av det ekomarina systemet skall identifieras i ett brett samarbete. Det finns goda erfarenheter från processen kring Koster-Väderöfjorden, på västkusten, och överenskommelsen om skydd av marina områden – en öppen och genomlysbar process med samverkan mellan näringen, länsstyrelse, forskare och kommuner på lika villkor och en överenskommelse som bygger på allas erfarenheter och därmed får en stark legitimitet och ett starkt försvar av de marina områden och de värden man är överens om. För den marina miljön är det viktigt att processen med att skydda känsliga miljöer snabbas på och får en bred förankring. Centerpartiet har i en tidigare motion yrkat på att man skall inrätta fler marina reservat eller andra former av ekomarint skydd efter samverkan mellan fiskerinäringen, länsstyrelser, forskare och kommuner, men eftersom detta förslag ännu inte har behandlats av riksdagen väljer vi att avstå från att återupprepa detta krav.

7.3 Ersättningar

Som för alla näringsidkare är det vitalt att ekonomin är stabil och förutsägbar. Centerpartiet har länge påtalat behovet av att ersättningar för jordbrukare, som drabbas av t ex ett salmonellautbrott i sin besättning snabbt skall få den fastlagda ersättningen utbetald, för att inte företagets ekonomi skall behöva riskeras. Precis samma sak gäller för företagare inom fiskerinäringen. Vid temporära fiskestopp, där ersättningar skall utbetalas, måste utbetalningar av ersättningar ske skyndsamt. Detta bör ges regeringen tillkänna.

8 Forskning och utveckling

Regeringens bedömning avseende en långsiktig strategi för forskning och utveckling av fiskbestånd bör utvidgas till att omfatta en strategi för forskning på det marina och limnologiska området generellt. Idag går mycket kunskap förlorad då forskningen inte är tillräckligt samordnad. Självfallet spelar även andra delar av ett vattens ekosystem roll för fisken. Fördelen med ett bredare angreppssätt är uppenbar.

Vad som ovan anfört om att bredda synen på behov av ökad forskning till att omfatta all marin och limnologisk forskning, inte endast omfatta forskning om fiskbestånd bör ges regeringen tillkänna.

9 Äganderätt

Det är inte första gången som Centerpartiet påtalar betydelsen av att värna det privata ägandet. Äganderätten måste också påtalas när man talar om inskränkningar i privatägda fiskevatten. I propositionen återkommer regeringen flertalet gånger till vikten av lokala skärgårdssamhällen samt fisketurismens fantastiska möjligheter att utvecklas. Det är därför viktigt att påtala att en av grundpelarna i såväl levande skärgårdssamhällen som livskraftiga fisketurismföretag, är att respekten återupprättas för privatägda fiskevatten. Konsekvenserna för det privata ägandet måste övervägas innan förändringar inom fiske- och vattenbrukspolitiken genomförs. Vad som ovan anförts om att de inskränkningar av äganderätten som regeringens bedömningar kan ge upphov till noga bör vägas mot effekten av föreslagen åtgärd bör ges regeringen tillkänna.

Om det finns andra intressen som trots allt väger tyngre än rätten till det enskilda ägandet, t ex naturvårdsintressen, och inskränkningar på det privata ägandet måste göras, så måste självfallet ägaren till fiskevattnet få ekonomisk kompensation för detta. Vad som ovan anförts om att i det fall intrång sker i det enskilda ägandet skall ekonomisk kompensation utgå bör ges regeringen tillkänna.

10 Det fria handredskapsfisket

Det fria handredskapsfisket på enskilda vatten är tvivelsutan ett kraftigt intrång i äganderätten, ett intrång som ej kan accepteras. Till stora delar förstör det fria fisket drivkraften för ett långsiktigt fiskevårdsarbete på enskilda vatten. Ett första steg i förändringen av detta bör vara att på vatten där fiskevårdsområden inrättas, skall det fria handredskapsfisket upphöra. Vad som ovan anförts om att det fria handredskapsfisket skall begränsas så att det även blir möjligt att bilda fiskevårdsområden i de områden som omfattas av det fria fisket bör ges regeringen tillkänna.

11 Finansiering av fiskevården

I propositionen för regeringen ett långtgående resonemang om en avgift på fiskeredskap, detta som ett konstruktivt sätt att lösa finansieringen av fiskevården.

Centerpartiet anser av en rad anledningar inte att en spöskatt är ett bra förslag. Vi anser att man skall undvika att starta upp nya krångliga system, särskilt då man kan anta att förhållandevis stor del av intäkterna kommer att gå till administration. En annan utgångspunkt bör vara att man inte skall införa system som helt uppenbart ger upphov till fusk. Vi anser att fiskevården är en viktig fråga för hela samhället, fiskevården skall därför finansieras via offentliga medel. Vad som ovan anförts om att fiskevården skall finansieras inom ramen för statens budget och med hjälp av möjliga EU-medel bör ges regeringen tillkänna.

12 Dioxinfrågan

Utsläpp av dioxin är ofta relativt små och svåra att få kontroll över. Många små utsläpp får dock sammanlagt stora effekter på grund av att dioxin är mycket giftigt och dessutom inte bryts ned i naturen utan istället lagras i djur och människor. Fet fisk från insjöar och Östersjön innehåller många gånger höga halter av dioxin och andra typer av organiska miljöföroreningar. Livsmedelsverket har därför utfärdat kostråd för hur ofta man bör äta sådan typ av fisk. Råden varierar för olika grupper av människor.

Sverige har förhandlat sig till undantag för EU:s dioxingränser i fisk för människoföda med anledning av att fisken trots allt är en viktig del av vår allsidiga kost samt att kontrollerna av dioxin inte sker på samma sätt inom hela EU. Undantaget gäller till och med 2006. I den tidigare nämnda partimotionen Tid att agera för Östersjön har vi påtalat att vi måste minska utsläppen av organiska miljögifter som dioxiner och vikten av likvärdiga kontroller inom EU med avseende på teknik och tidsintervall.

Utöver den tragedi som det är för fiskebestånden och att fisken inte går att konsumera som livsmedel i den utsträckning som vi vill, är det en tragedi för yrkesfisket. Utan möjlighet att sälja Östersjöfisken kommer inte näringen att ha någon framtid i Östersjöområdet. Dioxinfrågan är alltså avgörande för hur näringen skall kunna fortleva och utvecklas. Vi vill därför påtala vikten av att dioxinfrågan sätts i fokus under de kommande åren, så att det finns en lösning till 2007. Vad som ovan anförts om hur avgörande dioxinfrågan för Östersjöfisk är, för att näringen skall kunna fortleva i området efter 2006 bör ges regeringen tillkänna.

13 Vattenbruk

Propositionen berör även den viktiga näringen vattenbruket. På samma sätt som för fiskerinäringen så hade vattenbrukarna behövt en proposition med fler konkreta förslag på åtgärder, för att få en större långsiktighet i sin verksamhet.

Det är positivt att man i propositionen skriver om att vattenbruk bör integreras bättre i kommunernas översiktsplaner. Självklart skall även denna typ av verksamhet planeras in i kommunernas verksamhet samt utgöra en del i de blivande vattenmyndigheternas ansvarsområde.

13.1 Tillstånd baserat på utsläppsmängd

Idag beviljas tillstånden för vattenbruk utifrån en viss volym odlad fisk. Detta är en modell som blivit omodern, bland annat efter att fodersammansättningen och därmed också näringsläckaget har förändrats. Att tillstånden baseras på volym fisk har också visat sig motverka möjligheten att gå över till ekologisk fiskodling. Vi delar därför regeringens bedömning att förändra tillstånden för vattenbruk så att de baseras på utsläppsnivåer. Regeringens planerade beredning av ett förslag med denna inriktning, bör påskyndas. Vad som ovan anförts om att tillståndsgivning för vattenbruk skall baseras på utsläppsnivåer bör ges regeringen tillkänna.

En tillståndsgivning som baseras på utsläppsnivåer för närsalter kommer dessutom att underlätta eventuella framtida system med utsläppsrätter inom ett vattensystem. Efter att de planerade vattenmyndigheterna har gjort förvaltningsplaner för vattentillrinningsområden, ser vi det som en möjlighet att minska utsläppen av närsalter till vattnet med hjälp av tilldelade utsläppsrätter. Nuvarande administrativa styrmedel för att försöka minska tillförseln av närsalt till sjöar och hav har visat sig vara ett ganska trubbigt instrument, varför nya metoder kan övervägas.

Stockholm den 23 januari 2004
Jan Andersson (c)
Roger Tiefensee (c)	Eskil Erlandsson (c)
Margareta Andersson (c)	Kenneth Johansson (c)
Sofia Larsen (c)	Birgitta Carlsson (c)
Birgitta Sellén (c)